Direkt från Gotland Ring! - del 1

Världen är bisarr. Jag sitter mitt i ett kalkbrott som har förvandlats till räserbana, en dator i knät och trådlös uppkoppling. Teknikens under...

Ducceklubben har kommit till Gotland och det med besked. Eftersom jag var så otroligt förutseende att dumpa min packning i en bil så skulle det bli riktigt kul att ta hojen till Nynäshamn och färjan. Det började med mycket trafik och mörka moln. Mer mörka moln. Blixtar. Stannade kvickt och drog på regnstället och förundrades över att jag hade tänkt på att ta det i lilla ryggan. Snälla ducatister i bil stannade och frågade om de skulle ta lite packning, det är så det fungerar i klubben. Svänger ut på vägen igen och två minuter senare kommer regnet. Mycket regn. När jag kör in i Nynäshamn så flyter hela vägen och det känns som vattnet har letat sig in lite överallt. Grillkiosken är fylld av väntande blöta människor i skinnställ och en hoj. Nillans hoj har återigen dragit säkringar och det har mekats lite under tak. En gång till innan hon kommer på båten får hon byta säkring, tur att det finns de som har extra. Om någon bhöver säkringar i fortsättningen, prata med Nillan. Hon har gott om dem. Blandade småsäkringar i en påse.

Väl på Gotland skiner solen och vi brummar mot Mix ranch. Blir inkvarterade i stugorna och den här gången fanns det faktiskt rätt sorts lakan och handdukar till oss. Kors! Några åker iväg och handlar medan jag får en öl i näven och slipper laga mat. Skööönt! Storsamling på vår altan, fullt med folk överallt och stilla i kvällssolen. Hur bra kan man ha det egentligen?

Dan efter är det uppsigning i ottan och det är gråt, grått. Dimman ligger tät och det är som att åka igenom ett regnmoln på väg till banan. Solvisiret känns sisådär rätt. Väl på banan är det stök med ägaren och deras ohemula krav på skadedokumentation, dessutom kan vi inte börja köra förrän kl 10. När vi kommer igång är det torrt och molnen lättar. Hallelulja!

Banan är helt underbar, men det ligger grus lite här och där utanför idealspår. HU! Inte för att jag brukar befinna mig där så ofta, men nojig kan man ju bli för mindre. På förmiddagen går det rätt bra att köra, och trots att vi är hur många som helst är det inte trångt. Härligt med stor bana! Lång raka att ta sig om på, det kan behövas när man ska tampas med 1098:or. Efter att ha pressat Luciano förbi både en 1098:a, en 999:a och en 996:a under ett pass är jag så nöjd att jag spontant lyfter på handen för att klappa honom innan det är dags att bromsa in i första kurvan. Så går det om man är uppvuxen på en hästkraft!

Eftermiddagen är svettig (även om det inte är i närheten av förra årets värmebölja) och vi var väl sisådär fräscha när vi åkte tillbaka mot ranchen. Kvällsol på verandan, en öl, chips, lite vin, lite mer vin... Middag och vinpimpling, men som de väluppfostrade ordentliga människor vi är går vi självklart och lägger oss i god tid inför morgondagens körning. Såklart. Trodde ni annat?