Läskiga saker

Om man hittar en sån här i oljan vid oljebyte kan man bli lite nervös. Eller snarare så ser man plånboken gapa väldigt tom, om man nu inte råkar vara en sån som river motorn på en dag, fixar allt och skruvar ihop den igen... "Liten flisa tömmer oftast tjock plånbok" Gammalt Ducce-ordspråk.

Nu är inte jag sån som till vardags plockar ur och klyver motorn, så jag tyckte inte att det var så kul för atyt uttrycka sig milt. Frågar direkt supermekarna Lasse och Tom och ingen har ett direkt svar på vad det kan vara. Oljetrycket var ju bra, bara en vippa dålig också. Så rekommendationen var att köra och hålla koll på trycket och missljud ordentligt. Hua! Inte tänker jag köra runt nästa sommar på banorna och oroa mig för motorras...

Men så finns ju Ducceklubben och alla hjälpsamma människorna där. Senaste budet ligger på att det endast är ett litet shims till växeltrumman som har gett sig. Vilket gör honom lite trögväxlad, men det har jag ju levt med i år utan större problem. Så tills jag blir motbevisad tänker jag tro på att det är så!

Hurra, nu kan jag med gott samvete betälla de där alldeles-för-fina-för-mig däcksvärmarna, den fina originaltanken och fundera seriöst på bromsskivor och regndäck till originalfälgarna...

Stackars, stackars lilla kisse

Om man som nojig matte tycker att kissekatten har magrat lite över sommaren så måste man ju såklart låta veterinären kolla på honom och ta prover. Särskilt som kissens bror visade sig ha njurproblem med avmagring som följd. Så hem från jobbet, in med protesterande kisse i korgen och ner till bilen. "Maju, mjaaauuuuuuu!" lät det hela vägen till Bagarmossens djursjukhus, så att jag skulle få riktigt dåligt samvete för den hemska behandlingen.

Väl framme och inne i undersökningsrummet förvandlas han till en tyst och snäll, lätt förskrämd kissekatt som gärna vill bli klappad av matte. Och den där korgen som han asolut inte ville närma sig hemma blir plötsligt höjden av trygghet och det går inte att få ut honom ur den. Men ingen pardon, av med locket så kan han inte gömma sig längre och veterinären undersöker honom utan protester. Till och med när hon rakar av lite päls och ska ta (ett jättestort) blodprov blir det några större protester. Matte är spricker nästan av stolthet över sin superduktiga kissekatt. Och att de säger att han är vacker, det måste ju bara vara min katt de menar, absolut!

Tillslut kan vi släppa in honom i korgen igen och bara det roligaste kvarstår. Betalningen. 2000:- för ett besök på en halvtimme, blodprov och analys. Tjoho!

Så fort vi kommer utanför dörren börjar klagosången igen, och det finns nog ingen katt i hela vida världen som det är mer synd om...

Blanketthysteri

När man jobbar i ett stort företag så ska allt gå "rätt" till. Då ringer man inte till IT-killen och säger "jag behöver webmail" och så löser det sig. Nej, nej, här ska det fyllas i blanketter!

Det börjar lite lugnt med att jag ska beställa en ny dator åt en tjej på avdelningen. "Ny utrustning"-blankett i kombination med investeringsblankett. Inte så konstigt, gick rätt bra att fylla i. Ja, förutom att det skulle skrivas under av avdelnings- eller regionchef. Jag är distriktschef direkt under regionchefen, kan jag skriva på? Ingen aning, bäst att sticka den under näsan på chefen...

Skickas till "IT-avdelningen" står detsen på blanketten, via post dessutom och inte e-mail. Jaha, och var tusan ligger IT-avdelningen då??? Det är ju inte så att vi har internpost runt hela landet. Frågar och får reda på att de ligger i vårt hus, internpost alltså. Bingo!

Sen skulle jag beställa VPN och webmail till mig själv, tre blanketter till. Dessutom står det tydligt att webmailen kostar massa pengar så man ska snåla med den. Ja jösses, byråktrati när den är som bäst!

Stoppade alla blanketter i ett kuvert och skrev prydligt "IT-avdelningen" på det, dessutom "IT-beställning" för det skulle man också göra. Konstaterade att det tog halva eftermiddagen att fixa så enkla ärenden. Tur att jag bara är chef...

Karlar i klänning!

Som gammal studentspexare hörsammar man ju när skallgången går "dags för jubileum!". Det bästa ur de senaste 10 åren ska klippas ihop och visas för pubilken. Av närmare ett femtiotal gamla skådisar kommer alla utom ett par stycken, bara för att göra sina gamla roller. Genomdraget idag ledde till en del kul scenarier:

1) Skådis har lagt ut lite sedan studenttiden. KMP (de som syr och sminkar) jobbar hårt på att lite diskret transformera kläder till större storlek...
2) Killar spelar både kill- och tjejroller och ska sminkas om under pågående spex tills de ska in igen. Då kans man få se en kille i korsett, sitta och sminkas med lösskägg. Intressant!
3) Killar som spelar tjej måste repa i klänning och högklackat för att öva sig inför premiären. Det inebär att man helt plötsligt kan få se en kille med (riktigt) skägg gå runt i klänning, peruk och högklackat. Bara sådär, för att vänja sig, det var ju gubevars 1o år sen sist!
4) En isbjörn i normalstorlek knata ombord på en båt...

Om inte det skulle räcka för att bevisa att man har gjort rätt så är alla underbara gamla scener det övertygade argumentet. Det bästa av 10 år är ruggigt bra, skrattmusklerna jobbade för högtryck under genomdraget idag. Och så sist men inte minst, alla härliga kompisar som är där! Har man gett spexandet några år av livet har man skaffat sig kompisar för lååång tid framåt. Sen att det var som ett smärre dagis med alla barn hit och dit, det är smällar man får ta. Vi är tydligen i den åldern...

Kom och kolla på Kårspexets jubileum 2-3:e november! Mer info finns på www.karspexet.se.

Fredagsöl!

Dags för aktivitetet i Regio Stockholm, fredagsöl igen! Plats för spektaklet är restaurang och bar Grappa, så passande namn. Några stycken äter även middag där och konstaterar att de faktiskt gör skäl för namnet med en hel grappavagn att välja från när man vill ha avec! Pizzan och husets vita satt också fint, det röda slank visst ner det med. Hur blev det så att vi delade 4 på en flaska vin och helt plötsligt hade beställt en till??

Mätta och kanske lite lulliga kommer vi ut till baren där övriga ducatister av olika pifffningsgrad väntar. Micke hade under dagen tyckt att Tom behövde lite after shave och dränkt honom i bensin som "doftade" så att även en förkyld kontaktmannina hostade till, andra hade varit hemma efter jobbet och piffat till sig med mer konventionell parfym. Vi minglade glatt och blockerade en stor bit av baren. Som vanligt haglade de stora beställningarna, men vi var lite lugna och förderog vin framför drinkar...

Så småningom ansluter de som har haft annat viktigt för sig, som teaterföreställning, jobbmiddag och tjejträff. Raj-raj, var tog alla andra vägen? Tillslut är det mest Ducceklubben kvar och vi blir utstädade av personalen. Den stora förvirringen tar vid när vi funderar på var man kan få en drink även efter klockan ett. Såklart slutar det med ducatister åt alla håll och en taxi hem. Den nyktra tanken tackar jag för, så här efteråt...

Ännu en superkväll med Ducceklubben!

En tripp till Arboga

Ska man ändå åka med släp till Arboga för att hämta ut sin pärla från servicen kan man lika gärna ta med sig en annan dit. Sagt och gjort, Nillan kom över med en kåp-strippad 749 till den förkylde och ynklige chauffören. Tur att släpet är så litet och nätt, bara att hysta upp hojen och spänna fast. Tog inte mer än en kvart eller så, det artar sig.

På torsdag eftermiddag åkte jag iväg och hämtade upp Isa som sällskap och lastslav. Mutan var förutom att det alltid är ett äventyr att vara ute och åka med mig även en middag på Max. Sådär lite sommarnostalgiskt efter alla middagar på Max på väg från Gelleråsen. Var förutseende nog att kontrollera om det verkligen fanns en Max i Eskilstuna och så var det ju. Strålande!

Vi kommer till Arboga och byter hoj, jag blundar och betalar. Hua, tur jag fick lite semester utbetald när jag bytte jobb. Upp med Luciano på släpet, lite ovant utan broms (inga slangar monterade). Nu - mot Eskilstuna och Max!

Vi sväner av och siktar på Hemköp där jag har för mig att Max ligger. Men det var fel. Helt fel! Vi frågr några som har handlat och såklart ligger Max i andra änden av stan i något område som heter Tuna park. Med beskrivning och karta kommer vi åt rätt håll men börjar efter ett tag undra lite. Det börjar lika villaområde mer än något annat och det är nog dags att vända så fort vi kan. Med släp, det gör man ju inte på en femöring. Wtf, vad är det nu då? Vägbygge om omdirigerad trafik - rakt in i villaområdet. Långt fick vi åka så, här var det inte en chans att vända om inte. När vi äntligen får svänga ut mot den större vägen igen har vi gett upp och garvar glatt åt denna sightseeing. Men se på tusan - där är ju Max! Rakt fram, bara att köra in och se ut som vi hela tiden visste vart vi var på väg.

Nästa vägbygge råkar vi på i höjd med Malmköping där den gamla vägen bara försvann och den nya svängde kraftigt till höger utan varningar. Ooooiiiii! Men efter det kommer vi ordentligt fram till Björnlunda och kan lasta av. "Inga problem, Isa håller emot" säger jag glatt på tal om att jag inte har någon broms. Man kan också säga att gräsmattans friktoin funkade fint... In i garaget och upp på depåstöden, på med kapellet.

Nu får han stå lite innan jag börjar skruva!

Snälla, snälla kompisar!

När jag sitter och ynkar sig själv i soffan och dessutom precis har läst ut boken som sysselsatte mig så är det inget kul att vara förkyld. Snor i hela huvudet och lite lätt småtråkigt. Men då är det tur att jag har omtänksamma kompisar! Jenny skulle bara komma förbi och dumpa en kasse med Barillaprodukter för vidare transport till en vinnare på GATT-en. Men som en annan supermamma har hon även med sig:
En Amelia (åhhh, tankebefriad underhållning!)
Två stora apelsiner (mums, c-vitamin och got-gott i ett!)
Frukt och nötblandning (smaskens utan att vara alltför onyttigt)
Ett rör c-vitaminbrus (bli frisk nu!)

Livet kändes genast bättre!

Varför???

Varför finns höstförkylningen???? Det började i måndags med att chefen ringde och lyckandes få fram "jag kad inte kobba bå bödet" vilket jag tolkade till att han var förkyld och inte kunde komma till mötet. Eftersom jag och ytterligare fem distriktschefer hade tillbringat hela fredagen i samma mötesrum som den nu förkylde chefen så var oddsen för storförkylning rätt låga. Både jag och kollegan började snörvla under dagen och det där rasslet i halsen jag hade på morgonen kanske inte bara var måndagströtthet...

Försökte mota Olle i grind genom att ta sovmorgon och bara gå på ett par möten idag, men det verkar inte riktigt ha hjälpt. Inte heller tuppluren på eftermiddagen... Totaltäppt, snörvel, ont i huvudet, hur kul som helst. Så otroligt meningslöst!

Eller vänta, nu vet jag varför! Min lata kropp kände på sigt att jag köpte träningskort på S.A.T.S. och strävar emot av alla krafter. Så måste det vara, japp. Dumma, dumma mig, här kom straffet...

Ur fas med TV:n

Både MotoGP och världscupen i hästhoppning på samma dag, mumma! Men då är det bra om man har koll på att det är så i förväg. Att det var MotoGP idag hade jag koll på, men går tävlingen i Australien så sänds det ju knappast på eftermiddagen. Det hade ju vem som helst kunnat räkna ut, men nu gjorde jag inte det då...

Kollar på Rapport och ser att det är premiäromgång för världscupen i hästhoppning. Har dessutom lärt mig att de ibland sänder sån't i svt24. Knappar över bara för att inse att de precis håller på att avsluta en timme sändning...

Jag ska inte se sport på TV, det är helt klart...

De passade inte...

Mina fina, fina bromsslangar i kevlar som kom med hojen. Nu skulle de på, så jag kunde byta tillbaka till den tjusiga framskärmen i kolfiber. Så ringer de soch säger att de är för långa! "Ja, jag kan ju linda dem ett par varv runt gaffelbenen..." Okej, okej, jag fattar! Men vad tusan köpte förre ägaren dem till då? Suck, det hade varit så bra.

Nu får han komma hem utan monterade slangar så får jag lösa det sen. Jag har ju hela vintern på mig...

Bara en vippa!

Det var bara en vippa som behövde bytas. Inte illa på 11 år, 4000 mil och 19 bandagar i år! Och så lite packboxar och lager till kamaxlarna. Men nej, jag ska byta kopplingen själv i vinter så ni behöver inte göra det. Annars är det fram med Amexet, gör vad som behövs för att han ska må bra!

Bäst att blunda när jag hämtar ut honom och skriver på kvittot...

Arboga ToR

Nu är det definitivt slut på säsongen. Strippad på alla kåpor står han avlämnad i Arboga och väntar på 4000-milaservice. De fina, blåa bromsslangarna som jag hittade i lådorna som kom med hojen lämnades över för montage. Sen var det inte så mycket mer att säga annat än "gör allt, jag har ändå så mycket att fixa i vinter".

Tog en liten runda och kollade på bra-att-ha-saker. Se ett sådant fint bromshantag med radiell pump... Mmmmmm.... Undrar vad det kostar? Men - jag hittade ju så billiga jeans och stövlar, så det finns massor av shoppingutrymme kvar. Och dessutom borde jag ju ge mig själv en födelsedagspresent! Absolut!

Jag tror säkert att hantaget kommer passa jättefint med de blåa slangarna, nu måste jag ju bara matcha det andra handtaget... Tur att jag inte har någon fru som har åsikter om vad jag köper till hojen!

Sista turen för i år...

Det regnade inte och om man ansträngde sig kunde man ana sprickor i molnigheten. Klart vi skulle köra! Nillan kom och hämtade upp mig för en fikatur till Rosenhill och då hade faktiskt sprickorna i molnigheten blivit riktigt rejäla. Jag som åtminstone hade en fasttejpad backspegel fick köra först, även jag fortfarande saknar hastighetsmätare. Men vad sjutton, man följer trafikrytmen på motorvägen och på de mindre vägarna kör man iallafall efter eget huvud.

Åker in på Slingerbulten och kommer ikapp en bil. Men det var uppenbarligen lokalbefolkning, för hej vad det gick undan. Låg rätt bra där bakom, bilen får bana väg i alla skymda kurvor. Efter ett tag komemr vi ikapp först en och sen ytterligare en superlångsam bil. Men med kurvor överallt så är inte jag den som bränner förbi tre bilar tätt ihop. Men det finns det andra som gör, vi körde ju på Slingerbulten... I en kurva kommer två japs och bränner om (de måste ju tyckt att vi var världens töntar...), får möte, klämmer sig in mellan bilarna som får tokbromsa, och så ut och förbi igen. Visst, så kan man göra... "Hallå där, det är min försäkring som blir dyr när du blir mosad!!!"

Närmar oss Rosenhill, möter en och annan hoj. I en kurva dyker det upp en svart hoj, var det inte en Ssie? Och var det inte Krister som körde? Klart det var, i nästa korsning stod han bakom oss efter att ha gjort en liten kovändning! Sitter i solen och njuter på Rosenhill när vi hör mullret och rasslet av en Ducce med torrkoppling. Och eftersom alla ducceåkare känner varandra så tänker vi att det kanske är Max som är ute på sin favoritväg. Jajjemän, det var det ju!

Tillslut puttrar vi hemåt och jag ställer hojen redo bakom släpet. Monterar av alla kåpor och tar upp dem på vinden, lastar på hojen (med hjälp av en oanande kompis som jag hade bjudit på middag...) på släpet och drar över kapellet. Nu står han som en annan Ratbike och väntar på dagens transport till service och efter det blir det raka vägen till mammas garage och vintervila.

Bara en sådär 7 månader tills nästa bankörning...

Powershopping

Alla som har försökt att hitta ett par bra jeans vet hur lång tid det kan ta. Det ska vara rätt tvätt, rätt form, rätt längd och sen ska de helst inte kosta som ett radialbromsgrepp med pump. Dessutom är det en pärs att prova alla felaktiga jeans på vägen, det behövs humor motsvarade ett helt år av Monty Python för att inte deppa ihop när man ser sig själv i spegeln i alla konstiga jeansmodeller. Men det som inte dödar det härdar, så nu var det dags att verkligen ge sig ut och möta provrummen. Till detta stod även ett par stövlar på inköpslistan, även de i en egen klass på shoppingens svåra lista. De ska passa i foten, ha lagom hög klack, vara rätt form och färg, och dessutom ha lagom vida och höga skaft. Ja, även här gäller att de helst inte ska kosta lika mycket som jeansen. Tjohopp, det plockar man ju fram på en kafferast...

Har insett att idag är en utmärkt dag för shopping, även om mina vanliga shoppingsällskap inte kunde närvara. Bestaämmer istället att gå på Skansen med en kompis och hennes familj "jag ska bara shoppa lite först". Åker in och börjar på Åhlens, där har man ju urval så det räcker. Fastnar direkt i Tiger-butiken och kommer ut med en snygg stickad tröja. Skärpning - jag ska ju ha pengar till jeans och stövlar kvar!

Går resolut till jeansavdelningen och börjar plocka bland alstren. Hittar två par som verkar riktigt bra och går in i provrummet. Drar av mig de enda bra jeansen jag äger och undrar vilka ben som har letat sig in i provrummet. För inte kan de där bleka dallriga sakerna tillhöra mig? Bäst att gömma dem i nya jeans. Ålar i de tighta stretchiga sakerna och kostaterar förvånat att de sitter riktigt bra. Ojojdå! Billiga dessutom, nåntng måste vara fel... De mer än dubbelt så dyra var också bra, men faktiskt ett uns sämre passform på. Så jag tar mina billiga jeans och lullar glad till kassan. Det här går ju strålande - en affär och redan jeans och tröja!

Går rakt över gatan till nya skogallerian. En hel liten shoppinggalleria med bara skoaffärer, det är inte illa. Fast egentligen är det bara fem butiker på samma ställe, d.v.s. de vanliga affärerna fast med lite mindre promenadavstånd. Men det är bra så, det går fort att kolla igenom beståndet. Hittar ett par fina stövlar som har lagom klack, snörning så skaftet passar, rätt färg, rätt tåform och jag vänder försiktigt på dem för att kolla priset. Undrens tid är inte föri - de är inte heller dyra. Slår till på ett par fina innersulor (dämpningen var väl i klass med priset...) och har helt plötsligt en påse till i handen. Hinner lagom ut ur affären så ringer kompisen och undrar hur det går. "Eh, jo, jag är nog klar nu..."

Efter att ha powershoppat så hårt är jag absolut värd en härlig lunch på Rosendahls trädgårdar, med både mat och mumsig bulle. Jag sparade ju ändå 600 kronor på jeansen...

Fredagskväll

Enkel fredagsmiddag: Hoummus, Vilmas knäckesticks med tre sorteres frön, balsamicomarinerad parmesan (det stod så på skylten Mackan!!!), ruccola med med nyhyvlad parmigiano, breasola, körsbärstomater och lite marinerade kronärtskockor. Till detta ett glas vin och lite mörk choklad fullproppad med antioxidanter så man blir yngre och yngre...

Matlagningstid: försumbar

Kombineras med: gosig katt och skön soffa

Njutfaktor: Skyhög

Hipp hipp hurra för mig!

Inte för att det är lika kul att fylla år idag som när jag var liten, men lite kul är det allt. Särskilt när jag är begåvad med snälla föräldrar som ger mig både middag och present. Det gäller ju att ha lite tur och i mitt fall så skulle jag på möte i Katrineholm idag på den stora dagen. Så lägligt när mamsen bor halvvägs dig! Så igår fick jag storslagen middag med oxfilé, mammas hemgjorda bearnaisesås, rostad mandelpotatis och smarrigt vin på stooor flaska och kaffepannacotta med hemplockade hallon efter det. Phu! Mätt så jag satt och pustade så upptäckte jag att vi hade satt i oss magnumflaskan med vin dessutom. På två och en halv person! Hua, lite lullig var jag allt...

Men det bästa kom efter maten: födelsedagspresent! Snälla, snälla mamma hade köpt det alla flickor önskar sig:

En dremel! Limited edition i snygg plåtlåda och 100 extra tillbehör. Wow!

Eh, ja hon hade fått en önskelista... Så hon hade åkt in till järnaffären och frågat en liten herre som blev såå lycklig över att få sälja en dremel. Han hade minsann haft en själv nästan sen den kom till Sverige och hon skulle veta att det var skillnad på de riktiga och alla kopior. Så dottern måste vara en mycket bra person som förstod att det skulle vara en riktig dremel!

När jag lycklig hade burit ner min fina fina dremel till garaget så inser jag att det nog trots allt blev lite mycket vin, alltså dags att ramla i säng. Vaknar imorse och tittar ut på sjön, dimman hänger lite över vattenytan och solen lyser på träden i alla höstfägerna. Ojoj, sämre morgon kan jag tänka mig! Det är i det läget jag funderar på om jag inte borde bo på landet...

Men stan har sina poänger. T.ex. att jag kunde gå till delibutiken och köpa en riktigt fin skiva hängmörad svensk entrecôte och lyxa till på ikväll. Skål!

Det finns vissa dagar...

...som inget går upp mot ett mål mat från McDonalds. Igår var det en sådan dag. Solen sken och på det hela taget var det en superb höstdag. Så synd då att det var rätt höga odds på att jag var nykter när jag vaknade och alltså fick avböja ett erbjudande om att "åka en sväng och fika lite". Och ännu mer synd att vädret på lördag och söndag kunde ha bytt plats. Det hade varit helt okej med regn på söndagen. Heeelt okej, soffan känns mer legitim då.

Men även en blind höna finner ett korn och jag hade varit så förutseende att jag hade köpt hem bakfyllefrukost och kunde lugna magen med Pro-Viva och polarkakor. Funkade fint, kunde nästan intala mig att jag var riktigt pigg. Framförallt om man gissar hur en del andra mådde dan efter kvällen före! Inte för att jag kan veta, men sannolikheten för ett och annat stön över "vad tänkte jag på" och "att jag aldrig lär mig" är stor!

Offrade mig och sällskapade med katten på sängen framåt eftermiddagen, det är otroligt vilka uppoffringar jag gör för honom...