Tantlivet har fortsatt idag. Förvisso höljt i feberdimmor, eftersom jag sov till tre och innan dess knappt var i skick att ens släpa mig till toaletten utan att huvudet sprängdes. Men efter en "frukost" och en dusch kändes det som jag skulle kunna lura mig själv att jag var frisk nog att åka på middagen hemma hos ett par vänner. Under förutsättning att jag tog bilen...
Jaha, nykter på nyårsafton och Pär som skulle köpa massa gott vin också. Suck. Tur att hans fru är gravid så det finns vettiga alkholfria alternativ iallafall. Halva Stockholm var visst på väg till Lilla Essingen för att gå på middag kl 19, det var som ett litet lämmeltåg ner mot alla fina lägenheter. Väl inne får jag ett otroligt gott avalkoholiserat mousserande vin (hette Billabong av alla namn!), vi bjuds på små pestofyllda tomater och hembakade grissini. Väl impregnerad av huvudvärkstabletter klarar jag mig riktigt fint faktiskt.
Första rätten består av blini med löjrom, rödlök och creme fraiche, mums. När sista handen ska läggas vid nästa rätt slår sig Pär för pannan och inser att han glömt bort att jag inte äter svamp. En krämig risotto med Karl Johan, men om jag smakar utan att lukta så inser jag att det faktiskt går ner. Nån gång kommer jag klart lära mig äta svamp! Ytterligare nästa rätt är dubbelmarinerad lammfilé med rostade rotsaker, mums! Här har vi gått över på det röda alkoholfria vinet som är helt okej, men inte lika bra som det mousserande.
Nu börjar det bli lite fullt i magen - och då kommer ostarna. Phu, en supergod parmesan, en härlig färskost och nån mögelost jag inte förstår mig på. Samt lite marmelad såklart. Småplockar bitar tills parmesanen är slut, flämtar lite lätt då Tove säger: "Tänkte bara tala om att efterrätten är lite mastig". Hjälp! Så kommer en tiramisu fram och hur jag än försöker får jag inte i mig hela stora biten.
Kaffe och te med hemlagade (inte mina) tryfflar och det finns inte en chans att jag skulle kunna få ner dem. Nu skulle jag ha behövt en liten sup för matsmältningen...
Till tolvslaget är alla middagssällskap ute vid vattnet för att skjuta rakter och kolla på övriga fyrverkerier. Det smäller något överjävligt (har jag aldrig tänkt på, hör man så dåligt när man är full?...) och det känns väl sisådär säkert. Men de kan ju sikta mot vattnet vilket iaf de flesta gör...
Vid halv ett sätter jag mig i bilen och puttrar hemåt, trött som bara den. Att stå så länge utomhus var inte vd min kropp tyckte var en lämplig sysselsättning idag. Dags att hoppa i säng medan de fortfarande smäller av raketer här och där (ge er, klockan är över ett, tant vill sova!). En huvudvärkstablett till bara...
En udda men inte alls dum nyårsafton!
måndag 31 december 2007
söndag 30 december 2007
Tantvarning!
Det är kört - totalkört. Det spelar ingen roll hur jag försöker hålla det i schack med Duccen eller ridningen, det är en fåfäng kamp.
Jag har blivit tant.
Igår överlevde jag iofs baksmällan efter fredagsölen rätt bra (läs - som när jag var yngre), men det berodde mest på att jag var så vuxen att jag klämde två cola på slutet. Men idag har det ultimata beviset gett sig tillkänna.
Jag har lyssnat på P1 hela dagen. Med nöje!
Nog för att jag har ont i halsen och begynnande feber, så jag kanske skulle kunna skylla på feberdimmor. Men det finns fler bevis - jag blev lite upplivad när jag hörde "Språket" och tänkte på vilket bra program det är.
Det är kört helt enkelt! Någon får ordna en sjuk temafest så jag får gå till attack mot tantifieringen...
Jag har blivit tant.
Igår överlevde jag iofs baksmällan efter fredagsölen rätt bra (läs - som när jag var yngre), men det berodde mest på att jag var så vuxen att jag klämde två cola på slutet. Men idag har det ultimata beviset gett sig tillkänna.
Jag har lyssnat på P1 hela dagen. Med nöje!
Nog för att jag har ont i halsen och begynnande feber, så jag kanske skulle kunna skylla på feberdimmor. Men det finns fler bevis - jag blev lite upplivad när jag hörde "Språket" och tänkte på vilket bra program det är.
Det är kört helt enkelt! Någon får ordna en sjuk temafest så jag får gå till attack mot tantifieringen...
lördag 29 december 2007
Fredags"öl" igen
Jul, jul, jul, familj, släkt, skinka, köttbullar, godis, sill, julmusik... Nä - dags att göra något annat! Träffa ducatister och kalasa lite t.ex. En liten blänkare på forumet resulterade i att 16 personer sågs på Mamas&Tapas för att avnjuta mat som även om den inte var italiensk åtminstone var långt från julmaten!
På fullståndigt oitalienskt manér kunde vi börja ta in maten mindre än en halvtimma efter utsatt tid eftersom de flesta var där förunderligt punktligt. Manchego ost, stark korv, lufttorkad skinka, melon, friterade potatisar med en oj-hoppsan-den-var-det-drag-i-aioli, kycklingspett och kryddstekt fläskfilé bara försvann från borden i nästan samma takt som vinet och ölen. Men bara nästan...
Nästa förunderliga händelse är att vi faktiskt lämnar restaurangen för baren Lokal rakt över gatan ungefär på den tid som var sagt! Någonting är allvarligt fel, har vi fåt düska gener över jul allihopa? Lokal var lite halvtomt i baren, men bara tills vi vällde in. Ännu fler ducatister dök upp så vi var väl runt 25 personer som hängde i och runt baren.
Och nu kommer nästa förunderliga sak... Ingen blev utkastad! Inte ens hotad med detta - vad jag vet... Inte heller blev någon nekad att komma in igen efter att ha varit ute! Inte heller sågs några större skandaler. Vad har hänt egentligen? Eller så var bara er rapportör för full för att se och komma ihåg allt som hände runt omkring...
Framåt två är det inte så många av oss kvar och vi förbereder oss på att fylla en taxi som ska ta en längre tur söderut och dumpa av oss vartefter. Jacka på och ut mot dörren - och där möter vi Nillan! Tja, "jag kommer lite senare" är ju en definitionsfråga. Man skulle helt enkelt lagt betoningen på "senare" och inte på "lite"...
En höjdarkväll som vanligt följd av en något mindre höjdaraktig dag...
På fullståndigt oitalienskt manér kunde vi börja ta in maten mindre än en halvtimma efter utsatt tid eftersom de flesta var där förunderligt punktligt. Manchego ost, stark korv, lufttorkad skinka, melon, friterade potatisar med en oj-hoppsan-den-var-det-drag-i-aioli, kycklingspett och kryddstekt fläskfilé bara försvann från borden i nästan samma takt som vinet och ölen. Men bara nästan...
Nästa förunderliga händelse är att vi faktiskt lämnar restaurangen för baren Lokal rakt över gatan ungefär på den tid som var sagt! Någonting är allvarligt fel, har vi fåt düska gener över jul allihopa? Lokal var lite halvtomt i baren, men bara tills vi vällde in. Ännu fler ducatister dök upp så vi var väl runt 25 personer som hängde i och runt baren.
Och nu kommer nästa förunderliga sak... Ingen blev utkastad! Inte ens hotad med detta - vad jag vet... Inte heller blev någon nekad att komma in igen efter att ha varit ute! Inte heller sågs några större skandaler. Vad har hänt egentligen? Eller så var bara er rapportör för full för att se och komma ihåg allt som hände runt omkring...
Framåt två är det inte så många av oss kvar och vi förbereder oss på att fylla en taxi som ska ta en längre tur söderut och dumpa av oss vartefter. Jacka på och ut mot dörren - och där möter vi Nillan! Tja, "jag kommer lite senare" är ju en definitionsfråga. Man skulle helt enkelt lagt betoningen på "senare" och inte på "lite"...
En höjdarkväll som vanligt följd av en något mindre höjdaraktig dag...
onsdag 26 december 2007
Kopplingen - Anna: 1-0
Både julaftonen och juldagen spenderades i Bjöenlunda utan att ensa peta på hojen. Men när annandagen kom började bli rastlös och dessutom hade jag en kompis tillhanda som kunde hjälpa till att försöka få loss kopplingen. Skruvade tillbaka en fotpinne som jag låste Hauges fina specialverktyg mot, nu skulle det nog gå som en dans. Jag höll i hojen och min kompis Magnus hängde sig på den långa hylsnyckeln. Med den enda följden att hojen fjädrade friskat, så vi insåg att det inte blev någon bra kraft på kopplingen. Ut i vedbon, såga till en regel som låstes fast mellan fotpinnen och golvet. Nu kunde inte hojen fjädra mer, så nu jäsiken!
Efter ett par försök tycker jag att det verkar röra på sig, men inte centrummuttern. Nej, det är mothållet som rör på sig! Hur kan det gå till, den borde sitta still? Jöstanes anåda, mothållet börjar vika sig! Skaftet som ligger mot fotpinnen böjer sig och det är bara att ge upp för den här gången. Nytt starkare mothåll ska överlämnas på mässan, tills dess får jag anse kopplingen leda denna tävling.
Det numer lite böjda mothållet. Skaftet ska alltså vara vinkelrätt mot ringen...
Men det finns ju annat att roa sig med. Ta av kedjan t.ex. "Lossa brickan framtill, slacka kedjan så mycket som möjligt, lyft kedjan av bakdrevet." Plättlätt. Om bara kedjan hade gått att få av bakdrevet... Tillslut lyckades jag lirka bort framdrevet från sin plats, sen var det faktiskt bara att haka av kedjan. Den var inte ren, inte framdrevet heller. Jösses vad det var skitigt runt framdrevet! Stackars Luciano hade nog inte fått det ordentligt rengjort på oöverskådlig tid, helt säkert.
Här borde jag förstås ha fotat innan jag gjorde rent - så skillnaden syntes. Men om jag säger att man inte såg metallen?
Borsta, borsta, lampolja, tandborste och en av mammas flaskborstar, lite 5-56 och en trasa senare såg det bättre ut. Hur jag såg ut ska vi prata tyst om, men mamma garvade när jag kom upp ur källaren. Äsch, vad är väl lite svarta fräknar? Säkert supertrendigt eller något...
Efter ett par försök tycker jag att det verkar röra på sig, men inte centrummuttern. Nej, det är mothållet som rör på sig! Hur kan det gå till, den borde sitta still? Jöstanes anåda, mothållet börjar vika sig! Skaftet som ligger mot fotpinnen böjer sig och det är bara att ge upp för den här gången. Nytt starkare mothåll ska överlämnas på mässan, tills dess får jag anse kopplingen leda denna tävling.
Det numer lite böjda mothållet. Skaftet ska alltså vara vinkelrätt mot ringen...Men det finns ju annat att roa sig med. Ta av kedjan t.ex. "Lossa brickan framtill, slacka kedjan så mycket som möjligt, lyft kedjan av bakdrevet." Plättlätt. Om bara kedjan hade gått att få av bakdrevet... Tillslut lyckades jag lirka bort framdrevet från sin plats, sen var det faktiskt bara att haka av kedjan. Den var inte ren, inte framdrevet heller. Jösses vad det var skitigt runt framdrevet! Stackars Luciano hade nog inte fått det ordentligt rengjort på oöverskådlig tid, helt säkert.
Här borde jag förstås ha fotat innan jag gjorde rent - så skillnaden syntes. Men om jag säger att man inte såg metallen?Borsta, borsta, lampolja, tandborste och en av mammas flaskborstar, lite 5-56 och en trasa senare såg det bättre ut. Hur jag såg ut ska vi prata tyst om, men mamma garvade när jag kom upp ur källaren. Äsch, vad är väl lite svarta fräknar? Säkert supertrendigt eller något...
söndag 23 december 2007
No more julgodistillverkning
Nu är de klara. Alla 400 praliner... Det tog sin lilla tid och jag upprepar löftet att inte gör lika många nästa år. Men å andra sidan så gynnar det alltid någon, den här gången blev det Jenny och Lasse. 
Den med mandeln är smaksatt med whiskey och den andra med Cointreau.
Julgottis! I tre lager, så det är mer än det ser ut...
Efter att ha fyllt stoooora asken till pappsen 
en mindre till hans sambo (så hon ska få något, godisgrisen delar inte med sig...), en stor tilll mamma med sambo så var det fortfarande sjukt mycket godis kvar på bordet. Så jag fyllde en rätt stor ask på något kilo och åkte över till J&L.
en mindre till hans sambo (så hon ska få något, godisgrisen delar inte med sig...), en stor tilll mamma med sambo så var det fortfarande sjukt mycket godis kvar på bordet. Så jag fyllde en rätt stor ask på något kilo och åkte över till J&L. Julgottis! I tre lager, så det är mer än det ser ut...De stod i sin tur mitt uppe i Jansson-fixandet och de verkar lika bra som jag på att dimensionera. Jansson till ett helt kompani!
Att döma av ljuden när Lasse smakade på godiset har jag nog en del mekhjälp även framöver...
Nu har jag tagit alla klappar och åkt ut till Björnlunda. Tagit den obligatoriska mackan med nygriljerad skinka, ett glas vin och varvat ner. Julen blir lika lugn som vanligt, inga gäster, bara mat, pussel, läsa och avkoppling. Hmm, kanske lite mekande då... Det är bara snön som saknas!
fredag 21 december 2007
Tillfällig paus i mekandet
För ögonblicket har pysslandet med Luciano övergått till pysslande med mandelmassa, sprit, nougat och choklad. Årets tillverkning av julgodis pågår för fullt. Som vanligt lär jag mig inte hur lång tid det egentligen tar, utan får panik på slutet. Tänker att "nästa år ska jag vara ute i väääldigt god tid" bara för att göra samma sak igen.
Två kvällar har ägnats åt blanda mandelmassa med sprit, kavla ut kletet, smeta på smält nougat, rulla ihop och plats in rullen. Så nu är det "bara" att skära bitar, doppa dem i choklad, lägga på garnering och stoppa ner i fina askar som återstår. Ja, och så göra chokladtryffeln då... Tre sorter tror jag det blir. En Bailys, en cointreau och ytterligare en med nån kul spritsort från barskåpet.
Förra året slutade chokladtryffeltillverkningen med att den inte hann stelna trots att jag ställde ut stekpannan utanför fönstret. Där glömdes den bort när jag åkte ut till Björnlunda och jag hittade den när jag kom hem igen, glad överraskning! Då var den jättefin, så den fick vara en del av efterrätten på nyårsaftonen. God var den, så nu försöker jag samma recept igen fast med längre tid för den att stelna...
Två kvällar har ägnats åt blanda mandelmassa med sprit, kavla ut kletet, smeta på smält nougat, rulla ihop och plats in rullen. Så nu är det "bara" att skära bitar, doppa dem i choklad, lägga på garnering och stoppa ner i fina askar som återstår. Ja, och så göra chokladtryffeln då... Tre sorter tror jag det blir. En Bailys, en cointreau och ytterligare en med nån kul spritsort från barskåpet.
Förra året slutade chokladtryffeltillverkningen med att den inte hann stelna trots att jag ställde ut stekpannan utanför fönstret. Där glömdes den bort när jag åkte ut till Björnlunda och jag hittade den när jag kom hem igen, glad överraskning! Då var den jättefin, så den fick vara en del av efterrätten på nyårsaftonen. God var den, så nu försöker jag samma recept igen fast med längre tid för den att stelna...
måndag 17 december 2007
Ett sammelsurium av slangar!
Operation rengöring fortsätter. Idag var mina verktyg en flaska 5-56, en flaska silikonspray, vitt lithiumfett, lite lampolja , ett par trasor och en tandborste. Okej då, för att få bort staget till gasvajern fuskade jag och använde en hylsnyckel också. Jösses vad skit det var i den fjädern, det riktigt knastrade om den. Men lite marinering i lampolja, avtorkning ch lite lithiumfett så blev den som ny. Åtminstone fick den en betydligt ljusare färg...
Staget som överför rörelsen från gasvajern och öppnar spjällen för luft in till cylindrarna. Samt den numera rätt rena fjädern.
När allt på högersidan var klart flyttade jagmig till vänstersidan bara för att inse att där satt ju alla slangar och kontakter. Hu! Men efter lite pyssel var alla slangar blankare, alla kontakter isärtagna och sprayade, de flesta ytor mellan alla slangar klart renare och jag klart skitigare. Det hade kanske varit en idé med handskar - idag också. Och som vanligt har jag slagit huvudet i styret. Kanske läge att sätta på ett par tennisbollar eller något annat som skyddar!
Ett j-la sammelsurium av slangar, kablar och kontakter. Hur tusan får man rent det här? Men ganska fint blev det iallafall.För övrigt hittade jag jättefina blå slangar på ebay. En kit att ersätta alla slangar med på just en 748:a. Höll nästan på att köpa det bara för att pigga upp mig själv, farligt, farligt. Tur att jag inte har Paypalkonto, då hade det säkert gått av bara farten. Alltså, inte surfa på ebay när man är i behov att tröstshoppa!
fredag 14 december 2007
Snygga termisar!
Nu är de färdiga! Det var faktiskt inte så svårt, men såklart underlättar det när man får hjälp av någon som har gjort samma sak veckan innan... Idén att packa om ljuddämparna kom sig av en artikel i Cucciolo 2006, där någon hade gjort just det med bra resultat. Eftersom jag gillar det lite dovare mullret så suktar jag inte efter starkare ljud i form av smatter, och det skulle ju inte göra något om jag kom igenom besiktningen även i år. Förra gången var han uppmätt på 102 dB, så det är inga stora marginaler.
Material införskaffades från Arboga, ett färdigt kit för Termisar innehållande både metallnät och ullen. Paktet skickades direkt till Johans garage tillsammans med andra bra-att-ha-saker han hade beställt. Så själv behövde jag bara ta med de skitiga gamla dämparan och en smörgåstårta.
VI började såklart med maten, men var smarta nog att vänta med kaffet tills vi hade kommit en bit på vägen. Det tar ju alltid längre tid än man tror... Först borrade jag ur nitarna, sen är det bara att plocka loss kolfiberröret från inblåset och utblåset. Om man med "bara" menar dra, slita och banka på det med gummihammare... Tillslut var det loss och vi kunde beskåda insatsen. Den var inte alls i samma miserabla skick som Johans, men det var bra tomt på insidan i mitten.
Nästan ren... Handskar är för fegisar!
Under tiden jag slet med stålullen så passade Johan på att slipa upp kolfiberrören lite och ge dem ett nytt lager klarlack. Tjusigt!
När stålullen äntligen hade gett vika och var borta från röret, var det bara att diska dem och prova nya rena insatsen. Självklart var den för lång, men det var inte svårt att klippa av en liten bit. Linda på den nya rena ullen och trycka dit röret igen, det fyllde ut väldigt väl. Lite milt våld så gick det att trycka på inblås och utblås.
Nu var det bara att nita ihop dem igen (med ett visst klurande över vilket håll som var vilket...) och njuta av resultatet!
Ompackade, lackade och putsade!
Tack för hjälpen Johan!
Material införskaffades från Arboga, ett färdigt kit för Termisar innehållande både metallnät och ullen. Paktet skickades direkt till Johans garage tillsammans med andra bra-att-ha-saker han hade beställt. Så själv behövde jag bara ta med de skitiga gamla dämparan och en smörgåstårta.
VI började såklart med maten, men var smarta nog att vänta med kaffet tills vi hade kommit en bit på vägen. Det tar ju alltid längre tid än man tror... Först borrade jag ur nitarna, sen är det bara att plocka loss kolfiberröret från inblåset och utblåset. Om man med "bara" menar dra, slita och banka på det med gummihammare... Tillslut var det loss och vi kunde beskåda insatsen. Den var inte alls i samma miserabla skick som Johans, men det var bra tomt på insidan i mitten.
Slitna, smutsiga, men inte helt sönderbrända (iaf inte baktill...) Observera spåren efter grappaprovningen i bakgrunden.
Filten var en smal sak att ta bort, men under den sitter ett finmaskigt nät som omsluter någon slags stålull. 
Sotigt nät, lagom fastbränt på röret.
Insatsen är på sina ställen fastsvetsad, nätet lätt sönderbränt och framförallt var den sotig. Väldigt sotig. Att få bort den krävde både vrida, klippa, bända, karva och att man inte är rädd för smuts... Det var sot överallt, på bordet, på golvet, på händerna och armarna och i näsan. Man får inte vara rädd att skita ner sig!
Nästan ren... Handskar är för fegisar!Under tiden jag slet med stålullen så passade Johan på att slipa upp kolfiberrören lite och ge dem ett nytt lager klarlack. Tjusigt!
När stålullen äntligen hade gett vika och var borta från röret, var det bara att diska dem och prova nya rena insatsen. Självklart var den för lång, men det var inte svårt att klippa av en liten bit. Linda på den nya rena ullen och trycka dit röret igen, det fyllde ut väldigt väl. Lite milt våld så gick det att trycka på inblås och utblås.
Nu var det bara att nita ihop dem igen (med ett visst klurande över vilket håll som var vilket...) och njuta av resultatet!
Ompackade, lackade och putsade!Tack för hjälpen Johan!
onsdag 12 december 2007
Viktiga förberedelser
Nu har jag förberett morgondagens operation packa-om-de-gamla-ljuddämparna. Insatserna är redan levererade till Johans stora garage där själva jobbet ska ske. Vilken tur att vi är fler som ger oss på samma saker under vintern!
Hur har jag förberett då? Förutom att bära ner termisarna till bilen har jag har gjort smörgåstårta - det är ju så jag brukar göra...
Hur har jag förberett då? Förutom att bära ner termisarna till bilen har jag har gjort smörgåstårta - det är ju så jag brukar göra...
tisdag 11 december 2007
Feministisk satir - kan det vara något?
Igår var jag på teater och inte vilken teater som helst. Nej, det var frågan om feministisk satir! Känsligt det där med feminism har det blivit, folk kan tolka det som att man tycker tjejer är bättre än killar eller att man helt enkelt hatar män.
Nåväl, det här var en föreställning som heter "Välkommen till verkligheten" av en grupp som kallar sig Vi som vet. Tre tjejer som både har skrivit och står på scenen och som till vardags försörjer sig som civilingenjörer i karriären. Jösses, man blir matt bara av att tänka på det! Men framförallt var jag så imponerad. Det var en helt underbar föreställning!
Igenkänningsfaktorn var såklart hög, mycket att skratta igenkännande åt. Allra mest skrattade vi åt sketchen med de två fotbollstjejerna som hävdade att de inte var så tjejiga som andra. Och att killarna nog faktiskt gillade när man var lite naturlig. Samtidigt som de stod och toksminkade sig till en fest... Översätt fotboll till hoj såvar vi tvungna att erkänna oss skyldiga till just den dialogen själva. Hmmm, avslöjad!
Dessutom är de roliga, framförallt Boel är en riktig komedienne. Sen var det såklart en del saker som var lite lagom "nej-jag-vill-egentligen-inte-behöva-tänka-på-att-det-är-sådär", det är ju lättare att vara glatt naiv... Summa summarum var det rejält underhållande, aldrig långtråkigt och om de spelar igen så bara måste du gå och kolla!
Tänk att jag känner de här coola och duktiga tjejerna...
Nåväl, det här var en föreställning som heter "Välkommen till verkligheten" av en grupp som kallar sig Vi som vet. Tre tjejer som både har skrivit och står på scenen och som till vardags försörjer sig som civilingenjörer i karriären. Jösses, man blir matt bara av att tänka på det! Men framförallt var jag så imponerad. Det var en helt underbar föreställning!
Igenkänningsfaktorn var såklart hög, mycket att skratta igenkännande åt. Allra mest skrattade vi åt sketchen med de två fotbollstjejerna som hävdade att de inte var så tjejiga som andra. Och att killarna nog faktiskt gillade när man var lite naturlig. Samtidigt som de stod och toksminkade sig till en fest... Översätt fotboll till hoj såvar vi tvungna att erkänna oss skyldiga till just den dialogen själva. Hmmm, avslöjad!
Dessutom är de roliga, framförallt Boel är en riktig komedienne. Sen var det såklart en del saker som var lite lagom "nej-jag-vill-egentligen-inte-behöva-tänka-på-att-det-är-sådär", det är ju lättare att vara glatt naiv... Summa summarum var det rejält underhållande, aldrig långtråkigt och om de spelar igen så bara måste du gå och kolla!
Tänk att jag känner de här coola och duktiga tjejerna...
lördag 8 december 2007
Luftburken besegrad
..om man frågar är det lättare, gammal sanning. Så även om man inte har en susning om hur tusan luftburken sitter fast. Jaså, var det bara att vrida loss trattarna? Inte satt de så hårt heller! Plopp, plopp så var de loss och det var bara att lyfta bort luftburken.
Så här såg det ut under luftburken. Vardagsmat för vissa, men jag har ju aldrig plockat bort den förut.
Så här såg det ut under luftburken. Vardagsmat för vissa, men jag har ju aldrig plockat bort den förut.Så naken han ser ut nu, inte en enda lackad del kvar. Sen ska jag bara få ihop allting... Observera mattan och den fina vaxduken med lingonmönster. Inte så garagemässigt, men väldigt praktiskt!
Styrkt av detta försökte jag ta loss kopplingen. Kallade in tjänstgörande assistant, mor min. Hon höll emot och jag försökte få loss muttern. Inte en suck, inte ens efter marinering i 5-56. Hopplöst, får fundera på hur jag kan spärra mothållet på något sätt. Eller kalla in Starke Arvid eller motsvarande.
måndag 3 december 2007
Grappa?!
Prova grappa ingår ju i en ducatists tillvaro. Sen att jag tillhör de som anser att grappa gör sig bäst som avfettning till hojen, det får man glatt strunta i. Iallafall när det bjuds på grappaprovning och garagevisning i ett!
Så här fint var det uppdukat från början...
En sådan bil är inte alla som har i garaget! Passar bra att dricka grappa i.
Lite stökigare senare på kvällen...
Ett så kallat "garagetroll"
Vi drömmer oss tillbaka till Gotland Ring
För alla som har läst senaste Cucciolo så är Johans garage känt. Det står två vackra gamla bilar och en vacker inte lika gammal hoj där. Stort och fint, dessutom verkade det misstänkt rent på saker - mekar han inte i garaget? När vi kom dit nu så stod det dessutom en stereo, en projektor, ett bord fullt med grappa, vin och tillbehör samt en kaffemaskin där. Inte illa för att vara ett garage!
Så här fint var det uppdukat från början...Övning ger färdighet heter det ju, så jag övade. Smakade och luktade på provningsgrapporna. Försökte att inte göra alltför fula miner när jag smakade, lyckades tyvärr mindre väl. Försökte igen och kom faktiskt fram till att numemr tre inte var alltför hemsk, eftersmaken var rätt okej. Vackert så, det går långsamt framåt... Citrongrappan och chokladgrappan slank också ner utan större problem, men det räknas inte riktigt. När jag tyckte att jag hade övat tillräckligt så kunde jag med gott samvete istället hälla upp ett stort glas Amarone.
En sådan bil är inte alla som har i garaget! Passar bra att dricka grappa i.Lite stökigare senare på kvällen...Ett så kallat "garagetroll"Vi drömmer oss tillbaka till Gotland RingFram för mer garagefester!
söndag 2 december 2007
Slipa, slipa
Dags att prova min nya fina vinkelslip! Ner i källaren till arbetsbänken, släpandes på en kasse blandade avgasrörsdelar, en kartong vinkelslip, skyddsglasögon och hörselkåpor samt två slip-on termisar. Bunkarade upp allting på bänken och kollade på de rostiga delarna. 
Ett avgasrör hinner bli rätt sunkigt på 4000 mil...
Klart blankare avgasrör!
Ett avgasrör hinner bli rätt sunkigt på 4000 mil...Bzzzzz, igång med ljudvidundret. Och tamejtusan vad effektivt det var. Rost och missfärgningar försvann i ett huj, åtminstone på den raka fina delen jag började på. Sen är ju inte avgassystemet till en 748 precis rakt, så det blev mycket flytta runt bitarna i skruvstödet för att komma åt. Men vissa ställen hjälpte inte ens det på, det får bli finlir med dremeln efteråt.
Efter ett tag började det bli rejält jobbigt för högerhanden som skulle hålla inne startknappen och samtidigt hålla runt det supertjocka skaftet. Tummen skakade och vem f-n har designat den tröga, tröga knappen??? Fast å andra sidan - vad kan man förvänta sig av en maskin för 139:-?
Dagens resultat är mjölksyra i högerarmen och handen, kanske lite irriterade grannar samt klart blankare avgasrör!
Klart blankare avgasrör!
lördag 1 december 2007
Puts, puts, puts
Eftersom jag alltid gör som Lasse säger när det gäller hojen så har jag nu införskaffat en vinkelslip med tillhörande lamellskiva för att kunna polera upp avgassystemet. På köpet slank det med en kabelvinda, en 32:ans hylsa, lite borr, hörselkåpor och annat bra att ha.
Alltid lika roligt att handla den typen av grejor, minen på den medelålders herre som såg mig lyckligt plocka ner vinkelslipen från hyllan var obetalbar. Uppenbarligen hade han inte väntat sig att en tjej i kostym och mockapäls skulle köpa just det. Men jag är min mors dotter, hon slängde sig över kassen och sa "oh, bra att ha!" om allting däri.
Väl nere i garaget lyckades jag äntligen vicka loss alla bitar av avgasrören för vidare transport hem till stan och arbetsbänken. Sedan var det bara att börja framifrån med rengöring av hojen. Framgaffel, bromsokfästen, kylaren, under motorn... Putsa, putsa, dremla, dremla, bättre och bättre! 5-56 i alla kontakter jag hittade, silikonspray på kablarna, fett på skruvarna. Så tillbaka med allting på en gång medan jag kommer ihåg hur det satt. Inga avancerade saker, bara pyssla. Men det ska ju också göras...
Alltid lika roligt att handla den typen av grejor, minen på den medelålders herre som såg mig lyckligt plocka ner vinkelslipen från hyllan var obetalbar. Uppenbarligen hade han inte väntat sig att en tjej i kostym och mockapäls skulle köpa just det. Men jag är min mors dotter, hon slängde sig över kassen och sa "oh, bra att ha!" om allting däri.
Väl nere i garaget lyckades jag äntligen vicka loss alla bitar av avgasrören för vidare transport hem till stan och arbetsbänken. Sedan var det bara att börja framifrån med rengöring av hojen. Framgaffel, bromsokfästen, kylaren, under motorn... Putsa, putsa, dremla, dremla, bättre och bättre! 5-56 i alla kontakter jag hittade, silikonspray på kablarna, fett på skruvarna. Så tillbaka med allting på en gång medan jag kommer ihåg hur det satt. Inga avancerade saker, bara pyssla. Men det ska ju också göras...
Rostigt uschligt avgasrör! Men inte så länge till...Nån gång ska jag säkert komma på hur jag får bort den där j-la luftburken också!
Sån vill jag också bli!
I torsdags var jag på middag med andra före detta medlemmar av styrelsen på Tekniska högskolans studentkår, THS. I korthet går det ut på att träffa sina gamla kompisar, äta middag, dricka nubbe och snacka om gamla tider. Trevlig tradition, för det mesta rätt lugn men ibland har det inte slutat förrän man hasar sig ut från en efterfest framåt morgontimmarna.
Under middagen satt jag snett emot Kårordföranden 1956! Det var med andra ord över 50 år sedan och ändå kom han på middagen. Han sjöng och roade sig, hade med sig sin sångbok från 1949 och såg ut att ha det hur kul som helst. När jag som hade valt planen "lugn tidig kväll" drog mig hemåt var han fortfarande kvar och pratade med "ungdomarna".
Vilken krutgubbe, sån vill jag också bli!
Under middagen satt jag snett emot Kårordföranden 1956! Det var med andra ord över 50 år sedan och ändå kom han på middagen. Han sjöng och roade sig, hade med sig sin sångbok från 1949 och såg ut att ha det hur kul som helst. När jag som hade valt planen "lugn tidig kväll" drog mig hemåt var han fortfarande kvar och pratade med "ungdomarna".
Vilken krutgubbe, sån vill jag också bli!
fredag 30 november 2007
Varifrån kom Irina?
Det ryktades att ryska maffian hade intagit en inte helt okänd MC-lokal vid Gullmarsplan och där skulle det finnas billiga vodkadrinkar. En samling Ducatister tyckte att det var dags att vidga vyerna från Ruché 999 och olivoljan och bestämde sig för att gå dit. Men de där Ducatisterna försvann på något mysitiskt sätt, för helt plötsligt fanns Tatjana, Svetlana, Irina, Igor etc. hemma i min hall.
Tatjana, Svetlana och Irina - hur kom de in???
Den där Irina undrar jag särskilt vem hon var. Med vinröd page, klänning i lack och nitar, glitter värdig en hel bling-blingaffär runt halsen och en hysterisk make-up. Hur kom hon in i min hall? Och senare på kvälllens sägs det att Irina och Tatjana sågs vingla omkring i trädgården utanför nämnda MC-klubb. Eller kanske mer så att Tatjana höll Irina i ett stadigt grepp, vad vet jag? Jag var ju inte där, jag hade stillsamt försvunnit tillsammans med de andra lugna och städade Ducatisterna. Men andra var där, t.ex. den här oljemagnaten som sägs komma från St Petersburg:
Det enda konstiga är att Irina lyckade lämna över sin dagen-efter-huvudvärk till mig. Skickligt, undrar om hon tänker berätta hur man gör?
Tatjana, Svetlana och Irina - hur kom de in???Den där Irina undrar jag särskilt vem hon var. Med vinröd page, klänning i lack och nitar, glitter värdig en hel bling-blingaffär runt halsen och en hysterisk make-up. Hur kom hon in i min hall? Och senare på kvälllens sägs det att Irina och Tatjana sågs vingla omkring i trädgården utanför nämnda MC-klubb. Eller kanske mer så att Tatjana höll Irina i ett stadigt grepp, vad vet jag? Jag var ju inte där, jag hade stillsamt försvunnit tillsammans med de andra lugna och städade Ducatisterna. Men andra var där, t.ex. den här oljemagnaten som sägs komma från St Petersburg:
Det enda konstiga är att Irina lyckade lämna över sin dagen-efter-huvudvärk till mig. Skickligt, undrar om hon tänker berätta hur man gör?
torsdag 22 november 2007
Kors i taket, helvetet fryser snart till is...
Idag gick jag till gymet efter jobbet igen. Det är säkert för vissa personer helt normalt, men för fröken som inte tränat ordentligt sen i våras är det anmärkningsvärt. Köpte kort för tre veckor sedan och har gått två gånger varje vecka sedan dess. Inga bortförklaringar, inga ursäkter...
Jajjemän, och idag lyckades jag t.o.m. springa mer än vad jag gick på löpbandet. 10 minuter gång, 20 springa, minsann, minsann. Ska inte avslöja den korta sträcka jag hann förflytta mig på den tiden, jag unnar mig att vara nöjd istället...
Jajjemän, och idag lyckades jag t.o.m. springa mer än vad jag gick på löpbandet. 10 minuter gång, 20 springa, minsann, minsann. Ska inte avslöja den korta sträcka jag hann förflytta mig på den tiden, jag unnar mig att vara nöjd istället...
måndag 19 november 2007
Söndagsmek
Vad gör man en söndag på landet? Förutom att köra ner mer hö till fåren, städa tvättstugan och tvätta då. Jo, man ger sig på att meka med hojen såklart!
Nu skulle den där j-la ljuddämparen bort, basta! Skruven var indränkt i 5-56 sen en vecka, värmde på fint med hårfönen (jaaa, jag hade ingen varmluftpistol...) och försökte skruva loss skruvh-etet. Inte då, jag hade visst varit lite hård på den förra veckan. Så nu var den totalt rund och insexan gick bara runt. F-n! Blir till att få bort den på annat vis.
Försökte komma runt problemet med att inte få bort värmeskyddet genom att skruva bort nummerplåthållaren. Det var inte så svårt, men att koppla isär kablarna var minst sagt knepigt. De små platskydden satt som berget, tur att jag har en så fiffig tång som egentligen är köpt för att göra smycken med...När väl den var borta så gick det faktiskt att vicka loss dämparen, bingo!!!
Små platsmojänger som skyddar kopplingarna. Sitter hårt på plats!
Kopplingen då? Nä... Trots det fina verktyget från Hauge så visade det sig att min hylsnyckelsats inte innehöll rätt storlek för det. Alltid är det något. Men alla mojänger runt batterihållaren kom loss och blev rena och fina. Och jag satte ihop dremmeln och testade en polerfilt. Jojo, man får börja försiktigt!
Resultatet av dan blev alltså loss med andra dämparen, en trasig skruv, bort med rumpan, lite rengöring och två rejäla bulor i huvudet på mekanikern. Så går det om man har styret med styrpuckar i huvudhöjd...
Nu skulle den där j-la ljuddämparen bort, basta! Skruven var indränkt i 5-56 sen en vecka, värmde på fint med hårfönen (jaaa, jag hade ingen varmluftpistol...) och försökte skruva loss skruvh-etet. Inte då, jag hade visst varit lite hård på den förra veckan. Så nu var den totalt rund och insexan gick bara runt. F-n! Blir till att få bort den på annat vis.
Försökte komma runt problemet med att inte få bort värmeskyddet genom att skruva bort nummerplåthållaren. Det var inte så svårt, men att koppla isär kablarna var minst sagt knepigt. De små platskydden satt som berget, tur att jag har en så fiffig tång som egentligen är köpt för att göra smycken med...När väl den var borta så gick det faktiskt att vicka loss dämparen, bingo!!!
Små platsmojänger som skyddar kopplingarna. Sitter hårt på plats!Kopplingen då? Nä... Trots det fina verktyget från Hauge så visade det sig att min hylsnyckelsats inte innehöll rätt storlek för det. Alltid är det något. Men alla mojänger runt batterihållaren kom loss och blev rena och fina. Och jag satte ihop dremmeln och testade en polerfilt. Jojo, man får börja försiktigt!
Resultatet av dan blev alltså loss med andra dämparen, en trasig skruv, bort med rumpan, lite rengöring och två rejäla bulor i huvudet på mekanikern. Så går det om man har styret med styrpuckar i huvudhöjd...
söndag 18 november 2007
Fredagsöl igen
Efter denna helvetesvecka med tidiga mornar, långa dagar på jobbet, långa resor i dåligt väglag, stress för saker som bara måste levereras till kunden så är man värd en rejäl fredagsöl! Så när klockan närmar sig tre och jag måste börja röra mig för att hinna lämna bilen och ändå hinna till Nillans jobb för en fördrink borde jag bara plocka ihop och lämna jobbet. Men en av de två stora sakerna som bara tvunget skulle vara klart under fredagen var inte klar. Läsa igenom en hel pärm med anbudshandlingar och plocka ut viktiga saker till mötet på måndag närmare bestämt.
En snabb överläggning - läsa nu och missa fördrinken? Eller ta med hem och hinna till fördrinken? Enkelt! Ner med pärmen och iväg!
Jag, jenny och Nillan dricker bobbel och tjattrar och lyckas faktiskt jobba lite genom att förmedla kontakter för en hyresgäst som måste flytta. Strålande, undrar om jag Nillan kan få det som jobbmöte och en ny flaska bobbel?
Lite mat på ett ställe som heter Vapiano (http://www.vapiano.se/), mycket bra val. Fräsch vedugnspizza för billig peng, massa viner på glas, bar, snabbtoch enkelt. Men när vi gick så började det köa på sig, så det är nog ingen idé att komma efter 18 en fredag.
Kvällen på Hotellet kan sammanfattas i en enda bild. Tur att det finns mobilkameror!
En snabb överläggning - läsa nu och missa fördrinken? Eller ta med hem och hinna till fördrinken? Enkelt! Ner med pärmen och iväg!
Jag, jenny och Nillan dricker bobbel och tjattrar och lyckas faktiskt jobba lite genom att förmedla kontakter för en hyresgäst som måste flytta. Strålande, undrar om jag Nillan kan få det som jobbmöte och en ny flaska bobbel?
Lite mat på ett ställe som heter Vapiano (http://www.vapiano.se/), mycket bra val. Fräsch vedugnspizza för billig peng, massa viner på glas, bar, snabbtoch enkelt. Men när vi gick så började det köa på sig, så det är nog ingen idé att komma efter 18 en fredag.
Kvällen på Hotellet kan sammanfattas i en enda bild. Tur att det finns mobilkameror!
Vad har du för smyckenär du går ut? Brembo?
Frågan är bara - hur kommer en radiell bromspump från Brembo in på Hotellet utan att bli stoppad? Bara massa brats som inte förstår hans värde. Uppenbarligen kände han på sig att han var i fel sällskap, för han letade snabbt upp en ducatista som öppnade famnen för den stackars bromspumpen. Hon lovade den stackaren att han skulle få ett nytt bra hem hos henne, gissa om han såg nöjd ut! Men ägaren snokade upp sin bortsprungna pump och låste genast in honom i en fick för vidare transport till hemgaraget. Vi ser fram emot vidare rapporter om den festande pumpen!
Ännu en kväll med galna, härliga duccemänniskor!
onsdag 14 november 2007
Hurra, ingen snö, inget regn!
Det är jättekul att köra bil i snöstorm. Eller novemberregn och mörker. Säkert, jag lovar! Man ser ingenting, det är halt, rutan geggar igen när man får möte. Med den sysselsättningen behöver man inte mer spänning i livet.
Men idag när jag skulle hem från jobbet var det varken regn eller snö. Inte ens superblött på vägen. Ohhhh, så skönt!
Men idag när jag skulle hem från jobbet var det varken regn eller snö. Inte ens superblött på vägen. Ohhhh, så skönt!
söndag 11 november 2007
Lantisar mekar med hojen
Som den välartade dotter jag är så tar jag såklart mitt pick och pack - inklusive katten Mao - och bostätter mig i föräldrarhemmet när mamma är på äventyr i Kambodja. Nu är det inte så mycket tillbakagång till barndomen som det låter, jag har ett hus på tomten jag bor i. Men det är ändå skönt för mammas sambo att inte vara själv under tiden.
Vad ägnar man sig åt på landet då? Jo, man plockar isär sin pärla såklart!
Har bestämt mig för att tiden är kommen för att lära mig hur man mekar en gammelhyper. Ambitionen för vintern är att byta koppling, packa om ljuddämparna (för att klara besiktningen och behålla det dova mullret), sätta på nya bromsslangar, byta drivpaket samt en ordentlig rengöring på alla möjliga och omöjliga ställen. Inklusive kontakter...
Så idag startade projekt "skruva isär". Den s.k. lätta fasen...
Jo tjena! Hur lätt är det att få isär skruvar som suttit 11 år och 4000 mil???? Rostigt, säkert gammal Loctite också. Ena ljuddämparen kom loss tämligen enkelt, men den andra satt stabilt fast bakom värmskyddet som i sin tur satt fast med en totalt fastrostad skruv. Dränkt i 5-56 och med en varmluftpistol så ska det nog lösa sig i veckan!
Men tanken är avtagen, luftsnablarna hänger löst, en ljuddämpare ligger snygt åt sidan, hjulen av, alla kulfiberskydd är loss för tvätt och det går sakteliga framåt. Endast ett akutsamtal hittills, om det gick att få bort kopplingen utan specialverktyg. Tydligen inte, men specialverktyg kommer på posten. Tack Hauge!!!!
Vad skulle en stackar amatörmekande tjej ta sig till utan alla hjälpsamma, erfarna Duccemekar???
Ni lär höra av mig...
Vad ägnar man sig åt på landet då? Jo, man plockar isär sin pärla såklart!
Har bestämt mig för att tiden är kommen för att lära mig hur man mekar en gammelhyper. Ambitionen för vintern är att byta koppling, packa om ljuddämparna (för att klara besiktningen och behålla det dova mullret), sätta på nya bromsslangar, byta drivpaket samt en ordentlig rengöring på alla möjliga och omöjliga ställen. Inklusive kontakter...
Så idag startade projekt "skruva isär". Den s.k. lätta fasen...
Jo tjena! Hur lätt är det att få isär skruvar som suttit 11 år och 4000 mil???? Rostigt, säkert gammal Loctite också. Ena ljuddämparen kom loss tämligen enkelt, men den andra satt stabilt fast bakom värmskyddet som i sin tur satt fast med en totalt fastrostad skruv. Dränkt i 5-56 och med en varmluftpistol så ska det nog lösa sig i veckan!
Men tanken är avtagen, luftsnablarna hänger löst, en ljuddämpare ligger snygt åt sidan, hjulen av, alla kulfiberskydd är loss för tvätt och det går sakteliga framåt. Endast ett akutsamtal hittills, om det gick att få bort kopplingen utan specialverktyg. Tydligen inte, men specialverktyg kommer på posten. Tack Hauge!!!!
Vad skulle en stackar amatörmekande tjej ta sig till utan alla hjälpsamma, erfarna Duccemekar???
Ni lär höra av mig...
måndag 5 november 2007
En helg på teatern
Så har det då varit Kårspexjubileum. Några intensiva dagar på Södra Teatern och det var hur kul som helst! Södra Teatern är ju ingen riktig teater längre, de har byggt bort de flesta logerna bakom scenen. Så en uppsättning med ett femtiotal skådisar som dessutom ofta har fler roller (läs fler uppsättningar kläder) fick det lite trångt. Minst sagt!
Man måste skapa sig lite lyx i den trånga tillvaron på teatern...De privata kläderna fick vara nere vid lastintaget som också funderade som enkelt omklädninsrum för att bli av med jobbkläderna. Teknikerfoajén förvandlades till klädförråd och snabbsminkloge, artistfaojén tjänsgjorde som kombinerat uppehållsrum och klädförråd. Hela trappen var fylld av väntande skådisar som snackade, spelade kort och åt mat. De få handfaten var konstant upptagna av rakning och sminkfix. Bakom scenen var det knökfyllt med dekor och en logistikcentral för sändare och myggor.
Otto von Bismarck och Bondbrud vilar i trappen - det enda stället man kunde sitta på.Men vad är lite logistiska problem mot att få spela för utsålt hus? Själv hade jag dessutom förmånen att få se nästan hela spexet då jag körde följespot. Den sista utfyllnads-spoten, så jag hade inte överdrivet mycket att göra annat än att se på spexet!
Lördagen blev ruskigt lång, med första föreställning kl 13.00. Mötte lite scensminkade spexare som köpte lunch på Sandys, tur att det var i närheten av Halloween... Sen var det en kort paus kl 17 när vi hann klämma en burgare på McDonalds och en drink på Gondolen. Kl 18 var det ridå upp igen och 22.15 ridå ner. Sen startade nästa logistikuppgift: få ut alla spexare, transportera dem till duschar och till fest, få ut alla kläder, smink, dekor... Kl 01.30 startade "middagen" och den hejdundrandes festen. Det kändes lite konstigt att det var nästan ljust när jag kom hem - i november! Vid sjutiden somnade jag sött (hmmmm...) med katten på magen.
Bästa minnet med helgen: Jag har sjuka kompisar. De jobbar som civilingenjörer och är fullt kapabla att som hobby sätta upp en föreställning i proffsklass med ljud, ljus, dekor, orkester, kläder och smink. Ja, jag är väl också en del av det hela även om jag inte är den som driver det kreativa arbetet.
Allt detta bara för att det är kul!
söndag 4 november 2007
Det ena ger det andra...
Den här bilden gjorde mig tämligen säker på att jag vet vad som dök upp i oljan. Lilla ringen, ett väldigt slitet och halvt shims. Hurra, inte klyva motorn i år alltså!
Det måste jag ju fira och spendera lite pengar på annat. Så nu står ett litet paket i köket, innehållande ett par däcksvärmare. Hoppsan då, hur gick det till? Jag som inte skulle hålla på att skaffa massa rejsprylar... Men det var väldigt kul att köra med varma däck från början. Har man dessutom min uppsättning av hjärnspöken så är det tacksamt att eliminera osäkerhetsfaktorn herrejösses-är-verkligen-däcken-varma-bäst-jag-tar-det-väldigt-extra-lugnt-ett-tag-till... För att inte tala om att det sparar däck....
Bara bortförklaringar, men ibland måste man ju få lura sig med det. Klart jag behövde de fina-fina däcksvärmarna. Och det bästa av allt - man kan ställa temperaturen även för regndäck. Jaha, vad är så fiffigt med det då? Jomenvisst, nu har jag ju skaffat anledning att även köpa regndäck. Och har jag regndäck färdiga på fälg med till varje bankörning så kommer det säkert inte att regna alls!
Ses på en solig bana nära dig...
söndag 28 oktober 2007
Läskiga saker
Om man hittar en sån här i oljan vid oljebyte kan man bli lite nervös. Eller snarare så ser man plånboken gapa väldigt tom, om man nu inte råkar vara en sån som river motorn på en dag, fixar allt och skruvar ihop den igen... 
"Liten flisa tömmer oftast tjock plånbok" Gammalt Ducce-ordspråk.
Nu är inte jag sån som till vardags plockar ur och klyver motorn, så jag tyckte inte att det var så kul för atyt uttrycka sig milt. Frågar direkt supermekarna Lasse och Tom och ingen har ett direkt svar på vad det kan vara. Oljetrycket var ju bra, bara en vippa dålig också. Så rekommendationen var att köra och hålla koll på trycket och missljud ordentligt. Hua! Inte tänker jag köra runt nästa sommar på banorna och oroa mig för motorras...
Men så finns ju Ducceklubben och alla hjälpsamma människorna där. Senaste budet ligger på att det endast är ett litet shims till växeltrumman som har gett sig. Vilket gör honom lite trögväxlad, men det har jag ju levt med i år utan större problem. Så tills jag blir motbevisad tänker jag tro på att det är så!
Hurra, nu kan jag med gott samvete betälla de där alldeles-för-fina-för-mig däcksvärmarna, den fina originaltanken och fundera seriöst på bromsskivor och regndäck till originalfälgarna...
"Liten flisa tömmer oftast tjock plånbok" Gammalt Ducce-ordspråk.Nu är inte jag sån som till vardags plockar ur och klyver motorn, så jag tyckte inte att det var så kul för atyt uttrycka sig milt. Frågar direkt supermekarna Lasse och Tom och ingen har ett direkt svar på vad det kan vara. Oljetrycket var ju bra, bara en vippa dålig också. Så rekommendationen var att köra och hålla koll på trycket och missljud ordentligt. Hua! Inte tänker jag köra runt nästa sommar på banorna och oroa mig för motorras...
Men så finns ju Ducceklubben och alla hjälpsamma människorna där. Senaste budet ligger på att det endast är ett litet shims till växeltrumman som har gett sig. Vilket gör honom lite trögväxlad, men det har jag ju levt med i år utan större problem. Så tills jag blir motbevisad tänker jag tro på att det är så!
Hurra, nu kan jag med gott samvete betälla de där alldeles-för-fina-för-mig däcksvärmarna, den fina originaltanken och fundera seriöst på bromsskivor och regndäck till originalfälgarna...
torsdag 25 oktober 2007
Stackars, stackars lilla kisse
Om man som nojig matte tycker att kissekatten har magrat lite över sommaren så måste man ju såklart låta veterinären kolla på honom och ta prover. Särskilt som kissens bror visade sig ha njurproblem med avmagring som följd. Så hem från jobbet, in med protesterande kisse i korgen och ner till bilen. "Maju, mjaaauuuuuuu!" lät det hela vägen till Bagarmossens djursjukhus, så att jag skulle få riktigt dåligt samvete för den hemska behandlingen.
Väl framme och inne i undersökningsrummet förvandlas han till en tyst och snäll, lätt förskrämd kissekatt som gärna vill bli klappad av matte. Och den där korgen som han asolut inte ville närma sig hemma blir plötsligt höjden av trygghet och det går inte att få ut honom ur den. Men ingen pardon, av med locket så kan han inte gömma sig längre och veterinären undersöker honom utan protester. Till och med när hon rakar av lite päls och ska ta (ett jättestort) blodprov blir det några större protester. Matte är spricker nästan av stolthet över sin superduktiga kissekatt. Och att de säger att han är vacker, det måste ju bara vara min katt de menar, absolut!
Tillslut kan vi släppa in honom i korgen igen och bara det roligaste kvarstår. Betalningen. 2000:- för ett besök på en halvtimme, blodprov och analys. Tjoho!
Så fort vi kommer utanför dörren börjar klagosången igen, och det finns nog ingen katt i hela vida världen som det är mer synd om...
Väl framme och inne i undersökningsrummet förvandlas han till en tyst och snäll, lätt förskrämd kissekatt som gärna vill bli klappad av matte. Och den där korgen som han asolut inte ville närma sig hemma blir plötsligt höjden av trygghet och det går inte att få ut honom ur den. Men ingen pardon, av med locket så kan han inte gömma sig längre och veterinären undersöker honom utan protester. Till och med när hon rakar av lite päls och ska ta (ett jättestort) blodprov blir det några större protester. Matte är spricker nästan av stolthet över sin superduktiga kissekatt. Och att de säger att han är vacker, det måste ju bara vara min katt de menar, absolut!
Tillslut kan vi släppa in honom i korgen igen och bara det roligaste kvarstår. Betalningen. 2000:- för ett besök på en halvtimme, blodprov och analys. Tjoho!
Så fort vi kommer utanför dörren börjar klagosången igen, och det finns nog ingen katt i hela vida världen som det är mer synd om...
tisdag 23 oktober 2007
Blanketthysteri
När man jobbar i ett stort företag så ska allt gå "rätt" till. Då ringer man inte till IT-killen och säger "jag behöver webmail" och så löser det sig. Nej, nej, här ska det fyllas i blanketter!
Det börjar lite lugnt med att jag ska beställa en ny dator åt en tjej på avdelningen. "Ny utrustning"-blankett i kombination med investeringsblankett. Inte så konstigt, gick rätt bra att fylla i. Ja, förutom att det skulle skrivas under av avdelnings- eller regionchef. Jag är distriktschef direkt under regionchefen, kan jag skriva på? Ingen aning, bäst att sticka den under näsan på chefen...
Skickas till "IT-avdelningen" står detsen på blanketten, via post dessutom och inte e-mail. Jaha, och var tusan ligger IT-avdelningen då??? Det är ju inte så att vi har internpost runt hela landet. Frågar och får reda på att de ligger i vårt hus, internpost alltså. Bingo!
Sen skulle jag beställa VPN och webmail till mig själv, tre blanketter till. Dessutom står det tydligt att webmailen kostar massa pengar så man ska snåla med den. Ja jösses, byråktrati när den är som bäst!
Stoppade alla blanketter i ett kuvert och skrev prydligt "IT-avdelningen" på det, dessutom "IT-beställning" för det skulle man också göra. Konstaterade att det tog halva eftermiddagen att fixa så enkla ärenden. Tur att jag bara är chef...
Det börjar lite lugnt med att jag ska beställa en ny dator åt en tjej på avdelningen. "Ny utrustning"-blankett i kombination med investeringsblankett. Inte så konstigt, gick rätt bra att fylla i. Ja, förutom att det skulle skrivas under av avdelnings- eller regionchef. Jag är distriktschef direkt under regionchefen, kan jag skriva på? Ingen aning, bäst att sticka den under näsan på chefen...
Skickas till "IT-avdelningen" står detsen på blanketten, via post dessutom och inte e-mail. Jaha, och var tusan ligger IT-avdelningen då??? Det är ju inte så att vi har internpost runt hela landet. Frågar och får reda på att de ligger i vårt hus, internpost alltså. Bingo!
Sen skulle jag beställa VPN och webmail till mig själv, tre blanketter till. Dessutom står det tydligt att webmailen kostar massa pengar så man ska snåla med den. Ja jösses, byråktrati när den är som bäst!
Stoppade alla blanketter i ett kuvert och skrev prydligt "IT-avdelningen" på det, dessutom "IT-beställning" för det skulle man också göra. Konstaterade att det tog halva eftermiddagen att fixa så enkla ärenden. Tur att jag bara är chef...
söndag 21 oktober 2007
Karlar i klänning!
Som gammal studentspexare hörsammar man ju när skallgången går "dags för jubileum!". Det bästa ur de senaste 10 åren ska klippas ihop och visas för pubilken. Av närmare ett femtiotal gamla skådisar kommer alla utom ett par stycken, bara för att göra sina gamla roller. Genomdraget idag ledde till en del kul scenarier:
1) Skådis har lagt ut lite sedan studenttiden. KMP (de som syr och sminkar) jobbar hårt på att lite diskret transformera kläder till större storlek...
2) Killar spelar både kill- och tjejroller och ska sminkas om under pågående spex tills de ska in igen. Då kans man få se en kille i korsett, sitta och sminkas med lösskägg. Intressant!
3) Killar som spelar tjej måste repa i klänning och högklackat för att öva sig inför premiären. Det inebär att man helt plötsligt kan få se en kille med (riktigt) skägg gå runt i klänning, peruk och högklackat. Bara sådär, för att vänja sig, det var ju gubevars 1o år sen sist!
4) En isbjörn i normalstorlek knata ombord på en båt...
Om inte det skulle räcka för att bevisa att man har gjort rätt så är alla underbara gamla scener det övertygade argumentet. Det bästa av 10 år är ruggigt bra, skrattmusklerna jobbade för högtryck under genomdraget idag. Och så sist men inte minst, alla härliga kompisar som är där! Har man gett spexandet några år av livet har man skaffat sig kompisar för lååång tid framåt. Sen att det var som ett smärre dagis med alla barn hit och dit, det är smällar man får ta. Vi är tydligen i den åldern...
Kom och kolla på Kårspexets jubileum 2-3:e november! Mer info finns på www.karspexet.se.
1) Skådis har lagt ut lite sedan studenttiden. KMP (de som syr och sminkar) jobbar hårt på att lite diskret transformera kläder till större storlek...
2) Killar spelar både kill- och tjejroller och ska sminkas om under pågående spex tills de ska in igen. Då kans man få se en kille i korsett, sitta och sminkas med lösskägg. Intressant!
3) Killar som spelar tjej måste repa i klänning och högklackat för att öva sig inför premiären. Det inebär att man helt plötsligt kan få se en kille med (riktigt) skägg gå runt i klänning, peruk och högklackat. Bara sådär, för att vänja sig, det var ju gubevars 1o år sen sist!
4) En isbjörn i normalstorlek knata ombord på en båt...
Om inte det skulle räcka för att bevisa att man har gjort rätt så är alla underbara gamla scener det övertygade argumentet. Det bästa av 10 år är ruggigt bra, skrattmusklerna jobbade för högtryck under genomdraget idag. Och så sist men inte minst, alla härliga kompisar som är där! Har man gett spexandet några år av livet har man skaffat sig kompisar för lååång tid framåt. Sen att det var som ett smärre dagis med alla barn hit och dit, det är smällar man får ta. Vi är tydligen i den åldern...
Kom och kolla på Kårspexets jubileum 2-3:e november! Mer info finns på www.karspexet.se.
Fredagsöl!
Dags för aktivitetet i Regio Stockholm, fredagsöl igen! Plats för spektaklet är restaurang och bar Grappa, så passande namn. Några stycken äter även middag där och konstaterar att de faktiskt gör skäl för namnet med en hel grappavagn att välja från när man vill ha avec! Pizzan och husets vita satt också fint, det röda slank visst ner det med. Hur blev det så att vi delade 4 på en flaska vin och helt plötsligt hade beställt en till??
Mätta och kanske lite lulliga kommer vi ut till baren där övriga ducatister av olika pifffningsgrad väntar. Micke hade under dagen tyckt att Tom behövde lite after shave och dränkt honom i bensin som "doftade" så att även en förkyld kontaktmannina hostade till, andra hade varit hemma efter jobbet och piffat till sig med mer konventionell parfym. Vi minglade glatt och blockerade en stor bit av baren. Som vanligt haglade de stora beställningarna, men vi var lite lugna och förderog vin framför drinkar...
Så småningom ansluter de som har haft annat viktigt för sig, som teaterföreställning, jobbmiddag och tjejträff. Raj-raj, var tog alla andra vägen? Tillslut är det mest Ducceklubben kvar och vi blir utstädade av personalen. Den stora förvirringen tar vid när vi funderar på var man kan få en drink även efter klockan ett. Såklart slutar det med ducatister åt alla håll och en taxi hem. Den nyktra tanken tackar jag för, så här efteråt...
Ännu en superkväll med Ducceklubben!
Mätta och kanske lite lulliga kommer vi ut till baren där övriga ducatister av olika pifffningsgrad väntar. Micke hade under dagen tyckt att Tom behövde lite after shave och dränkt honom i bensin som "doftade" så att även en förkyld kontaktmannina hostade till, andra hade varit hemma efter jobbet och piffat till sig med mer konventionell parfym. Vi minglade glatt och blockerade en stor bit av baren. Som vanligt haglade de stora beställningarna, men vi var lite lugna och förderog vin framför drinkar...
Så småningom ansluter de som har haft annat viktigt för sig, som teaterföreställning, jobbmiddag och tjejträff. Raj-raj, var tog alla andra vägen? Tillslut är det mest Ducceklubben kvar och vi blir utstädade av personalen. Den stora förvirringen tar vid när vi funderar på var man kan få en drink även efter klockan ett. Såklart slutar det med ducatister åt alla håll och en taxi hem. Den nyktra tanken tackar jag för, så här efteråt...
Ännu en superkväll med Ducceklubben!
lördag 20 oktober 2007
En tripp till Arboga
Ska man ändå åka med släp till Arboga för att hämta ut sin pärla från servicen kan man lika gärna ta med sig en annan dit. Sagt och gjort, Nillan kom över med en kåp-strippad 749 till den förkylde och ynklige chauffören. Tur att släpet är så litet och nätt, bara att hysta upp hojen och spänna fast. Tog inte mer än en kvart eller så, det artar sig.
På torsdag eftermiddag åkte jag iväg och hämtade upp Isa som sällskap och lastslav. Mutan var förutom att det alltid är ett äventyr att vara ute och åka med mig även en middag på Max. Sådär lite sommarnostalgiskt efter alla middagar på Max på väg från Gelleråsen. Var förutseende nog att kontrollera om det verkligen fanns en Max i Eskilstuna och så var det ju. Strålande!
Vi kommer till Arboga och byter hoj, jag blundar och betalar. Hua, tur jag fick lite semester utbetald när jag bytte jobb. Upp med Luciano på släpet, lite ovant utan broms (inga slangar monterade). Nu - mot Eskilstuna och Max!
Vi sväner av och siktar på Hemköp där jag har för mig att Max ligger. Men det var fel. Helt fel! Vi frågr några som har handlat och såklart ligger Max i andra änden av stan i något område som heter Tuna park. Med beskrivning och karta kommer vi åt rätt håll men börjar efter ett tag undra lite. Det börjar lika villaområde mer än något annat och det är nog dags att vända så fort vi kan. Med släp, det gör man ju inte på en femöring. Wtf, vad är det nu då? Vägbygge om omdirigerad trafik - rakt in i villaområdet. Långt fick vi åka så, här var det inte en chans att vända om inte. När vi äntligen får svänga ut mot den större vägen igen har vi gett upp och garvar glatt åt denna sightseeing. Men se på tusan - där är ju Max! Rakt fram, bara att köra in och se ut som vi hela tiden visste vart vi var på väg.
Nästa vägbygge råkar vi på i höjd med Malmköping där den gamla vägen bara försvann och den nya svängde kraftigt till höger utan varningar. Ooooiiiii! Men efter det kommer vi ordentligt fram till Björnlunda och kan lasta av. "Inga problem, Isa håller emot" säger jag glatt på tal om att jag inte har någon broms. Man kan också säga att gräsmattans friktoin funkade fint... In i garaget och upp på depåstöden, på med kapellet.
Nu får han stå lite innan jag börjar skruva!
På torsdag eftermiddag åkte jag iväg och hämtade upp Isa som sällskap och lastslav. Mutan var förutom att det alltid är ett äventyr att vara ute och åka med mig även en middag på Max. Sådär lite sommarnostalgiskt efter alla middagar på Max på väg från Gelleråsen. Var förutseende nog att kontrollera om det verkligen fanns en Max i Eskilstuna och så var det ju. Strålande!
Vi kommer till Arboga och byter hoj, jag blundar och betalar. Hua, tur jag fick lite semester utbetald när jag bytte jobb. Upp med Luciano på släpet, lite ovant utan broms (inga slangar monterade). Nu - mot Eskilstuna och Max!
Vi sväner av och siktar på Hemköp där jag har för mig att Max ligger. Men det var fel. Helt fel! Vi frågr några som har handlat och såklart ligger Max i andra änden av stan i något område som heter Tuna park. Med beskrivning och karta kommer vi åt rätt håll men börjar efter ett tag undra lite. Det börjar lika villaområde mer än något annat och det är nog dags att vända så fort vi kan. Med släp, det gör man ju inte på en femöring. Wtf, vad är det nu då? Vägbygge om omdirigerad trafik - rakt in i villaområdet. Långt fick vi åka så, här var det inte en chans att vända om inte. När vi äntligen får svänga ut mot den större vägen igen har vi gett upp och garvar glatt åt denna sightseeing. Men se på tusan - där är ju Max! Rakt fram, bara att köra in och se ut som vi hela tiden visste vart vi var på väg.
Nästa vägbygge råkar vi på i höjd med Malmköping där den gamla vägen bara försvann och den nya svängde kraftigt till höger utan varningar. Ooooiiiii! Men efter det kommer vi ordentligt fram till Björnlunda och kan lasta av. "Inga problem, Isa håller emot" säger jag glatt på tal om att jag inte har någon broms. Man kan också säga att gräsmattans friktoin funkade fint... In i garaget och upp på depåstöden, på med kapellet.
Nu får han stå lite innan jag börjar skruva!
torsdag 18 oktober 2007
Snälla, snälla kompisar!
När jag sitter och ynkar sig själv i soffan och dessutom precis har läst ut boken som sysselsatte mig så är det inget kul att vara förkyld. Snor i hela huvudet och lite lätt småtråkigt. Men då är det tur att jag har omtänksamma kompisar! Jenny skulle bara komma förbi och dumpa en kasse med Barillaprodukter för vidare transport till en vinnare på GATT-en. Men som en annan supermamma har hon även med sig:
En Amelia (åhhh, tankebefriad underhållning!)
Två stora apelsiner (mums, c-vitamin och got-gott i ett!)
Frukt och nötblandning (smaskens utan att vara alltför onyttigt)
Ett rör c-vitaminbrus (bli frisk nu!)
Livet kändes genast bättre!
En Amelia (åhhh, tankebefriad underhållning!)
Två stora apelsiner (mums, c-vitamin och got-gott i ett!)
Frukt och nötblandning (smaskens utan att vara alltför onyttigt)
Ett rör c-vitaminbrus (bli frisk nu!)
Livet kändes genast bättre!
tisdag 16 oktober 2007
Varför???
Varför finns höstförkylningen???? Det började i måndags med att chefen ringde och lyckandes få fram "jag kad inte kobba bå bödet" vilket jag tolkade till att han var förkyld och inte kunde komma till mötet. Eftersom jag och ytterligare fem distriktschefer hade tillbringat hela fredagen i samma mötesrum som den nu förkylde chefen så var oddsen för storförkylning rätt låga. Både jag och kollegan började snörvla under dagen och det där rasslet i halsen jag hade på morgonen kanske inte bara var måndagströtthet...
Försökte mota Olle i grind genom att ta sovmorgon och bara gå på ett par möten idag, men det verkar inte riktigt ha hjälpt. Inte heller tuppluren på eftermiddagen... Totaltäppt, snörvel, ont i huvudet, hur kul som helst. Så otroligt meningslöst!
Eller vänta, nu vet jag varför! Min lata kropp kände på sigt att jag köpte träningskort på S.A.T.S. och strävar emot av alla krafter. Så måste det vara, japp. Dumma, dumma mig, här kom straffet...
Försökte mota Olle i grind genom att ta sovmorgon och bara gå på ett par möten idag, men det verkar inte riktigt ha hjälpt. Inte heller tuppluren på eftermiddagen... Totaltäppt, snörvel, ont i huvudet, hur kul som helst. Så otroligt meningslöst!
Eller vänta, nu vet jag varför! Min lata kropp kände på sigt att jag köpte träningskort på S.A.T.S. och strävar emot av alla krafter. Så måste det vara, japp. Dumma, dumma mig, här kom straffet...
söndag 14 oktober 2007
Ur fas med TV:n
Både MotoGP och världscupen i hästhoppning på samma dag, mumma! Men då är det bra om man har koll på att det är så i förväg. Att det var MotoGP idag hade jag koll på, men går tävlingen i Australien så sänds det ju knappast på eftermiddagen. Det hade ju vem som helst kunnat räkna ut, men nu gjorde jag inte det då...
Kollar på Rapport och ser att det är premiäromgång för världscupen i hästhoppning. Har dessutom lärt mig att de ibland sänder sån't i svt24. Knappar över bara för att inse att de precis håller på att avsluta en timme sändning...
Jag ska inte se sport på TV, det är helt klart...
Kollar på Rapport och ser att det är premiäromgång för världscupen i hästhoppning. Har dessutom lärt mig att de ibland sänder sån't i svt24. Knappar över bara för att inse att de precis håller på att avsluta en timme sändning...
Jag ska inte se sport på TV, det är helt klart...
fredag 12 oktober 2007
De passade inte...
Mina fina, fina bromsslangar i kevlar som kom med hojen. Nu skulle de på, så jag kunde byta tillbaka till den tjusiga framskärmen i kolfiber. Så ringer de soch säger att de är för långa! "Ja, jag kan ju linda dem ett par varv runt gaffelbenen..." Okej, okej, jag fattar! Men vad tusan köpte förre ägaren dem till då? Suck, det hade varit så bra.
Nu får han komma hem utan monterade slangar så får jag lösa det sen. Jag har ju hela vintern på mig...
Nu får han komma hem utan monterade slangar så får jag lösa det sen. Jag har ju hela vintern på mig...
tisdag 9 oktober 2007
Bara en vippa!
Det var bara en vippa som behövde bytas. Inte illa på 11 år, 4000 mil och 19 bandagar i år! Och så lite packboxar och lager till kamaxlarna. Men nej, jag ska byta kopplingen själv i vinter så ni behöver inte göra det. Annars är det fram med Amexet, gör vad som behövs för att han ska må bra!
Bäst att blunda när jag hämtar ut honom och skriver på kvittot...
Bäst att blunda när jag hämtar ut honom och skriver på kvittot...
måndag 8 oktober 2007
Arboga ToR
Nu är det definitivt slut på säsongen. Strippad på alla kåpor står han avlämnad i Arboga och väntar på 4000-milaservice. De fina, blåa bromsslangarna som jag hittade i lådorna som kom med hojen lämnades över för montage. Sen var det inte så mycket mer att säga annat än "gör allt, jag har ändå så mycket att fixa i vinter".
Tog en liten runda och kollade på bra-att-ha-saker. Se ett sådant fint bromshantag med radiell pump... Mmmmmm.... Undrar vad det kostar? Men - jag hittade ju så billiga jeans och stövlar, så det finns massor av shoppingutrymme kvar. Och dessutom borde jag ju ge mig själv en födelsedagspresent! Absolut!
Jag tror säkert att hantaget kommer passa jättefint med de blåa slangarna, nu måste jag ju bara matcha det andra handtaget... Tur att jag inte har någon fru som har åsikter om vad jag köper till hojen!
Tog en liten runda och kollade på bra-att-ha-saker. Se ett sådant fint bromshantag med radiell pump... Mmmmmm.... Undrar vad det kostar? Men - jag hittade ju så billiga jeans och stövlar, så det finns massor av shoppingutrymme kvar. Och dessutom borde jag ju ge mig själv en födelsedagspresent! Absolut!
Jag tror säkert att hantaget kommer passa jättefint med de blåa slangarna, nu måste jag ju bara matcha det andra handtaget... Tur att jag inte har någon fru som har åsikter om vad jag köper till hojen!
Sista turen för i år...
Det regnade inte och om man ansträngde sig kunde man ana sprickor i molnigheten. Klart vi skulle köra! Nillan kom och hämtade upp mig för en fikatur till Rosenhill och då hade faktiskt sprickorna i molnigheten blivit riktigt rejäla. Jag som åtminstone hade en fasttejpad backspegel fick köra först, även jag fortfarande saknar hastighetsmätare. Men vad sjutton, man följer trafikrytmen på motorvägen och på de mindre vägarna kör man iallafall efter eget huvud.
Åker in på Slingerbulten och kommer ikapp en bil. Men det var uppenbarligen lokalbefolkning, för hej vad det gick undan. Låg rätt bra där bakom, bilen får bana väg i alla skymda kurvor. Efter ett tag komemr vi ikapp först en och sen ytterligare en superlångsam bil. Men med kurvor överallt så är inte jag den som bränner förbi tre bilar tätt ihop. Men det finns det andra som gör, vi körde ju på Slingerbulten... I en kurva kommer två japs och bränner om (de måste ju tyckt att vi var världens töntar...), får möte, klämmer sig in mellan bilarna som får tokbromsa, och så ut och förbi igen. Visst, så kan man göra... "Hallå där, det är min försäkring som blir dyr när du blir mosad!!!"
Närmar oss Rosenhill, möter en och annan hoj. I en kurva dyker det upp en svart hoj, var det inte en Ssie? Och var det inte Krister som körde? Klart det var, i nästa korsning stod han bakom oss efter att ha gjort en liten kovändning! Sitter i solen och njuter på Rosenhill när vi hör mullret och rasslet av en Ducce med torrkoppling. Och eftersom alla ducceåkare känner varandra så tänker vi att det kanske är Max som är ute på sin favoritväg. Jajjemän, det var det ju!
Tillslut puttrar vi hemåt och jag ställer hojen redo bakom släpet. Monterar av alla kåpor och tar upp dem på vinden, lastar på hojen (med hjälp av en oanande kompis som jag hade bjudit på middag...) på släpet och drar över kapellet. Nu står han som en annan Ratbike och väntar på dagens transport till service och efter det blir det raka vägen till mammas garage och vintervila.
Bara en sådär 7 månader tills nästa bankörning...
Åker in på Slingerbulten och kommer ikapp en bil. Men det var uppenbarligen lokalbefolkning, för hej vad det gick undan. Låg rätt bra där bakom, bilen får bana väg i alla skymda kurvor. Efter ett tag komemr vi ikapp först en och sen ytterligare en superlångsam bil. Men med kurvor överallt så är inte jag den som bränner förbi tre bilar tätt ihop. Men det finns det andra som gör, vi körde ju på Slingerbulten... I en kurva kommer två japs och bränner om (de måste ju tyckt att vi var världens töntar...), får möte, klämmer sig in mellan bilarna som får tokbromsa, och så ut och förbi igen. Visst, så kan man göra... "Hallå där, det är min försäkring som blir dyr när du blir mosad!!!"
Närmar oss Rosenhill, möter en och annan hoj. I en kurva dyker det upp en svart hoj, var det inte en Ssie? Och var det inte Krister som körde? Klart det var, i nästa korsning stod han bakom oss efter att ha gjort en liten kovändning! Sitter i solen och njuter på Rosenhill när vi hör mullret och rasslet av en Ducce med torrkoppling. Och eftersom alla ducceåkare känner varandra så tänker vi att det kanske är Max som är ute på sin favoritväg. Jajjemän, det var det ju!
Tillslut puttrar vi hemåt och jag ställer hojen redo bakom släpet. Monterar av alla kåpor och tar upp dem på vinden, lastar på hojen (med hjälp av en oanande kompis som jag hade bjudit på middag...) på släpet och drar över kapellet. Nu står han som en annan Ratbike och väntar på dagens transport till service och efter det blir det raka vägen till mammas garage och vintervila.
Bara en sådär 7 månader tills nästa bankörning...
lördag 6 oktober 2007
Powershopping
Alla som har försökt att hitta ett par bra jeans vet hur lång tid det kan ta. Det ska vara rätt tvätt, rätt form, rätt längd och sen ska de helst inte kosta som ett radialbromsgrepp med pump. Dessutom är det en pärs att prova alla felaktiga jeans på vägen, det behövs humor motsvarade ett helt år av Monty Python för att inte deppa ihop när man ser sig själv i spegeln i alla konstiga jeansmodeller. Men det som inte dödar det härdar, så nu var det dags att verkligen ge sig ut och möta provrummen. Till detta stod även ett par stövlar på inköpslistan, även de i en egen klass på shoppingens svåra lista. De ska passa i foten, ha lagom hög klack, vara rätt form och färg, och dessutom ha lagom vida och höga skaft. Ja, även här gäller att de helst inte ska kosta lika mycket som jeansen. Tjohopp, det plockar man ju fram på en kafferast...
Har insett att idag är en utmärkt dag för shopping, även om mina vanliga shoppingsällskap inte kunde närvara. Bestaämmer istället att gå på Skansen med en kompis och hennes familj "jag ska bara shoppa lite först". Åker in och börjar på Åhlens, där har man ju urval så det räcker. Fastnar direkt i Tiger-butiken och kommer ut med en snygg stickad tröja. Skärpning - jag ska ju ha pengar till jeans och stövlar kvar!
Går resolut till jeansavdelningen och börjar plocka bland alstren. Hittar två par som verkar riktigt bra och går in i provrummet. Drar av mig de enda bra jeansen jag äger och undrar vilka ben som har letat sig in i provrummet. För inte kan de där bleka dallriga sakerna tillhöra mig? Bäst att gömma dem i nya jeans. Ålar i de tighta stretchiga sakerna och kostaterar förvånat att de sitter riktigt bra. Ojojdå! Billiga dessutom, nåntng måste vara fel... De mer än dubbelt så dyra var också bra, men faktiskt ett uns sämre passform på. Så jag tar mina billiga jeans och lullar glad till kassan. Det här går ju strålande - en affär och redan jeans och tröja!
Går rakt över gatan till nya skogallerian. En hel liten shoppinggalleria med bara skoaffärer, det är inte illa. Fast egentligen är det bara fem butiker på samma ställe, d.v.s. de vanliga affärerna fast med lite mindre promenadavstånd. Men det är bra så, det går fort att kolla igenom beståndet. Hittar ett par fina stövlar som har lagom klack, snörning så skaftet passar, rätt färg, rätt tåform och jag vänder försiktigt på dem för att kolla priset. Undrens tid är inte föri - de är inte heller dyra. Slår till på ett par fina innersulor (dämpningen var väl i klass med priset...) och har helt plötsligt en påse till i handen. Hinner lagom ut ur affären så ringer kompisen och undrar hur det går. "Eh, jo, jag är nog klar nu..."
Efter att ha powershoppat så hårt är jag absolut värd en härlig lunch på Rosendahls trädgårdar, med både mat och mumsig bulle. Jag sparade ju ändå 600 kronor på jeansen...
Har insett att idag är en utmärkt dag för shopping, även om mina vanliga shoppingsällskap inte kunde närvara. Bestaämmer istället att gå på Skansen med en kompis och hennes familj "jag ska bara shoppa lite först". Åker in och börjar på Åhlens, där har man ju urval så det räcker. Fastnar direkt i Tiger-butiken och kommer ut med en snygg stickad tröja. Skärpning - jag ska ju ha pengar till jeans och stövlar kvar!
Går resolut till jeansavdelningen och börjar plocka bland alstren. Hittar två par som verkar riktigt bra och går in i provrummet. Drar av mig de enda bra jeansen jag äger och undrar vilka ben som har letat sig in i provrummet. För inte kan de där bleka dallriga sakerna tillhöra mig? Bäst att gömma dem i nya jeans. Ålar i de tighta stretchiga sakerna och kostaterar förvånat att de sitter riktigt bra. Ojojdå! Billiga dessutom, nåntng måste vara fel... De mer än dubbelt så dyra var också bra, men faktiskt ett uns sämre passform på. Så jag tar mina billiga jeans och lullar glad till kassan. Det här går ju strålande - en affär och redan jeans och tröja!
Går rakt över gatan till nya skogallerian. En hel liten shoppinggalleria med bara skoaffärer, det är inte illa. Fast egentligen är det bara fem butiker på samma ställe, d.v.s. de vanliga affärerna fast med lite mindre promenadavstånd. Men det är bra så, det går fort att kolla igenom beståndet. Hittar ett par fina stövlar som har lagom klack, snörning så skaftet passar, rätt färg, rätt tåform och jag vänder försiktigt på dem för att kolla priset. Undrens tid är inte föri - de är inte heller dyra. Slår till på ett par fina innersulor (dämpningen var väl i klass med priset...) och har helt plötsligt en påse till i handen. Hinner lagom ut ur affären så ringer kompisen och undrar hur det går. "Eh, jo, jag är nog klar nu..."
Efter att ha powershoppat så hårt är jag absolut värd en härlig lunch på Rosendahls trädgårdar, med både mat och mumsig bulle. Jag sparade ju ändå 600 kronor på jeansen...
fredag 5 oktober 2007
Fredagskväll
Enkel fredagsmiddag: Hoummus, Vilmas knäckesticks med tre sorteres frön, balsamicomarinerad parmesan (det stod så på skylten Mackan!!!), ruccola med med nyhyvlad parmigiano, breasola, körsbärstomater och lite marinerade kronärtskockor. Till detta ett glas vin och lite mörk choklad fullproppad med antioxidanter så man blir yngre och yngre...
Matlagningstid: försumbar
Kombineras med: gosig katt och skön soffa
Njutfaktor: Skyhög
torsdag 4 oktober 2007
Hipp hipp hurra för mig!
Inte för att det är lika kul att fylla år idag som när jag var liten, men lite kul är det allt. Särskilt när jag är begåvad med snälla föräldrar som ger mig både middag och present. Det gäller ju att ha lite tur och i mitt fall så skulle jag på möte i Katrineholm idag på den stora dagen. Så lägligt när mamsen bor halvvägs dig! Så igår fick jag storslagen middag med oxfilé, mammas hemgjorda bearnaisesås, rostad mandelpotatis och smarrigt vin på stooor flaska och kaffepannacotta med hemplockade hallon efter det. Phu! Mätt så jag satt och pustade så upptäckte jag att vi hade satt i oss magnumflaskan med vin dessutom. På två och en halv person! Hua, lite lullig var jag allt...
Men det bästa kom efter maten: födelsedagspresent! Snälla, snälla mamma hade köpt det alla flickor önskar sig:
En dremel! Limited edition i snygg plåtlåda och 100 extra tillbehör. Wow!
Eh, ja hon hade fått en önskelista... Så hon hade åkt in till järnaffären och frågat en liten herre som blev såå lycklig över att få sälja en dremel. Han hade minsann haft en själv nästan sen den kom till Sverige och hon skulle veta att det var skillnad på de riktiga och alla kopior. Så dottern måste vara en mycket bra person som förstod att det skulle vara en riktig dremel!
När jag lycklig hade burit ner min fina fina dremel till garaget så inser jag att det nog trots allt blev lite mycket vin, alltså dags att ramla i säng. Vaknar imorse och tittar ut på sjön, dimman hänger lite över vattenytan och solen lyser på träden i alla höstfägerna. Ojoj, sämre morgon kan jag tänka mig! Det är i det läget jag funderar på om jag inte borde bo på landet...
Men stan har sina poänger. T.ex. att jag kunde gå till delibutiken och köpa en riktigt fin skiva hängmörad svensk entrecôte och lyxa till på ikväll. Skål!
måndag 1 oktober 2007
Det finns vissa dagar...
...som inget går upp mot ett mål mat från McDonalds. Igår var det en sådan dag. Solen sken och på det hela taget var det en superb höstdag. Så synd då att det var rätt höga odds på att jag var nykter när jag vaknade och alltså fick avböja ett erbjudande om att "åka en sväng och fika lite". Och ännu mer synd att vädret på lördag och söndag kunde ha bytt plats. Det hade varit helt okej med regn på söndagen. Heeelt okej, soffan känns mer legitim då.
Men även en blind höna finner ett korn och jag hade varit så förutseende att jag hade köpt hem bakfyllefrukost och kunde lugna magen med Pro-Viva och polarkakor. Funkade fint, kunde nästan intala mig att jag var riktigt pigg. Framförallt om man gissar hur en del andra mådde dan efter kvällen före! Inte för att jag kan veta, men sannolikheten för ett och annat stön över "vad tänkte jag på" och "att jag aldrig lär mig" är stor!
Offrade mig och sällskapade med katten på sängen framåt eftermiddagen, det är otroligt vilka uppoffringar jag gör för honom...
Men även en blind höna finner ett korn och jag hade varit så förutseende att jag hade köpt hem bakfyllefrukost och kunde lugna magen med Pro-Viva och polarkakor. Funkade fint, kunde nästan intala mig att jag var riktigt pigg. Framförallt om man gissar hur en del andra mådde dan efter kvällen före! Inte för att jag kan veta, men sannolikheten för ett och annat stön över "vad tänkte jag på" och "att jag aldrig lär mig" är stor!
Offrade mig och sällskapade med katten på sängen framåt eftermiddagen, det är otroligt vilka uppoffringar jag gör för honom...
söndag 30 september 2007
GATT-rapport
Lördag, klockan är inte ens åtta på morgonen men ändå piper väckarklockan. Vinden tjuter i fönsterglipan och det är oroväckande mörkt ute. Regn - skit också! Men det visar sig bara vara duggregn och det är - faktiskt - rätt ljummet ute. Det ska nog gå bra för de som ska köra hoj på GATTen. Väl framme vid Ducati Stockholm ringer jag och Lasse på dörren, på telefonen till butiken och verkstan, bankar på porten och försöker med bön till högre makter. Det hjälper sådär, Johan hör ingenting nere i källaren. Efter 10 frusna minuter kommer han upp och öppnar, hurra!
Vi sätter upp tipspromenaden, skär upp fikabrödet och väntar på att det ska dyka upp en och annan hojburen person. Först kommer de långväga gästerna, Micke från Vagnhärad och Peter från Uppsala. Starkt jobbat killar! Sen droppar det in ducatister på hoj och i bil, för visst ska man komma och sällskapa även om man inte har lust att köra hoj i blötan? Det slutar t.o.m. med att några åker hem med hojen och byter till bil för att ta sig upp till lunchen!
Ett tiotal tappra hojåkare lämnar Ducati Stockholm och beger sig mot de utmärkta slingriga vägarna. Efter åker AnnaLotta mycket ståndsmässigt i en svart Corvette och samlar in skyltar (TACK!!!) och först åker vi i presidentas stora nya Volvo för att komma först upp till Knutby och samla in tipslapparna. Efter rätt lång tid kommer Lasse, som åkte sist av hojarna. Hmmm... Det visar sig att Peter hade mött ett rådjur och gått omkull precis på sista sträckan mot Knutby. Trist, men han lyckades ta sig till lunchen iallafall.
Lunch på Knutby Krog. "Det Knutby?" som någon frågade...
Lunch och prisutdelning, Mattis och Lasse hade tankeläsning i sin bil och exakt samma svar... Note to self: Inte ha en utslagsfråga som man kan googla fram svaret på...
Ingen körde den fina slingriga vägen hemåt, så vi satte kurs på vägen och skyltinsamling. Vi babblade så taket höll på att lyfta i bilen, inga tysta Duccetjejer här inte. Men kors i taket så missade vi inte nårga skyltar för det... vad vi vet...
Ihopsamlade skyltar, de är större än man tror...
Två av alla som skippade körningen och koncentrerade sig på kvällen...
Efter massor av mat, mer vin, grappa, Amaretto, kaffe och snack så ramlade vi över lilla bron till Rapido för efterfest. Tack och lov lämnade den nyktre fotografen oss (jomen visst var det tråkigt, men kameran skulle inte med) annars hade det kunnat bli spännande! Som vanligt belägrade vi baren och drack upp deras öl och Cube. Har hört att vi även syntes på dansgolvet och vilka det var som retades med den stackars 22-årige kille som bara skulle ställa sig i toalettkön - det vet jag inget om... Inte heller vet jag något om killar utan kläder på överkroppen, eller spännande moves på dansgolvet...
Konstigt hur suddiga i konturerna vi var efter ett tag...
Men jag vet att jag är med i världens bästa klubb och att Ducceklubben definitivt vann festen. Samt att en och annan lär ha en tung dag idag!
Vi sätter upp tipspromenaden, skär upp fikabrödet och väntar på att det ska dyka upp en och annan hojburen person. Först kommer de långväga gästerna, Micke från Vagnhärad och Peter från Uppsala. Starkt jobbat killar! Sen droppar det in ducatister på hoj och i bil, för visst ska man komma och sällskapa även om man inte har lust att köra hoj i blötan? Det slutar t.o.m. med att några åker hem med hojen och byter till bil för att ta sig upp till lunchen!
Ett tiotal tappra hojåkare lämnar Ducati Stockholm och beger sig mot de utmärkta slingriga vägarna. Efter åker AnnaLotta mycket ståndsmässigt i en svart Corvette och samlar in skyltar (TACK!!!) och först åker vi i presidentas stora nya Volvo för att komma först upp till Knutby och samla in tipslapparna. Efter rätt lång tid kommer Lasse, som åkte sist av hojarna. Hmmm... Det visar sig att Peter hade mött ett rådjur och gått omkull precis på sista sträckan mot Knutby. Trist, men han lyckades ta sig till lunchen iallafall.
Lunch på Knutby Krog. "Det Knutby?" som någon frågade...Lunch och prisutdelning, Mattis och Lasse hade tankeläsning i sin bil och exakt samma svar... Note to self: Inte ha en utslagsfråga som man kan googla fram svaret på...
Ingen körde den fina slingriga vägen hemåt, så vi satte kurs på vägen och skyltinsamling. Vi babblade så taket höll på att lyfta i bilen, inga tysta Duccetjejer här inte. Men kors i taket så missade vi inte nårga skyltar för det... vad vi vet...
Bara att springa ut och ta ner skyltarna var blött och kallt, tappra, tappra de som körde hoj! Massa löv och barr på de våta vägarna också, huanemej.
Efter den insatsen var vi såklart värda en schysst drink så den lokala Konsumbutiken fick bistå med lite groggvirke till mitt stora spritskåp men tomma virkesförråd. Hojtjejer och ingenjörer, det betyder inte att man skippar festfiffet för den som undrar... Men möjligtvis att duschandet gick fort och att det kanske var lite mindre klädprovning, smink och parfymer ;-) Men vad hjälpte det, vi blev ändå så sena att taxi var det enda alternativet till restaurangen.
Ristorante Fantozzi vid Skanstull var värd för middagen. En ambitiös liten italiensk krog som vi precis fick plats 32 personer i matsalen på. De andra 6 gästerna satt lite runt ett hörn turligt nog för dem... Sant italienskt kaos utbröt när förrätterna skulle ut, trots att fröken ordningsman hade tagit med lista på vad alla hade beställt. Men det är inte så lätt när de har en förrätt till Lars, ställer ner den hos Söderman som inser att det är fel, skickar till Lars Olsson som säger "nix pix, inte min" skickar till Lars Ekeman samtisigt som Lars Mellgren och Lasse Jangby funderar på om den ska till dem... T.o.m. två Carita hade vi på plats! Till varmrätten hade de lärt sig och ropade ut efternamnet på den som skulle ha maten - då blev det ju faktiskt nån slags ordning på det hela :-)
Efter den insatsen var vi såklart värda en schysst drink så den lokala Konsumbutiken fick bistå med lite groggvirke till mitt stora spritskåp men tomma virkesförråd. Hojtjejer och ingenjörer, det betyder inte att man skippar festfiffet för den som undrar... Men möjligtvis att duschandet gick fort och att det kanske var lite mindre klädprovning, smink och parfymer ;-) Men vad hjälpte det, vi blev ändå så sena att taxi var det enda alternativet till restaurangen.
Ristorante Fantozzi vid Skanstull var värd för middagen. En ambitiös liten italiensk krog som vi precis fick plats 32 personer i matsalen på. De andra 6 gästerna satt lite runt ett hörn turligt nog för dem... Sant italienskt kaos utbröt när förrätterna skulle ut, trots att fröken ordningsman hade tagit med lista på vad alla hade beställt. Men det är inte så lätt när de har en förrätt till Lars, ställer ner den hos Söderman som inser att det är fel, skickar till Lars Olsson som säger "nix pix, inte min" skickar till Lars Ekeman samtisigt som Lars Mellgren och Lasse Jangby funderar på om den ska till dem... T.o.m. två Carita hade vi på plats! Till varmrätten hade de lärt sig och ropade ut efternamnet på den som skulle ha maten - då blev det ju faktiskt nån slags ordning på det hela :-)
Två av alla som skippade körningen och koncentrerade sig på kvällen... Efter massor av mat, mer vin, grappa, Amaretto, kaffe och snack så ramlade vi över lilla bron till Rapido för efterfest. Tack och lov lämnade den nyktre fotografen oss (jomen visst var det tråkigt, men kameran skulle inte med) annars hade det kunnat bli spännande! Som vanligt belägrade vi baren och drack upp deras öl och Cube. Har hört att vi även syntes på dansgolvet och vilka det var som retades med den stackars 22-årige kille som bara skulle ställa sig i toalettkön - det vet jag inget om... Inte heller vet jag något om killar utan kläder på överkroppen, eller spännande moves på dansgolvet...
Konstigt hur suddiga i konturerna vi var efter ett tag...Men jag vet att jag är med i världens bästa klubb och att Ducceklubben definitivt vann festen. Samt att en och annan lär ha en tung dag idag!
fredag 28 september 2007
Sätta upp lite skyltar - pfffah!
Imorgon är det GATT! Det betyder att ett gäng Duccar åker slingrande vägar upp till Knutby, äter lunch och åker andra slingrande vägar tillbaka mot stan. Sen ska det såklart vara middag och partaj natten långt. Gott så! Men allt kul ska såklart förberedas och för att alla irriga Ducatister ska hitta runt så ska det sättas upp skyltar i de korsningar man passerar på vägen. För att göra det är det bra att ha:
En bil
Skyltar och buntband
Välfylld mage
Sällskap i bilen som springer ut och sätter upp skyltarna
Karta med färdvägen markerad
Reflexväst så man syns i mörkret
Lasse (som stand-in för Jenny) hade inget sällskap men en välfylld mage och reflexväst, jag hade Isa som skyltslav och sällskap men vi hade båda svarta jackor och inte lika välfyllda magar...
På väg ut så ringde restaurangen och påminde att jag skulle tala om vilken mat vi skulle äta. Visst, det har jag sammanställt i en lista som ligger i handv..... på jobbet!!! Shiiiiiit! Jahapp, bara att åka förbi jobbet på vägen hem och hämta listan då. Men de skulle vara kvar till elva så det är inget problem. Fint, då kör vi!
Nåväl, vi kom iväg från Djursholm när det mörknade och så var det bara att sätta igång. Jag och Isa skulle skylta baklänges eftersom vi förväntades ha tid att tänka på vilket håll man kommer ifrån. Snabbt märkte vi att ett buntband inte räcker runt de tjockare skyltstolparna. Och inte nog med det, buntbanden hade legat och torkat! Så de gick av lite titt som tätt. Ja, när inte Isa skar sig på dem då...
Men skyltarna kom upp, sakta men säkert. Trots mycket skratt och tjejsnack i bilen så missade vi inga korsningar! Vad vi vet... Väl framme i Knutby hoppades vi på att Lasse var i närheten. Det var helt fel. Totalt! Så vi fortsatte att åka baklänges ner mot Almunge och skylta. Fortare och fortare körde vi, nu började det bli lite småbrådis att hinna fixa den där matlistan innan restaurangen gick hem. I Almunge lämnade vi uppdraget, trots att den tappre Lasse hade en bit kvar, och styrde kosan mot stan i full rulle. Tacksamt rak väg och inte nog med det - man passerar en McDonalds på vägen in. Hallelulja, där räddades våra inte helt välfyllda magar och humöret. Vrooom, bränna motorväg till jobbet, sladda in och hämta listan, ringa restaurangen från bilen. Jag tror att Isa får öva på sin italienska lite, för det slutade med att jag fick läsa listan själv. Lite klurigt att köra samtidigt, men vi tjejer ska ju vara bra på simultankapacitet. Och så var det nästan ingen trafik...
Halv tolv ramlade jag innanför dörren, hälsade på lilla Mao och dråsade i säng med en gosig katt på magen. Nästa år blir det karta istället för skyltar!
En bil
Skyltar och buntband
Välfylld mage
Sällskap i bilen som springer ut och sätter upp skyltarna
Karta med färdvägen markerad
Reflexväst så man syns i mörkret
Lasse (som stand-in för Jenny) hade inget sällskap men en välfylld mage och reflexväst, jag hade Isa som skyltslav och sällskap men vi hade båda svarta jackor och inte lika välfyllda magar...
På väg ut så ringde restaurangen och påminde att jag skulle tala om vilken mat vi skulle äta. Visst, det har jag sammanställt i en lista som ligger i handv..... på jobbet!!! Shiiiiiit! Jahapp, bara att åka förbi jobbet på vägen hem och hämta listan då. Men de skulle vara kvar till elva så det är inget problem. Fint, då kör vi!
Nåväl, vi kom iväg från Djursholm när det mörknade och så var det bara att sätta igång. Jag och Isa skulle skylta baklänges eftersom vi förväntades ha tid att tänka på vilket håll man kommer ifrån. Snabbt märkte vi att ett buntband inte räcker runt de tjockare skyltstolparna. Och inte nog med det, buntbanden hade legat och torkat! Så de gick av lite titt som tätt. Ja, när inte Isa skar sig på dem då...
Men skyltarna kom upp, sakta men säkert. Trots mycket skratt och tjejsnack i bilen så missade vi inga korsningar! Vad vi vet... Väl framme i Knutby hoppades vi på att Lasse var i närheten. Det var helt fel. Totalt! Så vi fortsatte att åka baklänges ner mot Almunge och skylta. Fortare och fortare körde vi, nu började det bli lite småbrådis att hinna fixa den där matlistan innan restaurangen gick hem. I Almunge lämnade vi uppdraget, trots att den tappre Lasse hade en bit kvar, och styrde kosan mot stan i full rulle. Tacksamt rak väg och inte nog med det - man passerar en McDonalds på vägen in. Hallelulja, där räddades våra inte helt välfyllda magar och humöret. Vrooom, bränna motorväg till jobbet, sladda in och hämta listan, ringa restaurangen från bilen. Jag tror att Isa får öva på sin italienska lite, för det slutade med att jag fick läsa listan själv. Lite klurigt att köra samtidigt, men vi tjejer ska ju vara bra på simultankapacitet. Och så var det nästan ingen trafik...
Halv tolv ramlade jag innanför dörren, hälsade på lilla Mao och dråsade i säng med en gosig katt på magen. Nästa år blir det karta istället för skyltar!
onsdag 26 september 2007
Jaså, säger du det?!
"Hej, Anna heter jag". Räcker fram handen och hälsar på den välklädde killen som tar emot på lunchseminariet.
"Jag vet, vi pluggade samtidigt"
Neeeeej, inte nu igen! Alla känner apan, apan känner ingen...
"Jag vet, vi pluggade samtidigt"
Neeeeej, inte nu igen! Alla känner apan, apan känner ingen...
tisdag 25 september 2007
Klös!
Om jag inte klipper klorna på Mao snart så kommer jag bara ha soffrester kvar istället för den vita (hmmm) fina soffan. I lyckan över att vara hemma hos matte ligger han och vräker sig i soffan, vilt trampande och spinnande. Jättemysigt, men kanske inte helt bra för soffan. Eller lakanen. Eller filten. Måste ta mig i kragen och brotta ner honom på badrumsgolvet och sen är det snipp-snapp som gäller!
Purr-purr!
Purr-purr!
söndag 23 september 2007
Sol, kompisar, Ducati och höstfärger!
27:e augusti: Kommer hem från Gotland, ställer hojen under kapellet. Sen har den stått där! I nästan en månad, jag har inte ens lyft på kapellet för att putsa lite. Tvätta bort det värsta kalkdammet, nehej då. Skämmas borde jag! Men idag skulle han få rasta sig lite, Jenny ville ut och provköra lilla grisen. Nillan var inte svårflörtad att hänga på, en riktig tjejtur.
Det började sådär. Stannar hos Lasse och Jenny och ser att tempmätaren är högre än den brukar. Dessutom låter den knackigt, lite ojämn tomgång. Suck. Men det är helt enkelt lite dåligt med kylarvätska, så det är ingen fara vid lite fart. Som vanligt ropar man på Lasse som får komma och lyssna på tomgången. "Nja, det låter som Bimotan ungefär." Allt beror på vad man är van vid...
Nillan dyker upp och börjar direkt med "Lasse, varvräknaren har lagt av igen!". Stannar man hos husmeken så gör man! Det är bara lite glapp i själva räknarhuset, så den kommer igång igen. Tja, tillsammans får vi ju ihop en hel hoj, både hastighetsmätare och varvräknare... Jennys nya fina nöff-nöff-nöff är högblank, ren och sååå fin. Nillan och jag tittar ner på våra skitiga hojar med kraschkåpor och tittar fort åt ett annat håll...
Jenny tar täten, NIllan bildar eftertrupp och jag utan hastighetsmätare kör i mitten. Ut på E18, Jenny försvinner som en löning upp på påfarten. Hallå där, jag hänger inte med! Får ett ögonblicks förståelse för de som akut vill ha mer pulver för att kuna gasa rakt fram. Sen rullar vi på genom ett soligt Roslagen, vänder när vägen blir för dålig, njuter på kurviga småvägar och släpper på ute på stora vägen. I Norrtälje irrar vi lite innan vi hittar parkeringen till Lucianos missbelåtna muller. Temperaturen stiger, men vi kommer fram innan motorn blir alltför varm. Phu! Kaffe och macka, mums filibaba. Varför har jag inte kört mer på väg i sommar, det har ju klart sina poänger?
Iallfall när solen skiner, man har bra sällskap och det är fikastopp titt som tätt. Men så är det ju alltid med Ducceklubben, tror det lutar åt att vi får ordna mer lördagskörningar nästa sommar. Bara inte efter fredagsölen...
Det började sådär. Stannar hos Lasse och Jenny och ser att tempmätaren är högre än den brukar. Dessutom låter den knackigt, lite ojämn tomgång. Suck. Men det är helt enkelt lite dåligt med kylarvätska, så det är ingen fara vid lite fart. Som vanligt ropar man på Lasse som får komma och lyssna på tomgången. "Nja, det låter som Bimotan ungefär." Allt beror på vad man är van vid...
Nillan dyker upp och börjar direkt med "Lasse, varvräknaren har lagt av igen!". Stannar man hos husmeken så gör man! Det är bara lite glapp i själva räknarhuset, så den kommer igång igen. Tja, tillsammans får vi ju ihop en hel hoj, både hastighetsmätare och varvräknare... Jennys nya fina nöff-nöff-nöff är högblank, ren och sååå fin. Nillan och jag tittar ner på våra skitiga hojar med kraschkåpor och tittar fort åt ett annat håll...
Jenny tar täten, NIllan bildar eftertrupp och jag utan hastighetsmätare kör i mitten. Ut på E18, Jenny försvinner som en löning upp på påfarten. Hallå där, jag hänger inte med! Får ett ögonblicks förståelse för de som akut vill ha mer pulver för att kuna gasa rakt fram. Sen rullar vi på genom ett soligt Roslagen, vänder när vägen blir för dålig, njuter på kurviga småvägar och släpper på ute på stora vägen. I Norrtälje irrar vi lite innan vi hittar parkeringen till Lucianos missbelåtna muller. Temperaturen stiger, men vi kommer fram innan motorn blir alltför varm. Phu! Kaffe och macka, mums filibaba. Varför har jag inte kört mer på väg i sommar, det har ju klart sina poänger?
Iallfall när solen skiner, man har bra sällskap och det är fikastopp titt som tätt. Men så är det ju alltid med Ducceklubben, tror det lutar åt att vi får ordna mer lördagskörningar nästa sommar. Bara inte efter fredagsölen...
lördag 22 september 2007
Nöjd sömning kisse
Så var det då dags att ta hem lilla Mao från mamma och landet. I mitten av maj lämnade jag ut honom så att själviska matte skulle kunna tillbringa sommaren i olika bandepåer utan att fixa temporärt boende till katten hela tiden. Ja, sen har han det ju så bra därute på landet. Självklart är det bara för hans skull jag gör det.
Men såklart att jag får lite dåligt samvete för att mamma får extrajobb, de har ju ändå två egna katter. Varje kväll ropar hon in stadskatten, släpper in honom i stugan (där de har kontoret) och klappar godnatt och varje morgon ska han släppas ut. Det verkar vara en rutin de har vant sig vid båda två, för han kommer mycket bättre när hon ropar på kvällen än när jag är med. Som när baranen ska hämtas på dagis och inte alls vill sluta leka när mamma kommer...
Så efter Gotland försökte jag åka ut och ta hem honom. Det gick ju inte så bra då, utan de bedyrade att "han är absolut inte till något besvär" och "det är nog lättare för honom att komma hem till stan när det blir kallare". Jaha, nu är det kallare och nu ska han hem! Petade i honom den obligatoriska lugnande tabletten (hallelulja!), stoppade in honom i buren och körde hem. Nu ligger det en snarkande katt i soffan och trycker sig mot matte, matte är mycket nöjd med sällskapet!
Men såklart att jag får lite dåligt samvete för att mamma får extrajobb, de har ju ändå två egna katter. Varje kväll ropar hon in stadskatten, släpper in honom i stugan (där de har kontoret) och klappar godnatt och varje morgon ska han släppas ut. Det verkar vara en rutin de har vant sig vid båda två, för han kommer mycket bättre när hon ropar på kvällen än när jag är med. Som när baranen ska hämtas på dagis och inte alls vill sluta leka när mamma kommer...
Så efter Gotland försökte jag åka ut och ta hem honom. Det gick ju inte så bra då, utan de bedyrade att "han är absolut inte till något besvär" och "det är nog lättare för honom att komma hem till stan när det blir kallare". Jaha, nu är det kallare och nu ska han hem! Petade i honom den obligatoriska lugnande tabletten (hallelulja!), stoppade in honom i buren och körde hem. Nu ligger det en snarkande katt i soffan och trycker sig mot matte, matte är mycket nöjd med sällskapet!
Rensa magasinet
Om man ständigt kommer hem med prylar (företrädelsevis till hojen) till sin kära mor på landet så får man hjälpa till åt andra hållet med. Idag har jag ägnat mig åt magasinsrensning. Ovanpå det som vi kallar garaget - inte att förväxla med garaget under huset där Luciano huserar på vintern - finns magasinet. En gammal loge byggd på 20-talet härbärgerar gamla möbler, kläder, böcker, tavlor, prylar och allmänt junk. Här har jag ställt ut, och för all del hämtat, en hel del under åren sedan jag flyttade hemifrån. Men nu var det dags för rensning eftersom mor min så smart hade krävt transport till tippen i betalning för ett gammalt fint skrivbord.
Kolla vad mycket junk! Och då är inte allt nere ännu...
Gamla IKEA-köksskåp, CD-hyllan Benno i svart, en hurts ommålad i blått, en byrå i samma blåa färg, hyllor, två gamla sängar (jättevackra men för korta och trasiga i fanéren tyvärr...), en tvättkorg, etc. etc. bar vi ner och ställde ut i väntan på transport. Inte nog med det, vi skruvade bort beslag och grejor för att kunna lämna det i trä-återvinningen. Det ni!
Nu är det mycket mer plats uppe på magasinet, så nu kan jag fylla på med det som står i mitt vindsförråd. Hum-hum, säg det inte till mamma bara... Belöningen efter detta utomordentligt goda dagsverke blev en kaffe med macka på trappen. Små saker som ger livet guldkant :-)
Sitta på en solig trapp och dricka kaffe - lantliga nöjen som inte går av för hackor!
En dag på landet!
Kolla vad mycket junk! Och då är inte allt nere ännu...Gamla IKEA-köksskåp, CD-hyllan Benno i svart, en hurts ommålad i blått, en byrå i samma blåa färg, hyllor, två gamla sängar (jättevackra men för korta och trasiga i fanéren tyvärr...), en tvättkorg, etc. etc. bar vi ner och ställde ut i väntan på transport. Inte nog med det, vi skruvade bort beslag och grejor för att kunna lämna det i trä-återvinningen. Det ni!
Nu är det mycket mer plats uppe på magasinet, så nu kan jag fylla på med det som står i mitt vindsförråd. Hum-hum, säg det inte till mamma bara... Belöningen efter detta utomordentligt goda dagsverke blev en kaffe med macka på trappen. Små saker som ger livet guldkant :-)
Sitta på en solig trapp och dricka kaffe - lantliga nöjen som inte går av för hackor!En dag på landet!
torsdag 20 september 2007
Pensionärsvaning
Shit, shit, shiiiiiiiiiit! En ynka liten ridlektion och jag kan knappt röra mig för all träningsvärk. Okej, det var första lektionen på länge och hästen var stor och tung. Ja och det var säkert inte bra att stå i monter på en mässa samt sitta på seminarier hela dan igår. Men ändå! Sätta sig på cykelsadeln var ingen lek (aooooiiiiiii!), benen värker så fort jag försöker röra mig, plocka ner något från översta skåpet i köket är en pärs och att ta på sig strumporna imorse.... Ja, fröken pensionär var tvungen att sätta sig på sängen och trots det tog det emot att nå ända ner till foten. Eller att vika upp foten tillräckligt långt, beroende på hur man ser det.
Ajajaj, bäst att bota det med träning. Borde jag har gjort imorse eftersom jag är upptagen efter jobbet ikväll. Och imorgon kväll, hmmmmm.....
Ajajaj, bäst att bota det med träning. Borde jag har gjort imorse eftersom jag är upptagen efter jobbet ikväll. Och imorgon kväll, hmmmmm.....
söndag 16 september 2007
Höst, höst, höst
Det bara regnar och blåser, kallt och uschligt. Hojsäsongen känns långt borta, mer läge att kura framföra brasan. Men så kollar jag på MotoGP och känner hur jag bara vil, vill, vill köra igen. Starta motorn, värma lite, rulla ut ur depån och dra på gasen och samtidigt dra ner visiret. Mjukt in i första böjen, sakta öka kurva för kurva. Jaga någon som kör där framme, försöka dra upp tempot lite till hela tiden. Kommer hem, knäpper på datorn och läser rapport från Mantorp. Aaaaahhhhhh, jag blir inte alls avundsjuk. Inte det minsta. Men vad konstigt att Mackan alltid är på väg ut från banan på alla filmer? Nåja, det verkar vara ett bra sätt att få filmen snabbt publicerad!
Håller tummarna för bättre väder så vi kan reka GATT-vägar snart...
Håller tummarna för bättre väder så vi kan reka GATT-vägar snart...
onsdag 12 september 2007
Höst och nya vanor, eller?
Jaha så har jag gjort det. Lyft på rumpan ur soffan och tagit på mig träningskläder. Det var verkligen på tiden, nu har det verkligen gått för lång tid sedan jag träande senast. Inte blev det bättre av att jag inte fortsatte ridningen den här terminen, det är iallafall motion även om icke-ryttare inte tror det. Ungefär lika sannolikt som att det inte skulle vara det minsta ansträngande att köra bana - hojen/hästen gör ju jobbet...
Idag så regnade det inte och inte hade jag skapat mig fler ursäkter heller. Så jag snörde på mig dojjorna och gav mig ut på en rask promenad med springande inslag. För mer än så är det i ärlighetens namn svårt att kalla det. Kom hem efter en halvtimme efter att ha fått en provkarta på hur en otränad kropp uppträder. Lite håll, lite ont i knät, lite slut i benen, lite totalt flåsande, allt i en salig blandning. HU!
Nu är det nya rutiner på gång, basta! Får väl se hur bra det går...
Idag så regnade det inte och inte hade jag skapat mig fler ursäkter heller. Så jag snörde på mig dojjorna och gav mig ut på en rask promenad med springande inslag. För mer än så är det i ärlighetens namn svårt att kalla det. Kom hem efter en halvtimme efter att ha fått en provkarta på hur en otränad kropp uppträder. Lite håll, lite ont i knät, lite slut i benen, lite totalt flåsande, allt i en salig blandning. HU!
Nu är det nya rutiner på gång, basta! Får väl se hur bra det går...
söndag 9 september 2007
Aaahhhhhhh, varför är inte jag på Knutstorp????
Sista bankörningen med Ducceklubben för i år. Och jag är inte där!!! Faktiskt första för året som jag inte är med på, så situationen är minst sagt ovan. Och trist. Supertrist. Nu sitter de andra där och rapar efter att ha ätit underbar grillad mat från Hauges grill, dricker lite vin och laddar inför en bandag. Närå, inte alls bitter.
Jag vill också! Jag vill vara där, sitta och snacka strunt hela kvällen, skratta åt allt och inget, fundera på om det kommer regna nästa dag, pimpla lite vin, stå och borsta tänderna i dusch-baracken, snarka så de andra får sätta in öronpropparna, glida runt i depån, köra, fika, köra, fika, köra, snacka mer strunt, beundra alla hojarna...
Okej, jag ska tänka på de surt sega 55 milen hem när jag längtar för mycket. Ha så kul alla som är där!
Jag vill också! Jag vill vara där, sitta och snacka strunt hela kvällen, skratta åt allt och inget, fundera på om det kommer regna nästa dag, pimpla lite vin, stå och borsta tänderna i dusch-baracken, snarka så de andra får sätta in öronpropparna, glida runt i depån, köra, fika, köra, fika, köra, snacka mer strunt, beundra alla hojarna...
Okej, jag ska tänka på de surt sega 55 milen hem när jag längtar för mycket. Ha så kul alla som är där!
fredag 7 september 2007
Barn på nytt
"Gillar du att gå på Gröna Lund? Alltså åkattraktionerna?"
"Absolut, men jag behöver vänja mig gradvis... Och INTE fritt fall! Hurså?"
"Jag har fribiljetter och gratis åkband!"
Jiiihaaa! Eftersom kompisens sambo hellre står nedanför och väntar än åker själv så behövde hon ett sällskap som ville åka. Min beskrivning dög tydligen, så vi kom fram till att en torsdag efter jobbet borde vara bra om man inte vill tillbringa tiden i köer istället för i vikingaskeppet. Så lägligt bestämde vi dessutom att det skulle ske i torsdags, när solen sken och man kände att sommaren inte var långt borta.
Kl 17.00 hängde vi på låset och dök in ed åk-armbanden i högsta hugg. Men man kan ju inte vara hungrig, så en liten Langos slank ner innan vi började. Ett inte helt smart beslut, den tenderade att hoppa upp och ner i halsen lite väl mycket. Men det gick att fixa med en galss, så kunde vi åka vidare.
Det började lite lugnt med Kvasten, nya berg-och-dal-banan. "Iiiihhhhhh!" Roligt, roligt! Vilda musen, Vikingaskeppet, Bläckfisken, Jetline, Flygande mattan - nu var vi på gång. En gravt underskattad attraktion för höjdrädda är barnens fritt fall. Säkert en 5 meter hög och helt oförutsägbar när den ska falla ner. Vi skrattade så vi kiknade och såg i ögonvrån hur tjejen i närmsta lyckohjulet hängde över disken och skrattade åt oss. Det bjuder vi på!
Helt uppenbart så var vi ett rätt udda inslag denna kväll. Det var gott om företagsgäng som spelade femkamp, drack öl och åkte lite. En drös med tuffa tonåringar samt en och annan barnfamilj såg vi också. Men två glada, nyktra tjejer (inte helt tonåringar längre då...) som bara åkte, åkte, åkte - det var något konstigt. Det insåg vi när de som körde attraktionerna började säga hälsa på oss...
"Absolut, men jag behöver vänja mig gradvis... Och INTE fritt fall! Hurså?"
"Jag har fribiljetter och gratis åkband!"
Jiiihaaa! Eftersom kompisens sambo hellre står nedanför och väntar än åker själv så behövde hon ett sällskap som ville åka. Min beskrivning dög tydligen, så vi kom fram till att en torsdag efter jobbet borde vara bra om man inte vill tillbringa tiden i köer istället för i vikingaskeppet. Så lägligt bestämde vi dessutom att det skulle ske i torsdags, när solen sken och man kände att sommaren inte var långt borta.
Kl 17.00 hängde vi på låset och dök in ed åk-armbanden i högsta hugg. Men man kan ju inte vara hungrig, så en liten Langos slank ner innan vi började. Ett inte helt smart beslut, den tenderade att hoppa upp och ner i halsen lite väl mycket. Men det gick att fixa med en galss, så kunde vi åka vidare.
Det började lite lugnt med Kvasten, nya berg-och-dal-banan. "Iiiihhhhhh!" Roligt, roligt! Vilda musen, Vikingaskeppet, Bläckfisken, Jetline, Flygande mattan - nu var vi på gång. En gravt underskattad attraktion för höjdrädda är barnens fritt fall. Säkert en 5 meter hög och helt oförutsägbar när den ska falla ner. Vi skrattade så vi kiknade och såg i ögonvrån hur tjejen i närmsta lyckohjulet hängde över disken och skrattade åt oss. Det bjuder vi på!
Helt uppenbart så var vi ett rätt udda inslag denna kväll. Det var gott om företagsgäng som spelade femkamp, drack öl och åkte lite. En drös med tuffa tonåringar samt en och annan barnfamilj såg vi också. Men två glada, nyktra tjejer (inte helt tonåringar längre då...) som bara åkte, åkte, åkte - det var något konstigt. Det insåg vi när de som körde attraktionerna började säga hälsa på oss...
tisdag 4 september 2007
Ny krånglig dator
Dag två på nya jobbet. Nu hittar jag runt lite, har sökt febrilt efter information på intranätet, har haft genomgång med en i gruppen, ätit jobblunch och på det hela taget kommit igång lite. Men jag upptäckte en smärre katastrof: Jag kan inte installera msn på datorn!
Det är säkert jättefiffigt. Tänk på all tid som förspills när vi chattar. Men det borde inte gälla mig! Som en jättebebis tjurar jag över att inte ha friheten att snacka skit med vänner och bekanta under dagen. Det står t.o.m. i IT-policyn att vi inte får använda msn, så inget mindre än ett mirakel kommer ändra på situationen. Eller möjligtvis en kund som krävde att få kommunicera mig på msn...
Ingen som vill vara kund och kräva det? Snälla!
Det är säkert jättefiffigt. Tänk på all tid som förspills när vi chattar. Men det borde inte gälla mig! Som en jättebebis tjurar jag över att inte ha friheten att snacka skit med vänner och bekanta under dagen. Det står t.o.m. i IT-policyn att vi inte får använda msn, så inget mindre än ett mirakel kommer ändra på situationen. Eller möjligtvis en kund som krävde att få kommunicera mig på msn...
Ingen som vill vara kund och kräva det? Snälla!
måndag 3 september 2007
Nytt jobb, nya rutiner
Så var det då dags att börja på nya jobbet. Kom ihåg att ta en annan tunnelbana så jag hamnade åt rätt håll på morgonkvisten. Det är inte alls så lätt som det låter när man i alla år åkt åt samma håll och nu ska få morgonhuvudet att ha koll.
Idag har jag gjort massa bra sker:
- Jag hittar till kaffemaskinen
- Hittar även till toaletterna (kan var särskilt bra när man varit för mycket vid kaffemaskinen)
- Jag har lyckats logga in på datorn samt komma in på mailen
- Har installerat några lämpligt placerade skrivare
- Har testat det närmast belägna lunchhaket, inte alls illa
- Har sms:at och mailat ut mitt nya telefonnummer till alla och envar i mina adresslistor
- Har svarat på massa gratulationsmail
- Har sökt information om företaget och rutiner på intranätet
Av allt detta är det väl bara sista punkten som ger mig någon som helst vägledning för mitt kommande arbete... Tur att jag vet hur det är i början, ingen idé att stressa upp sig!
Idag har jag gjort massa bra sker:
- Jag hittar till kaffemaskinen
- Hittar även till toaletterna (kan var särskilt bra när man varit för mycket vid kaffemaskinen)
- Jag har lyckats logga in på datorn samt komma in på mailen
- Har installerat några lämpligt placerade skrivare
- Har testat det närmast belägna lunchhaket, inte alls illa
- Har sms:at och mailat ut mitt nya telefonnummer till alla och envar i mina adresslistor
- Har svarat på massa gratulationsmail
- Har sökt information om företaget och rutiner på intranätet
Av allt detta är det väl bara sista punkten som ger mig någon som helst vägledning för mitt kommande arbete... Tur att jag vet hur det är i början, ingen idé att stressa upp sig!
söndag 2 september 2007
Höstkänslor
Tanken var att jag i helgen skulle hämta hem min lilla katt Mao från sitt sommarkollo hos mamma. Lämnade honom redan i mitten av maj när det var dags att starta bansäsongen och alla bortanätter, så det började kännas på tiden. Men när jag tog upp frågan så fick jag genast mothugg: "njaaaa, du tror inte att han blir ledsen att åka hem till stan nu? Det går säkert bättre i oktober när det är lite kallare." "Du behöver inte känna att han är till besvär, inte alls!" Jaha, tji fick jag. Ingen katt med mig hem den här gången alltså. Får göra ett nytt försök i oktober...
Fördelen med att ha Mao kvar på landet är att jag själv kan åka ut lite då och då utan att få dåligt samvete över den stackars ensamma övergivna lilla kissen här hemma. För det är en fin tid att vara på landet, gå ut i skogen och plocka svamp. Men då får det tusan regna lite, för det är knastertorrt i skogen och någon svamp finns det då rakt inte. Jag och mamma tog en "skogspromenad" (för att kalla det plocka svamp vågade vi inte...) med kaffetermos i solskenet. Vacker skog, men svampna hade gått och gömt sig. Inte en svamp såg vi, inte ens en liten sketen vit giftig sak skymtade vi. Men att sitta på en sten i höstsolen och dricka kaffe är inte fel det heller :-)
Innan det var dags att styra bilen mot stan igen så vinterbonade jag garaget lite. En stor gammal matta fick en ny plats i källaren, himla käckt. Lite trevligare och så rullar inte alla små skruvar jag tappar så långt. Nu ska jag bara skaffa en lampa och en lämplig pall att sitta på, sen är garaget färdigt för att vinterhärbärgera Luciano.
Fördelen med att ha Mao kvar på landet är att jag själv kan åka ut lite då och då utan att få dåligt samvete över den stackars ensamma övergivna lilla kissen här hemma. För det är en fin tid att vara på landet, gå ut i skogen och plocka svamp. Men då får det tusan regna lite, för det är knastertorrt i skogen och någon svamp finns det då rakt inte. Jag och mamma tog en "skogspromenad" (för att kalla det plocka svamp vågade vi inte...) med kaffetermos i solskenet. Vacker skog, men svampna hade gått och gömt sig. Inte en svamp såg vi, inte ens en liten sketen vit giftig sak skymtade vi. Men att sitta på en sten i höstsolen och dricka kaffe är inte fel det heller :-)
Innan det var dags att styra bilen mot stan igen så vinterbonade jag garaget lite. En stor gammal matta fick en ny plats i källaren, himla käckt. Lite trevligare och så rullar inte alla små skruvar jag tappar så långt. Nu ska jag bara skaffa en lampa och en lämplig pall att sitta på, sen är garaget färdigt för att vinterhärbärgera Luciano.
lördag 1 september 2007
En heroisk insats
Idag har jag varit modig. Superhjälte i det närmaste. Kanske inte i allmän betraktelse, men för en höjdrädd fegis som jag. Så här på den lediga dagen mellan gamla och nya jobbet passade jag på att åka ut till landet och föräldragården. Där finns det alltid saker att sysselsätta sig med och projektet för dagen var (förutom att köra ner hö till fårhuset) att såga ner ett par grenar som låg mot taket på gamla stallet.
Problmet med det är bara att det är högt upp och svårt att komma åt. Med två personer som får gelé i benen redan på 2 meters höjd och en med träben redan från början så var det närmast att betrakta som ett kamikazeuppdrag. Men självklart skulle mamma och jag fajtas om vem som skulle skyddas från att klättra upp. "Det lilla barnet" (mammas version) eller "den gamla mamman" (min version). Jag vann och tänkte att det kan inte vara så svårt, jag får bita ihop. Nerifrån såg det så enkelt ut att bara kliva från stegen ut på taket och stå där medan man sågade ner de två trilskande grenarna. Jo tjenare!
På darrande ben plockade jag bort tegelpannorna en efter en så jag kunde klättra upp och ålande mig långsamt uppför taket. Tillslut nådde jag första grenen och kunde såga ner den. Plättlätt, tunn och fin var den. Sen skulle jag "bara" ta den tjocka också. Som satt högre upp... Plockade bort ett par pannor till och flyttade mig i ultrarapid lite högre upp. Fick kapa en gren som var ivägen och tillslut kunde jag få loss åbäket till gren. Utan att den ramlade i huvudet på mig dessutom. Vid det laget utförde mitt högerben en ensam jittebugg, helt omöjligt att stoppa med mindre än att lägga fast det mot taket. Pfah, klart jag kan klättra på tak! Börjar sätta tillbaka pannorna långsamt, långsamt och kan klättra ner till stegen och ner på marken. Tokigt nöjd, med gelé i benen och dunkande hjärta.
Hur högt jag var? Säkert 3,5 meter upp!
Problmet med det är bara att det är högt upp och svårt att komma åt. Med två personer som får gelé i benen redan på 2 meters höjd och en med träben redan från början så var det närmast att betrakta som ett kamikazeuppdrag. Men självklart skulle mamma och jag fajtas om vem som skulle skyddas från att klättra upp. "Det lilla barnet" (mammas version) eller "den gamla mamman" (min version). Jag vann och tänkte att det kan inte vara så svårt, jag får bita ihop. Nerifrån såg det så enkelt ut att bara kliva från stegen ut på taket och stå där medan man sågade ner de två trilskande grenarna. Jo tjenare!
På darrande ben plockade jag bort tegelpannorna en efter en så jag kunde klättra upp och ålande mig långsamt uppför taket. Tillslut nådde jag första grenen och kunde såga ner den. Plättlätt, tunn och fin var den. Sen skulle jag "bara" ta den tjocka också. Som satt högre upp... Plockade bort ett par pannor till och flyttade mig i ultrarapid lite högre upp. Fick kapa en gren som var ivägen och tillslut kunde jag få loss åbäket till gren. Utan att den ramlade i huvudet på mig dessutom. Vid det laget utförde mitt högerben en ensam jittebugg, helt omöjligt att stoppa med mindre än att lägga fast det mot taket. Pfah, klart jag kan klättra på tak! Börjar sätta tillbaka pannorna långsamt, långsamt och kan klättra ner till stegen och ner på marken. Tokigt nöjd, med gelé i benen och dunkande hjärta.
Hur högt jag var? Säkert 3,5 meter upp!
tisdag 28 augusti 2007
Sommarminnen
Om jag bara tar mig i kragen och packar upp det sista ur väskan så slipper jag ha väskan och diverse prylar på vardagsrumsgolvet. Men det vore som att erkänna att sommaren tar slut. Mer eller mindre har mitt golv varit belamrat med väska, prylar och diverse hojdelar hela säsongen. En resa har lagom varit slut när nästa ska börja planeras. Kaos i lägenheten, men tusan så kul!
Väskan får nog ligga ett par dar till medan jag tänker tillbaka på sommaren och alla knäppa härliga stunder och människor. Fika en hel dag i depån medan det regnar? Inga problem! Byta däck med en öl i handen? Självklart! Dansa foxtrot i gräset? Absolut! Göra inbrott i sin egen stuga? Oh ja! Hissa och dissa nätdejting mitt i natten? Det gör väl alla! Irra runt hela Fårö som en annan fårskock? Händer. Elda grill på Gelleråsen? Roligt! O**a hojar? Hör till! Göra rent alla verktyg bara för det regnar? Helt naturligt!
Ducceklubben - löööövely!
Väskan får nog ligga ett par dar till medan jag tänker tillbaka på sommaren och alla knäppa härliga stunder och människor. Fika en hel dag i depån medan det regnar? Inga problem! Byta däck med en öl i handen? Självklart! Dansa foxtrot i gräset? Absolut! Göra inbrott i sin egen stuga? Oh ja! Hissa och dissa nätdejting mitt i natten? Det gör väl alla! Irra runt hela Fårö som en annan fårskock? Händer. Elda grill på Gelleråsen? Roligt! O**a hojar? Hör till! Göra rent alla verktyg bara för det regnar? Helt naturligt!
Ducceklubben - löööövely!
måndag 27 augusti 2007
Gotland, Gotland - del 2
Fredag och vi vaknar till tunga moln och blött på marken. Dimman är så tät att visiret blir blött på en gång och man kan nog kalla det regn tillslut. Långsamt, långsamt klarnar det och efter två pass vågar till och med jag mig ut. Det flyter dåligt ända tills jag tar hjälp av Jenny och får tillbaka lite flyt. Tackade snyggt genom att dra ifrån på rakan, bussiga klubben. Måste ju passa på innan hon kör med 999:an! Körpassen tar slut alldeles för fort, men som tur är hägrar en festkväll utan krav på att hoppa upp i ottan och vara körduglig.
Tex-mexbuffé med vin, snack, lite drink, sjukt mycket skratt, lite mer vin, bort till stugorna och nr 5 där Pålle har uppenbarat sig. För er som tvivlande - killen finns i verkligheten ;-) Stockholmsgänget bjuder på champange och har dukat med vit duk och allt. Herrejösses! Snart samlas hela stället utanför stugan på spontanparty, alltid bästa sättet att festa på. Man kunde t.o.m. dansa styrdans på gräsmattan... Jag offrar mig och är kvar till slutet, inser att klockan är närmare fyra när jag ramlar de fem meterna till vår stuga. Tacksam över attt varvningarna av monstret är slut för denna gången...
Lördagen startar alldeles för tidigt och det måste genast åtgärdas med en tupplur efter frukost. Framåt eftermiddagen bär det av mot Fårö som riktiga turister, om än något snyggare och ljudligare! Vi håller den italienska ordningen nära hjärtat och irrar något sanslöst i jakten på bakfylle-lunch. Som vanligt blir det alldeles annat än tänkt och istället för den enkla närande lunchen av krubb-karaktär så befinner vi oss helt plötsligt på en krog med utsikt över havet och rena Östermalmspriserna. Vid det laget är vi så hungriga att vi garvar och beställer. Sen händer inte så mycket. På en lååång tid. Sen får vi dricka. Sen händer inte så mycket mer förutom att vi får hindra Isa att tugga på bordet. Sen får Lasse och Brus-Per mat. De vaktar den hårt från de hungriga medgästerna och efter mycket om och men kommer så den övriga maten. Betsy anländer sent och tar en sallad för det ska gå fort, men tji fick hon. Tillslut har vi fått i oss mat och beger oss på raukspaning. Det blåser så hårt att man får luta hojen för att köra rakt fram, men solen skiner och det är förödande vackert. På hemvägen är jag så trött att jag väljer att sitta bakpå Betsys Sören och låter Isa köra Luciano. Det var riktigt roligt, nu var det ju ett tag sedan jag åkte bakpå. man sitter bra på monstret förutom det lilla faktum att sadeln lutar lite bakåt. Känns inte helt stabilt vid rejält pådrag!
Årsmötet hålls igen i ladan, presidenta gör ett föredömligt möte som ordförande och det går rätt fort. Snälla styret tackade för ordnandet av mässfesten genom en autograf med Casey Stoner - wow! Hoppas jag får ett bra ställe på nya jobbet åt den så den syns ordenligt :-) Middagen smakade super, men det där med logistik är inte ranchens grej. Alla i en kö och man skulle hämta ut lätt dricka eller köpa i baren innan man kunde ta mat. Gissa hur lång tid det tog? Trubaduren sjöng tappert och försökte överrösta de lätt studentaktiga skålandet, älgen var kärvänlig, skratt och skrän avlöste varandra och ljudnivån steg kontinuerligt som det ska vara. Kvällens DJ drog på så man blev halvdöv och det tillfälligt uppbyggda dansgolvet funkade det med. Både för bugg i superfart och headbangande, ducceklubben kan allt! Baren stängde redan två, så det blev spontan efterfest i kökshuset till småstugorna. Don Tony hade efterlämnat resterna av de gigantiska ostarna, parmaskinkan, tryffelhonungen, fikonmarmeladen och allt annat smaskens. Hur bra satt inte det som nattamat? Minsann dök det inte upp lite Moët att skölja ner det med? Enda plumpen i protokollet var den härliga "doften" i rummet med alla fylltrattar och ostarna...
Söndag och hemfärd. Ingen vill egentligen åka hem, vi hänger lite och sprakar däck. Tillslut hoppar vi upp på hojarna och rullar sakta in mot Visby och ett skrovmål på Max. Väl nere vid färjan blockerar vi fullständigt för de vanliga turisterna som stirrar på oss med tefatsögon. Det visar sig att vi bara har caféplatser på båten så vi ockuperar halva fiket med skinnställ och trötthet. 3 timmar kvar. Gäsp. 2 timmar kvar. Suck. 30 minuter kvar - hurra! Nynäshamn tar emot oss med iskyla men sol, vi splittras upp åt alla håll och det är fruktansvärt långt till nästa årsmöte. Mer ducceklubben åt folket!
Tex-mexbuffé med vin, snack, lite drink, sjukt mycket skratt, lite mer vin, bort till stugorna och nr 5 där Pålle har uppenbarat sig. För er som tvivlande - killen finns i verkligheten ;-) Stockholmsgänget bjuder på champange och har dukat med vit duk och allt. Herrejösses! Snart samlas hela stället utanför stugan på spontanparty, alltid bästa sättet att festa på. Man kunde t.o.m. dansa styrdans på gräsmattan... Jag offrar mig och är kvar till slutet, inser att klockan är närmare fyra när jag ramlar de fem meterna till vår stuga. Tacksam över attt varvningarna av monstret är slut för denna gången...
Lördagen startar alldeles för tidigt och det måste genast åtgärdas med en tupplur efter frukost. Framåt eftermiddagen bär det av mot Fårö som riktiga turister, om än något snyggare och ljudligare! Vi håller den italienska ordningen nära hjärtat och irrar något sanslöst i jakten på bakfylle-lunch. Som vanligt blir det alldeles annat än tänkt och istället för den enkla närande lunchen av krubb-karaktär så befinner vi oss helt plötsligt på en krog med utsikt över havet och rena Östermalmspriserna. Vid det laget är vi så hungriga att vi garvar och beställer. Sen händer inte så mycket. På en lååång tid. Sen får vi dricka. Sen händer inte så mycket mer förutom att vi får hindra Isa att tugga på bordet. Sen får Lasse och Brus-Per mat. De vaktar den hårt från de hungriga medgästerna och efter mycket om och men kommer så den övriga maten. Betsy anländer sent och tar en sallad för det ska gå fort, men tji fick hon. Tillslut har vi fått i oss mat och beger oss på raukspaning. Det blåser så hårt att man får luta hojen för att köra rakt fram, men solen skiner och det är förödande vackert. På hemvägen är jag så trött att jag väljer att sitta bakpå Betsys Sören och låter Isa köra Luciano. Det var riktigt roligt, nu var det ju ett tag sedan jag åkte bakpå. man sitter bra på monstret förutom det lilla faktum att sadeln lutar lite bakåt. Känns inte helt stabilt vid rejält pådrag!
Årsmötet hålls igen i ladan, presidenta gör ett föredömligt möte som ordförande och det går rätt fort. Snälla styret tackade för ordnandet av mässfesten genom en autograf med Casey Stoner - wow! Hoppas jag får ett bra ställe på nya jobbet åt den så den syns ordenligt :-) Middagen smakade super, men det där med logistik är inte ranchens grej. Alla i en kö och man skulle hämta ut lätt dricka eller köpa i baren innan man kunde ta mat. Gissa hur lång tid det tog? Trubaduren sjöng tappert och försökte överrösta de lätt studentaktiga skålandet, älgen var kärvänlig, skratt och skrän avlöste varandra och ljudnivån steg kontinuerligt som det ska vara. Kvällens DJ drog på så man blev halvdöv och det tillfälligt uppbyggda dansgolvet funkade det med. Både för bugg i superfart och headbangande, ducceklubben kan allt! Baren stängde redan två, så det blev spontan efterfest i kökshuset till småstugorna. Don Tony hade efterlämnat resterna av de gigantiska ostarna, parmaskinkan, tryffelhonungen, fikonmarmeladen och allt annat smaskens. Hur bra satt inte det som nattamat? Minsann dök det inte upp lite Moët att skölja ner det med? Enda plumpen i protokollet var den härliga "doften" i rummet med alla fylltrattar och ostarna...
Söndag och hemfärd. Ingen vill egentligen åka hem, vi hänger lite och sprakar däck. Tillslut hoppar vi upp på hojarna och rullar sakta in mot Visby och ett skrovmål på Max. Väl nere vid färjan blockerar vi fullständigt för de vanliga turisterna som stirrar på oss med tefatsögon. Det visar sig att vi bara har caféplatser på båten så vi ockuperar halva fiket med skinnställ och trötthet. 3 timmar kvar. Gäsp. 2 timmar kvar. Suck. 30 minuter kvar - hurra! Nynäshamn tar emot oss med iskyla men sol, vi splittras upp åt alla håll och det är fruktansvärt långt till nästa årsmöte. Mer ducceklubben åt folket!
fredag 24 augusti 2007
Direkt från Gotland Ring! - del 1
Världen är bisarr. Jag sitter mitt i ett kalkbrott som har förvandlats till räserbana, en dator i knät och trådlös uppkoppling. Teknikens under...
Ducceklubben har kommit till Gotland och det med besked. Eftersom jag var så otroligt förutseende att dumpa min packning i en bil så skulle det bli riktigt kul att ta hojen till Nynäshamn och färjan. Det började med mycket trafik och mörka moln. Mer mörka moln. Blixtar. Stannade kvickt och drog på regnstället och förundrades över att jag hade tänkt på att ta det i lilla ryggan. Snälla ducatister i bil stannade och frågade om de skulle ta lite packning, det är så det fungerar i klubben. Svänger ut på vägen igen och två minuter senare kommer regnet. Mycket regn. När jag kör in i Nynäshamn så flyter hela vägen och det känns som vattnet har letat sig in lite överallt. Grillkiosken är fylld av väntande blöta människor i skinnställ och en hoj. Nillans hoj har återigen dragit säkringar och det har mekats lite under tak. En gång till innan hon kommer på båten får hon byta säkring, tur att det finns de som har extra. Om någon bhöver säkringar i fortsättningen, prata med Nillan. Hon har gott om dem. Blandade småsäkringar i en påse.
Väl på Gotland skiner solen och vi brummar mot Mix ranch. Blir inkvarterade i stugorna och den här gången fanns det faktiskt rätt sorts lakan och handdukar till oss. Kors! Några åker iväg och handlar medan jag får en öl i näven och slipper laga mat. Skööönt! Storsamling på vår altan, fullt med folk överallt och stilla i kvällssolen. Hur bra kan man ha det egentligen?
Dan efter är det uppsigning i ottan och det är gråt, grått. Dimman ligger tät och det är som att åka igenom ett regnmoln på väg till banan. Solvisiret känns sisådär rätt. Väl på banan är det stök med ägaren och deras ohemula krav på skadedokumentation, dessutom kan vi inte börja köra förrän kl 10. När vi kommer igång är det torrt och molnen lättar. Hallelulja!
Banan är helt underbar, men det ligger grus lite här och där utanför idealspår. HU! Inte för att jag brukar befinna mig där så ofta, men nojig kan man ju bli för mindre. På förmiddagen går det rätt bra att köra, och trots att vi är hur många som helst är det inte trångt. Härligt med stor bana! Lång raka att ta sig om på, det kan behövas när man ska tampas med 1098:or. Efter att ha pressat Luciano förbi både en 1098:a, en 999:a och en 996:a under ett pass är jag så nöjd att jag spontant lyfter på handen för att klappa honom innan det är dags att bromsa in i första kurvan. Så går det om man är uppvuxen på en hästkraft!
Eftermiddagen är svettig (även om det inte är i närheten av förra årets värmebölja) och vi var väl sisådär fräscha när vi åkte tillbaka mot ranchen. Kvällsol på verandan, en öl, chips, lite vin, lite mer vin... Middag och vinpimpling, men som de väluppfostrade ordentliga människor vi är går vi självklart och lägger oss i god tid inför morgondagens körning. Såklart. Trodde ni annat?
Ducceklubben har kommit till Gotland och det med besked. Eftersom jag var så otroligt förutseende att dumpa min packning i en bil så skulle det bli riktigt kul att ta hojen till Nynäshamn och färjan. Det började med mycket trafik och mörka moln. Mer mörka moln. Blixtar. Stannade kvickt och drog på regnstället och förundrades över att jag hade tänkt på att ta det i lilla ryggan. Snälla ducatister i bil stannade och frågade om de skulle ta lite packning, det är så det fungerar i klubben. Svänger ut på vägen igen och två minuter senare kommer regnet. Mycket regn. När jag kör in i Nynäshamn så flyter hela vägen och det känns som vattnet har letat sig in lite överallt. Grillkiosken är fylld av väntande blöta människor i skinnställ och en hoj. Nillans hoj har återigen dragit säkringar och det har mekats lite under tak. En gång till innan hon kommer på båten får hon byta säkring, tur att det finns de som har extra. Om någon bhöver säkringar i fortsättningen, prata med Nillan. Hon har gott om dem. Blandade småsäkringar i en påse.
Väl på Gotland skiner solen och vi brummar mot Mix ranch. Blir inkvarterade i stugorna och den här gången fanns det faktiskt rätt sorts lakan och handdukar till oss. Kors! Några åker iväg och handlar medan jag får en öl i näven och slipper laga mat. Skööönt! Storsamling på vår altan, fullt med folk överallt och stilla i kvällssolen. Hur bra kan man ha det egentligen?
Dan efter är det uppsigning i ottan och det är gråt, grått. Dimman ligger tät och det är som att åka igenom ett regnmoln på väg till banan. Solvisiret känns sisådär rätt. Väl på banan är det stök med ägaren och deras ohemula krav på skadedokumentation, dessutom kan vi inte börja köra förrän kl 10. När vi kommer igång är det torrt och molnen lättar. Hallelulja!
Banan är helt underbar, men det ligger grus lite här och där utanför idealspår. HU! Inte för att jag brukar befinna mig där så ofta, men nojig kan man ju bli för mindre. På förmiddagen går det rätt bra att köra, och trots att vi är hur många som helst är det inte trångt. Härligt med stor bana! Lång raka att ta sig om på, det kan behövas när man ska tampas med 1098:or. Efter att ha pressat Luciano förbi både en 1098:a, en 999:a och en 996:a under ett pass är jag så nöjd att jag spontant lyfter på handen för att klappa honom innan det är dags att bromsa in i första kurvan. Så går det om man är uppvuxen på en hästkraft!
Eftermiddagen är svettig (även om det inte är i närheten av förra årets värmebölja) och vi var väl sisådär fräscha när vi åkte tillbaka mot ranchen. Kvällsol på verandan, en öl, chips, lite vin, lite mer vin... Middag och vinpimpling, men som de väluppfostrade ordentliga människor vi är går vi självklart och lägger oss i god tid inför morgondagens körning. Såklart. Trodde ni annat?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
