Lördag, klockan är inte ens åtta på morgonen men ändå piper väckarklockan. Vinden tjuter i fönsterglipan och det är oroväckande mörkt ute. Regn - skit också! Men det visar sig bara vara duggregn och det är - faktiskt - rätt ljummet ute. Det ska nog gå bra för de som ska köra hoj på GATTen. Väl framme vid Ducati Stockholm ringer jag och Lasse på dörren, på telefonen till butiken och verkstan, bankar på porten och försöker med bön till högre makter. Det hjälper sådär, Johan hör ingenting nere i källaren. Efter 10 frusna minuter kommer han upp och öppnar, hurra!
Vi sätter upp tipspromenaden, skär upp fikabrödet och väntar på att det ska dyka upp en och annan hojburen person. Först kommer de långväga gästerna, Micke från Vagnhärad och Peter från Uppsala. Starkt jobbat killar! Sen droppar det in ducatister på hoj och i bil, för visst ska man komma och sällskapa även om man inte har lust att köra hoj i blötan? Det slutar t.o.m. med att några åker hem med hojen och byter till bil för att ta sig upp till lunchen!
Ett tiotal tappra hojåkare lämnar Ducati Stockholm och beger sig mot de utmärkta slingriga vägarna. Efter åker AnnaLotta mycket ståndsmässigt i en svart Corvette och samlar in skyltar (TACK!!!) och först åker vi i presidentas stora nya Volvo för att komma först upp till Knutby och samla in tipslapparna. Efter rätt lång tid kommer Lasse, som åkte sist av hojarna. Hmmm... Det visar sig att Peter hade mött ett rådjur och gått omkull precis på sista sträckan mot Knutby. Trist, men han lyckades ta sig till lunchen iallafall.
Lunch på Knutby Krog. "Det Knutby?" som någon frågade...
Lunch och prisutdelning, Mattis och Lasse hade tankeläsning i sin bil och exakt samma svar... Note to self: Inte ha en utslagsfråga som man kan googla fram svaret på...
Ingen körde den fina slingriga vägen hemåt, så vi satte kurs på vägen och skyltinsamling. Vi babblade så taket höll på att lyfta i bilen, inga tysta Duccetjejer här inte. Men kors i taket så missade vi inte nårga skyltar för det... vad vi vet...
Ihopsamlade skyltar, de är större än man tror...
Två av alla som skippade körningen och koncentrerade sig på kvällen...
Efter massor av mat, mer vin, grappa, Amaretto, kaffe och snack så ramlade vi över lilla bron till Rapido för efterfest. Tack och lov lämnade den nyktre fotografen oss (jomen visst var det tråkigt, men kameran skulle inte med) annars hade det kunnat bli spännande! Som vanligt belägrade vi baren och drack upp deras öl och Cube. Har hört att vi även syntes på dansgolvet och vilka det var som retades med den stackars 22-årige kille som bara skulle ställa sig i toalettkön - det vet jag inget om... Inte heller vet jag något om killar utan kläder på överkroppen, eller spännande moves på dansgolvet...
Konstigt hur suddiga i konturerna vi var efter ett tag...
Men jag vet att jag är med i världens bästa klubb och att Ducceklubben definitivt vann festen. Samt att en och annan lär ha en tung dag idag!
Vi sätter upp tipspromenaden, skär upp fikabrödet och väntar på att det ska dyka upp en och annan hojburen person. Först kommer de långväga gästerna, Micke från Vagnhärad och Peter från Uppsala. Starkt jobbat killar! Sen droppar det in ducatister på hoj och i bil, för visst ska man komma och sällskapa även om man inte har lust att köra hoj i blötan? Det slutar t.o.m. med att några åker hem med hojen och byter till bil för att ta sig upp till lunchen!
Ett tiotal tappra hojåkare lämnar Ducati Stockholm och beger sig mot de utmärkta slingriga vägarna. Efter åker AnnaLotta mycket ståndsmässigt i en svart Corvette och samlar in skyltar (TACK!!!) och först åker vi i presidentas stora nya Volvo för att komma först upp till Knutby och samla in tipslapparna. Efter rätt lång tid kommer Lasse, som åkte sist av hojarna. Hmmm... Det visar sig att Peter hade mött ett rådjur och gått omkull precis på sista sträckan mot Knutby. Trist, men han lyckades ta sig till lunchen iallafall.
Lunch på Knutby Krog. "Det Knutby?" som någon frågade...Lunch och prisutdelning, Mattis och Lasse hade tankeläsning i sin bil och exakt samma svar... Note to self: Inte ha en utslagsfråga som man kan googla fram svaret på...
Ingen körde den fina slingriga vägen hemåt, så vi satte kurs på vägen och skyltinsamling. Vi babblade så taket höll på att lyfta i bilen, inga tysta Duccetjejer här inte. Men kors i taket så missade vi inte nårga skyltar för det... vad vi vet...
Bara att springa ut och ta ner skyltarna var blött och kallt, tappra, tappra de som körde hoj! Massa löv och barr på de våta vägarna också, huanemej.
Efter den insatsen var vi såklart värda en schysst drink så den lokala Konsumbutiken fick bistå med lite groggvirke till mitt stora spritskåp men tomma virkesförråd. Hojtjejer och ingenjörer, det betyder inte att man skippar festfiffet för den som undrar... Men möjligtvis att duschandet gick fort och att det kanske var lite mindre klädprovning, smink och parfymer ;-) Men vad hjälpte det, vi blev ändå så sena att taxi var det enda alternativet till restaurangen.
Ristorante Fantozzi vid Skanstull var värd för middagen. En ambitiös liten italiensk krog som vi precis fick plats 32 personer i matsalen på. De andra 6 gästerna satt lite runt ett hörn turligt nog för dem... Sant italienskt kaos utbröt när förrätterna skulle ut, trots att fröken ordningsman hade tagit med lista på vad alla hade beställt. Men det är inte så lätt när de har en förrätt till Lars, ställer ner den hos Söderman som inser att det är fel, skickar till Lars Olsson som säger "nix pix, inte min" skickar till Lars Ekeman samtisigt som Lars Mellgren och Lasse Jangby funderar på om den ska till dem... T.o.m. två Carita hade vi på plats! Till varmrätten hade de lärt sig och ropade ut efternamnet på den som skulle ha maten - då blev det ju faktiskt nån slags ordning på det hela :-)
Efter den insatsen var vi såklart värda en schysst drink så den lokala Konsumbutiken fick bistå med lite groggvirke till mitt stora spritskåp men tomma virkesförråd. Hojtjejer och ingenjörer, det betyder inte att man skippar festfiffet för den som undrar... Men möjligtvis att duschandet gick fort och att det kanske var lite mindre klädprovning, smink och parfymer ;-) Men vad hjälpte det, vi blev ändå så sena att taxi var det enda alternativet till restaurangen.
Ristorante Fantozzi vid Skanstull var värd för middagen. En ambitiös liten italiensk krog som vi precis fick plats 32 personer i matsalen på. De andra 6 gästerna satt lite runt ett hörn turligt nog för dem... Sant italienskt kaos utbröt när förrätterna skulle ut, trots att fröken ordningsman hade tagit med lista på vad alla hade beställt. Men det är inte så lätt när de har en förrätt till Lars, ställer ner den hos Söderman som inser att det är fel, skickar till Lars Olsson som säger "nix pix, inte min" skickar till Lars Ekeman samtisigt som Lars Mellgren och Lasse Jangby funderar på om den ska till dem... T.o.m. två Carita hade vi på plats! Till varmrätten hade de lärt sig och ropade ut efternamnet på den som skulle ha maten - då blev det ju faktiskt nån slags ordning på det hela :-)
Två av alla som skippade körningen och koncentrerade sig på kvällen... Efter massor av mat, mer vin, grappa, Amaretto, kaffe och snack så ramlade vi över lilla bron till Rapido för efterfest. Tack och lov lämnade den nyktre fotografen oss (jomen visst var det tråkigt, men kameran skulle inte med) annars hade det kunnat bli spännande! Som vanligt belägrade vi baren och drack upp deras öl och Cube. Har hört att vi även syntes på dansgolvet och vilka det var som retades med den stackars 22-årige kille som bara skulle ställa sig i toalettkön - det vet jag inget om... Inte heller vet jag något om killar utan kläder på överkroppen, eller spännande moves på dansgolvet...
Konstigt hur suddiga i konturerna vi var efter ett tag...Men jag vet att jag är med i världens bästa klubb och att Ducceklubben definitivt vann festen. Samt att en och annan lär ha en tung dag idag!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar