Barn på nytt

"Gillar du att gå på Gröna Lund? Alltså åkattraktionerna?"
"Absolut, men jag behöver vänja mig gradvis... Och INTE fritt fall! Hurså?"
"Jag har fribiljetter och gratis åkband!"

Jiiihaaa! Eftersom kompisens sambo hellre står nedanför och väntar än åker själv så behövde hon ett sällskap som ville åka. Min beskrivning dög tydligen, så vi kom fram till att en torsdag efter jobbet borde vara bra om man inte vill tillbringa tiden i köer istället för i vikingaskeppet. Så lägligt bestämde vi dessutom att det skulle ske i torsdags, när solen sken och man kände att sommaren inte var långt borta.

Kl 17.00 hängde vi på låset och dök in ed åk-armbanden i högsta hugg. Men man kan ju inte vara hungrig, så en liten Langos slank ner innan vi började. Ett inte helt smart beslut, den tenderade att hoppa upp och ner i halsen lite väl mycket. Men det gick att fixa med en galss, så kunde vi åka vidare.

Det började lite lugnt med Kvasten, nya berg-och-dal-banan. "Iiiihhhhhh!" Roligt, roligt! Vilda musen, Vikingaskeppet, Bläckfisken, Jetline, Flygande mattan - nu var vi på gång. En gravt underskattad attraktion för höjdrädda är barnens fritt fall. Säkert en 5 meter hög och helt oförutsägbar när den ska falla ner. Vi skrattade så vi kiknade och såg i ögonvrån hur tjejen i närmsta lyckohjulet hängde över disken och skrattade åt oss. Det bjuder vi på!

Helt uppenbart så var vi ett rätt udda inslag denna kväll. Det var gott om företagsgäng som spelade femkamp, drack öl och åkte lite. En drös med tuffa tonåringar samt en och annan barnfamilj såg vi också. Men två glada, nyktra tjejer (inte helt tonåringar längre då...) som bara åkte, åkte, åkte - det var något konstigt. Det insåg vi när de som körde attraktionerna började säga hälsa på oss...