Hälsokontroll

Ja, det ska man ju göra ibland. Och när den eländiga förkylningen vägrar släppa, håret trillar, huden är torr som fnöske och naglarna går i bitar så kanske det passar extra bra att klämma in den. Det kanske är någon brist som kan avhjälpas, taskigt blodvärde är ju inte helt ovanligt.

Fyller i formuläret och svarar snällt på frågorna. Tar blodprov och blir mätt och vägd. BMI 21,4, midjan klart mindre än höften, damen är nöjd. Lågt blodtryck som vanligt, men det är ju medicinskt bra. Svar på blodprov nr 1, kolestorolet är fin-fint. Riktigt bra säger hon till och med.

Jaha, blodvärdet då? Dröjer lite till, först syn- och hörselkontroll. Utmärkt syn och hörsel (det är tydligen skillnad mellan att höra och att lyssna...), ser till och med raden under den som ger 1.0. Och där kom svaret på blodvärdet, alldeles utmärkt det med.

Jaha, frisk som en nötkärna alltså. Jättekul, men varför så trött? Bara att våga sätta igång med träningen sa hon, så jag avslutade dagen med att gå hem från jobbet. 40 minuter, nu är det bara att öka!

Kontorsliv

Sitter i Björnlunda och jobbar idag, vilket göra rutinerna något annorlunda än vanliga dagar på kontoret i stan.

Vanlig dag i stan:
Gå upp, duscha, äta frukost, klä på sig fina jobbkläder. Knatar till tunnelbanan, åker, går, kommer till kontoret, tar kaffe ur maskinen. Siter vid skrivbordet, går på något möte, äter lunch med kollegorna, tar mer kaffe kaffe, jobbar lite till, går till tunnelbanan, åker hem.

Vanlig dag på lantliga kontoret:
Går upp, klär på sig bekväma kläder, kokar en kopp te, sätter igång datorn. Hämtar ved, tänder i köksspisen. Jobbar ett tag, kokar gröt till sen frukost, tänder i braskaminen, lägger på mer ved i köksspisen. Går till fåren för att ge dem mat, svarar i telefonen och ber att få ringa upp när "jag har kommit tillbaka från fårhuset" till kollegans ohejdade glädje, jobbar lite till, lägger i köksspisen igen, fotar lite fåglar i morgonljuset, jobbar lite till, kokar kaffe, jobbar lite till, lagar lunch, tänder den nu slocknade köksspisen, jobbar, kokar kaffe, klappar katten, jobbar...

Bra att jobba från landet! Väldigt ostört med många små pauser och välbefinnandefaktorer. Fast å andra sidan kan en vanlig dag på jobbet i stan innebära utflykter då jag får se saker som denna:

Nationalmuseum i vinterskrud

Inte illa det heller!

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag, denna romantikens högtid! Man kan haka på tåget och köpa dåliga och dyra röda rosor, gelehjärtan i hjärtformade askar eller annat godis som dagen till ära också säljs i hjärtformade askar. Eller så köper man något som ens käresta vill ha.

Jag fick något jag ville ha av min käresta:

Kanske inte vad man direkt skulle förknippa med romantik, men i min värld var det fantastiskt :-) En alldelse egen slipmaskin!

Garaget fullt

Don Vito är hos matte igen! Innan jul lämnades han i ett känt garage i Vasastan för nya kamdrev och timing av kammarna. En lätt operation som borde gå snabbt. Först saknades någon del och när den kom så skulle jobbet göras. När allt var klart så var stan inbäddad snö. Och släpet saknade vinterdäck. Strålande planering med andra ord.

Men i helgen fixade Peo på vinterdäcken och igår skottade vi fram släpet efter det senaste snöfallet. Färden in till stan gick bra, och vi prakerade så nära garaget som det bara gick. D.v.s. ovanför den branta backen... Nu vet vi hur många personer som behövs för att putta upp en liten hyper uppför backen - tre! Peo tog styret, mr T andra sidan och jag tog ett stadigt grepp om rören och skjöt på.

Det gick bra ända tills vi skulle uppför rampen till släpet. Hal som såpa och i en extra brant vinkel dagen till ära. Benen gick som trumpinnar på grabbarna, men hojen rörde sig bara långsamt framåt. Det var på håret att vi kom över kanten, men tillslut var han inne. Nu står han i garaget vid Bellona och mår gott igen. Snart kommer han ända ut till Björnlunda och blir ihoplockad igen.

Som grädde på moset hämtade jag bilen från verkstaden imorse också. Vattenpumpen hade gett sig, fick mig att tro att bilens sista stund var kommen. Men ett hål djupare i plånboken kom han hem och spann som en katt.

Skönt att ha sin maskiner hemma!

Frisk är en definitionsfråga

Förutom det välkända faktum att jag knappast kan definieras som frisk när jag är hängiven ducatist och dessutom presidenta i världens bästa klubb, så tyckte inte resten av kroppen att den var riktigt frisk heller. En vecka sjuk från jobbet, det är inte ofta jag är borta så länge. Så då kunde man ju tänka sig att jag skulle vara helt frisk när jag väl började jobba igen. Jo tjohejsan!

Möte med ny viktig kund i tisdags, så det var bara att låtsas frisk. En lång dusch och rejält med smink, sen såg jag riktigt presentabel ut. Den stora hhostattacken mitt under mötet glömmer jag, i övrigt gick det rätt bra. Om jag undantar att huvudet helst ville fungera i ultrarapid. Men det kanske har lika mycket med den långa ledigheten att göra? Nåja, tillbringade resten av veckan på jobbet, även om jag inte var där 08.00 precis. Och här sitter jag och hostar och nyser fortfarande. Morr!

Tur att det går framåt med lägenheten iallfall! Nu börjar badrummet se ut som ett rum, golvet är gjutet och väggarna är grovputsade. Alla rördragningar kommer ut ur vägg och golv där de ska, ser riktigt bra ut. Sen att resten av lägenheten ser ut som ett bygge, det är amällar man får ta.

Ännu inget jobb i sikte

Året börjar bra. Hann ha en semesterdag innan förkylningen från helvetet slog till. Började lite smått med halsont och snörvel för en vecka sedan. Vilade ut tisda-onsdag och kände mig nästan lite sjåpig när jag bestämde mig för att inte gå till jobbet på torsdagen. Nåja, det var ett så kallat "smart beslut". Flyttade mig mellan sängen och soffan och mådsde allmänt pyton. Så även i fredags.

I helgen gjorde vi iallfall visit i Björnlunda, ett kallt sådant, Det kanske inte går under kategorin "smart beslut", men mamma fyllde ju år och vi tog det lugnt... Så igår insåg jag att det drog ihop sig till arbetsdags igen och uppenbarligen är jag allergisk mot det. För det är sjutton vad jag snörvlar och hostar, det gick knappt att sova.

Så ännu en dag hemma, men nu kryddad med lite jobb på distans. Och när jag åkte till affären kände jag mig i det närmaste skuldmedveten. Men det kan ju knappast likställas att ta bilen till affären och att gå upp i ottan och jobba åtta timmar... Så samvetet fick på truten och jag kom iväg till affären. Imorgon blir det mjukstart med ett möte och lite extra jobb. Men inte en heldag.

Inte vad jag trodde för en vecka sedan när nysnigarna började!

Skönt att bo i stan?

Första besöket i Björnlunda för i år. Det är vid sådana tillfällen en känsla av hur bekvämt det är med lägenhet kan infinna sig. På gården finns det två hus, ladugård, loge (på väg att bli delvis garage), fårhus, gamla stallet och en sjuhelsikes massa snö. Detta ställe bebos normalt av en människa, en katt och två tämligen feta får.

Stora boningshuset är stooort. Där finns bergvärme och hyfsad isolering. Stugan är mindre, dock ganska stor för att vara stuga. Två våningar, kanske 150 kvm totalt. Några år gammal bergvärme, isolering i form av timmer och tvåglasfönster. Funkar fint alla normala svenska fjösvintrar. Funkar mindre bra en riktig vargavinter...

Värmerören går genom några sidoutrymmen på ovanvåningen som saknar uppvärmning. Ja, de fryser när det blir tillräckligt kallt tillräckligt länge. Så nu står dörrarna till dessa svinkalla utrymmen öppna mot resten av huset, värmefläkt står på ovanvåningen. Hu! Vattnet går genom ett oisolerat utrymme bakom vedspisen, dock inte mot den murstocken som blir varm. Det fryser också. Öppna dit, fram med fläkten så löser det sig. Värmeelement i farstun för att mota den värsta kylan från dörren, en bit isloering för kattluckan. Något Mao inte alls förstår sig på.

Vattnet i fårhuset fryser också. Ner med varmvattenshinkar dit. Och så elda. Bära in ved, hålla tänt både i kaminen och i vedspisen. Någon som är van att elda i vedspis? Det går bara in ytte-pytte lite ved åt gången, så ca 45 minuter har man på sig innan den behöver fyllas på. Kaminen är lätt, den tar ett par -tre timmar iallfall.

Så här håller mor min på nu, det påminner en del om gamla tider. Tur vi har gott om ved! Vi komemr ut idag med ytterligare en liten värmefläkt och (helt otippat, eller hur?) då går såklart säkringen. Inte i något av husen, utan en av faserna på stolpen i skogen har gått. Numera vet vi dock var de sitter, så det löste vi enkelt. En till i reserv har vi, sen blir det jobbigt.

Nu har vi tagit Mao och ska gå till sängs. Det ärbara lite kallt, säkert 16 grader eller så. Och dragigt på golvet. Duntäcke, filt och katt kanske funkar?

Ny lägenhet - upptäcksfärd

Vad är det första man gör när man har fått tillträde till nya lägenheten? Man går dit och kollar runt lite, pillar lite och funderar på färger. Öppnar lite lådor och hittar - mat! Och tårtljus! De hade uppenbarligen glömt att tömma en skafferilåda på mat, den var helt full av ris, pasta och mjöl. Hoppsan då! En annan låda hade vissa rester av kalas, tårljus och annat:
Städfirman hade inte riktigt gjort sitt jobb - och då tänker jag inte på spindelväven och dammet som var kvar... Suck, hur svårt kan det vara att göra sitt jobb???

När vi tröttnat på det så gick vi lös på telefonjacken. Ett i varje rum känns inte helt nödvändigt i denna IT-era. Förutom att vi tänkte ha Ip-telefoni så hag vi ju bärbara telefoner och behöver inte ha jack överallt. På vissa socklar var det till och med dubbla dragningar, fint som snus. Slita, slita, vi kände oss som en viss TV-reklam. Tur att målarna kommer sen och gör fint igen...

Sen var det diskmaskinsproblemet. Idag har vi en superfin, tyst, 60 cm diskmaskin. Den vill vi ha med, men i köket fanns bara en 45 cm maskin. Men man borde kunna byta en av lådhurtsarna mot en diskmaskin, det måste undersökas:

Ut med alla lådor, loss med alla skruvar. Men skåpet det satt fast. Frågan är nu om det förbenade avloppet kommer sitta ivägen eller inte. För självklart gick avloppet bakom första skåpet och brunnen satt precis mitt emellan. D.v.s. in på nästa också. Så har vi otur så får vi inte in maskinen i något av de tilltänkta hålen :-( Nåja, än finns det hopp.

Fast först ska jag bara vila lite. Passade på att bli förkyld när det närmade sig jobbtid igen. Så självklart kan inte jag göra något jobb, det får herrn utföra. Jag satt på golvet mot det varma elementet och tittade på när skåpet undersöktes... Prosit!

Vinter i stan

Nu är det kallt och vinter på riktigt! Till och med vår förort ser lite charmig ut när allt är täckt av snön.

Snöflingorna var stora som cornflakes och alldeles fluffiga. Barnsligt behov av att leka i snön infann sig, men något mer vuxet kom väl ivägen som vanligt. Träningen kanske. Ansåg att det var nog med julvila och begav mig till gymet två dagar i rad, efter att ha värmt upp med långpromenad längs med vattnet i solen. Det var vi inte ensamma om, uppenbarligen var det aktiviteten för dagen på nyårsdagen. Några i varma praktiska kläder, några i mer fåfänga varianter som såg lite kallt ut.

Men straffet för min julvila kom omedelbart. För inte kan det väl vara så att det var straff för att jag tränade två dar i rad? Var ju tvungen att prova min fina pulsklocka som jag fick i julklapp. Kanske en hint från kärestan om att forma till sig lite mer? Vem vet, vem vet...

Nåja, i går kväll började halsen klia. Illavarslande. Så börjar alltid mina förkylningar. Ujuj. Så inatt agerade jag centrifug och när morgonen kom stängde jag av väckarklockan och fortsatte sova. Resten av dagen har framlevts vid köksbordet, i soffan och på sägngen. En värld utanför lägenehten? Nejdå, den har jag inte sett.

Får se om det blir bättre tills imorgon, vi måste ju upp och kolla i nya lägenheten!

God Jul!

Jul, jul, åh så skönt! La av jobbet redan veckan innan, sånär som på ett litet möte på måndagen. Allt såg med andra ord ut som julefrid i god tid. Mjo, så småningom skulle det bli så. Men först så en dos julklappspanik när Peo klämmer ur sig att han har sex stycken julklappar till mig. Hjälp, jag som var nöjd för jag hade kommit på en! Ut och shoppa, så löste det sig hyfsat iallfall.

Så var det julgodiset som vanligt. Mindre tillverkning i år, bara närmare 300 bitar. Så här ser de ut under själva proecssen:

Och så här såg det färdiga resultatet ut:

Årets iakttagelse - det är inte gott om lämpliga snygga kartonger ute i affärerna. Och det är inte smart att leta efter det dagen innan man ska åka hemifrån för att fira jul. Julstressen smyger sig på...

Tillslut åkte vi söderut i en fullastad bil. Vi och alla andra Stockholmare. Kö från Hallunda och söderut, släppte innan Södertälje, allt som vanligt. Ett par kilometer innan vår avfart på motorvägen vid Järna tar det tvärstopp. Sedan är det krypköring omväxlat med stillastående som gäller. Ser man på, en lastbil har vikt sig tvärs över E4, ingen kommer förbi. Men bussigt av honom att göra det precis i höjd med avfarten så alla kan åka av och sedan på igen, då med viss fartskillnad. Så med en medelhastighet på 2km/h kom vi fram till avfarten och kunde fortsätta fram.

Efter det kunde julefriden äntligen infinna sig. Så otroligt vackert med all snö och sol på själva julafton:

Lantlig motion kontra stadsmässig...

Kollade av garagebygget lite. Återigen kunde vi konstatera att vi kommer få ett stabilt garage. Väggarna var lika väl tilltagna som golvet, det bådar gott. Bara de blir klara nån gång också, så vi kan komma in och börja inreda till pärlorna.

Efter inspektionen hittade vi den äldre generationen i full fart med att gräva trädgårdslandet. Lite i smyg sådär, så vi inte skulle komma på idén att vi borde göra det. Men precis så tänkte vi. Så jag gick igång med grepen medan Peo började bära upp grenarna från det nedsågade bigarråträdet. Det var ganska jobbigt att gräva trädgårdsland och det gick uppenbart fortare för mor min. Hmpf!

Stort nygrävt trädgårdsland...

Efter lite tekniktips fick jag bättre flyt och gjorde klart större delen av landet innan jag blev tvångsavlöst och i smyg pustade ut. Frågan var ju bara om vi nu kunde slippa träningen som var inplanerad vid hemkomst. "Nänä" sa jag kaxigt och tyckte att det var läge för lite konditionsträning.

Så väl hemma gjorde vi som stadsbor i största allmänhet, gick till gymet och avverkade drygt 5 km på löpbandet. Men någon fortsättning med vikter kändes inte nödvändig...

Mer garage!

Kollade av bygget i helgen och visst har det hänt grejor. Hela framsidan var belamrad med material, så även inne på logkistan. Och golvet börjar komma på plats.

Golvunderbyggnad!

Nog för att vi pratade om att golvet skulle vara stabilt, men nu känns det som vi kan köra in bilen där också om det skulle behövas. Vilket kanske låter helt normalt för ett garage...

Nu är det bara att hålla tummarna för att de fortsätter jobba också, och inte bara lägger dit material och verktyg. Radio och beslysning fanns tillhands, och det passade Peo på att utnyttja. Han snickrade glatt ihop en sågbock så att den nyinköpta motorsågen kunde göra sitt jobb dan efter. Varför träningskort när man kan såga och hugga ved?

Jobbliv

I förra veckan var jag på introduktionskurs med jobbet. Ja, nu började jag visserligen i februari men det kan visst bli så ändå. Två dagar fyllda av föreläsningar, bolags-VD, Sverige-VD, koncern-VD... Fröken fick guldstjärna för att jag var den enda som visste hur mycket min grupp hade tjänat in under året, duuuuktig flicka! Tillslut så fick vi iallafall komma ut på studiebesök, och då såg det ut så här:

Stövlarna och västarna fick vi låna, men det var inte riktigt gjort för så mycket tjejer som besökare så de minsta stövlarna jag hittade var i storlek 43. Sen gick vi i nån halv kilometer. Plan mark var helt okej, trapporna var lite värre... Solen sken och vad gjorde vi? Jo vi gick ner i en tunnel! Jaha, nu har jag kollat på bygget av Norra länken.

Idag fick jag lite annan bild av hur en kontorslokal kan vara belägen. Man kan också ha den här utsikten från balkongen utanför fikarummet:

Idag var det kallt, men ack så härligt. Kunde inte mötet ha varit lite mer sent? Frågan är bara när Skatteverket kommer på att förmånsbeskatta att jag får åka på möten på vackra Skeppsholmen...

Nu är det slut på jobbliv för nåra dagar, nu stundar Lissabon och lite kort semester. Helt utan MC-koppling!

Lantliga leksaker

Nu var vi ju inte i fjällen, men hälsosamt och stärkande var det på Ombergs turithotell. Vi var nere vid frukost med de andra pensionärerna redan före nio, så vi kom iväg hemåt redan på förmiddagen. Via ett pit stop på Biltema (vi skulle ha en tratt, det blev smått och gott för 1200 spänn!!) kom vi till den lantliga oasen Björnlunda. Som vanligt satt mamma oss i jobb, så nu är potatisen upptagen för året. Svettigt i septembersolen, men ack så mysigt. Varm sol betyder ju grill, och eftersom vi är som vi är så shoppade vi en ny sådan under sommaren:
Jo, den är faktiskt så bra som man kan förvänta sig...

Don Tony hade skickat med oss godsaker så skulle dessa grillas:

Fänkålskorvarna, himmelskt gott!

Utlåtandet från mamsen var en njutningsfylld tystnad, vilket är lika osannolikt som att jag skulle tystna... Mer än godkänt både åt grill, grillmeister och korvarna!

Flytta är straffet från helvetet

Ja, det kanske syns vad jag tycker om att flytta. Nu känns det som att jag har hållit på i ett halvår, lite lätt pö om pö sådär. Det verkade som en bra idé - då. Nu känns det som det hade varit lättare att flytta allt på en gång, med flyttfirma. Sen att det inte på några villkor hade fått plats i den gemensamma lägenheten, det är en helt annan historia.

Recept på flyttgröt, inte att rekommendera:
2 st fulla 2 rok
2 inbitna singlar med en överkärlek till mycket prylar
Ett okänt antal motorcyklar

- Tag singlarna, flytta med lite kläder till ena lägenheten. "Vi ska bara testa lite..."
- Inse att det är jobbigt att röra sig mellan två lägenheter, bestäm att hyra ut den mindre bostadsrätten.
- Flytta över lite mer prylar, så man verkligen inte behöver åka "hem" så ofta.
- Kom fram till att det är lika bra att sälja medan konjunkturen är god.
- Flytta en del av kälarförådet till stugan på landet, perfekt plats för ärvda saker.
- Inse att det behöver renoveras lite innan försäljning.
- Flytta lite mer bra-att-ha-saker.
- Skaffa mäklare som kan sälja, han rekommenderar lite målning innan.
- Flytta lite mer saker, svär över att källarförrådet i den nu gemensamma lägenheten inte är tillräckligt stort.
- Skaffa bra hantverkare som målar lägenheten lite snyggt.
- Inse att det måste tömmas lite mer innan renovering - paniiiik, bit ihop och töm! Knö in resten på vinden...
- Låt hantverkarna jobba, se till att de slänger överblivet "skräp".
- Få panik över att det måste storstädas innan visning, pusta ut när hantverkarna kände nån som kunde städa. Kvitto? Vad är det?
- Beundra den nymålade lägenheten och fundera på varför du inte hade det så här snyggt när du bodde här.
- Skaffa externt förråd till lägenheten...
- Fundera på om det är lite för tomt för visningen, flytta tillbaka och fyll på med lite saker i hyllorna.
- Visa lägenheten och håll tummarna.
- Skriv på kontrakt på lägenheten, skratta hela vägen till banken.
- Köp ingen 1098R för pengarna. Inte ens en ny gathoj.
- Ägna en hel helg åt att tömma resten av lägenheten och vinden (hur är det möjligt att det fick plats så mycket där????).
- Knö in ytterligare flyttlådor i lägenheten och källarförrådet.
- Lova dig själv att inte flytta på en evighet. Åtminstone inte på ett halvår eller så...

Hoppas det är värt det....

Kontor som kontor

Fördelen med livet som projektledare i den storslagna bygg- och fastighetsbranchen är att man mellan varven kan sitta och jobba lite var som helst. Protokollen från mötena, planeringen, kostnadsuppföljningarna, kolla mailen, rapportera tiden, telefonsamtalen - det mesta går att fixa medelst det fina "anywhere"-systemet från jobbet. En liten dosa, min vanliga laptop och en internet-uppkoppling så ska det teoretiskt fungera.

Teori och praktik är inte alltid samma sak, inte i det här fallet heller. Det är jättesvårt att skriva rent protokollet om inte anteckningarna kom med från det vanliga skrivbordet t.ex. Har jag hört. En kompis säga alltså.

Men datorn var med och släktens lilla redovisningsbyrå erbjuder både skrivbord, skrivare, katt på skrivbordet och braskamin. Samt min gamla radio från det hippa 80-talet, komplett med glittrande stickers. Numera fast inställd på P1, men det får väl anses passande för en tant som mig. Utsikten över det blommande Gullregnet är inte heller helt fel, däremot den gamla länsfåtöljen som kräver betydligt större sittfläsk än min bortskämda kontors-stols-rumpa. Löses lätt genom en kudde, med viss mängd katthår på.

Distraktion på skrivbordet... Observera den inte helt nya telefonen!

Betyg för lantligt kontor: 4 gosiga katter av fem möjliga.

Nationaldagsfirande

Dagen börjar gott med att solen skiner in genom det spröjsade fönstert och Mao tydligt talar om att det minsann är dags att gå ut. Klockan är i runda slängar halv sex och ajg är förvånansvärt pigg. Toppen, då blir det nog inte sova bort halva dagen om jag rullar in mig i täcket och somnar om. Eller så var det bara en luris, för när jag väl vaknade igen var klockan över nio. Suck.

Efter den obligatoriska koppen kaffe på trappen så var det bara att hämta gräsklippartraktorn igen. Det var väl självaste sjutton vad gräset växer i skitvädret. Så jag tänkte testa något nytt - klippa det innan det ser ut som en veritabel djungel. Inte bara för att grannarna ska bli nöjda, utan framförallt för att se om den snällt samlar upp gräset om det inte är så långt.

Kör ut och tar sikte på klädstrecket, jagad av att mor min ville hänga ut tvätt. Gräset sprutar ut från behållarna och det verkar funka utmärkt med uppsamlingen. Upptäcker snart att det går löjligt fort att fylla de två behållarna med klipp, närmare bestämt ett varv i trädgården. Sen ska jag stanna, öppna grinden till fårhagen, åka in, stanna, stänga grinden, åka ner och parkera, tömma behållarna på tippen, åka tillbaka, stanna, öppna, köra igenom, stanna, stänga och å kan jag ta ett helt varv igen. Upprepas oändligt antal gånger tills gräsmattan är klippt...

Nåja, det gick ganska bra och efter en stärkande lunch satt jag i bilen in mot stan. Bara ett kort stopp på IKEA så skulle jag snart vara hemma. HA! Vad gör svenska folket på nationaldagen? De shoppar. Företrädelsevis på IKEA. Och självklart kan de inte tolka vad "snabbkassa" betyder. Tre kassar och en helsickes massa varor? Nej, skulle inte tro det... Kom så smånbingom fram och betalade den obligatoriska avgiften på drygt 1000 kr, som det alltid kostar att komma ut från det stora varuhuset.

Väl hemma rymde vi ner till ducceölen. Gerdas var kanske inte det mest populära stället en kväll med vintertemperatur, men plexiglas och infravärme gjorde att vi hade det gott. Som de pensionärer vi föreställer så smet vi efter någon timme för att gå och svulla på Mäster Anders istället. Gissningsvis var deet i sista stund för att klara sig från "fredagsölsfebern", den som gör att man tenderar att komma hem alldeles för sent och alldels för onykter från en ducceöl. Oavsett vad man hade föresatt sig när man gick dit...
Kul verkade det vara för de som var kvar, denna bilden kom på telefonen lite senare. Tack och lov för knasig telefon som inte tar emot mms utan att man säger till själv. Annars hade det kanske blivit ett återbesök och ajaj i huvudet dan efter. Som det så ofta blir med Ducceklubben och barer!

Veckans "huvudet under armen"

Så då var jag och Don Vito avdumpade i Björnlunda sent på fredagskvällen. Efter en skön natt i egen säng med Mao som enda sällskap så var krafterna någurlunda återhämtade. Åtminstone efter frukosten som intogs på en solig trätrapp i lugn och ro. Men det varade inte så länge, läge för trädgårdsarbete.

Stugtrappen!

Klart jag hjälper mamma att klippa gräset, det är knappast några små ytor som omger husen. En nu nyservad gräsklippartraktor står till förfogande, bara att åka. Den starka generationen (läs mamma) åtog sig att köra handgräsklipparen och ta på de ställen jag inte kom åt. Visst, om hon insisterar så! Så upp på lilla traktorn och så igång.

Den nyservade (jojo...) traktorn ville inte spruta upp klippet i behållaren, fröken själv glömde att strata klippaggregatet, solen värmde upp den svarta stolen till rena grilltemperaturen, men annars gick det bra. Så efter några timmar började tomten te sig lite mer välvårdad, även om jag inte hade haft hjärta att klippa smörblommehavet till gräsmatta längst ut mot byvägen. Självklart förtjänade vi gott grillat och en flaska vin på altanan efter detta, dock inte förrän solen försvunnit bakom björkarna - phu!

Så vackert när det blommar, de blå förät mig ej är som stora hav.

Dan efter insåg jag ganska ordentligt att det kanske var sådär fiffigt att köra gräsklippartraktor fem timmar i solen. Iklädd linne och utan solskyddsfaktor. Ansiktet är härdat efter vårens alla helger på banorna, händerna likaså. Skinnställsbränna, istället för bonnbränna. Men axlarna var inte med på noterna och lyste ilsket rött. Såklart - kommer jag aldrig lära mig?

Alltså, ner i svalkan i garaget. Skruva isär kopplingen som fortfarande skvätter lite olja från vcentrumet. Torka rent lamellerna, dra ut tryckstången och kolla o-ringarna. Mmm, ser nog inte helt bra ut. Nåja, får fixa det sen, det funkar ju iallfall. Bara att sätta tillbaka allting igen, ganska så trist och de där fjädrarna ska ju skruvas löjligt många varv. Äntligen allting på plats! Tittar ner för att samla ihop insexorna och ser till min förvåning tryckstången som ligger där. Utanför kopplingen som nu sitter på plats. Intressant! Börja om från början...

Skyller på värmen och avslutade dagen genom att ligga i skuggan och läsa en bok, verkade mer vara min nivå den dagen.

Påsk på landet

Vi packade inte bara delar till Don Vito när vi var i Björnlunda. Lite hann även "svärmor" sätta sambon i hårt kroppsarbete (själv klarade jag mig på förkylningen...) och däremellan klappade vi Mao och luktade på blommorna.
Vårblommor!

Traditionsenlig våreldning av diket - och lite mer...

Solande katt, eller orm kanske?

Om jag vräker mig i gruset kanske jag får kli?

Vedhögen i början av dagen...

Stora släggan framme!

Tant-träning

Ibland när man går på gym så ser man nån äldre, inte alltför stor gråhårig herre lyfta skrot som får ungdomarna att blekna. Eller skutta runt på intensivpasset som om det vore ett lätt-pass. Själv känner jag mig fortfarande som "ung" och ser med skräckblandad förtjusning på.

Men ibland så kommer man och ser på småtjejerna i hippa kläder som ser ut som de bor på gymet, innan man tittar ner på sina egna lagom slitna kläder och otränade kropp. Igår skulle denna ohippa uppenbarelse testa dansaerobics för första gången på det här gymet. Lite jazzdans har jag fuskat med, aerobics är jag tämligen obevandrad i och senast jag försökte något liknande stod jag mest och var förvirrad.

Så det var med blandade känslor jag gluttade på den unga bblonda tjejen i tjusiga jazztights i omklädningsrummet. Hur ska det här gå? Men när jag kliver in i salen så är det första jag ser en gråhårig tanta och genast känner jag mig som en käck yngling. Tills hon vänder sig om och jag läser på ryggen:

Östgötabaletten

JO tjena - bara att ta ett djupt andetag och kämpa på...