Mer tantifiering

Tantlivet har fortsatt idag. Förvisso höljt i feberdimmor, eftersom jag sov till tre och innan dess knappt var i skick att ens släpa mig till toaletten utan att huvudet sprängdes. Men efter en "frukost" och en dusch kändes det som jag skulle kunna lura mig själv att jag var frisk nog att åka på middagen hemma hos ett par vänner. Under förutsättning att jag tog bilen...

Jaha, nykter på nyårsafton och Pär som skulle köpa massa gott vin också. Suck. Tur att hans fru är gravid så det finns vettiga alkholfria alternativ iallafall. Halva Stockholm var visst på väg till Lilla Essingen för att gå på middag kl 19, det var som ett litet lämmeltåg ner mot alla fina lägenheter. Väl inne får jag ett otroligt gott avalkoholiserat mousserande vin (hette Billabong av alla namn!), vi bjuds på små pestofyllda tomater och hembakade grissini. Väl impregnerad av huvudvärkstabletter klarar jag mig riktigt fint faktiskt.

Första rätten består av blini med löjrom, rödlök och creme fraiche, mums. När sista handen ska läggas vid nästa rätt slår sig Pär för pannan och inser att han glömt bort att jag inte äter svamp. En krämig risotto med Karl Johan, men om jag smakar utan att lukta så inser jag att det faktiskt går ner. Nån gång kommer jag klart lära mig äta svamp! Ytterligare nästa rätt är dubbelmarinerad lammfilé med rostade rotsaker, mums! Här har vi gått över på det röda alkoholfria vinet som är helt okej, men inte lika bra som det mousserande.

Nu börjar det bli lite fullt i magen - och då kommer ostarna. Phu, en supergod parmesan, en härlig färskost och nån mögelost jag inte förstår mig på. Samt lite marmelad såklart. Småplockar bitar tills parmesanen är slut, flämtar lite lätt då Tove säger: "Tänkte bara tala om att efterrätten är lite mastig". Hjälp! Så kommer en tiramisu fram och hur jag än försöker får jag inte i mig hela stora biten.

Kaffe och te med hemlagade (inte mina) tryfflar och det finns inte en chans att jag skulle kunna få ner dem. Nu skulle jag ha behövt en liten sup för matsmältningen...

Till tolvslaget är alla middagssällskap ute vid vattnet för att skjuta rakter och kolla på övriga fyrverkerier. Det smäller något överjävligt (har jag aldrig tänkt på, hör man så dåligt när man är full?...) och det känns väl sisådär säkert. Men de kan ju sikta mot vattnet vilket iaf de flesta gör...

Vid halv ett sätter jag mig i bilen och puttrar hemåt, trött som bara den. Att stå så länge utomhus var inte vd min kropp tyckte var en lämplig sysselsättning idag. Dags att hoppa i säng medan de fortfarande smäller av raketer här och där (ge er, klockan är över ett, tant vill sova!). En huvudvärkstablett till bara...

En udda men inte alls dum nyårsafton!