Garaget fullt

Don Vito är hos matte igen! Innan jul lämnades han i ett känt garage i Vasastan för nya kamdrev och timing av kammarna. En lätt operation som borde gå snabbt. Först saknades någon del och när den kom så skulle jobbet göras. När allt var klart så var stan inbäddad snö. Och släpet saknade vinterdäck. Strålande planering med andra ord.

Men i helgen fixade Peo på vinterdäcken och igår skottade vi fram släpet efter det senaste snöfallet. Färden in till stan gick bra, och vi prakerade så nära garaget som det bara gick. D.v.s. ovanför den branta backen... Nu vet vi hur många personer som behövs för att putta upp en liten hyper uppför backen - tre! Peo tog styret, mr T andra sidan och jag tog ett stadigt grepp om rören och skjöt på.

Det gick bra ända tills vi skulle uppför rampen till släpet. Hal som såpa och i en extra brant vinkel dagen till ära. Benen gick som trumpinnar på grabbarna, men hojen rörde sig bara långsamt framåt. Det var på håret att vi kom över kanten, men tillslut var han inne. Nu står han i garaget vid Bellona och mår gott igen. Snart kommer han ända ut till Björnlunda och blir ihoplockad igen.

Som grädde på moset hämtade jag bilen från verkstaden imorse också. Vattenpumpen hade gett sig, fick mig att tro att bilens sista stund var kommen. Men ett hål djupare i plånboken kom han hem och spann som en katt.

Skönt att ha sin maskiner hemma!

Bilder från Knutstorp

När det gäller bilder på körningen så ska man kolla på Martans sida, snyggast bilder som vanligt:
http://www.martan.se/knutstorp090918/

Det enda jag kan säga är att jag absolut måste börja köra med det mörka visiret...

Övrigt från dagarna i depån:
Tältbyn, det blev så varmt att vi satt i skuggan och hade hojarna i solen...

Jag tycker fortfarande att Don Vito är otroligt vacker, han ska få lite puts i vinter också.

Vissa kör hoj, andra syr. Zeke lagar däcksvärmare, tur att killarna är händiga.

Hemma från Knutstorp

Knutstorp två dagar i mitten av september, under den blötaste säsongen på länge. Hur bra kändes det på en skala? Förra året vid samma tid på Gelleråsen var hojarna vita av frost på morgonen (ja okej, Gelleråsen är liiiite kyligare då), så jag var förberedd på det värsta. Allt kom på skam. Vi tar det i ordning:

Mötte upp Peo på en strategiskt belägen mack strax söder om stan, kom direkt från jobbet i lilla klänningen och hoppade i jeansen och körde iväg. Jo, jag fick börja köra för sällskapet skulle visst jobba några timmar till. Telefon, dator och mobilt bredband - sen kunde han jobba på medan vi stadigt rullade söderut. Framme redan före 22, och med bara 3 stopp. Då räknar jag inte det på avfarten mot Braehus, där vi tjuvstannade för att bara byta förare... I depån rådde vanlig La famiglia-stämning och vi lastade av hojarna och satte upp tältet, allt klart för att sova så länge som möjligt på morgonen.

Ingen frost på marken på morgonen, men ynka 6 plusgrader. Kallt, kallt, kallt, mössa och vantar på. Första passet, Don Vito strejkar som vanligt när det är kallt. Skit också! Nåja, Peo skulle börja i vit grupp, så jag lånar Bellona fortare än kvickt. Varma vindtäta västen satt fint och det gick inte fort ens efter mastervarven. Andrra passet rullade det på bättre och västen var helt onödig, faktiskt ganska varm. Till lunch började det bli väl varmt och på eftermiddagen borde jag definitivt bytt till kort underställ... I september! Mmmmmm! Kul som sjutton att köra, men attans vad banan tar på krafterna. Inte en enda målflagg såg jag under dagen, gick in i depån i förväg för att inte sluta i spenaten. Skyller på en liten förkylningskänning, för inte har väl den obefintliga träningen med saken att göra?

Passade på att prova Torbjörns fina Monster när orken tröt, jösses vad kul det var! Nu har jag också skrapat knä på ett monster, även om det knappast kan sägas vara ett vanligt monster... Hej och hå vad den hojen går fint, en fröjd att köra. Provade även Jerry på eftermiddagen och det var både välbekant och annorlunda. Som vanligt kom jag fram till att Don Vito är bäst för mig :-)

Som vanligt åkte jag och Mr Grill till Svalöv för att shoppa middag, denna gången lite mindre och lite lyxigare. Inte blev det sämre av att Don Tony hade avlämnat lite delikatesser som vi avnjöt. När allt var uppätet (eller snarare, när vi inte fick i oss mer) och vi hade snackat ett tag började kylan göra sig påmind igen. Jajaq, det är ändå dags att sova. Eller, hur var det nu? Klockan är ju hela - kvart över åtta!!! Alla gäspande människor såg lika förvånade ut och vi höll ut en liten stund till innan det blev anständig tid för sängen. Allt efter nio är anständig tid för övrigt...

Dagen efter började ännu kallare och blev ännu varmare. Orken var lite bättre och jag såg faktiskt målflaggen ibland... Men sista passet fick anstå, annars hade risken varit lite väl stor att något hade hänt.

Lastade in kvickt, så kvickt det nu går när man vill snacka med alla, och kom iväg precis när sista passet var klart. Full rulle i släpvagnsfart norrut, och precis fem i åtta rullade vi in på Ombergs Turisthotell (www.ombergsturisthotell.com) för middag och sömn. En snabbdusch innan den ljuvligt goda middagen och i anständig tid igen somnade vi totalt utslagna.

Vilka dagar, vilken säsongsavslutning! Bilder kommer...

Shoppinghojar?

Ibland kan man inte skjuta på saker längre. Nu var det verkligen dags att fixa min läckande koppling så det skulle bli lite lättare att växla innan Knutstorp. Efter ovanligt lite problem lossade centrum-muttern och jagh kunde plocka loss hela kopplingscentrum. Hittade efter lite huvudkli packningen som troligtvis är orsak till det ymniga flödet av olja och pillade bort den. Jomenvisst, precis en sådan hade jag ju fått med mig från butiken! Så efter lite mer pill, lite svära och lite banka så satt den på plats.

Återmonterade centrum och kostnaterade som vanligt att man nu måste fästa mothållet på andra sidan fotpinnen. Äh! sa Peo, det är ju bara 180 Nm, jag håller emot. Jojo, så talar en 1098-ägare som är van vid modiga 230 Nm på bakhjulsmuttern. Men dit kom den med två knak i armbågen, och lamellerna kom också på plats efter viss oljetorkning.

Under tiden hade Peo ägnat sig åt bromsvätskebyte, frånDot4 till Dot5. Så efter detta kände vi att en lite provtur var på sin plats. men lusten att kränga på sig alla grejor och köra iväg var inte påträngande, så hur göra? Hm, vi ska ju ändå till affären... Så på med jacka, hjälm och handskar och så puttra ner till affären. En kort sträcka på lite större väg och försiktigt prova bromsverkan. Funkar fiiiint!

Parkera utanför affären, ta med tankväskan in, shoppa lilla oxfilén och så hem igen. Ser man på, inte visste jag att jag hade köpt mig en shoppinghoj!

Gelleråsen - bekträftads som regnhålan nr 1

Solen går ner över skogen, vi grillar framför de påvra stugorna på Gelleråsen. Faktiskt första gången med Ducceklubben för mig i år. Så här sent på säsongen! Nästan tre månader efter jag öppnade säsongen just här, dock med SMC.

Morgonen randas och det regnar ännu inte. Men Axel som har proffsprognosen per telefon säger att det ska börja regna vid 10 och sedan komma en rejäl skur vid 12. Yeah... Så regndäcken får sitta kvar på, och jag står över första passet. Istället lånar jag Bellona och agerar master i vit grupp. Då kommer flrsta stänken som visar sig ge upp fort. Men helt enligt prognos var det blött till nästa pass och vi slänger på Bellona de nya regndäcken.

Hojarna fint i lilla partytältet...

Lite försiktigt, särskilt på nya asfalten, men kul ändå. Peo är nöjd och tycker det känns som att köra "som vanligt", och det är väl ett bra betyg till däcken. Ett pass till i blötan, sedan lockar fiket. Hmmm, kanske lika bra att äta lunch på en gång? Sitte ri godan ro med en chili con carne (självklart med ris, fölr det hör ju ihop...) när himlen öppnar sig och det börjar vräka ner. Nästan på klockslaget rätt prognos!

Störtflod, hela depån flyter åt olika håll.

Nu är inte tältet så bra skydd längre...

J-lar, kabelvindorna! Vi ger oss ut i störtfloden (det rann i hela depån) och plockar in däcksvärmare och kabelvindor från det inte alls regntäta tältet. Kurar lite i släpet och funderar på hur länge vi ska vara kvar i denna inverterade sjö. PO bedyrar att han såg en aborre simma förbi - låter helt rimligt. Går ut och kollar på Erik och Jay som är ensamma på banan. Blir lite sugna på att köra, även om pölarna länns mer som floder till havet än små pölar på en racingbana.

Efter ett antal varv där tempot dras upp för varje passage så ser vi Eric glida på rumpan in i Ejes och hojen stannar i gräset. Jay märker ingenting utan blir mäkta förvånad när rödflaggen viftas i snoken på honom i depåkurvan. Vi tvingar ut ambulansen som tvekade lite eftersom objektet redan stod upp och det fortfarande var som att stå i duschen. Något ska de väl göra för arvodet ;-) Det gick iaf bra, men helt plötsligt kändes det inte lika angeläget att åka ut på banan längre...

Nä, packa och åka hem i god tid kändes som ett bättre alternativ. Första gången på evigheter, tror inte jag har gjort det tidigare. Suck - nu får det vara slutregnat! Åtminstone regn i de mängderna. Blä!

Nya trenden - regn!

Lagom hemma från Mantorp så bar det av igen. Denna gången mot Kinnekulle där mr Storsläp skulle möta upp och lämna Don Vito och Bellona. Dan innan uppfattade jag ett nödrop på forumet, en person som var trött på att köra till och från banorna i regn och ville samåka. Tja, med tomt släp erbjöd jag som en riddare (riddarinna??) plats i släp och bil. Tyvärr träffade vi en rejäl störtskur redan vid lastning, så blöt blev han ändå.

Väl framme somnade jag till regnets trummande mot fönstret och vaknade likadant. Suck, suck och dubbelsuck. I depån stod Don Vito och Bellona och väntade, regndäcken satt på sedan senast. Alltid något! Ösregn första passet blev en fika istället. Sedan blev det bättre och det kanske är så att jag förtjänar att kallas regnsmiskaren igen. Vi ägnade dagen åt att köra om grabbarna och förtroendet för regndäcken växte för varje pass. Tillslut var det så lite regn i luften att jag körde utan regnjacka, då blev det till och med knäskrap på den blöta banan. Kul!

Sen kom den vanliga tidpunkten när banan torkade och regndäcken blev så fel, så fel... Och i depån stod Bellona alldeles ensam... Ett samtal till husse senare så kunde jag rasta damen på banan. Stor är hon, långt till forpinnar och brett styre. Snabbsvängd och med ett sjulävla pulver kan tilläggas! Fantastiskt fin hoj, men inte som Don Vito. Tur det! :-)

Bara att lasta för att åka upp till Gelleråsen, prognosen säger regn.

Sommar och sol?

Mellanspel med SMC-kurs på Gelleråsen. Runt 30 grader och stekande sol, inte helt perfekt för att tillbringa dagarna på en asfaltsplätt i ett skinnställ. Nytt rekord på 6 Resorb och oräkneligt antal liter vatten på en dag, men mest kände jag mig som en urvriden trasa efter helgen. Så när SMHI lovade lite sämre väder när det närmade sig Mantorp med Ducceklubben kändes det inte så illa.

"Lite sämre väder" är kanske en underdrift, det snackades om 28 mm regn. Men närmare körningen såg det bättre och bättre ut, så det fanns gott hopp om en del uppehåll. Och förresten, jag har ju regndäck!

I släktens tomma hus utanför Norrköping fick vi sällskap av Lasse och Jenny som blev lätt försenade till middagen i casa Arne p.g.a. släphaveri redan i Stockholm. Snälla ducatister såg till att annat släp kunde lånas och de ramlade in framåt elva på kvällen.

Pigga och glada vaknade vi några timmar senare och tittade ut på en kompakt grå himmel och ett strilande regn. Ujujuj... Pissregn hela vägen till Mantorp och vi lastade av under taket i depån. Det är väl självaste attan att jag inte kan komma ihåg gummistövlarna! Blöt om fossingarna direkt på morgonen, precis vad man behöver. Inte kunde släpet stå kvar i snabbdepån heller, så det var bara att hysta ut hela Taikon-sällskapet. Men - står inte hjulet lite snett? Jo helsicke, det gör det. Ajaj, hjullagerras kraftigt misstänkt. Panik och tandagnisslan! Vad göra? Jo, vänta till lokalaguiden Arne ramlar in och fråga efter bästa verkstad såklart.

Nåja, på med rengdäcken direkt för att kunna följa med på mastervarven. Blött, blött, och mer hann vi inte med. Nähä. Andra halvan av familjen begav sig med lokalguidens hjälp till Linköping och närmsta släpverkstad, själv kliade jag Don Vito på tanken för han skulle fortsätta funka i blötan.

Ronny körde med fullt regnställ och silvertejp - alla sätt är bra...

Dagen fortsatte på samma sätt, blött, blött, blött. Stövlarna tjippade (ett visst avbrott mot knarrandet iallfall...) men resten var torrt under regnstället. Det var sådär kul att köra, såg ruggigt dåligt och litade inte på de nya regndäcken. Suck, jag som gillar att köra på regndäck normalt. Men ett antal varv blev det och banan blev mer och mer hemma. Kan nog vara sanslöst kul att köra på om det är torrt, hoppas på tillfälle till det!

Bild som sammanfattar dagen: Blötdjur som kör på regndäck, regnjackor på, grått och blött! Foto: Peter Möller

Men hur f-n gör vi med hojarna, de skulle inte börja kolla på släpet f örrän efter fem, och tänk om de inte kan fixa det på en gång? Ja, vad gör man? Får hjälp av La Famiglia såklrart! Mannen med största släpet i klubben kunde härbärgera två små hyprar till nästa körning, så både Don Vito och Bellona fick sightseeing till västkusten. Tackar, tackar!!!!!

Fullt med hojar i det stoooora släpet...


Får väl se om de kommer tillbaka i samma skick ;-) Lite däck fick bo hos Jangby och resten knökade vi in i bilen. Fullt!

Släpet blev klart på kvällen så vi kunde rulla upp mot storstaden igen. Låååång dag och inte precis den bästa av Ducceklubbens körningar. Suck, men nya tag till helgen!

Kinnkulle i sommarsol

Sommarsol har vi inte varit så bortskämda med den här försommaren. Desto mer av 11 grader och regn. Men i tisdags kväll klarnade det upp lite över Kinnekulle och regnet gav sig iväg under natten. Så onsdag morgon kom med blå himmel. Ja jösses, blå himmel! Säkert över 15 grader varmt också, bara en sån sak. Det kanske blir en körning i sol och värme, kan man tro det?

Stärkt av en kanelbulle från Sveriges bästa bullbakerska laddade jag för första passet. Kom till och med ihåg att provstarta morgonkinkige Don Vito och han protesterade inte nämnvärt. Men det kom konstig rök från motorn, det är typiskt dåligt. Visste att jag inte skulle ha tvättat efter förra körningen...

Så här såg det ut på banan, cool bild av SvenE (som alla bilderna har kommit ifrån, tackar!)

Av med kåporna, är det bara det lilla droppet från kopplingen som ligger på avgasröret? Men det verkade vara lite glykol också i en härlig blandning. Nähä, inget första pass för mig. Torka, torka, kolla igenom anslutningar, starta och provköra. Nu passade det minsann, det gick hur bra som helst. Toppen, nästa pass blir det köra av!

Pass två närmar sig men rödflaggen från blå grupp hänger fortfarande ute. En läbbig avåkning in i amcorräcket under bron, men det visade sig senare ha gått efter förhållandena bra. Dock inget köra för vår del, bara att fika lite till. Bulle är gott :-)

Tillslut kom vi ut och jösses vad Kinnekulle är kul! Fattar inte hur Hauge kan ha sån jäddra fart ut genom Kvarnkurvan, jag som alltid tyckt att jag har varit ganska bra på den. Men Ulla bara drar iväg och vore det inte för förarens noja för vänsterkurvor kom jag väl aldrig ikapp...

På jakt efter Ulla och Hauge...

Det är lugnt, jag kommer ikapp i TV-kurvan ;-)

Framåt eftermiddagen tog solen ut sin rätt och jag avstod sista passet. Snackade strunt och packade i lugn och ro.

Ronny gjorde tummen upp till fotografen som vanligt

Inte alls avis på alla som skulle upp till Gelleråsen för en dag till, men väderprognosen gjorde det något lättare. Puttrade hemåt, bojkottade McDonalds och kom hem när det fortfarande var ljust. Jagade upp assistenten från Miss Marple och fick in Don Vito i garaget. Ska inte tvätta lika mycket innan nästa körning...

Knutstorp, nästan nästgårds

Eller inte. En sisådär 56 sköna mil i Brum-brum för att ta sig till banan - sen ska man hem igen. Ja jösses, vad gör man inte för två dagar på Knudan med Ducceklubben? Inte hann vi lasta kvälllen innan heller, men Isa hade tagit ledigt hela dagen och stod vid huset när jag kom hem från jobbet vid kvart i två. Bytte lilla klänningen mot mer passande outfit med handskar och bekväma skor och så satte vi igång. Kvart över två var vi redan påväg, lätt förvånade. Vad lätt det gick, något måste vara knas...

Strax innan Norrköping fick vi förklaringen till knaset - jag hade glömt gummit till Hauge som Lasse lämnat i vardagsrummet dan innan. Jaha, det blir till att göra nytt försök med DHL-koopian SDK. Framme var vi redan före tio, men Hauge syntes inte till. Och han kan knappast gömma sig med det släpet... Ett sms gav besked - punka! Inte bara en gång utan två dessutom. Så han som skulle grilla lite redan på onsdagskvällen kom efter midnatt när vi redan sussade sött. Eller snarkade, vad vet vi?

Morgonen kom med blåst, blött och lite regn. Regnet slutade snabbt och till första passet var det bara lätt blött på banan. Jag körde mastervarven för att komma ihåg hur banan kändes, Isa bytte däck på Jerry. Resten av dagen hade vi ruggigt tur med vädret, den stora regnskuren kom precis efter vårt pass och vi behöver inte ha blöt bana mer den dagen.

Don Vito går kalasfint och körningen går bra. Det känns äntligen som sittställningen har gett med sig och rumpan håller sig på plats. Kors i taket! Framförallt flyter det på bra i gruppen, inte massa stök, köbilding och hetsiga omkörningar. Mys! Men attans vad slut jag blir.
Sista passet kommer löjligt tidigt, vi kör ju först av grupperna. Så 15.15 rullar jag in i depån och laddar för grillning istället. Inte ens något däck som ska bytas, så upp med ölen och sikte på ICA i Svalöv. Konstigt det där hur jag hittar till matbutiker på obskyra små orter som Svalöv, Götene, Karlskoga (Willys har aldrig färska baguette där - saker man lär sig...).

När alla andra lyssnade på fördrag av Petjo så handlade vi fläskfilé, ost, tortillas, sallad, provsmakade korv, provsmakade ost, gick fram och tillbaka, provsmakade korven igen och osten igen, plockade ihop godis till ungarna, provsmakade... Tillslut kom vi ut med fullastad vagn.

Himla bra det där emd Petjo, Hauge blev förvånansvärt effektiv när det inte var massa folk att snacka strunt med. SÅ när alla kom var vi ganska färdiga med förberedelserna, förutom själva köttet. Grillmeister fick lite eld i baken och tillslut satt ca 25 ducatister och smaskade på grillat. Lite vin till det hela så var sängen löjligt skön sedan...

Fredagen bjöd på sol och något mindre blåst. Och kul körning! Passet innan lunch låg jag och fajtades med Olzone, vilket resulterade i full gas på rakan varje varv (h-e vad hans 848 går fint!). Vilket i sin tur ger mig ett schysst adrenalinpåslag... Så till lunch var jag totalt urlakad och mest lik en urvriden disktrasa. Passet efter passade jag på att låna Hauges Ulla, då det ändå inte var läge att gasa på. Intressant upplevelse. Undrar om det känns lika udda för en 1098-ägare att prova min gamla 916? Sittställningen var hemsk för mig, alldeles för långt ner till fotpinnarna. Och mycket sämre bottenvrid, något jag verkligen blivit bortskämd med. Men hon var ganska kul och det gick att skrapa knä med Ulla med :-) Don Vito skötte sig förträffligt med Hauge och de båda skjöt förbi på rakan efter halva passet. Det var nästan så jag såg det stora flinet ända till mig...

Något mer köra-fort-pass var det inte att tala om för min del, fortfarande helt urlakad till nästa pass. Så det blev lite lugn och ro, öva snabbstyrning och mysa lite. Sen stod jag över det berömda sista passet och packade istället. Säkert ett smart drag, och Isa såg lite nöjd ut över att allt var förberett. Så in med allt i bussen, så kunde vi rulla ut från banan redan prick fyra. Kors! Även hemvägen gick bra, så strax efter halv elva lämpade vi av mig och Don Vito i Björnlunda. In med allt i garaget, soooova. Mao var mycket nöjd med besöket och placerade sig på magen som vanligt.

Ducceklubbens bansäsong har börjat - jippie!

SDK + SMC = Kaos och glada miner!

Mitten av maj, Ducceklubben har lyckats få en av SMCs sporthojskurser vikt bara för sig. Som alla vid det här laget vet så betyder en bandag med La Famiglia inte bara körning, utan det ska grillas, dricka kaffe, skruvas och umgås i största allmänhet. Så Ex-presidenta Charlotta hade bokat upp alla stugorna på Kinnekulle Camping och fyllt 48 bäddar med Ducatister. Inte bara natten före, utan självklart även på fredagskvällen efter duccedagen. Dels skulle många köra den vanliga kursen på lördagen, dels stannade ytterligare ett gäng kvar bara för sällskapets skull. Eller ska jag säga grillens skull??

Fredag morgon, inskrivningen börjar 07.00. Utan att låtsas om det tänkte jag att de morgontrötta ducatisterna kanske inte skulle komma sådär direkt. Helt fel. För det första sov ett gäng i depån och hade ju bara krypavstånd till besiktningen, för det andra kom de första inrullande redan 06.50! Detta ihop med att vår käre träningsledare med nycklar och inskrivningsblanketter hade ställt klockan en timme fel gjorde hela inskrivningen glatt italiensk. Det artar sig...

Ännu bättre blev det när Hauge lastade ur sitt gigantiska släp och ställde upp kaffemaskinen till storögda blicker från ett antal instruktörer som mumlade något om "det stämmer verkligen!" "de är inte kloka de där ducatisterna"...

Så småningom blev alla inskrivna och dessutom indelade i grupper och dagen kunde börja. Tänk att få höra muller istället för ylande på en kursdag :-) Lite mekande i depån förgyllde dagen och stämningen var på topp som vanligt. Mullrandet la sig och den sedvanliga däcksbyrteskarnevalen började i solen innan det var dags att bege sig till Kinnekulle camping och grillning.

Hauge hade fått ny styrande kvinna, Charlotta ryckte in med den äran. Med andra ord kom det mat på bordet denna kväll också, lagom italienskt sent i kvällssolen. Snäll som jag är agerade jag chaufför och fick bara nosa på matlagningsvinet. Okej, någon liten klunk slank ner i början på kvällen... Instruktörerna var om möjligt ännu mer storögda och så småningom mätta och belåtna.

Vanliga sporthojskursen dan efter var rena antiklimax, även om det var ett frösvarligt gäng duccar kvar även den dan. Snälla Janne lyckades fånga mig på bild när jag för en gångs skull inte hänger ut med rumpan och har överkroppen kvar över hojen - tack och bock!

En äldre herre på Bumse provade terrängkörning rakt över sumpmarken i Kvarnkurvan och det verkade riktigt illa. Tack och lov gick det bra med honom, endast något knäckt revben trots avåkningen i otrolig fart. Phu! Summa summarum - en toppenhelg på banan!

Kinnekulle i fyra dagar - och inget på bloggen...

Valborg tillbringades på vägarna mot Kinnekulle, de tre efterföljande dagarna på Kinnekulle ring med SMC och måndagen med Ducceklubben på samma ställe. Härligt!

Ett par bilder tills det kommer mer:

SMC söndag

Ducceklubben måndag

Köra gata?

På med alla kläder, svttig innan man kommer ut ur lägenheten (påminner lite om skidsemester), kanta i full mundering till garaget, låsa upp femtielva lås och kedjor, sen kunde vi rulla mot mek-garaget i norra förorterna. Phu!

Förstår varför jag inte kör gata så pfta. Don Vito gillar inte att köras kall. Tjuvstopp är bara förnamnet, hackar på låga varv gör han också. Hastighetsmärarvajern är paj som vanligt, inga blinkers på... Men ut till garaget kom vi.

Jag skulle byta soppafilter och sätta på blinkers. Byta soppafiler, hur svårt kan det vara? HAHA!

Loss med paketet, lossa en annan slang för att komma åt, ett fäste och sen slangarna till själva filtre. Ta bort filtret och begrunda dina bensinindränkta händer... (Ja, den var nästan fulltankad - hade ni trott något annat???). Sätt dit nytt filter, fäste och andra slangen - plättlätt. Inse att den gröna tunna gummiringen som hänger nere runt paketet i tanken nog är en packning till som ska sitta mellan öppning och paket. Försök få tillbaka paketet med grön ring på plats. Nähä - nu började det intressanta!

Extra intressant att jag hade kommit på hojen och verkligen behövde få det att funka. Tittade lite på Bellona och konstaterade att passagerarplatsen var kvar om det knep för att komma hem. Bara husse accepterade att skjutsa, vilket var mer tveksamt.

Efter mycket fula ord och en hel del hjälp från mekexperten Anders så kom soppapump och packning på plats - utan läckage! Hallelulja! Men nån tid för nya stomps eller framblinkers blev det inte, bak hann vi koppla in. Nåja, det komemr fler dagar.

Bilder från SMC på Gelleråsen

Här kommer lite bilder från helgen, nu har de som fotade börjat lägga ut dem på diverse hemsidor och jag tankar glatt ner dem. Då gör det inte så mycket att jag glömde kameran...

Här håller vi det oförtjänta ryktet om att ducatister alltid måste meka igång... Don Vito var inte riktigt klar för att köras när jag kom dit.

Peo var dock ute och lärde känna Bellona.

Ronny med Dicks gamla kåpa, men blir alldeles förvirrad.

Det var faktiskt inte bara jag som skruvade - den här killen bytte hela kopplingen. Jag tog faktiskt bara isär och smorde min!

Tillslut kom vi ut på banan och det kändes förvånansvärt bra även om det var lite försäsongs-stelt.

Examinerad!

Ja - jag var ganska spänd. Inte för att jag var orolig för att jag inte skulle kunna teorin eller köra alldeles för dåligt. Men man vet ju aldrig vad som kan hända, psyket kan ju ställa till det. Om man absolut inte får vurpa kan man ge sig på att det händer. Men det hände inte tack och lov, hjärnan höll sig i schack. Det närmsta jag kom var att tappa Don Vito i depån, men det är ju inget ovanligt. Så bra att jag precis hade bättrat på de gamla skrapmärkena...

Jag har inte fastnat på bild själv, men andra kända "La presidenta" har:

Snyggt ekipage - Charlotta susar fram med Stonerkåpor. www.voj.se

Tre toppendagar i solen och blåsten på Gelleråsen (inget regn???) och resultatet var:

- Examinerad sporthojsinstruktör
- Bättrat på "fördomarna" att ducatister alltid mekar genom att skruva ihop Don Vita i depån istället för i garaget.
- Sett sambon bli lyckligare och lyckligare över Bellona
- Dragit gasen i botten för att hänga med nämnda Bellona på rakan (h-e vad 1098:orna går!)
- En liten beundrarskara till hojen och den kaxiga "du blev just omkörd av en tjej-texten"
- Solbränna i röd form på näsa och kinder
- Träningsvärk och stort leende!

Årest första bandag avklarad

Tjohoooo - han funkar! Hämtade Don Vito på vägen till Gelleråsen och instruktörsdag med SMC. För att verkligen sprida det befängda ryktet att ducatister alltid måste meka så ägnade jag fösta timmarna åt att skruva ihop honom i körbart skick. Det är ju inte så att jag lämnade honom på servicen med alla kåpor på...

Lagom till andra passet kom jag ut, kör ut ur depån och hela hojen skakar som en skördetröska. Uh-hu! Stannar och rullar (knuffar, puttar, sliter - välj ord) honom på gräset tills det var en lucka i staktet. Dagens gympass! Tänker att kopplingen kanske inte funkar, det kändes som den inte fick i växel riktigt. TAr av kåpan och ser att den är svarvad. Hoppsan! Dessutom sitter tryckstången fast, så det blir lite telefonsupport med Janne i Arboga som lugnar mig. Med infettade lameller och nya distanser till kåpan går han som han ska igen och jag komemr ut två varv på sista passet innan lunch. Lycklig!

Dagen har ägnats åt en grupp med två ducatister av tre deltagare - inte illa. Fast jag skulle behövt ha Isa där som kunde visa monsterhäng, det efterfrågades hur man hänger så man kan skrapa knä på ett monter och mina erfarenheter på den fronten är begränsade. Till noll faktiskt. Men jag vet ju hur det är att vilja...

En dag imorgon också, träningsvärken komemr inte vara att leka med!

Packa delar...

Läge: Hojen kvar på verkstan, ska till Gelleråsen för årets första körning på torsdag. Resten av prylarna är i Björnlunda. Jag är i stan. Wow.

Så i helgen gällde det att packa alla delar som inte sitter på hojen, se till att de kommer till stan för att så småningom komma med i släpet till Gelleråsen. Plättlätt för en tjej som är sisådär planerad och strukturerad på hemmaplan. Undrar hur det känns att stå på Gelleråsen och inse att hojen saknar luftkanaler t.ex.? Och varför sitter det "fel" däck på fälgarna som är på hojen så det blir rena femtonspelet att få rätt däck på rätt fälgar?

Tank, termisar skulle ha varit med redan till Arboga - check.
Luftfilter, fotpinnar, bromsdetaljer, värmeskydd, och blandat lull-lull -check
Extra fälgar och däck, depåstöd fram och bak - check
Kuts med sadel, sidokåpor (kan skippas om man frågar Mackan...), toppkåpa - check
Alla lösa skruvar som fanns - hoppas resten sitter på hojen... - check

Att sedan stuva in allt detta plus IKEA-kassen med hojkläder i Golfen var ingen match. Inte alls, tur att solen sken och vi var mätta när vi började... Men nu är iallafall allt i stan, hur det går och skruva ihop det blir en senare fråga!

Kamma dig nu!

Idag ringde det från Arboga. Då är det dags att bli nervös, när vi hade kontakt med dem så sent som i slutet på förra veckan och fick löfte om att hojarna skulle vara klara tills onsdag. Chrisse lovade mycket riktigt att han skulle förstöra dagen för mig och jag höll andan.

Domen löd: En vippa var så sliten att den har börjat äta upp främre insugskammen. Så kammen var sopslut, finito, förbrukad. Ja - och så vippan såklart. Pfah, en vippa mer eller mindre hade jag räknat med. Men en kam... Underligt nog hade de inte en främre insugskam till en 916sps på hyllan och tankar på de italienska leveranstiderna for genom huvudet. Gelleråsen i april, 2 helger Kinnekulle, en CSS och en Knutstorp i maj - skulle det bli något?

Ringer frisörmästare Tom och frågar försynt om en passande kam finns i något gömsle. Tyvärr inte. Men några minuter senare ringer Chrisse igen om meddelar att det fanns på hyllan hos Ducati och med otroligt stor tur så finns de i Arboga på onsdag lunch. Kommer de senare så får jag väl hämta hojen på vägen till Gelleråsen och ägna de första timmarna på instruktörsdagen åt att meka ihop alla kåpor, fotpinnar och annat löst som ska på. Känns som ett mindre problem. Dessutom lär jag hjälpa till att upprätthålla "myten" att Ducatister alltid mekar...

Vid det här laget är jag nästan tacksam för det faktum att jag får lägga 4.400 sekiner på en ny kam, bara den kommer på plats. Kära lilla Don Vito - han är dyr i drift...

Vååååår!

Så var det äntligen dags även för Tokholmarna. Solen skiner och det är ljummet när man sticker ut näsan. All den eländiga snön som kom förra helgen har smält och fåglarna gör allt för att kvittra starkast.
Utsikt från kontorsfönstret, usel färgåtergivning...

En gul hoj av okänt ursprung passerade några gånger under gårdagen. På tredje varvet insåg jag att han körde fram och tillbaka över Västerbron, säkert med ett stort fånflin bakom hjälmen. Själv kan ajg inte ägna mig åt sådana excesser - Don Vito står tryggt (?) parkerad i Arboga och är inte färdig för att komma hem ännu. Och när han väl kommer hem återstår lite småpyssel innan han är fullt flygfärdig. Sen är det bara att hoppas på vädergudarna till första körningen...

Snart vår och dags för service

Jaha, så var det dags att lasta hojarna och åka till Arboga för service. När kalendern visar 27 mars tror man ju lätt att det ska vara vår och bra väglag. Så dumt. När det kan vara snörstorm och trafikkaos.

Hämtade Bellona norr om stan, så här såg det ut när vi tog ut henne ur garaget:

Åkte ut till Björnlunda och lyckades med nöd och näppe forcera backarna upp till huset i den decimeterdjupa snön. Decimeter! Vilken pärs, vi var verkligen värda ett, två, tre glas vin på Pensionat Mamma. Kvällens meny var små snittar med renstek och pepparrot eftersom middagen redan var intagen på ett välkänt gul-rött ställe på vägen. Lite Lets Dancefinal hann vi med innan resan tog ut sin rätt och sängen lockade mest.

För att fortsätta pensionärstemat så gick vi upp i ottan och packade ihop alla lösa delar som skulle med till Arboga. Konstaterade att ljuddämparna inte var här heller, vilket de borde eftersom de aldrig kom till garaget med polermaskinen. Fram med originaldämparna och sedan starta funderingarna på var jag kan ha slarvat bort termisarna...

Lasta på i snön, det var halt att ta sig upp från garaget:

Avlastning i Arboga, en "nästan" komplett hoj. Ser inte mycket ut för världen, och tur var väl det. Då slapp vi hitta små minimoto i skåpet efter att ha ställt in två nakna kalaspinglor till hojar bredvid varandra alldeles obevakat...

Nu är de i Jannes händer och den enda undringen är hur dyrt det blir att lösa ut dem! Och termisarna hittade vi på vinden i min lägenhet - ser man på.

Kåplagning

Jag har en del kåpor i lager, och likförbannat står jag här och slipar...
Hur kan det bli så?


Summa summarum finns idag:

- 1 helt set i lackad kolfiber som ska bli finkåpor när Dob Vito pensioneras
- 1 original högersida, väldigt skrapad och inte användbar
- 1 original vänstersida, hel
- 2 original sidokåpor, skrapade, lackade och lite spräckta under
- 1 original toppkåpa, hel
- 1 original toppkåpa, lagad, lackad och skrapad igen...
- 1 original toppkåpa som bara är litye knäckt vid backspegelfästet
- 1 superbikekuts med små skrapmärken
- 1 superbikekuts med stora skrapmärken
- 1 lätt kraschkuts som passar på bipostobakdel

Tanken till i år var att laga sidokåporna, då det bara är fästet till d-suzarna som har spruckit. Det vore ju lite kul att slippa sätta ihop dem med buntband, det är så knöligt att ta isär av dem då. Och så vill inte min fåfänga hoj ha det. Den mest skrapade kutsen skulle också få ny lack och funka som banåkningskuts, jag är ju så svag för sps-kutsen. En trasig toppkåpa skulle lagas, lackas och få vitt nummer fält.

Ja, hur svårt kan det vara då? Lika svårt som allt annat. Kutsen är inte fixad, den spruckna sidokåpan inte lagad, men jag har börjat med toppkåporna! En är plastad bakpå, den andra spacklad över skrapmärket.
Spacklad kåpa!


Nu ska bara det andra fixas, eller så blir det buntband och skrapad kuts till premiären...