Sommarplanering

Såsom varande totalt biten på bankörning har jag sommarplaneringen klar. Alla klubbens bandagar är inbokade och semester beviljad. För just de spridda dagarna, längre har jag inte kommit. Idag kom en liten pusselbit till - Strömsholm släpper datumen för sina ridkurser. Vad händer? Självklart, allt enligt Murphy.

Det krockar.

Inte bara lite, det krockar fundamentalt. Årets bästa bankörning på Gotland, flera dagar med körning och fest. Samtidigt som årest bästa ridkurs. Åhhhhh, frustration! Å andra sidan ska jag väl vara nöjd med att inte ha värre problem än så här...

Från oförstående till nörd på fyra år...

2003: Lilldocke träfffar kille (F) som kör hoj. Lite coolt, lite läskigt och totalt främmande. HUR kan man komma på att lägga så mycket pengar på något så onödigt? Lilldocke åker med och är skiträdd, men kanske lite kul trots allt?

2004: Lilldocke bestämmer sig för att ta hojkort och köper en alldeles egen uppsättning skyddskläder. Dikreta svarta i Gore-Tex med lite silverdekorationer. Lilldocke köper t.o.m. en alldeles egen hoj, drömhojen Ducati Monster. Övningskörning, övningskörning, svettas i kläder på asfaltsplan. Lilldocke hjälper F att hämta en ny ljuddämpare men frågar sig: "HUR kan man lägga 3ooo:- på en ny ljuddämpare bara för att den ska låta mer?" Lilldocke får den eftertraktade lappen på hösten och vågar sig ut på en tur med Ducatiklubben. "Uj så många stora konstiga hojar med massa plast på."

2005: Lilldocke går på kurs och kör på bana. Bana!

2006: Lilldocke köper ett sån't där färglatt skinnställ med knäpuckar. Hallå, hur gick det till, jag skulle ju vara diskret?? Lilldocke vägrar köpa den nya drömhojen med mindre än att den byter hela avgassystemet mot ett annat som låter bättre. Bara 15000:-, som hittat. Lilldocke kör på banor runt om i Sverige och svettas i värmen. Den gamla fina hojen funkar sådär på banan, måste ha en ny hoj NU! Köper en röd sporthoj som jag för bara två år sedan tyckte var jättekonstig, är lycklig som ett barn.

2007: Lilldocke ägnar helgerna åt att slipa kåpor, plocka isär hojen och putsa, putsa... Skruvade isär kopplingen i helgen, stolt som en tupp! Okej, jag fick ta hjälp av världens bästa forum, men ändå.

Hur blev det så här? Det var ju så läskigt och konstigt med motorcykel...

Vill ha vår nuuuuuuuu!

Det är jag som väljer!

Precis när jag var på väg att stänga av datorn så ringde telefonen och en kille presenterade sig. Helt säker på att det var någon som ville dyvla på mig kopiatorer, städning eller andra bra tjänster så lyssnade jag väl sisådär. Alltså hur förberedd som helst när han säger att han ringer från företag A för att prata om det där jobbet.... Oherrejävlars, det var jag inte beredd på! Dags att koppla på hjärnan och verka sådär intelligent. Fint att jag snorar mig igenom samtalet, j-la förkylning!

Det sköna är att jag verkligen är sådär lagom intresserad, inget sitta och hoppa upp och ner på stolen där inte. Jösses vad skönt det känns! Sitta lite tillbakalutad och humma, ställa några frågor om jobbet, få dem att anstränga sig. Dem, inte jag! Inget sälja sig själv på rea för att man absolut vill byta jobb. Inget "hoppas, hoppas, hoppas". Bara avslappnat konstatera att "visst kan vi ses". Yes, yes, yes - jag är så nöjd! Tralalalala, jag är efterfrågad...

Host, snörvel och huvudvärk

Jag hatar att vara förkyld. Vem gör inte det? Hur kul är det att ligga hemma med huvudet tjockt av snor, feber och hosta? Inte alls. Men ännu värre är den evighetslånga småförkylningen. Den där som inte är tillräckligt illa för att man ska ta sig tid att vara hemma från jobbet, men absolut tillräckligt för att må skit. Vanligtvis kommer den smygande när jag äntligen har kommit igång med träningen och förstör totalt. "Nähä, inte den här veckan heller."

Den senaste förkylningen har dessutom en liten härlig twist - det har slagit lock för öronen. Lite på höger öra som släpper lite då och då för att ge mig hopp. Vänster öra har gett upp totalt och tjuter lite mysigt samtidigt som jag gastar "Va??" åt arbetskamraterna. Kul, kul, kul...

Ge mig vår nu!

"Vi har skapat en nation av mesar"

SvDs härliga serie om "trygghetsfällan" hade idag en skön rubrik: Vi har skapat en nation av mesar! Absolut, jag håller med. Just det här handlade om amerikanska ungdomar som har fått hjälp med allt så länge de bodde hemma och bryter ihop när de kommer till college och måste klara sig själva. Det går lätt att översätta till svenska förhållanden, jag har fler exempel ur bekanskapskretsen.

En kille bor i Uppsala och börjar plugga i Stockholm, inget ovanligt i det. Han bor i studentrum och lever till det yttre helt normalt. Men på helgerna åker han hem till mamma och får all tvätt tvättad samt matlådor för hela veckan. Allt för att lille pojken ska slippa bli vuxen. Urk!!! Jag hade inte velat flytta ihop med honom sen...

En familj har fyra "barn" mellan sisådär 30 och 40. Det förväntas att de ska komma hem till jul och alla (ja, alla!) födelsedagar för att fira tillsammans. Det är ju fint och rart om man förtränger det lilla ordet "förväntas". Men mor och far hjälper "barnen" också, de är så snälla så. Varje gång något av "barnen" flyttar så är mor och far där och hjälper till. Trots att mor har så ont av sin reumatism att hon inte kan bära och är helt slut efteråt. De hjälper även till med regelbunden barnpassning 8 mil hemifrån för att lösa vardagsproblematiken med hämtning på dagis (glöm inte att mor är sjuk...). Men det är väl fint? Nej! Det är inte fint, det är fint tänkt. Det är inte samma sak! Det är i själva verket att inte låta "barnen" lära sig att hantera sina egna liv.

Jag vet att mina föräldrar helhjärtat ställer upp för mig när jag behöver och jag tvekar inte att kalla mig rätt bortskämd. Men jag skulle definitivt först vända mig till mina vänner när jag ska flytta istället för att ringa mamma. Inte heller ringer jag till henne varje dag, inte varje vecka ens. Trots allt - jag är ju faktiskt vuxen och har lärt mig hantera mitt liv. Tror jag.

Trygghetsnarkomani

Idag satt jag med arbetsmiljöarbete på jobbet och förundrades att vi alls kunde jobba för 25 år sedan. Innan alla dessa föreskrifter kom till. Hur många som helst! Det finns regler för precis allt och allt som skulle eventuellt kunna tänkas vara farligt måste regleras i minsta detalj. Så gör vi fina instruktioner som många ändå struntar i eftersom det är mycket lättare att göra som de alltid har gjort. Trots allt kan jag inte låta bli att undra om vi inte lurar oss själva lite. När allt är reglerat i minsta detalj blir det svårt att urskilja vad som verkligen är viktigt att vara försiktig med. Vi förväntas ju inte använda huvudet, så varför göra det?

Ja, vi är trygghetsnarkomaner i Sverige! Helt säkert. Finns det en minsta risk att någon ska bli skadad så måste vi genast se till att riskerna minskar. Behövs det tvång så är det helt okej, bara det blir säkrare. Inte spelar det någon roll att barnen inte får leka snöbollskrig, visst är det väl bättre att ingen skadas?

Men det ÄR farligt att leva! Jättefarligt, man kan t.o.m. dö. Borde vi inte förbjuda alla att leva?

Fetthysteri

SvD idag: Transfetter ersätts med ännu farligare fetter. Jaha, larmklockorna igen. Nu är det ett par experter som varnar för att när man inte får använda transfetter så kommer man använda plamolja och det är jättefarligt. Sådeså. För det är ju mättat fett och det vet vi ju att mättat fett är ungefär det farligaste vi kan stoppa i oss. Superduperfarligt. Japp så är det.

Men TÄNK!!!!. Hur har människan överlevt alla år hittills? Genom att äta den mat som fanns. Vad fanns då? Grönsaker, spannmål, kött, mjölkprodukter, fisk samt säkerligen en och annan fluga. Trligtvis dör vi inte - eller blir förskräckligt feta - av att äta en blandning av det. Men när det kommer till moderna kompositioner som transfett, härdat fett, raffinerat socker och produkter proppade med kemikalier - ja då kanske vi borde fundera på det sunda i det hela.

Om en yoghurt naturligt innehåller 3-4% fett, vad i allsin dar innehåller en yoghurt med 0,01% fett???? (Och hur viktigt är det att välja 0,01%-yoghurten istället för den normala 2%-varianten i fetthänseende?) Eller för all del - Philadelphiaost som är fettfri. Jamen VAD är det då? Plast? Tjockt vatten med smak? Inte kan det vara så himla nyttigt bara för att det är fettfritt iallafall. Eller sockerfritt - det är ju bra. Fint sådär, så att barnen inte blir sockerberoende. Javisst, superbra. Men aspartam (sötningsmedlet) lagras i kroppen och bryts inte ner. Whou! Sug på den - bryts inte ner. Undrar hur mycket aspartam dagens ungar kommer ha i kroppen om 50 år? Spännande. Det kanske vore en idé att skippa läsken till vardags och ta en liten - riktig - läsk lite mer sällan. Oj så radikalt!

Nu ska jag koka te och äta en bulle, med både socker och smör... Undrar om jag vaknar smällfet imorgon?

Urrrk!

"Jag har inte tiiiid att vara sjuk!" Så känns det alltid när näsan rinner, huvudet spränger och orken tryter. Men det är faktiskt inte så mycket att be för, det är bara att stanna hemma när kroppen protesterar. Och tänka sig - det går ju! Världen raseras inte, jobbet står där det stod igår.

Idag gjorde feber och ont i magen att det inte blev något jobb och säkerligen muttrade försäljaren som skulle ha haft möte med mig en harang när jag inte var där - men so what? Han lär ringa på måndag och boka in ett nytt möte. Och jobbskvallret gjorde sin nytta och såg till att leverantören som skulle bjuda på lunch fick reda på att jag var sjuk. Ser man på, de klarar sig rätt bra utan mig någon dag så och då! Ska tänk på det nästa gång huvudet värker och jag tänker "jag har inte tiiiid att vara sjuk!"

Jag kan ju inte hjälpa att jag ligger och sover i feberdimmor istället för att vara en effektiv yrkeskvinna...