Sommarminnen

Om jag bara tar mig i kragen och packar upp det sista ur väskan så slipper jag ha väskan och diverse prylar på vardagsrumsgolvet. Men det vore som att erkänna att sommaren tar slut. Mer eller mindre har mitt golv varit belamrat med väska, prylar och diverse hojdelar hela säsongen. En resa har lagom varit slut när nästa ska börja planeras. Kaos i lägenheten, men tusan så kul!

Väskan får nog ligga ett par dar till medan jag tänker tillbaka på sommaren och alla knäppa härliga stunder och människor. Fika en hel dag i depån medan det regnar? Inga problem! Byta däck med en öl i handen? Självklart! Dansa foxtrot i gräset? Absolut! Göra inbrott i sin egen stuga? Oh ja! Hissa och dissa nätdejting mitt i natten? Det gör väl alla! Irra runt hela Fårö som en annan fårskock? Händer. Elda grill på Gelleråsen? Roligt! O**a hojar? Hör till! Göra rent alla verktyg bara för det regnar? Helt naturligt!

Ducceklubben - löööövely!

Gotland, Gotland - del 2

Fredag och vi vaknar till tunga moln och blött på marken. Dimman är så tät att visiret blir blött på en gång och man kan nog kalla det regn tillslut. Långsamt, långsamt klarnar det och efter två pass vågar till och med jag mig ut. Det flyter dåligt ända tills jag tar hjälp av Jenny och får tillbaka lite flyt. Tackade snyggt genom att dra ifrån på rakan, bussiga klubben. Måste ju passa på innan hon kör med 999:an! Körpassen tar slut alldeles för fort, men som tur är hägrar en festkväll utan krav på att hoppa upp i ottan och vara körduglig.

Tex-mexbuffé med vin, snack, lite drink, sjukt mycket skratt, lite mer vin, bort till stugorna och nr 5 där Pålle har uppenbarat sig. För er som tvivlande - killen finns i verkligheten ;-) Stockholmsgänget bjuder på champange och har dukat med vit duk och allt. Herrejösses! Snart samlas hela stället utanför stugan på spontanparty, alltid bästa sättet att festa på. Man kunde t.o.m. dansa styrdans på gräsmattan... Jag offrar mig och är kvar till slutet, inser att klockan är närmare fyra när jag ramlar de fem meterna till vår stuga. Tacksam över attt varvningarna av monstret är slut för denna gången...

Lördagen startar alldeles för tidigt och det måste genast åtgärdas med en tupplur efter frukost. Framåt eftermiddagen bär det av mot Fårö som riktiga turister, om än något snyggare och ljudligare! Vi håller den italienska ordningen nära hjärtat och irrar något sanslöst i jakten på bakfylle-lunch. Som vanligt blir det alldeles annat än tänkt och istället för den enkla närande lunchen av krubb-karaktär så befinner vi oss helt plötsligt på en krog med utsikt över havet och rena Östermalmspriserna. Vid det laget är vi så hungriga att vi garvar och beställer. Sen händer inte så mycket. På en lååång tid. Sen får vi dricka. Sen händer inte så mycket mer förutom att vi får hindra Isa att tugga på bordet. Sen får Lasse och Brus-Per mat. De vaktar den hårt från de hungriga medgästerna och efter mycket om och men kommer så den övriga maten. Betsy anländer sent och tar en sallad för det ska gå fort, men tji fick hon. Tillslut har vi fått i oss mat och beger oss på raukspaning. Det blåser så hårt att man får luta hojen för att köra rakt fram, men solen skiner och det är förödande vackert. På hemvägen är jag så trött att jag väljer att sitta bakpå Betsys Sören och låter Isa köra Luciano. Det var riktigt roligt, nu var det ju ett tag sedan jag åkte bakpå. man sitter bra på monstret förutom det lilla faktum att sadeln lutar lite bakåt. Känns inte helt stabilt vid rejält pådrag!

Årsmötet hålls igen i ladan, presidenta gör ett föredömligt möte som ordförande och det går rätt fort. Snälla styret tackade för ordnandet av mässfesten genom en autograf med Casey Stoner - wow! Hoppas jag får ett bra ställe på nya jobbet åt den så den syns ordenligt :-) Middagen smakade super, men det där med logistik är inte ranchens grej. Alla i en kö och man skulle hämta ut lätt dricka eller köpa i baren innan man kunde ta mat. Gissa hur lång tid det tog? Trubaduren sjöng tappert och försökte överrösta de lätt studentaktiga skålandet, älgen var kärvänlig, skratt och skrän avlöste varandra och ljudnivån steg kontinuerligt som det ska vara. Kvällens DJ drog på så man blev halvdöv och det tillfälligt uppbyggda dansgolvet funkade det med. Både för bugg i superfart och headbangande, ducceklubben kan allt! Baren stängde redan två, så det blev spontan efterfest i kökshuset till småstugorna. Don Tony hade efterlämnat resterna av de gigantiska ostarna, parmaskinkan, tryffelhonungen, fikonmarmeladen och allt annat smaskens. Hur bra satt inte det som nattamat? Minsann dök det inte upp lite Moët att skölja ner det med? Enda plumpen i protokollet var den härliga "doften" i rummet med alla fylltrattar och ostarna...

Söndag och hemfärd. Ingen vill egentligen åka hem, vi hänger lite och sprakar däck. Tillslut hoppar vi upp på hojarna och rullar sakta in mot Visby och ett skrovmål på Max. Väl nere vid färjan blockerar vi fullständigt för de vanliga turisterna som stirrar på oss med tefatsögon. Det visar sig att vi bara har caféplatser på båten så vi ockuperar halva fiket med skinnställ och trötthet. 3 timmar kvar. Gäsp. 2 timmar kvar. Suck. 30 minuter kvar - hurra! Nynäshamn tar emot oss med iskyla men sol, vi splittras upp åt alla håll och det är fruktansvärt långt till nästa årsmöte. Mer ducceklubben åt folket!

Direkt från Gotland Ring! - del 1

Världen är bisarr. Jag sitter mitt i ett kalkbrott som har förvandlats till räserbana, en dator i knät och trådlös uppkoppling. Teknikens under...

Ducceklubben har kommit till Gotland och det med besked. Eftersom jag var så otroligt förutseende att dumpa min packning i en bil så skulle det bli riktigt kul att ta hojen till Nynäshamn och färjan. Det började med mycket trafik och mörka moln. Mer mörka moln. Blixtar. Stannade kvickt och drog på regnstället och förundrades över att jag hade tänkt på att ta det i lilla ryggan. Snälla ducatister i bil stannade och frågade om de skulle ta lite packning, det är så det fungerar i klubben. Svänger ut på vägen igen och två minuter senare kommer regnet. Mycket regn. När jag kör in i Nynäshamn så flyter hela vägen och det känns som vattnet har letat sig in lite överallt. Grillkiosken är fylld av väntande blöta människor i skinnställ och en hoj. Nillans hoj har återigen dragit säkringar och det har mekats lite under tak. En gång till innan hon kommer på båten får hon byta säkring, tur att det finns de som har extra. Om någon bhöver säkringar i fortsättningen, prata med Nillan. Hon har gott om dem. Blandade småsäkringar i en påse.

Väl på Gotland skiner solen och vi brummar mot Mix ranch. Blir inkvarterade i stugorna och den här gången fanns det faktiskt rätt sorts lakan och handdukar till oss. Kors! Några åker iväg och handlar medan jag får en öl i näven och slipper laga mat. Skööönt! Storsamling på vår altan, fullt med folk överallt och stilla i kvällssolen. Hur bra kan man ha det egentligen?

Dan efter är det uppsigning i ottan och det är gråt, grått. Dimman ligger tät och det är som att åka igenom ett regnmoln på väg till banan. Solvisiret känns sisådär rätt. Väl på banan är det stök med ägaren och deras ohemula krav på skadedokumentation, dessutom kan vi inte börja köra förrän kl 10. När vi kommer igång är det torrt och molnen lättar. Hallelulja!

Banan är helt underbar, men det ligger grus lite här och där utanför idealspår. HU! Inte för att jag brukar befinna mig där så ofta, men nojig kan man ju bli för mindre. På förmiddagen går det rätt bra att köra, och trots att vi är hur många som helst är det inte trångt. Härligt med stor bana! Lång raka att ta sig om på, det kan behövas när man ska tampas med 1098:or. Efter att ha pressat Luciano förbi både en 1098:a, en 999:a och en 996:a under ett pass är jag så nöjd att jag spontant lyfter på handen för att klappa honom innan det är dags att bromsa in i första kurvan. Så går det om man är uppvuxen på en hästkraft!

Eftermiddagen är svettig (även om det inte är i närheten av förra årets värmebölja) och vi var väl sisådär fräscha när vi åkte tillbaka mot ranchen. Kvällsol på verandan, en öl, chips, lite vin, lite mer vin... Middag och vinpimpling, men som de väluppfostrade ordentliga människor vi är går vi självklart och lägger oss i god tid inför morgondagens körning. Såklart. Trodde ni annat?

Varning Gotland - här kommer vi!

Över 150 Ducatister intar den sköna ön i öster, hur ska det sluta? Vilka får åka hem med hojen i bitar? Vem kommer ha glömt hjälmen hemma? Vem dricker mest grappa? Vem kommer fyllesnarka värst? Ska Lasse stå ut med brudarna igen? Kommer Nillans hoj låta bli att strejka efter två pass den här gången? Kommer lunchen att räcka? Hur ser Martins nya skönhet ut? Är handdukarna stora eller små i år? Har tvestjärtarna tagit över helt?

Info kommer när jag hämtat mig, det tar väl en vecka eller så...

I handväskan, var annars?

Du vet säkert att man kan hitta allt möjligt i damers handväskor. Förra sommaren gjorde jag en kompis oerhört förvånad genom att hala fram ett par bromsbelägg ur den lilla chica handväskan. I helgen gjorde jag mig själv förvånad genom att hala fram en skruv till kraschpuckarna ur ytterfacket. Ser man på, var det där jag hade lagt den?? Så jag lyssnade uppenbarligen på Johan (Ducati Sthlm) när han sa att den inte skulle sitta fast utan själva pucken, och att jag skulle stoppa den i fickan på hemvägen. Så bra då!

Satte på den saknade kraschpucken, satte på bakhjulet som varit inne för däcksvändning hos Kjelle, skruvade fast toppkåpan på ena sidan (buntbandet kvar på den andra...) och satte på ena backspegeln. Med skruven, inte bara med silvertejp. Hade nog faktiskt blivit två backspeglar om jag bara hade hittat den andra. Hur kan man tappa bort en backspegel??

Nu har jag faktiskt en helt gatlegal hoj att köra till Gotland, med förhoppningsvis tillräckligt bra däck. Utan alltför mycket buntband och silvertejp. Bara här och där...

Dåså, Gotland nästa!

Hur är det möjligt?

Risken med att ha en bloggare till kompis är att man hamnar i texten själv. Först försökte jag att hålla det anonymt, men det var helt omöjligt. Så nu tänker jag gladeligen berätta om allt som händer runt omkring.

Igår hörde jag att Ronny skulle ta av hjulen och lämna in för däcksskifte. Inte för att jag behöver byta däcken ännu, men en liten vändning av bakdäcket innan Gotland skulle inte skada. "Snääääälla, kan du inte komma och hämta mitt på vägen till Wheeler Dealer?" För övrigt världens coolaste däckverkstad! Jodå, det kunde väl gå för sig. Själv hade jag inte tid, jag hade för jösse namn fastnat i senaste Harry Potter-boken... Efter ett tag ringer det och världen är upp-och-ner-vänd. "Jag får inte loss bakhjulet!"

Ehh, vänta, vänta - det är ju jag som ska ha problem och behöva hjälp! Inte tvärtom. Det ska inte vara jag som har det längsta spärrskaftet och de svarvade hylsorna som gör det lättare att få kraften på muttern. Men så var det trots allt och det gick tillslut in i huvudet. Så jag tar min fina svavade hylsa och det lååånga skaftet och ger mig av. Tut, tut, här kommer mek-akuten...

Men inte hjälper hylsan och skaftet och mitt hängande på bromsen. Hojen gungar, hela bakdäcket trycks ihop men muttern rubbas inte. Intressant, eftersom det är korrekt draget för bara två veckor sedan!

Vi ger oss ut på jakt efter ett förlängningsrör och tittar lystet på diverse trafik-skylte-stolpar, räcken och annat som skulle kunna funka. Tyvärr såg grannarna lite misstänksamma ut när vi drog i stolpen, så vi gav upp det. Men så! Det lyser i den lilla smidesverkstan i huset bredvid och han kan såklart fixa en förlängning om vi kommer med skaftet. Hurra! I verkstan stod dessutom en 996:a och en otroligt gammal räser-Ducce! Klart vi fick hjälp...

Med ett skaft på en bit över en meter ger sig muttern med ett knak i klass med min fastrostade variant i vintras. Sen var det bara att stressa efter mitt hjul och sladda in till Kjelle i verkstan två minuter i åtta och lämna hjul och däck. För första gången frågade han om Ronnys namn och märkte däcken, det stod nästan likadana däck och fälgar där redan. (Vem hade lämnat?) Klart skulle det vara torsdag-fredag sådär nångång...

Hann inte klart Potter, men idag så! Tänker inte berätta hur det gick, men jag ska gå och tvätta bort mascaran nu...

Knottrigt gummi igen

Eftersom jag har fått frågan var jag köpte det knottriga gummit och svarsmailet studsade så lägger jag ut det här istället.

De heter Stompgrip och görs av Stompdesign (www.stompdesign.com). Jag hittade ett antal amerikanska sajteer som sålde dem för ca 40 USD men jag hade lite brådis. Så jag beställde från lite mer närliggande California Superbike School i England. (http://www.superbikeschool.co.uk/) Kostade 30£ plus frakt. Man kan beställa färdiga som passar hojen, eller ark man kan skära till.

Så här efter ett tag är jag supernöjd, toppenskönt att köra med! Men jag skulle definitivt ha gjort rent tanken noggrannare innan, de vill inte riktigt sitta ordentligt.

Gelleråsen - Kinnekulle ToR

Så har jag då slavat i tre hela dagar på jobbet innan det var dags för lite semester igen och besök i de inre delarna av landet. Miniturné med Gelleråsen på torsdag och Kinnekulle på fredag, denna gång i finsläpet med Ronny eftersom Andreas var kommenderad på jobb. Tack kära chefer, vad vill ni ha nästa gång? Ooops, det där skulle jag inte ha avslöjat, fick ju gubevars låna hans däcksvärmare för testkörning...

Erfarenheter från dagarna:
Två tjejer ihop i en bil får den manlige chauffören att fundera på om det verkligen är så kul att "ha brudarna i bilen". Killar vill inte veta vad tjejer snackar om...

Tjejer har mer packning än killar och jag är uppenbarligen tjej så det stänker om det...

Jag hittar alldeles utmärkt inne på ICA Maxi vid Eurostop i Örebro vid det här laget. Citat Dick och Ronny: "Hur funkar det här? Följer vi efter vagnen som dagisbarn och betalar i kassan eller?" "Jepp" Men ni hade fel, mamma betalar som vanligt.

Det har inte regnat hittills under grillkvällarna innan körning! Kors i taket!!

Alla grillbestick hamnar i min kasse oavsett om de är mina, Marcus eller Gelleråsens...

Jag SKA köpa däcksvärmare! Ingen osäkerhet på greppet, bara min egen uppvärmning att ta hänsyn till. Men vilket pyssel, rena träningspasset när hojen ska upp på stöden och det ska rullas på korvar.

Det är jättejobbigt att kolla luften med en mätare som gör att det läcker om man inte träffar helt rätt vinkel. Då får man pumpa mest hela tiden.

Det är kul med fuktigt väder när man kör bana. Det är så mysigt när det rinner från insidan av skinnstället.

Jag kan inte köra Monster på bana längre. Helt ovant kändes det när jag körde Martins fina Mandy, det tog flera varv innan jag överhuvudtaget vågade göra annat än rulla genom kurvan i låg fart. Det är dessutom lite klurigt att helt plötsligt ställa om till vanlig växling... Mycket stelt på Mandy, men kul var det!

Martin kom däremot in med ett lyckligt leende och det var tur att jag hade Mandy att kräva tillbaka Luciano med! Andra Martin såg lika lycklig ut på Dicks hoj, här blir det Blocket-leta för grabbarna!
Martin njuter på Luciano!

Mackan och Ronny ser ut som tvillingar när de kör!

Isa ser fantastisk ut på Hejdarns hoj, vem trodde något annat? Men inte heller hon gillade Trollis F1:a. Men det såg såklart fint ut!

Det är kul att spåra och hjälpa andra på banan! Ägnade ett pass på eftermiddagen åt att köra med en kille som inte fick det att flyta ordentligt. Superskoj, dessutom kul att kunna få ge något tillbaka med tanke på alla som har hjälpt mig på olika sätt. Hoppas bara att jag inte lyckades skrämmas, har hört att jag kan vara bra på det, hum-hum-hummelihum...

Jag kör inte alltid av bara för att jag ser fotografen :-)

Hittar även på Willys i Karlskoga och de har aldrig de där färska baguetterna jag vill köpa. Inte den här gången heller.

Frågan "Vad blir det för mat ikväll Anna" börjar kännas oväntat vanlig...

Det gick att lura en hungrig Petrus att vi hade fastnat på vägen och maten skulle bli minst en timme sen, tihi!

Det är sjukt mycket mördarsniglar på Hällekis, tur at det blir mörkt så man slipper se dem.

Luciano har fått nya snygga styrpuckar i utbyte mot en middag. Tackar Fredrik!

Det är bara en myt att Ducatister jämt skruvar istället för att köra. Det är bara så att vi delar upp ansvaret för att hålla myten levande och minst en får på sin lott att skruva när det är japs i närheten. Denna gång var det P-Os tur, han offrade ryckutjämnarna för att det skulle se riktigt bra ut. Starkt jobbat P-O!

Ducatister fikar jämt i depån, även när det inte regnar. Men när det regnar fikar vi hysteriskt.

Man kan lura en kille som har ågren över att bli ikappåkt av "småflickor" att man har varvat honom på ett enkelt sätt. Man går ut en bit före, sen kör man in ett varv i depån och kommer ut strax bakom. Sen när passet är slut kör man upp bredvid på väg in i depån och ler lite rart. Sen kan man få se intressanta scener ända tills man avslöjar orsaken...

Trollis var de enda i blå grupp som körde mer än absolut minimum för att ta sig in i depån när det kom regn. Sen gav sig både Carita och Petrus ut på regndäck, det ser ruggigt coolt ut med vattenkaskaderna. Alla förnuftiga ducatister packade ihop när regnet kom på eftermiddagen...

Det är otroligt löjligt skönt att få sova i sin egen sköna säng efter ett par dar i smala hårda vandrarhemssängar.

Ducceklubben har trevligast på sina bankörningar :-)

Så kul det är med hoj i stan...

Eftersom kedjan la sig ner och tvärdog på Gelleråsen så var jag bara tvungen att byta den innan vi åker iväg igen - på onsdag... Alternativet att ställa sig och byta drivpaket en av de två kvällar jag hade hemma kände sisådär. Särskilt med tanke på att det vore kul om jag hann tvätta grejorna som ska packas igen en av kvällarna. Samt packa den andra kvällen. Suck.

Ringer utan större hopp Ducati Stockholm på måndag morgon för att höra om det möjligtvis kanske inte ändå skullle finnas en liten lucka.
"Mja, det kan ju bli lite småluckor, men då behöver vi den till lunch idag."
"Jajjemän, inga problem!"

Inga problem?? Sitter första dan på jobbet och ska redan smita för att lämna in hojen. Vid elva hoppar jag på cykeln och trampar hem i värmen. Upp på vinden och hämta ner Gore-Texstället, trä på sig de varma goa kläderna, rulla ut hojen som stod i solen, rulla in genom hela stan. Mmmm, mysigt! Klämmer en wrap och kommer in på jobbet efter en inte alltför ohemult lång långlunch.

Johan ringer på eftermiddagen och meddelar att luckan redan har inträffat - hojen är klar att hämta! Underbart! Tillbaka till verkstan efter jobbet och på med alla kläder igen. Ibland är det inte så dumt att de har verkstan i källaren, där var det riktigt svalt. Funderar ett tag på vägväl och bestämmer mig för Essingeleden. Centralbron söderut var tvärstopp redan mitt på dan, så hur det ser ut vid femtiden vill jag helst inte tänka på.

Tvärstopp var ordet för Essingeleden med. Kör i Södermalmsfilen så länge jag kan, glider lite mellan bilarna och korsar heldraget för att smita in i påfartsfilen från Huvudsta. Kokpunkten närmar sig och jag funderar allvarligt på om motorn tänker sätta eld på min rumpa. Det känns så. Väljer mellan värmeslag och att vara olaglig, och kör sedan lite fint i vägrenen. Filerna går ihop till två och jag svänger så klart in i sista stund. Aha, en olycka! Och polisen - iiihhhh! Men de håller på med olyckan och har inte koll på fröken vägrenskörare. Phu!

Om det är kul att köra motorcykel? Jodå alltid. Särskilt i stan en solig dag med köer. Jajjemän.

På kurs med SMC på Gelleråsen

Fredag, sista riktiga semesterdagen. För att riktigt ladda inför det stundande jobbet så planerade jag att tillbringa de sista två dagarna på Gelleråsen, närmare bestämt på Sporthojskurs med SMC. Skulle åka med Karl-Magnus som till säsongen köpt sig ett litet MC-släp. Dock med bara en ramp, den andra hämtade han ut lagom innan han dumpade släp och bil hos mig på torsdagen. Man vill ju komma iväg i hyfsad tid, så jag tänkte lasta redan under dan. Alltså blev det min uppgift att sätta dit den andra rampen. Ett rätt lätt projekt om man undantar regn, muttrar som sitter på oåtkomliga ställen, bristen på fasta nycklar, bristen på lämpliga fästen för spännband när det är två ramper samt den nyfikna flickan som skulle leka med mina verktyg. Men som en annan Söderman skruvade jag och kompletterade både bult, mutter och hållre på den lokala OKQ8. En riktig mack som inte bara säljer mat och grillar. Fast den lilla runda campinggrillen var så söt att den fick följa med av bara farten... Iväg kom vi, även om den sköna S4Rs fick åka baklänges p.g.a. ett brett styre.

Vi mötte ett coolt ekipage vid macken i Örebro

Lördag morgon och besiktning av hojen. Har nogsamt spänt kedjan som var ruggigt slapp, fyllt på kopplingsvätska eftersom det hade läckt lite i skruven till slavcylindern och de hade inget att klaga på. Gruppindelning och vi är fem Ducatister i samma grupp - kul! Lite försnack om vad steg 4 är för något, sedan ska vi ses med hojarna för första banpasset. Jag startar, det går fint. Lägger i ettan och rullar iväg, ska lägga i neutralen för att stanna. Nähä? Får faktiskt inte i några växlar alls, ¤%&/¤%()&!

Ställer hojen, springer efter verktyg och sedan kastar sig Andreas och jag över min slavcylinder. Inget läckage i den (tacka för det, den är ju ny!), men jag hade nog fyllt på lite väl häftigt med vätska. Suga upp lite där så funkar han igen. Kommer ut snart efter de andra och har superkul! KOmmer in igen, upptäcker att kedjan är slapp igen! Ajaj, justera igen. Upptäcker att jag - hrrrmmm - har glömt dra åt skruvarna som håller excentern... Justerar och drar åt. För löst visar det sig, får upprepa proceduren efter nästa pass. Lämnar verktygen vid hojen, det känns lika bra. Så har jag gjort mitt till för att upprätthålla myten om Ducatisten som den evigt mekande personen som aldrig får köra. Vassego'!

Körningen går bra, kör extremt långsamt innan de snäva kurvorna för att få upp ingångshastigheten genom att våga gasa i tid. Får upp flytet och är dessutom ruggigt nöjd med det knottriga gummit. Luciano är mindre nöjd och försöker bli av med dem genom att få det att släppa i kanterna. Men jag trycker envist tillbaka dem, de är superbra! Visst blir jag omkörd så det sjunger om det av Ronny och Andreas, men inte så många andra faktiskt. Otroligt, jag kör t.o.m. om fler än "den gröna stoppklossen". En tjej i grön väst som kryper runt banan, tur man får köra om överallt! Jagar en 999S och tänker köra om på rakan ända tills han drar iväg med ett vorrrr! Tjoflöjt, där skulle jag legat på bättre ut minsann. En kille bränner om mig och läger sig mellan. In i första kurvan och nu ska de inte få dra iväg. Gasar upp, svänger in i första kurvan mot Esset. Ser ett stort bromsljus och hojar i bredd över hela banan - shiiiiiiit! De hade kommit ikapp den gröna stoppklossen och fått bromsa upp hårt. Bara att räta upp och gå rakt ut i blomsterängen via sandbunkern. Hojen hoppar som en tjur på rodeo, men jag lyckas hålla mig på hjulen och så småningom stanna mitt i spenaten. Darrig, men stolt över att inte ha stört hojen genom att dra i styret. Blir upphämtad och får skämmas lite, men slipper skamkärran.

När dan är slut åker vi till hotellet (ja, de har vandrarhemsrum också...) och samlas med öl och chips framför TVn. ZZZZ, vaknar till lite i duschen som satt sååå fint. Går till standardstället Colosseum, lassar in pasta och ett litet glas vitt. Ögonen väger som en mindre truck och det blir snar tillbakagång. Före tio ligger jag helt utslagen i sängen!

Dag två och de spår varmt och sol i stort sett hela landet. Det är dock molnigt, skönt för oss. Ny grupp, ny instruktör. Berättar vad jag gjorde igår, vad jag vill öva på idag och så kör vi. Utan större strul, men med spännande av kedja som stående inslag. Drar så skruvarna hårt som f-n, sen går det bättre. Körningen flyter på som bara den, kör om en tjej ut ur Hårnålen utan att ens planera det - det gick bara mycket fortare ut för mig i innerspår. Det är lite gruffigt om omkörningar och både Andreas och Ronny får klagomål. En instruktör är superkänslig och honom vågar man knappt köra om på rakan ens. När jag och en till kom i full kareta efter att ha kört om ut på rakan och han svänger ut ur depån vågar vi inte köra om utan bromsar snällt ner oss och lägger oss i kö bakom...

Men jag kör trots allt om de med gröna västar titt som tätt och känner mig helnöjd med flytet. T.o.m. Ejes är kul att köra, den som jag har haft en sån noja för senaste tiden. Svänger in sent, lägger ner och hör plötsligt hur det skrapar i. "Shiiit" tänker min tränade "köra-Monster600-hjärna" kort innan jag inser att det är knäpucken som tar i. Yes!!!! Då har jag fått ordning på sittställningen OCH äntligen lärt mig att man kan lägga ner en hyper mer... Kommer in i depån och studsar som en gummiboll, solen sken från mig istället från himlen.

En till som studsade som en gummiboll var Nillan. Första bankörningen med nya 749:an och hon var världens lyckligaste tjej! I två pass, sen dog hojen. Hände inte ett smack när hon tryckte på startknappen, totaldöd. Riddarna R&A skruvade och kollade kontakter och vi bättrade ytterligare på "myten" om att Ducatister inte gör annat än skruvar... Stackars, stackars Nillan, hojen fick lastas lika död som när vi började. Han såg lite besvärad ut på släpet bredvid en Gixxer, kanske var det en tyst protest att behöva stå så nära...

Fulmek i depån - det övade vi hårt på

Vägen hem är lika kul - öööörrrrrk - som vanligt. När vi står och ska lasta av så visar det sig att ena spännbandet runt framgaffeln på den tjusiga donnan till S4Rs har gått av. Det är helt enkelt borta, puts väck. Ingen av oss har märkt något och vi blir lite kallsvettiga och tackar oss själva för att ha satt dit de där extra remmarna som egentligen inte behövs. Hon stod med styret svängt, men annars helt upprätt. Ujuj, det där var inget kul. Lärdom - sätt en trasa under om du drar remmar runt hårda kanter...

Kommer hem, klockan är halv elva och det är första dan på jobbet imorgon. Trött är bara förnamnet, väskorna ligger över hela vardagsrumsgolvet och jag bara måste lösa kedjeproblemet innan vi åker på onsdag kväll igen. Morgondagens bekymmer, jag ramlar i säng och somar omedelbums med motorljudet i öronen.

Shopping!

Stannade i Wirströms Järn&Färg på hemvägen idag. En helt underbar affär som har allt man kan tänkas behöva. Diverse saker till köket, beslag, färg, elprylar, verktyg, elektrika apparater, kylväskor och vad man nu känner ett behov av till hemmet. Öppet jämt och ständigt är det dessutom, särskilt bra när man får ett trängande behov en söndag eller julafton.

Idag skulle jag införskaffa PL400, underbart universalmedel när man vill fästa saker. En liten flaska Loctite slank med också och innan jag nådde kassan hade jag visst plockat på mig en ny hårfön. Förvisso på tiden, den gamla är inköpt förra gången man skulle använda föntratt. Och det var längesedan, vi snackar början av 90-talet.

Summa summarum shoppingrundan:
En tub PL 400
En flaska Loctite
En hårfön modell superduper

Schizofren? Inte jag inte!

Äntligen varmt!

Vaknar så där härligt semestersent och tittar förvånat ut på en klarblå hiummel. Tjoho, sol och värme! Alltså en dag jag kanske kan meka lite utan att behöva plocka ihop allt varje halvtimme bara för att himlen helt plötsligt släpper ut massa vatten. Hämtar däcken ur bakluckan på bilen som fått agera temporärt förråd (det är alldeles för jobbigt att släpa upp dem till vinden för en natt). Tvättar fälgar och bromsskivor riktigt ordentligt, det är ju trots allt bra mycket lättare när de inte sitter på. Sätter på bakhjulet utan större problem, det har sina fördelar med enkelsving! Trycker lite till på de eländiga gummigreppen som vill lossna i kanterna och sen är jag rätt nöjd för tillfället.
Bakhjulet på, nu börjar det bli varmt i solen.

Man förtjänar en eftermiddagslur när man har semester, och sitta i soffan med en deckare. Särskilt när man har varit ute och gått/sprungit för första gången på evigheter. Men så ringer det och jag masar mig upp ur soffan. Om jag kommer bort till Ronny med hojen så får jag hjälp med kraschpuckarna. Hmm, de har ju legt här hemma ett tag av säsongen nu. Sen i april faktiskt... Men för att unna göra det måste jag meka på framhjulet alldeles själv. Framhjulet som har fått både mig och mekhjälp att slita håret för att det har bråkat så mycket. Tja, hur svårt kan det vara egentligen? Nu när jag har fått den nya axeln så kanske det går. Bestämmer mig raskt för att göra ett försök och ramlar ner till hojen beväpnad med verktygslåda och jävlar anamma. Grannen fikar med sina små barn som nyfiket tittar på den konstiga tanten som har spännande saker man kan leka med.

Försöker hålla upp hjulet samtidigt som jag skjuter in axeln. Går superbra ända tills den ska träffa andra gaffelbenet. Efter diverse olika grepp och metoder för att hålla upp hjulet så tvingas jag inse att det inte var så lätt ändå. Ber tillslut grannen om hjälp att banka lite lätt på axeln när jag riktar den och ser man på - den glider in som den ska. Hallelulja, frid och fröjd. Tills jag inser att jag glömde hastighetsmätaren. Skit också, bara att börja om. Men det går faktiskt alldels utmärkt även denna gång och jag är löjligt nöjd med bedriften. Det var ju nästan själv, lite hjälp med att banka på axeln av en finklädd granne räknas väl inte?

Slänger på kåporna av bara farten (buntband och silvertejp, kära vänner...) och rullar iväg till Årsta i makligt tempo. Kvällen är ljummen och det passar bra att stå utomhus och pyssla. Dremlar hål i kåporna och allt funkar fint tills vi ska skruva fast puckarna. Gängorna i fästet är så dåliga att skruven inte vill börja dra. Tja, peteitesser! Har iallafall fått upp hålen och på en puck - inte illa. Och på båda hjulen - under kvällen också kontrollerade med momentnyckel. Lite bättre än måttstocken "riktigt hårt" på framhjulet och "hårt utav bara helvete" på bakhjulet...