Premiärtur!

Med batteri på, kåpor på men utan hastighetsmätare tog jag en premiärtur till Rosenhill för att möta upp Krister på en annonserad fika. Lite ringrostigt minst sagt, men roligt, roligt! Grusnoja, tittade noga efter grus i varenda kurva innan jag vågade gasa...

På hemvägen kom det regn, hu vad jobbigt. Dessutom började den där j-dra tanklampan att lysa så jag var tvungen att svänga av och stanna på en lämplig mack. Och vad ser jag där om inte en svart Ducce vars förare har en lång fläta som sticker ut? Camilla! Som vanligt får man känslan av att alla Ducatister känner varandra. Lite snack innan jag fyllde tanken och borrade ner mig bakom vindrutan på väg hem genom regnet.

Imorgon bär det av till Skokloster!

Vad har man vänner till?

Låna delar av såklart! Igår pratade jag med Isa som hade upptäckt att hastighetsmätaren inte fungerade. Efter förra årets strul med just det, två avverkade hastighetsmätarmojar och två vajrar så kunde jag iallafall vara behjälplig med råd. Troligtvis hade vajern gått av när "mojen" roterade så dessutom erbjöd jag henne att låna min vajer om det knep.

Såklart var vajern av, Murpys lag funkar alltid. När jag sitter i gruset och börjar närma mig färdig med batterihållaren så ringer en uppgiven Isa och frågar efter en ny vajer. En liten stund seanre så är hon här och vi sätter igång med att ta bort toppkåpan och försöka få bort vajern utan att behöva skruva ut lysena. Det går om man har små fingrar, tålamod och medhjälpare. Och en ficklampa när det är kväll och hojen står i trädgården!

Tillslut är vajern bortplockad och vi sätter tillbaka allting. Nu är även nästa packe buntband slut, men medge att det går fortare än att skruva ut massa skruvar... Sidokåpan gick på över batteri och laddregulator, seger!

Lite mindre fulmek

Okej, lösningen med batteriet kändes väl inte helt okej. Själva batteriet fungerade, men att ha laddregulatorn slängandes omkring under kåporna kändes inte riktigt bra. Så på vägen ut till landet stannade jag vid Bauhaus och införskaffade en bit aluminiumplåt och en plåtsax.

Ikväll klipptes och bockades det så det stod härliga till, så tillslut hade jag tillverkat mig en hållare till det lilla knubbiga orange batteriet. En hållare som är tunn och sitter dikt mot kamremskåpan så tjockisen fick plats. En hållare som har fäste för den där j-la laddregulatorn under. En hållare som har fullt av silvertejp för att skydda klantmekar från de vassa kanterna. Men framförallt en hållare som jag har gjort själv!

Stolt! Tyvärr finns inga bilder, det tänkte jag inte på. Och nu är det både mörkt och kåpan är på. Visning sker närhelst kåpan är av...

Första kvällen...

..på altanen. Med ett glas vin, solen går ner över sjön och det luktar sommar. Vad gör det då att det tar en knapp timma att köra hit - när det är som en dyrt betald kurs i avslappning?

Utsikt från altanen, man hör dessutom lite vatten som porlar...

Nu börjar sommaren med duccekörningar och kvällar på altanen!

Kåpor, batteri och en j-dra laddregulator...

Yes box, sidokåporna hemma efter lacken. Tack Ronny för att du hjälpte mig att hämta dem! Alldeles röda och blanka, även om finishen inte är i klass med originalkåporna. Men vad gör det - de är ändå kraschkåpor.

Efter lite vila i Björnlunda igår, och lantliga sysslor idag (sätta potatisen t.ex. - viktiga saker!) så åkte jag hem och kavlade upp ärmarna. Dags att få på det där batteriet, det kan ju inte vara alltför svårt. Eller?

Bort med hela hållaren, den bygger ju en bit ut. Titta vad bra kamremskåporna är som bakgrund till batteriet, bara att vira fast det på något bra sätt. "Bra sätt" består i spännrem, buntband och silvertejp enligt mig. Vackert? Inte det minsta!

Ja, det ser för j-ligt ut. Och nån läsare har säkert en anledning till varför man inte ska göra så här... Säg det snabbt innan jag kör!

Men det borde sitta iallafall, och hur det ser ut döljs ju av kåporna... Men sen var det ju den där laddregulatorn som istter under batteriet. I vanliga fall sitter den i ett fäste under batterihållaren, men nu var ju det fästet också borta. Ajaj. Och vad tusan vågar man fästa den i? Ett samtal till Lasse gav för handen att det iaf inte borde vara något problem med att den låg emot andra saker. Man vet ju aldrig eftersom den satt för sig själv fastsatt i plasthållaren... Men å andra sidan är det en del som blir varmt där i krokarna, avgasröret t.ex. Och kanske slangarna mellan oljekylaren och motorblocket, det verkar ju rimligt. Ajaj.

Fiiiin! För ögonblicket är t.o.m. finkutsen på, den byts innan första bankörningen...

Kåporna gick iallafall på utanför batteriet, en seger i sig. Så tillslut så lät jag den där j-dra regulatorn hänga löst i ett buntband under batteriet och klämde dit kåporna. Det som inte syns det finns inte. Basta. Jag kan ändå inte köra eftersom jag upptäckte att jag hade tagit ut hjälm och stövlar till Björnlunda. Fiffigt. Superfiffigt. Särskilt att inte ta hem dem.... Får åka ut imorgon efter jobbet och hämta, det ingick inte riktigt i planeringen.

Men så går det när man super bort sina hjärnceller på roliga fredagsöl!

Fredagsöl med ducceklubben igen

Nu är det bevisat. Igen. Ducceklubben i Stockholm är inte lagda åt fikahållet, vi är lagda åt fredagsölshållet. Det var iofs ovanligt länge sedan sist, nästan två månader. Denna gången återvände vi till det som har blivit vårt stamställe - Lokal.

Anledningen till att vi har så kul på Lokal är egentligen ganska simpla.
1) Det finns gott om plats att stå och mingla, som gjort för ett gäng som vill hänga och glida runt lite.
2) Det spelas lagom musik. Det går att prata (ducce, ducce, ducce och lite annat), men volymen höjs lite lagom så partykänslan ökar under kvällen. Det blir t.o.m. spontandansgolv framåt natten, det vet vi som är kvar så länge...

Än en gång en toppenkväll! Anledningen är som vanligt sällskapet. Knäppa, sköna, partyglada - vad mer kan man begära?

Redan hemma?

Den här veckan har det hänt något på jobbet. Det började lite i förra veckan med ett kundmöte jag har förberett i en halv evighet, kunden var nöjd och jag studsade därifrån på lättare fötter. Det fortsatte i fredags med ett möte som löste upp en massa frågor kring avtalet för mitt största nystartade uppdrag och senare på eftermiddagen lyckades jag dessutom anställa en tjej jag tror på. Inte nog med det - hon börjar redan den 1:a maj! Igår följde hon med på en anbudspresentation och gjorde ett strålande intryck på den förhoppningsvis kommande kunden.
Nästan inga möten den här veckan, så en oherrans massa "ska-bara-sätta-mig-och-fixa-saker" har blivit gjorda. Så idag gick jag hem redan kl 18, jösses amalia! Nu är det nästan så jag förutsätter att jag inte ska kunna gå hem, bäst att ta sig ur det fort. Men det ger sig snart, det är mycket hojkörning inbokat i maj. Fyra lediga dagar, bara en sån sak!

Våren är här på riktigt...

Att förstå sig själv

Okej, det är ganska stressigt på jobbet nu. Ibland kommer uppbrotten från skrivbordet ganska hastigt på, mötet börjar, jag ska hinna hem innan ridningen eller andra bra orsaker. När jag sen kommer tillbaka kan det i vissa fall vara lite knepigt att komma ihåg vad jag tänkte när jag gick.

Sedan ett antal dagar tillbaka sitter den här lappen på min skärm.

Det är otvivelaktligen min handstil. Jag är tämligen säker på att jag har skrivit den och satt den där. Om jag bara kom ihåg varför! Jag har inte den blekaste aning om vad jag försökte komma ihåg med denna lapp. Inte ens en susning om i vilket sammanhang.

Så lappen hänger kvar där i hopp om att jag helt plötligt ska få en snilleblixt och komma ihåg varför jag tyckte det var så viktigt att komma ihåg 19:e maj. Fet chans, som kidsen skulle säga...

Hos lackeraren

Smet iväg en stud från jobbet för att lämna in kraschkåporna på lackning. Fördelen med att ha bil till jobbet och dessutom nära till lackverkstan! Väl där hittade jag en liten herre som tog emot mina kåpor och var storartat imponerad över att jag hade spacklat dem själv. Ännu mer när han såg lagningarna på baksidan också, det ingick inte i hans värld att en tjej gjorde sånt. Men å andra sidan kanske det inte är så förvånande, jag stod trots allt där i lilla kostymen och de högklackade pumpsen...

Visst fanns det en del underarbete att göra, men jag lyckades pruta ner det till 1500:- för båda (eller snarare alla fyra) sidokåporna. När vi kom till frågan om vilken färg det skulle vara blev han ännu mer gapande när jag reptilsnabbt replikerade: "OEM-kod eller PPG-kod?" och knappade fram dem i telefonen. Tack Ducceklubbens forum för alla livsviktig information!

Hämtas på fredag, sen kan jag ut och köra utan att det ser för j-ligt ut :-)

Man har inte roligare än man gör sig!

Lördagen var full av humor. Förutom allt flinande när jag tittade på de som provade nya skinnställ på Lelles så skulle jag följa med Isa på kalas på kvällen. Kalaset hade temat "peruk och solglasögon" så av nån anledning hade hon kommit att tänka på mig.

Självklart tar jag chansen att spöka ut mig, så framåt kvällen så var operation utspökning i full gång. Resultatet var som vanligt fantastiskt, men snyggt är väl inte rätt ord. Schnyggt möjligtvis. Det enda som kan sägas till vårt försvar var att vi absolut inte såg värst ut, långt ifrån. Och kul var det!

Schnygga brudar!

Nu är han hemma igen!

Idag kom så pärlan hem igen efter att ha gjort tjänst hos Andreas. Vacker kan jag väl inte påstå att han var, inga kåpor alls förutom kutsen. Fick lite vibbar av Monzta 2006 när jag såg Andreas komma på en "ratbike"!

Helt rätt dag att stå ute och tvätta hoj, ännu bättre att se på när någon annan tvättar hojen åt en. När han var tvättad och avtorkad så satte vi på toppkåpan och den fina kutsen, sen började han likna en riktig Ducce igen. Hade en tanke på att köra en sväng, men kom på att jag inte har hämtat ut skinnstället från lagningen ännu. Hoppsan då, ingen körning idag alltså.

Kåpa färdig för lack. Konstigt att det behövdes så mkt spackel där på mitten, verkligen underligt...

Men det är väl dags att få ordning på sidokåporna så jag slipper köra med en "ratbike". Kröp ner i källaren det fina vädret till trots och gjorde ett ryck med slipandet. Nu får det duga, resten får lackfirman göra. De är ju ändå aldrig nöjda med underjobbet, lika bra att lämna lite till dem. När det var klart orkade jag inte med det andra småfixet, som att skruva dit batteriet, sätta fast den lilla plattan under där skruvarna hade lossnat ur gummit (!), sätta på v-biten vars skruvar är spårlöst försvunna...

Så med lite tur så kanske hojen är helt klar för körning under veckan!

Vad gör din chef?

Idag kände jag mig som en bra chef. Vår avdelning har gått bra under mars, bara för att alla har varit duktiga på att debitera sina timmar. Och ekonomi är det absolut viktigaste hos oss, så jag fick en hel massa beröm av chefen. Det där går jag ju på, tackar och jobbar ännu lite fler timmar...

Men det är ju faktiskt övriga gruppen som har stått för det mesta av intäkterna, så idag fick de den här:

Inte så mycket kanske, men de fick iallafall något lystet i blicken!

Batteribehov

Jag behöver nya batterier. Till Luciano såklart men framförallt till mig själv tror jag, det är tufft på jobbet nu. Mina batterier får jag väl försöka ladda första helgen i maj med både Skokloster och två dagar på Kinnekulle, Lucianos kan jag enkelt köpa. Eller enkelt och enkelt...

En snabb förfrågan på forumet resulterade i massa bra tips och ett beslut om att investera i ett Odessey batteri. Ska vara rena dynamiten och tydligen fanns det ett som var tillräckligt litet för att med lite stök passa. Batteriet finns att köpa hos Batterigrossisten på Lidingö, bara att åka dit och införskaffa. Men hur tusan hinner man dit mellan 9 och 17 när man samtidigt jobbar som en gnu från före åtta på morgonen och till ungefär samma tid på kvällen? Man passar såklart på när det är möte i närheten!

Möte vid Storängsbotten på eftermiddagen och min snälla kollega som åkte i samma bil följde snällt med ut till Lidingö. Eftersom kartan för en gångs skull inte låg kvar i skrivaren hittade vi rätt adress på en gång, men att hitta själva firman visade sig lite knepigare. Men den här gjorde att vi kände oss på rätt väg:

Dörren öppnades och där inne fanns det batterier av alla de sorter. Samt två mycket hjälpsamma herrar som letade efter just det batteri jag behövde. Det blev ett Odessey-batteri som är något djupare än originalbatteriet men lägre och kortare. Ganska mycket mindre faktiskt, men dessvärre inte lätt som en fjäder. Att ett sån't litet batteri kunde vara så tungt!

Alldeles orange och lite knubbigt

När väl Luciano kommer hem ska jag "bara" montera på det, vilket lär bli en lång historia som snart finns på en blogg nära dig!

Licenskurs

Ja, nu var det inte så kul att jag har varit på licenskurs. Men Luciano har, det är inte så illa. Fick en kort sms-rapport i fredags om att det hade gått jättebra, och Andreas bedyrade att han inte hade varvat över 8000 varv. Fin-körning med andra ord, det kändes lugnande. Men allra mest nöjd var jag trots allt med att hojen satt ihop som den skulle, när jag nu hade tagit isär och satt ihop det mesta själv.

På lördagen läste jag en tråd på forumet som sa att det hade klotats hej vilt på licenskursen, men tack och lov hade jag redan fått rapport om att det hade gått bra för Andreas. Tur det, hade varit lite småjobbigt att läsa att 5-10 personer klotat på kursen och ha sin hoj där... Nu står han förhoppningsvis tryggt i Andreas garage och väntar på nya däck.

Bäst att jobba på lite med kåporna alltså, men där är jag inte alls som PO. Kom inte längre än två halva sidokåpor, sen la jag allt åt sidan igen. Suck, det kommer vara så att jag står med färdig hoj utan kåpor! Nåja, toppkåpan och kutsen är ju användbara så köra går ju om längtan blir för stor...

Enkla nöjen

Jaha, så då har jag ingen hoj att meka med på helgen. Släppte istället fram min husliga sida och rensade ut gammalt junk ur köket i stugan, städade och fyllde på med lite egna grejor. Nu går det faktiskt att använda köket på riktigt, om jag bara tar och skaffar lite mat... Liten frys är också beställd, sen kan jag ägna mig åt säsongsboende. Pendla mellan Björnlunda och stan, med enda garanterat resultat att jag alltid kommer ha sakerna på fel ställe. Men det kan det vara värt för att kunna vakna upp i en 1700-talsstuga och dricka kaffe på trappen innan jag åker till jobbet.

Som en god dotter följde jag med på en promenad till affären, där killen i kassan på lantligt vis hälsar glatt på mor min och pratar om ditten och datten. Kommer ihåg när jag som tonåring hade varit och solat (ja, det fanns faktiskt ett solarium) och skulle ta bussen in mot Södertälje. Insåg att jag var jättetörstig, men hade inga kontanter på mig. Springer in i affären, tar en läsk, visar upp den i kassan och säger: "Sätt upp den på mamma" och springer ut och hinner precis med bussen. Landet har sina poänger!

På hemvägen korsar man "stora vägen" och när vi närmar oss hör jag ett muller långt borta. Småspringer fram till vägen för att stå alldeles nära när mullret kommer förbi. Lölligt? Inte då - helt normalt för en Desmoholic! Mullret visar sig vara en Ssie dark och jag inser helt plötsligt att jag har ett stort fånligt leende över hela ansiktet.

Vi har enkla nöjen på landet!

Ett annat enkelt nöje - dagens plockade blommor

Världens bästa nitverktyg!

En spontant ihopnitad kedja känns ju sådär att köra med, så något behövde göras. En tråd på det eminenta forumet resulterade i ett antal erbjudanden att låna verktyg, komma med hojen till garage och få hjälp samt tipset om att det fanns ett mycket bra verktyg som lystrar till namnet "Mattis" som nog gick att använda mot lite muta.

Det där med att åka och hämta verktyg var inget som gick att pressa in i min kalender och flytta hojen när det helt plötsligt var vitt på marken igen kändes inte så lockande. Med andra ord kändes det självförflyttande verktyget som en extremt bra lösning. Ett samtal senare så var verktyget kontrakterat för lite kvällsjobb.

Tre noviser på fronten såg storögt på när Mattis medelst jättepolygripen och en mutter klämde ihop kedjan för att sen punda på niten. Voila! Väl ihopklämt och fint huvud på niten. Som vanligt ser det lätt ut när man kan...

Jag är så himla glad att vara med i en sån klubb där så många ställer upp så mycket :-)

Ut-ur-garaget-mekande

Så nu var det dags att få Luciano färdig för säsongen. Andreas ska köra licenskurs och saknar fortfarande delar till hojen, jag har en hoj som nästan-nästan är klar att rulla ut. Klart Luciano ska få åka på licenskurs, mot att jag får hjälp med det sista fixandet.

Lördagen verkade vara en bra dag för mekandet och Andreas lyckades få Ronny att komma med tillsammans med bil och släp för att få upp hojen till stan. Det var bara så att släpet behövde lagas lite innan. Skulle såklart nästan inte ta nån tid alls, oh nej då. Jag började att skruva på saker så det skulle gå lite smidigt när väl "mekhjälpen" kom ut på eftermiddagen.

På med batterihållare, batteri, den lilla plattan som sitter under. Vilket klarades bara tack vare att jag hade fotat hur det satt innan jag plockade bort det. Tänk att jag hade tänkt i förväg för en gångs skull! Fick dit bromsslangarna och roterade dem så de passade, utan alltför mycket märken på slangarna. Skruvade ihop nya skylthållaren, borrade hål och skruvade dit skylten, fräste upp större hål för blinkersljusen, skruvade dit dem, skruvade fast hela paktetet på hojen, borrade hål för den lilla lampan, tejpade ihop sladdarna som på italienskt manér var felmärkta jämfört med handboken, satte tillbaka bakhjulet, skruvade loss luftburken, limmade den, skruvade dit den, upptänkte att ett fäste till luftsnablarna var fastklämt, skruvade loss den igen, flyttade på fästet, skruvade fast den igen och sen var det dags att pusta.

När grabbarna grus kom började det såklart närma sig middagstid så det var bara att hugga i och snabba på. Ronny skruvade fast alla små kolfiberskydd runt svingen, Andreas fyllde upp bromsvätska med stora sprutan, vi satte på framhjulet och hastighetsmätarvajern, och sen kom vi till kedjeproblemet. Det var en kedja som ska nitas och något sån't verktyg fanns inte på plats. Men ett samtal till supporten gav vid hanten att man kan ju alltid slå på niten så den sitter fast. Så det gjorde vi, tills det kändes som nithuvudet åtminstone hade nån slags kant in mot hålet.

Sen var det bara att rulla ut Luciano till släpet och vinka hejdå, hur konstigt kändes inte det? Här har jag hållit på och skruvat hela vintern, och så är det helt plötsligt tomt i garaget. Så idag plockade jag ihop, fyllde bakluckan med alla nödvändiga saker som skall upp till stan och åkte sen förbi IKEA. Behöver jag inte ägna helgerna på landet åt att meka (haha, det lär ju lösa sig...) så får jag börja fundera på att fixa det där köket i stugan!

På hemvägen åkte jag förbi det lilla garaget på Söder och lämpade av de nya däcken och lyssnade när Andreas startade Luciano. Konstigt att se honom i Andreas kåpor! Lät fin-fint om de ompackade dämparna och den bytta kopplingen var helt tyst. Alldeles för tyst i min smak, men får sätta på den öppna kåpan till Primo Maggio så något hörs :-)

Säsongen utanför garaget har börjat!

Han har lämnat mig!

Luciano alltså. Dessutom hjälpte jag till, så jag får skylla mig själv. Iväg i ett stort släp med två suspekta Desmoholics försvann han, och kvar stod jag och vinkade.


Ett inte helt obekant släp med en ensam Luciano i.

När jag har hämtat mig efter detta trauma så kanske det kommer en utförligare beskrivning om dagens garagebravader...

Nattlektyr

Vad har du bredvid sängen? Så här ser det ut nedanför min säng:

Observera att det ligger en Cosmopolitan längst ner i högen. Det måste vara beviset för att jag inte är helt och hållet Desmoholic ännu...