Mässa för bövelen!

Nu har det gåttför långt. En helg i Götet med massa sköna Ducatister och itne ett ord på bloggen. Dags för Presidenta att skämmas lite. Eller mycket. Det är valfritt för läsaren att välja.

Föregående helg så tog Regio Ovest saken i egna händer. Ordnas det ingen riktig MC-mässa i Sverige bara för en liten finanskris så ordnar SDK en mässa. Upplägget är bekant - lokal med hojar, massa människor, lite tävlingar och mat. Så en fest på detta, precis som vanligt alltså.

Skillnaden bestod bara i storleken och att hojarna bara var Duccar. Eller inte alls faktiskt. Både en Squalo (byggd på en SS) och en gammal Lverda hade smugit sig med. Men Laverdan var iallfall RÖD och inte orange...

Valda delar av styret med bihand prövade järnhästen på räls för att ta sig fram och tillbaka. Mycket praktiskt, då kunde vi korka upp bubblet redan när vi passerade landmärket Björnlunda. Våra medresenärer såg lite förvänade ut, men klagade inte så det hördes iallfall. Goa som Götlaborgare kom vi fram tidigt till västra utmarkerna. Incheckning och så middag stod på schemat. Tilltänkta stället var lite väl hippt och hade lååång kö, påminde lite om mässan för två år sedan. Snabbt valdes ett annat alternativ och vi kom till bords. Nillan skulle ansluta och fiskade upp ett 15-tal ducatister på vägen. Tursamt nog lämnade ett antal civilister restaurangen precis innan, så vi fyllde glatt upp en hel avdelning på stället. Kvällen svslutades i hotellbaren, och för tant- och farbrorligan blev det inte så farligt sent. Vissa andra prövade det gamla knepet "efterfest på hotellrum" halva natten.

Pigga och glada kom vi iväg till mässan mitt på dagen. Andra var mindre pigga och glada, det kostar att ligga på topp när man är över tjugo. Mentalt räknas inte, kroppen är obarmhärtig. Fick prova den lokala specialiteten Spårvagn för att ta sig fram, läskigt värre. Mässan var toppen, bäst var bildspelet Track girls. Tack Fredrik! :-) Däckskrängartävlingen var klockren, men ingen kom på att muta med vin. Den som hade gjort det hade haft god chans på en uppsättning däck... Men vilken stil de hade våra tävlanden, och så duktiga!

Tillbaka fick det bli taxi, nog med lokala färdmedel för denna helgen. Lite piff och puff, fördrink på hotellet och så dags för fest. Mycket mat som vanligt!Vår värd på restaurangen tyckte vi skulle tävla i karaoke, och det var slutdiskuterat. En herre vid namn Antonio med hästsvans säger man inte nej till... Säga vad man vill om framförandena, men mycket vilja var det. :-) Lika mycket vilja som Antonio hade att konstant höja volymen, så om man inte skrek sönder rösten på karaoken gick resten på att försöka prata med dem man inte så ofta träffar. Tillslut - och detta var långt efter 22 vill jag påpeka - traskade vi hemåt via träffpunkten McDonalds. Jösses vad en cheesburgare och en milkshake sitter fint framåt natten!

Nu ska man bara ta sig hem också. Nattamaten gjorde sitt till, var helt okej på förmiddagen. En stabil hotellfrukost och stora hejdåkramar senare var vi påväg mot centralen. Ståndsmässig första klass med stora fåtöljer, härligt. Mindre härligt att jag direkt blev åksjuk. Så mycket för att jag var i gott skick. Ha! Lyckades somna och vaknade i metropolen Hallsberg. Sedan började den stora plågan. Sista halvtimmen hade t.o.m. Peo börjat tycka synd om mig (istället för "skyll dig själv bakis-tanten") när jag sitter och är totalt grön-vit i ansiktet och bara andas ljudligt. Klarar mig iallfall fram till centralen och står knäsvag på perrongen. Taxi hem och dö på soffan.

Lite sliten, men det var helgen värd! Alla ni som missade mässan: Pilutta er! Tack till Charlotta, Hauge och alla som gjorde det till ett toppenarr :-)

Packa pappas kappsäck

Eller - packa nästan 1800 julklappsutskick till alla medlemmar! Förra året slog vi läger en helg i Björnlunda, men det hade vi inte tid med i år. Så casa Balsvik ställde upp. Praktiskt det där med stor åldersskillnad på barnen, de stora passade glatt den lilla när alternativet var att packa kuvert.

Med oanad effektivitet satte vi igång, nästan så vi undrade om Bumse-klubben hade kommit på besök. Peos gamla gener måste ha smittat! Fikapaus efter att alla etiketter var klistrade, fika är vi bra på. Så i med alla julklappar och klistra igen kuverten. Plättlätt, vi förjänade en fika igen., Denna gång med glögg som snälla Jenny hade med sig.

Julklappspackning - de andra bilderna visar ju vad vi packade...

Så inom kort, så kort som svensk postgång lyckas med, kommer julklappen landa hos ducatisterna. Hoppas den blir uppskattad!

Styret sammanträder

Efter en period av stoppa-huvudet-i-sanden-efter-årsmötet tog Styret tag i saken och hade en hel dag och kväll inplanerad. Tanken var väl att ha genomgång på dan och svaluta med middag.
Jo tjohej!
Vi började med att granska däcksvärmartemperaturer och sparka däck i garaget i en timme.

Så fort vi hade satt oss vid mötesbordet så kom frågan -När är det mat? Så efter en timme var det dags för matpaus, pizza till grabbarna och mackor till tjejerna. Fram med papperna igen.

"Den där cheesecaken, ska vi inte få lite till mellanmål?" Fram med Dicks frysta cheescake, mumsa, mumsa. Fram med papprena igen.

"Har ni sett den coola filmen med Ben Spies?" Kolla lite Youtube, skratta hysteriskt, fram med papprena igen.

"Är det dags att göra potatisgratängen nu?" Fixa gratäng, Annika gör snittar. Äta snittar, dricka lite vin, fram med papprena igen.

Klubban i bordet - alla punkter avklarade! Fram med maten och HUR kan det komma sig att första magnumflaskan vin redan är slut???? Äta kött med potatisgratäng, italiensk glass i stora lass till efterrätt. Maten hann inte mer än ut från bordet och första drinken var inte uppdrucken innan popcornen kom fram. Och innan vi lämnade Andreas lya hade även den andra cheesecaken hunnit bli uppäten.

"Vägen till Ducatistens hjärta går genom magen"

GATT, eller delar av iallafall...

September fortsätter att imponera med vädret, och jag som har ställt undan Don Vito i vintergaraget! Så vad gör man? Jo, man åker till Ducati Stockholm och sällskapar emd övriga ducatister, lyssnar till mullret när alla kommer åkande och är lätt grön av avundsjuka. Nåja, frissan var ju inbokad så dagsysselsättningen var ju klar. Vinkade hejdå åt det 40-tal ducatister som var där och begav mig mot lite ompyssling.

Middagen var som ett par år tidigare på restaurangen med det passande namnet, Grappa. Maten var god, serveringen lagom italiensk. Inte hjälpte vi till genom att inte ha en aning om vad vi hade förbeställt heller. Kvällens vinnare var allas vår Amiral, som var helt övertygad om att han hade beställt något helt annat än vad han hade. Både till sig själv och till Eva-Lena... En lätt gissning är att hon kommer kontrollera alla framtida beställningar!

Efter lite hjälp från mobiler som kunde visa forumet och listan gick det lite lättare och maten som kom in var supergod. Men herrejösses, servitirisen rekommenderade ett franskt vin! Det rättade vi såklart till och andra flaskan vi tog in såg ut så här:

Bäst att fota så jag kommer ihåg vad det var för vin...

Sisådär efter midnatt rullade vi ut och haffade en traxi mot Solna. Mätta, runda under fötterna och trötta. Som vanligt en härlig tillställning med Ducceklubben!

Bilder från Knutstorp

När det gäller bilder på körningen så ska man kolla på Martans sida, snyggast bilder som vanligt:
http://www.martan.se/knutstorp090918/

Det enda jag kan säga är att jag absolut måste börja köra med det mörka visiret...

Övrigt från dagarna i depån:
Tältbyn, det blev så varmt att vi satt i skuggan och hade hojarna i solen...

Jag tycker fortfarande att Don Vito är otroligt vacker, han ska få lite puts i vinter också.

Vissa kör hoj, andra syr. Zeke lagar däcksvärmare, tur att killarna är händiga.

Hemma från Knutstorp

Knutstorp två dagar i mitten av september, under den blötaste säsongen på länge. Hur bra kändes det på en skala? Förra året vid samma tid på Gelleråsen var hojarna vita av frost på morgonen (ja okej, Gelleråsen är liiiite kyligare då), så jag var förberedd på det värsta. Allt kom på skam. Vi tar det i ordning:

Mötte upp Peo på en strategiskt belägen mack strax söder om stan, kom direkt från jobbet i lilla klänningen och hoppade i jeansen och körde iväg. Jo, jag fick börja köra för sällskapet skulle visst jobba några timmar till. Telefon, dator och mobilt bredband - sen kunde han jobba på medan vi stadigt rullade söderut. Framme redan före 22, och med bara 3 stopp. Då räknar jag inte det på avfarten mot Braehus, där vi tjuvstannade för att bara byta förare... I depån rådde vanlig La famiglia-stämning och vi lastade av hojarna och satte upp tältet, allt klart för att sova så länge som möjligt på morgonen.

Ingen frost på marken på morgonen, men ynka 6 plusgrader. Kallt, kallt, kallt, mössa och vantar på. Första passet, Don Vito strejkar som vanligt när det är kallt. Skit också! Nåja, Peo skulle börja i vit grupp, så jag lånar Bellona fortare än kvickt. Varma vindtäta västen satt fint och det gick inte fort ens efter mastervarven. Andrra passet rullade det på bättre och västen var helt onödig, faktiskt ganska varm. Till lunch började det bli väl varmt och på eftermiddagen borde jag definitivt bytt till kort underställ... I september! Mmmmmm! Kul som sjutton att köra, men attans vad banan tar på krafterna. Inte en enda målflagg såg jag under dagen, gick in i depån i förväg för att inte sluta i spenaten. Skyller på en liten förkylningskänning, för inte har väl den obefintliga träningen med saken att göra?

Passade på att prova Torbjörns fina Monster när orken tröt, jösses vad kul det var! Nu har jag också skrapat knä på ett monster, även om det knappast kan sägas vara ett vanligt monster... Hej och hå vad den hojen går fint, en fröjd att köra. Provade även Jerry på eftermiddagen och det var både välbekant och annorlunda. Som vanligt kom jag fram till att Don Vito är bäst för mig :-)

Som vanligt åkte jag och Mr Grill till Svalöv för att shoppa middag, denna gången lite mindre och lite lyxigare. Inte blev det sämre av att Don Tony hade avlämnat lite delikatesser som vi avnjöt. När allt var uppätet (eller snarare, när vi inte fick i oss mer) och vi hade snackat ett tag började kylan göra sig påmind igen. Jajaq, det är ändå dags att sova. Eller, hur var det nu? Klockan är ju hela - kvart över åtta!!! Alla gäspande människor såg lika förvånade ut och vi höll ut en liten stund till innan det blev anständig tid för sängen. Allt efter nio är anständig tid för övrigt...

Dagen efter började ännu kallare och blev ännu varmare. Orken var lite bättre och jag såg faktiskt målflaggen ibland... Men sista passet fick anstå, annars hade risken varit lite väl stor att något hade hänt.

Lastade in kvickt, så kvickt det nu går när man vill snacka med alla, och kom iväg precis när sista passet var klart. Full rulle i släpvagnsfart norrut, och precis fem i åtta rullade vi in på Ombergs Turisthotell (www.ombergsturisthotell.com) för middag och sömn. En snabbdusch innan den ljuvligt goda middagen och i anständig tid igen somnade vi totalt utslagna.

Vilka dagar, vilken säsongsavslutning! Bilder kommer...

Årsmöte med KM!

Dags för årsmöte igen, hur kan det gå så fort? Kanske har något med den lilla saken "förberedelser" att göra. När man ska fixa allt som ska till inför ett årsmöte, samtidigt som hojsäsongen pågår för fullt, går tiden fortare än vanligt.

Förra helgen var det då dags, samling på Degernäs Camping och Herrgård. Strategiskt beläget lagom nära Karlskoga och Gelleråsen där KM skulle gå av stapeln på söndagen. Min vanliga otur så hade man lagt jobbets årliga kick-off på fredagen, så jag kom direkt därifrån på lördag dag. Mmm, bra början på helgen...

Vi riggade - eller ja, Sören riggade med viss hjälp från oss - lokalen för mötet och prepade fyra laptops för presentation och protokollförande. Hm, tekniknördar, vi? Elaka som vi är hade vi baren stängd under själva mötet och det dröjda bara 2.15h innan den kunde öppna igen. Får man vara nöjd med på över 30 punkter. Yihoo, nu kan partyt börja!

Middagen var helt underbar, synd bara att jag var alldeles för mätt när jag väl smakade den helt ljuvliga lasangen. Doggybag? Stämningen var på topp som det brukar heta och Bullerpriset gick till en kille som hade åkt dit på sitt Monster, mycket i ryggsäcken på väg hem! Hauge fick välförtjänt Årest Ducatist, och visade igen att det effektivaste sättet att få tyst på honom är att ställa honom inför massa folk ;-)

Isa frågade dan efter om jag hade varit med på efterfesten och jag hävdar att det var jag! Jag kom dit, var där i flera minuter innan jag praktiskt taget somnade i soffan... Tur att Isa kunde köra till Gelleråsen dan efter, för det hade inte jag kunnat göra :-o

Väl på Gelleråsen letade jag mig upp till speakerbåset, där Lasse M hade sagt att jag skulle vara bisittare till den ordinarie speakern under Duccerejset. Schysst utsikt därifrån, där skulle man sitta oftare! När vi väl kom igång var det löjligt roligt att leka speaker, är någon förvånad? Det var superkul rejs, precis så jag önskar att BoTTen vore. Familjärt, man känner alla, fajt om alla platser, stora leendet :-)

Ja, så får man vila lite mellan heaten...

Henrik vann välförtjänt, och Andreas körde supersnyggt till sig en fjärdeplats. Kändes konstigt att åka hem utan släp, men det gick onekligen fortare. Trött som en gris och det kliade i halsen, ajaj. Kanske inte så smart att köra kick-off, årsmöte och en heldag på Gelleråsn samma helg. Men kul var det!

Gelleråsen - bekträftads som regnhålan nr 1

Solen går ner över skogen, vi grillar framför de påvra stugorna på Gelleråsen. Faktiskt första gången med Ducceklubben för mig i år. Så här sent på säsongen! Nästan tre månader efter jag öppnade säsongen just här, dock med SMC.

Morgonen randas och det regnar ännu inte. Men Axel som har proffsprognosen per telefon säger att det ska börja regna vid 10 och sedan komma en rejäl skur vid 12. Yeah... Så regndäcken får sitta kvar på, och jag står över första passet. Istället lånar jag Bellona och agerar master i vit grupp. Då kommer flrsta stänken som visar sig ge upp fort. Men helt enligt prognos var det blött till nästa pass och vi slänger på Bellona de nya regndäcken.

Hojarna fint i lilla partytältet...

Lite försiktigt, särskilt på nya asfalten, men kul ändå. Peo är nöjd och tycker det känns som att köra "som vanligt", och det är väl ett bra betyg till däcken. Ett pass till i blötan, sedan lockar fiket. Hmmm, kanske lika bra att äta lunch på en gång? Sitte ri godan ro med en chili con carne (självklart med ris, fölr det hör ju ihop...) när himlen öppnar sig och det börjar vräka ner. Nästan på klockslaget rätt prognos!

Störtflod, hela depån flyter åt olika håll.

Nu är inte tältet så bra skydd längre...

J-lar, kabelvindorna! Vi ger oss ut i störtfloden (det rann i hela depån) och plockar in däcksvärmare och kabelvindor från det inte alls regntäta tältet. Kurar lite i släpet och funderar på hur länge vi ska vara kvar i denna inverterade sjö. PO bedyrar att han såg en aborre simma förbi - låter helt rimligt. Går ut och kollar på Erik och Jay som är ensamma på banan. Blir lite sugna på att köra, även om pölarna länns mer som floder till havet än små pölar på en racingbana.

Efter ett antal varv där tempot dras upp för varje passage så ser vi Eric glida på rumpan in i Ejes och hojen stannar i gräset. Jay märker ingenting utan blir mäkta förvånad när rödflaggen viftas i snoken på honom i depåkurvan. Vi tvingar ut ambulansen som tvekade lite eftersom objektet redan stod upp och det fortfarande var som att stå i duschen. Något ska de väl göra för arvodet ;-) Det gick iaf bra, men helt plötsligt kändes det inte lika angeläget att åka ut på banan längre...

Nä, packa och åka hem i god tid kändes som ett bättre alternativ. Första gången på evigheter, tror inte jag har gjort det tidigare. Suck - nu får det vara slutregnat! Åtminstone regn i de mängderna. Blä!

Nya trenden - regn!

Lagom hemma från Mantorp så bar det av igen. Denna gången mot Kinnekulle där mr Storsläp skulle möta upp och lämna Don Vito och Bellona. Dan innan uppfattade jag ett nödrop på forumet, en person som var trött på att köra till och från banorna i regn och ville samåka. Tja, med tomt släp erbjöd jag som en riddare (riddarinna??) plats i släp och bil. Tyvärr träffade vi en rejäl störtskur redan vid lastning, så blöt blev han ändå.

Väl framme somnade jag till regnets trummande mot fönstret och vaknade likadant. Suck, suck och dubbelsuck. I depån stod Don Vito och Bellona och väntade, regndäcken satt på sedan senast. Alltid något! Ösregn första passet blev en fika istället. Sedan blev det bättre och det kanske är så att jag förtjänar att kallas regnsmiskaren igen. Vi ägnade dagen åt att köra om grabbarna och förtroendet för regndäcken växte för varje pass. Tillslut var det så lite regn i luften att jag körde utan regnjacka, då blev det till och med knäskrap på den blöta banan. Kul!

Sen kom den vanliga tidpunkten när banan torkade och regndäcken blev så fel, så fel... Och i depån stod Bellona alldeles ensam... Ett samtal till husse senare så kunde jag rasta damen på banan. Stor är hon, långt till forpinnar och brett styre. Snabbsvängd och med ett sjulävla pulver kan tilläggas! Fantastiskt fin hoj, men inte som Don Vito. Tur det! :-)

Bara att lasta för att åka upp till Gelleråsen, prognosen säger regn.

Sommar och sol?

Mellanspel med SMC-kurs på Gelleråsen. Runt 30 grader och stekande sol, inte helt perfekt för att tillbringa dagarna på en asfaltsplätt i ett skinnställ. Nytt rekord på 6 Resorb och oräkneligt antal liter vatten på en dag, men mest kände jag mig som en urvriden trasa efter helgen. Så när SMHI lovade lite sämre väder när det närmade sig Mantorp med Ducceklubben kändes det inte så illa.

"Lite sämre väder" är kanske en underdrift, det snackades om 28 mm regn. Men närmare körningen såg det bättre och bättre ut, så det fanns gott hopp om en del uppehåll. Och förresten, jag har ju regndäck!

I släktens tomma hus utanför Norrköping fick vi sällskap av Lasse och Jenny som blev lätt försenade till middagen i casa Arne p.g.a. släphaveri redan i Stockholm. Snälla ducatister såg till att annat släp kunde lånas och de ramlade in framåt elva på kvällen.

Pigga och glada vaknade vi några timmar senare och tittade ut på en kompakt grå himmel och ett strilande regn. Ujujuj... Pissregn hela vägen till Mantorp och vi lastade av under taket i depån. Det är väl självaste attan att jag inte kan komma ihåg gummistövlarna! Blöt om fossingarna direkt på morgonen, precis vad man behöver. Inte kunde släpet stå kvar i snabbdepån heller, så det var bara att hysta ut hela Taikon-sällskapet. Men - står inte hjulet lite snett? Jo helsicke, det gör det. Ajaj, hjullagerras kraftigt misstänkt. Panik och tandagnisslan! Vad göra? Jo, vänta till lokalaguiden Arne ramlar in och fråga efter bästa verkstad såklart.

Nåja, på med rengdäcken direkt för att kunna följa med på mastervarven. Blött, blött, och mer hann vi inte med. Nähä. Andra halvan av familjen begav sig med lokalguidens hjälp till Linköping och närmsta släpverkstad, själv kliade jag Don Vito på tanken för han skulle fortsätta funka i blötan.

Ronny körde med fullt regnställ och silvertejp - alla sätt är bra...

Dagen fortsatte på samma sätt, blött, blött, blött. Stövlarna tjippade (ett visst avbrott mot knarrandet iallfall...) men resten var torrt under regnstället. Det var sådär kul att köra, såg ruggigt dåligt och litade inte på de nya regndäcken. Suck, jag som gillar att köra på regndäck normalt. Men ett antal varv blev det och banan blev mer och mer hemma. Kan nog vara sanslöst kul att köra på om det är torrt, hoppas på tillfälle till det!

Bild som sammanfattar dagen: Blötdjur som kör på regndäck, regnjackor på, grått och blött! Foto: Peter Möller

Men hur f-n gör vi med hojarna, de skulle inte börja kolla på släpet f örrän efter fem, och tänk om de inte kan fixa det på en gång? Ja, vad gör man? Får hjälp av La Famiglia såklrart! Mannen med största släpet i klubben kunde härbärgera två små hyprar till nästa körning, så både Don Vito och Bellona fick sightseeing till västkusten. Tackar, tackar!!!!!

Fullt med hojar i det stoooora släpet...


Får väl se om de kommer tillbaka i samma skick ;-) Lite däck fick bo hos Jangby och resten knökade vi in i bilen. Fullt!

Släpet blev klart på kvällen så vi kunde rulla upp mot storstaden igen. Låååång dag och inte precis den bästa av Ducceklubbens körningar. Suck, men nya tag till helgen!

Kinnkulle i sommarsol

Sommarsol har vi inte varit så bortskämda med den här försommaren. Desto mer av 11 grader och regn. Men i tisdags kväll klarnade det upp lite över Kinnekulle och regnet gav sig iväg under natten. Så onsdag morgon kom med blå himmel. Ja jösses, blå himmel! Säkert över 15 grader varmt också, bara en sån sak. Det kanske blir en körning i sol och värme, kan man tro det?

Stärkt av en kanelbulle från Sveriges bästa bullbakerska laddade jag för första passet. Kom till och med ihåg att provstarta morgonkinkige Don Vito och han protesterade inte nämnvärt. Men det kom konstig rök från motorn, det är typiskt dåligt. Visste att jag inte skulle ha tvättat efter förra körningen...

Så här såg det ut på banan, cool bild av SvenE (som alla bilderna har kommit ifrån, tackar!)

Av med kåporna, är det bara det lilla droppet från kopplingen som ligger på avgasröret? Men det verkade vara lite glykol också i en härlig blandning. Nähä, inget första pass för mig. Torka, torka, kolla igenom anslutningar, starta och provköra. Nu passade det minsann, det gick hur bra som helst. Toppen, nästa pass blir det köra av!

Pass två närmar sig men rödflaggen från blå grupp hänger fortfarande ute. En läbbig avåkning in i amcorräcket under bron, men det visade sig senare ha gått efter förhållandena bra. Dock inget köra för vår del, bara att fika lite till. Bulle är gott :-)

Tillslut kom vi ut och jösses vad Kinnekulle är kul! Fattar inte hur Hauge kan ha sån jäddra fart ut genom Kvarnkurvan, jag som alltid tyckt att jag har varit ganska bra på den. Men Ulla bara drar iväg och vore det inte för förarens noja för vänsterkurvor kom jag väl aldrig ikapp...

På jakt efter Ulla och Hauge...

Det är lugnt, jag kommer ikapp i TV-kurvan ;-)

Framåt eftermiddagen tog solen ut sin rätt och jag avstod sista passet. Snackade strunt och packade i lugn och ro.

Ronny gjorde tummen upp till fotografen som vanligt

Inte alls avis på alla som skulle upp till Gelleråsen för en dag till, men väderprognosen gjorde det något lättare. Puttrade hemåt, bojkottade McDonalds och kom hem när det fortfarande var ljust. Jagade upp assistenten från Miss Marple och fick in Don Vito i garaget. Ska inte tvätta lika mycket innan nästa körning...

Nationaldagsfirande

Dagen börjar gott med att solen skiner in genom det spröjsade fönstert och Mao tydligt talar om att det minsann är dags att gå ut. Klockan är i runda slängar halv sex och ajg är förvånansvärt pigg. Toppen, då blir det nog inte sova bort halva dagen om jag rullar in mig i täcket och somnar om. Eller så var det bara en luris, för när jag väl vaknade igen var klockan över nio. Suck.

Efter den obligatoriska koppen kaffe på trappen så var det bara att hämta gräsklippartraktorn igen. Det var väl självaste sjutton vad gräset växer i skitvädret. Så jag tänkte testa något nytt - klippa det innan det ser ut som en veritabel djungel. Inte bara för att grannarna ska bli nöjda, utan framförallt för att se om den snällt samlar upp gräset om det inte är så långt.

Kör ut och tar sikte på klädstrecket, jagad av att mor min ville hänga ut tvätt. Gräset sprutar ut från behållarna och det verkar funka utmärkt med uppsamlingen. Upptäcker snart att det går löjligt fort att fylla de två behållarna med klipp, närmare bestämt ett varv i trädgården. Sen ska jag stanna, öppna grinden till fårhagen, åka in, stanna, stänga grinden, åka ner och parkera, tömma behållarna på tippen, åka tillbaka, stanna, öppna, köra igenom, stanna, stänga och å kan jag ta ett helt varv igen. Upprepas oändligt antal gånger tills gräsmattan är klippt...

Nåja, det gick ganska bra och efter en stärkande lunch satt jag i bilen in mot stan. Bara ett kort stopp på IKEA så skulle jag snart vara hemma. HA! Vad gör svenska folket på nationaldagen? De shoppar. Företrädelsevis på IKEA. Och självklart kan de inte tolka vad "snabbkassa" betyder. Tre kassar och en helsickes massa varor? Nej, skulle inte tro det... Kom så smånbingom fram och betalade den obligatoriska avgiften på drygt 1000 kr, som det alltid kostar att komma ut från det stora varuhuset.

Väl hemma rymde vi ner till ducceölen. Gerdas var kanske inte det mest populära stället en kväll med vintertemperatur, men plexiglas och infravärme gjorde att vi hade det gott. Som de pensionärer vi föreställer så smet vi efter någon timme för att gå och svulla på Mäster Anders istället. Gissningsvis var deet i sista stund för att klara sig från "fredagsölsfebern", den som gör att man tenderar att komma hem alldeles för sent och alldels för onykter från en ducceöl. Oavsett vad man hade föresatt sig när man gick dit...
Kul verkade det vara för de som var kvar, denna bilden kom på telefonen lite senare. Tack och lov för knasig telefon som inte tar emot mms utan att man säger till själv. Annars hade det kanske blivit ett återbesök och ajaj i huvudet dan efter. Som det så ofta blir med Ducceklubben och barer!

Knutstorp, nästan nästgårds

Eller inte. En sisådär 56 sköna mil i Brum-brum för att ta sig till banan - sen ska man hem igen. Ja jösses, vad gör man inte för två dagar på Knudan med Ducceklubben? Inte hann vi lasta kvälllen innan heller, men Isa hade tagit ledigt hela dagen och stod vid huset när jag kom hem från jobbet vid kvart i två. Bytte lilla klänningen mot mer passande outfit med handskar och bekväma skor och så satte vi igång. Kvart över två var vi redan påväg, lätt förvånade. Vad lätt det gick, något måste vara knas...

Strax innan Norrköping fick vi förklaringen till knaset - jag hade glömt gummit till Hauge som Lasse lämnat i vardagsrummet dan innan. Jaha, det blir till att göra nytt försök med DHL-koopian SDK. Framme var vi redan före tio, men Hauge syntes inte till. Och han kan knappast gömma sig med det släpet... Ett sms gav besked - punka! Inte bara en gång utan två dessutom. Så han som skulle grilla lite redan på onsdagskvällen kom efter midnatt när vi redan sussade sött. Eller snarkade, vad vet vi?

Morgonen kom med blåst, blött och lite regn. Regnet slutade snabbt och till första passet var det bara lätt blött på banan. Jag körde mastervarven för att komma ihåg hur banan kändes, Isa bytte däck på Jerry. Resten av dagen hade vi ruggigt tur med vädret, den stora regnskuren kom precis efter vårt pass och vi behöver inte ha blöt bana mer den dagen.

Don Vito går kalasfint och körningen går bra. Det känns äntligen som sittställningen har gett med sig och rumpan håller sig på plats. Kors i taket! Framförallt flyter det på bra i gruppen, inte massa stök, köbilding och hetsiga omkörningar. Mys! Men attans vad slut jag blir.
Sista passet kommer löjligt tidigt, vi kör ju först av grupperna. Så 15.15 rullar jag in i depån och laddar för grillning istället. Inte ens något däck som ska bytas, så upp med ölen och sikte på ICA i Svalöv. Konstigt det där hur jag hittar till matbutiker på obskyra små orter som Svalöv, Götene, Karlskoga (Willys har aldrig färska baguette där - saker man lär sig...).

När alla andra lyssnade på fördrag av Petjo så handlade vi fläskfilé, ost, tortillas, sallad, provsmakade korv, provsmakade ost, gick fram och tillbaka, provsmakade korven igen och osten igen, plockade ihop godis till ungarna, provsmakade... Tillslut kom vi ut med fullastad vagn.

Himla bra det där emd Petjo, Hauge blev förvånansvärt effektiv när det inte var massa folk att snacka strunt med. SÅ när alla kom var vi ganska färdiga med förberedelserna, förutom själva köttet. Grillmeister fick lite eld i baken och tillslut satt ca 25 ducatister och smaskade på grillat. Lite vin till det hela så var sängen löjligt skön sedan...

Fredagen bjöd på sol och något mindre blåst. Och kul körning! Passet innan lunch låg jag och fajtades med Olzone, vilket resulterade i full gas på rakan varje varv (h-e vad hans 848 går fint!). Vilket i sin tur ger mig ett schysst adrenalinpåslag... Så till lunch var jag totalt urlakad och mest lik en urvriden disktrasa. Passet efter passade jag på att låna Hauges Ulla, då det ändå inte var läge att gasa på. Intressant upplevelse. Undrar om det känns lika udda för en 1098-ägare att prova min gamla 916? Sittställningen var hemsk för mig, alldeles för långt ner till fotpinnarna. Och mycket sämre bottenvrid, något jag verkligen blivit bortskämd med. Men hon var ganska kul och det gick att skrapa knä med Ulla med :-) Don Vito skötte sig förträffligt med Hauge och de båda skjöt förbi på rakan efter halva passet. Det var nästan så jag såg det stora flinet ända till mig...

Något mer köra-fort-pass var det inte att tala om för min del, fortfarande helt urlakad till nästa pass. Så det blev lite lugn och ro, öva snabbstyrning och mysa lite. Sen stod jag över det berömda sista passet och packade istället. Säkert ett smart drag, och Isa såg lite nöjd ut över att allt var förberett. Så in med allt i bussen, så kunde vi rulla ut från banan redan prick fyra. Kors! Även hemvägen gick bra, så strax efter halv elva lämpade vi av mig och Don Vito i Björnlunda. In med allt i garaget, soooova. Mao var mycket nöjd med besöket och placerade sig på magen som vanligt.

Ducceklubbens bansäsong har börjat - jippie!

SDK + SMC = Kaos och glada miner!

Mitten av maj, Ducceklubben har lyckats få en av SMCs sporthojskurser vikt bara för sig. Som alla vid det här laget vet så betyder en bandag med La Famiglia inte bara körning, utan det ska grillas, dricka kaffe, skruvas och umgås i största allmänhet. Så Ex-presidenta Charlotta hade bokat upp alla stugorna på Kinnekulle Camping och fyllt 48 bäddar med Ducatister. Inte bara natten före, utan självklart även på fredagskvällen efter duccedagen. Dels skulle många köra den vanliga kursen på lördagen, dels stannade ytterligare ett gäng kvar bara för sällskapets skull. Eller ska jag säga grillens skull??

Fredag morgon, inskrivningen börjar 07.00. Utan att låtsas om det tänkte jag att de morgontrötta ducatisterna kanske inte skulle komma sådär direkt. Helt fel. För det första sov ett gäng i depån och hade ju bara krypavstånd till besiktningen, för det andra kom de första inrullande redan 06.50! Detta ihop med att vår käre träningsledare med nycklar och inskrivningsblanketter hade ställt klockan en timme fel gjorde hela inskrivningen glatt italiensk. Det artar sig...

Ännu bättre blev det när Hauge lastade ur sitt gigantiska släp och ställde upp kaffemaskinen till storögda blicker från ett antal instruktörer som mumlade något om "det stämmer verkligen!" "de är inte kloka de där ducatisterna"...

Så småningom blev alla inskrivna och dessutom indelade i grupper och dagen kunde börja. Tänk att få höra muller istället för ylande på en kursdag :-) Lite mekande i depån förgyllde dagen och stämningen var på topp som vanligt. Mullrandet la sig och den sedvanliga däcksbyrteskarnevalen började i solen innan det var dags att bege sig till Kinnekulle camping och grillning.

Hauge hade fått ny styrande kvinna, Charlotta ryckte in med den äran. Med andra ord kom det mat på bordet denna kväll också, lagom italienskt sent i kvällssolen. Snäll som jag är agerade jag chaufför och fick bara nosa på matlagningsvinet. Okej, någon liten klunk slank ner i början på kvällen... Instruktörerna var om möjligt ännu mer storögda och så småningom mätta och belåtna.

Vanliga sporthojskursen dan efter var rena antiklimax, även om det var ett frösvarligt gäng duccar kvar även den dan. Snälla Janne lyckades fånga mig på bild när jag för en gångs skull inte hänger ut med rumpan och har överkroppen kvar över hojen - tack och bock!

En äldre herre på Bumse provade terrängkörning rakt över sumpmarken i Kvarnkurvan och det verkade riktigt illa. Tack och lov gick det bra med honom, endast något knäckt revben trots avåkningen i otrolig fart. Phu! Summa summarum - en toppenhelg på banan!

Kinnekulle i fyra dagar - och inget på bloggen...

Valborg tillbringades på vägarna mot Kinnekulle, de tre efterföljande dagarna på Kinnekulle ring med SMC och måndagen med Ducceklubben på samma ställe. Härligt!

Ett par bilder tills det kommer mer:

SMC söndag

Ducceklubben måndag

SDK, DHL - vad är skillnaden?

Lite däck skulle levereras från en känd herre i Västra Götaland. Detta skulle ske i fredags medelst transport med en annan känd herre från samma trakt som skulle lämna sin ögonsten på bänkning hos Tom. På vägen upp passade de på att hämta en ram och en växellåda hos en handlare, dessa skulle tillbaka till herre nummer ett.

Världens bästa sambo mötta upp herrarna och lastade in ett antal däck till oss, några till Jenny och Lasse och en hel hög till Isa, en kasse till Klot-Lasse, samt lite släpinredning till Mattias. Vem det var som skulle ah släpinredningen var inte helt klart vid överlämnandet, men slumpen gör ibland sitt till. På efterföljande fredagsöl så visar det sig att Mattias är där och hör om överlämnandet. Åtminstone påstod han att det var han som skulle ha grejorna och vi är ju godtrogna ;-) Under dagen har det mesta fördelats ut och återigen har det visat sig att SDK fungerar som DHL. Värdens bästa Ducceklubb!

Mässhelg - snabbvarianten!

Okej, okej, okej - jag har varit en dålig människa på att blogga på sistone. Usch och fy, bot och bättring utlovas. Hur nu det skulle gå till. Nog om det, mässan 2009 i korthet:

Sjuk Presidenta åker ut till landet och hämtar lite vepor att sätta upp, eftersom hon var så säker på att hon skulel dit flera gånger innan mässan vid seanste besöket. Det var innan influensan slog till. Skyll sig själv heter det.
Veporna sätts upp i snyggaste montern som ser ut som en racedpå med tält, kaffebar och Petjos race-1098. Snyggt!
Ducati Passion Due ljuder i surroundhögtalarna.
Lugnt och skönt på torsdagen, mycket tid att snacka med övriga i montern.

Samt titta runt på resten av mässan, och det var inte mycket att se. Bara massa krimskrams i köpavdelningen, och övriga hojar var snabbt avverkade. Men att hänga lite i Ducatis monter och dreggla över 1198an kunde man ju alltid ägna sig åt.
Fredag kommer det ducatister från andra håll, då måste man fixa middag och sovplatser. Lätt, låna ut sin egen lägenhet till Götlaborgarna, gå på italiensk restaurang. Vi bokade för 8, blev 16, precis som det ska vara!
Lördag, packat med folk på mässan och framförallt i montern, härligt att hänga i montern! Mullo den större hade fixat lyxchoklad också, mums, mums.
Fördrink i den utlånade lägenheten och eftersom ingen hade fixat virke så gick inget av det enorma spritförrådet åt, utan istället det alltid sinande vinförrådet. Ser man på, så det blir.
Fest, helt fantastisk! Rejäl italiensk buffé till förrätt, massor av vin, god varmrätt, galet sällskap, dans med klackarna i taket, grappa, och allt annat som inte ska stå i skrift... Vi blev väl lite lagom suddiga framåt nattkröken, en del mer än andra...
Sooova.... Tackar för att jag förra gången var med och packade ur mässan så jag inte kände mig tvungen att anmäla mig till det den här gången.

Bara att sova ut och ladda krafterna för sista dagarna på gamla jobbet!

Desmoholic

Leverans av en röd och en vit anlände i förra veckan, och de kan ju inte stå och damma i hyllan. Så när det för en gångs skull var lördag utan att det skulle gås på fest, hälsas på föräldrar eller dylikt så passade det fint med lite god mat och en röding. Pizza eller annan flottig mat var planerad, men bakfyllan från gårdagens fest med jobbet var inte alls så illa som förutsett. Strålande, då måste man ju passa på.

Efter provsmakning kan meddelas att den passade utmärkt till kalvfilé med mycket vitlök och att flaskan omöjligt kan ha innehållit 700 ml så fort som den tog slut...

Packa julklappar är kul!

Efter noggranna instruktioner från förra styret att det tar "eeeevigheter" att packa alla nästan 1800 julklappar i kuvert så var vi väl förberedda. Att det tar mycket plats insåg vi så platsen bestämdes till stugan i Björnlunda där det finns mycket utrymme och dessutom gott om sovplatser.

För att göra det hela på bästa sätt inhandlade jag redan på fredagen rejält med mat och vinköpet delgerades ut. Redan på förmiddagen (nästan i tid!!!) dök första bilen upp, förstärkt med Hersan som packhjälp. Något mer Italienskt dök sedan de andra upp lagom efter utsatt tid. Dock kom de med kuvert och diverse DOC-prylar som skulle med i utskicket, så för st då kunde vi börja rodda lite.

Bord ställdes upp, Jenny och Johan tog på sig att packa medlemskorten till de som skulle ha sådana. Tur att Jenny så smart hade skrivit ut de adressetiketterna för sig själva, ananrs hade väl inte korten haft så stor chans att komma med... Snart såg det ut som rena tomtverkstan, bara musiken fattades. Men lådorna fylldes ovämntat snabbt och när det började kurra i magen så hade vi kommit en bra bit på vägen. Så bra att det blev lite vin till luchen. Klart pastasalladen krävde vin!

Vi packade på och det gick riktigt bra. Men lunchvinet verkade ha tagit hårt på doktorn, för helt plötsligt kom han snubblande in i köket med en faslig fart och slänger sig fram till köksbänken och sliter åt sig hurhållpappersrullen och trycker mot huvudet. Jaja, skyll på att dörrposterna är lite låga... Ett rejält jack var resultatet och ett egentligt behov av ett par stygn! men det löstes genom en lokal rakning av huvudet och lite tejp. Sen var vi igång med packandet igen.

Låga dörrposter - pffff... Ska sluta bjuda på vin till maten ;-)

Bara ett par timmar senare började vi se slutet på packandet och det började dyka upp julklappar lite överallt i stugan. Tror mamma kommer bli lite förvånad framöver när hon hittar Ducce-julklappar lite här och där... Så lite styrelsemöte på det, samtidigt som inlånad hjälp började med middagsfixet. Bra tänkt där, mat är viktigt.

Mat och vin avslutade kvällen och mer om den ska inte skrivas... Men två bilar var fullpackade med kuvert innehållande julklapp, brev, klistermärke och tygmärke. 1780 styck närmare bestämt. Jösses! Ronny och jag sammanstrålade på Årsta postterminal tidigt på måndag morgon och packade ur alla 1780 kuvert. Vinkade hejdå till dem och kände oss ganska nöjda. Hoppas julklappen blir poppis, eller åtminstone inte totaldissad...

Grattis i efterskott!

Nillan tänker då på allt. Klart man behöver lite produkter från Face när vintern kommer och tiden tillbringas i garaget. Lasse frågade efter instruktion och såg ut som ett levande frågetecken...