Vuxensysselsättning

En helg full av vuxenpoäng. Först fredagskväll i Björnlunda med Dobidoo, sen en tur med hojen (på väg, visst är det knasigt???) till Taxinge och den berömda kakbuffén, en långtur i svampskogen, ännu en tur i svampskogen och så till sist namnsdagskalas för lille Vidar.

Vidar är ett par månader och nu skulle alla kompisar bjudas in på namnsdagskalas istället för dopkalas. Vi sitter och goffar i oss av pajer, piroger, sallad och ostar och de som inte kör bil dricker lite vin eller öl. Så vuxet och piffigt. Då när jag ser mig omkring i lokalen så inser jag att det nästan bara är par där. Samt lite barn förstås. Vid närmare syn så ser jag att förutom alla par så är det jag och mitt ex. Nämen! Oj vad det är skoj med familjeaktiviteter!

Tur jag ska slipa av lite vuxenpoäng genom att åka till Gelleråsen på onsdag!

80-talet, 80-talet, vad kunde gå fel vad kunde gå galet?

Säga vad man vill om 80-talsmodet, men diskret var det inte. Som vi har hånat hockeyfrillor, tubsockor, för korta jeans, midjekorta kavajer etc. Nu har det mesta kommit tillbaka om än i något mildare former och jag vägrar stenhårt att sätta på mig en del av de recyclade plaggen. Slinkig trikå som visar varje celluit t.ex. För de som har sådana, själv har jag såklart inga.

Man tror att man har vant sig vid 80-talskläderna i affärerna men inte då. Idag såg jag något som fick mig att hala fram kameran.

Jo det är sant. Vita tubsockor med färgglada ränder på! Herrejösses...

En hästkraft är inte så illa

Första ridpasset efter sommaruppehållet. För mig iallafall, de andra hade visst hållit på sedan 5:e augusti. Inte kan jag hålla reda på när terminen börjar om det ska vara mitt i sommaren. Och för all del, jag har ju varit på en bana varje vecka sedan dess och inte hemma i stan hur som helst.

Men nu var det dags. Klättar upp, smidigt som ett havande kylskåp. Skrittar fem minuter och inser att jag kommer få träningsvärk i rumpestumen. Rejält. Travar, galopperar, känner att det kommer bli träningsvärk både här och där.

Efter en timme i lätt regn är jag tämligen blöt både från insidan och utsidan och glider mindre graciöst av. Känns skönt att vara igång igen!

jobba, jobba, jooooobba...

Första dan på jobbet efter fyra veckors semester. Bara 72 mail, wow! Och inte så mycket post, det här blir en baggis. Förutom att magen kurrade hårt redan vid tio, jag inte hade några skrivare installerade, var tvungen att prata med alla kollegor, gå och äta lunch, prata lite till, kolla mailen och sen började dan gå mot sitt slut.

Skulle smita hem redan före halv fem, jag är ju ändå på inskolning. Då dök ekonomen upp och undrade "om jag hade tid en stund nån gång under eftermiddagen?" Klockan var då 16.20 enligt mig, enligt hans tidsuppfattning högst runt tre... Den lilla stunden blev två timmar och helt plötsligt hade jag gjort en 10-timmars dag igen. Vilken inskolning!

Semester på landet

Sista semesterdagen på landet. Dags att skapa lite ordning i kaoset och fylla kylen i lägenheten igen. En tom (nåja) kyl hemma hos mig, så kan det ju inte se ut. Som på beställning är det lite soligt och efter allt regnande kan det nog ha kommit svamp. Kanske, kanske... I skogen ser det bitvis ut så här:
Tragiskt, skogsmaskiner som förvandlar skogen till leråker. Men på andra ställen fanns det svamp. På första stället hittade vi skogens gula guld - kantareller i massor! Så vi hade kunnat ta två stora korgar, det som kändes lite onödigt när vi åkte...

Men inte nöjer vi oss med det där, vi hann ju knappt komma in i skogen. På jakt efter nästa kantarellställe ställer vi av den tunga korgen, vi kommer ju ändå förbi igen. Den lilla korgen får räcka. Men så hittar vi Karl Johan istället för kantareller. En här, en där, en till där, ännu en. Tillslut fick jag ta av tröjan och plocka i och vi försökte titta rakt fram på tillbakavägen. Så gott nu två svampnördar klarar av det, d.v.s. inte alls. Till slut blev man glad när det visade sig att de var maskätna eller för blöta, då behövde vi inte plocka dem. Bakvänt var ordet.

Hemma igen städade jag ut den här lilla fläckiga gynnaren från garaget, uäck!
Som avslutning så njöt jag kaffe i solen och Mao lekte med en pinne när han inte jagade upprörda fåglar.

Semestern är slut, nu väntar lägenhet, jobbet och något slags normalt liv. Så normalt det nu kan bli för en desmoholic. Fyra bandagar till är inplanerade och ett besök i Valencia för MotoGP i oktober. Det finns hopp!

Sveriges regnhål nr 1 - Gelleråsen

Gelleråsen, Gelleråsen. Varför regnar det jämt och ständigt där? Hoppade för första gången i år över en körning med Ducceklubben och vaknar till strålande sol. I det närmsta klarblå himmel faktiskt. Frukost på trappen och lite morrande över att jag hade skippat Gelleråsen just denna dag. Men av de sista ynkliga semesterdagarna skulle jag ju ändå till just den banan för att för första gången prova på livet som sporthojsinstruktör, så nån dag hemma efter jubiléet vore ju inte helt fel. Hade jag tänkt. Nu var det inte så självklart längre.

Ordningen återställdes när rapporterna kom på eftermiddagen om att det minsann hade strilregnat hela dan borta i Karlskoga. Själv lastade jag på hojen i sol och hann en hel mil innan regnet kom. Sen lekte vi amfibifordon i ett par mil innan det övergick i normalregn för att sluta lite senare. Bara för att börja precis när jag passerade skylten "Karlskoga kommun". Självklart.

På schemat dagen efter stod Broms- och kurvkurs med FJR-klubben som huvuddelatagare. Kalaskul att ha det något äldre gardet där, men attans så svårt att hitta sina deltagare bland alla andra. "Hm, det var en silvergrå FJR med en lite rundlagd äldre herre i Gore-Texställ..." Stämde på ungefär hälften av hojarna. Tack och lov för killen med den bullrande Skramlaha MT01 och orange skinnställ, honom både hörde och såg man!

Självklart regnade det. Hela förmiddagen och en bit efter lunch. Jag halkade omkring på hala kalla däck och tackade för att gubbarna inte var några banrävar på regndäck som blåste ifrån mig. Tillslut tittade solen fram och det blev två torra pass som avslutning. Min handledare Peter hade stått ut med mig hela dagen (trots de ödesdigra orden "om du vill bryta in och säga något på teorin så gör det, det är bara kul..." Säga det till pratkvarnen nummer ett!) och våra deltagare hade smil hela vägen upp till öronen. Det verkar som det kanske kan funka det här!

Nästa dag kom det fler typer av hojar även om man kunde ana en viss övervikt av herrar på BMW. Don Vito stod som ensam röd skönhet i depån och glänste, för att inte tala om hur han hördes. Som deltagarna sa "ja, man hör ju när du ligger bakom och kollar". Hör? Hör man nånting annat än sin egen hoj och vindbrus när man kör? Åh tusan! Själv fick jag göra som det brukas, stanna vid sidan av Ejes, stanna motorn och lyssna koncentrerat för att höra hur de jobbade med gaskontrollen. Alla borde köra ducce - basta!

Dagen blev ganska mycket en repris, regn på förmiddagen och torrt på eftermiddagen. Med ett litet tillägg av en fantastisk sladd åt vänxter-höger-vänster-uträtning i Mikes. Dumma delatagare att köra så fort på en bana som mest liknade Riddarfjärden. Men han fick sin sladd i S-et och jag kunde glida ikapp och pedagogiskt förklara vad som händer när man gasar för mycket på regn...

Trots allt att göra lyckades jag klämma in lite mekande för att hålla myten om Ducati uppe, säkringen till sopppumpen valde att brinna lite. Kan jag förstå, stackars Don Vito har ju fått gå massor i regn. Och det vet vi ju att de inte tål.

Kul var det och om jag är välkommen tillbaka så kommer jag definitivt att fortsätta!

Vad är det med Brum-brum och däck?

Det är tur att årets Brum-brum är stor med tanke på allt nödvändigt vi släpar med oss till varenda bankörning. Depåstöd, däcksvärmare, öl, kläder, verktygslådor, regndäck och andra bra-att-ha-saker. Samt ett reservhjul, stort som ett mindre hus. Ett något mindre hus när Isa spände fast det lite mer permanent längs ena väggen.

Men efter en punka och hjulbyte på E20 är det inte ett alternativ att köra utan reservhjul. Men Brum-brum har brummat på hela sommaren, även ner till Knutstorp och tillbaka i maj. Man börjar slappna av lite och när vi har garden nere - då slår han till.

Vi hinner lagom ut på E4:an på väg hem från LJungbyhet, bara 55 mil kvar då. Helt plötsligt låter det som en reamotor och bussen kränger. In till vägrenen och visst är det punka. Igen. Men på inre bakhjulet, ibland har man tur.

Vad skulle du göra i det läget? Ringa bärgning? Bryta ihop? Stoppa hjälp? Vi tittade på varandra, sa "jaha, skönt att det är inre" och drog på oss mekarhandskarna. Ringer följebilen för att säga åt dem att vänta på oss, klockan visar 11.27. Isa dyker under tiden ner bakom förarstolen och drar ut domkraft och varningstriangel och skickar iväg mig med den senare.

Långt som satan känns det att gå iväg och på vägen ser jag ett ekipage med två duccar på släp som genast tvärnitar. Mekhjälp i form av Älgens vårdare och dennes vårdare dyker upp. Samt en snygg paraplyfklicka. Inte illa för ett depåstopp på motorvägen.

Älgens vårdare hjälper till att veva upp den ganska tröga domkraften som endast är dimensionerad för en minibuss på 850 kg, så här gäller det att vara snabb! Muttrarna hade Isa redan lossat, bort med några helt. Upp med domkraften, av med hjulet och på med det nya, skruva muttrar fort som tusan. Jaha, nya hjulet på plats.

Vi tackar vårt depåteam och klockar hela förloppet på 18 minuter. Inklusive den långa promenaden för att hämta triangeln igen. I den vita pikétröjan, vi skulle ju varken lasta eller meka idag...

Örkelljunga, var f-n har de macken? På utfarten till motorvägen igen såklart, vi hade inte behövt åka in på södra infarten... Uppe i Småland är vi ikapp följebilen och får lunch i solen vid Lagan. Den burgaren håller oss ända till Braehus för kaffe och Norrköping för thaimat. Det är väl helt normalt att åka rakt in i centrum för att gå på restaurang på hemvägen, bara för att man är sugen på thaimat. Det visade sig dessutom vara den typen med så orkidéer, långa dukar och levande ljus. Hoppsan, här kommer ett skitigt, trött duccegäng på hemväg. De släppte in oss ändå och det var helt ljuuuuvligt efter all vägmat. Snart hemma!

Jubileum - kortversionen

Ducceklubben samlas till Jubileum i Ljungbyhed och närliggande Knutstorp Ring. Helt omöjligt att beskriva, sammanfattar det hela i lite kommentarer, några bilder och en och annan bildtext.

Om det ösregnar när man åker E6:an ner längs västkusten så får den regn-nojiga passageraren höra: "såja, koncentrera dig på datorn och bry dig inte om vad jag gör"

Jag köpte gummistövlar i Stenungssun och Isa shoppade regnställ i Halmstad. Vi var lite optimistiska om vädret helt klart.

Yngst tar självmant på sig att sova överst i våningssängen

Frukostpersonalen såg minst sagt förvånade ut när ett helt gäng hängde på låset redan kl 07.00

SOL på bankörningen på onsdagen!!!

Hajen bet sin husse rätt ordentligt, och som jag trodde kom blåmärkena efter nån dag eller så ("Inte ett blåmärke ens, konstigt!")

Det är oförskämt dyrt med el på Knutstorp (och då menar jag inte det jag betalade utan det klubben fick betala)

Barflickorna är mer påklädda än barpojkarna, som för övrigt hade fina magar

Baren i Borgo Panigale var en höjdare och Don Tonys ostar är helt ljuvliga

Småpojkar i alla åldrar gillar att varva motorer när folk sover

Skitväder på torsdagens bankörning, men fick några fina pass på regndäck

Går det på regn måste det ju gå på torrt underlag också...
Mycket vin, crostinis, pesto och chips går det åt innan middagen.

Vissa ducatister snor hamburgarna från barnen

Bullra stillastående gemensamt med 80 andra ducatister är ett underskattat galet nöje

Jag skulle ha mutat bullerjuryn bättre

Provkör inte nya Monster 696 direkt efter Hypermotarden - det är inte rättvist

Man kan komma till festen på olika sätt

Ducatister äter mer buffé än vad matfirman hade räknat med - är vi förvånade?

Efter den buffén och vinet till tackar jag gudarna för att jag är med i en Italiensk klubb och inte en tysk...

Man kan, om man tittar noggrant, se en viss skillnad på Presidenta och Presidenta...

Ducatsiter är dansanta!

Dansar man med Ronny är det som ett helt aerobicspass - med en flaska vin i magen. Tjoho!

Bankommittén hade noggranna regler för kvällen med rödflaska och svartflaska. Checkerflaskan sågs aldrig till...

Man kan lura folk till knäskrap med en Kinacross mitt i natten. Även om personen i fråga har fina hela jeans på sig, utan knäpuckar. Sen är inte jeansen hela längre.

Nya styret får fina poäng på festandet, det här känns lovande

Isa är en pärla som kör Brum-brum :-)

Del 2 - Dyrön

När ducatister har den goda smaken att bo på så härliga semesterställen som Dyrön får man räkna med besök. Vi hade även räknat med lite badväder. Det var fel tänkt. Solen behagade titta fram lite, men temeperaturen var mer normal svens sommar än klimatpåverkad. Typiskt!

Vår otroligt serviceinställde värd Martin skjutsade oss i lilla räserbilen, först till Stenungssund för att lösa in den från Hauge återhämtade postväxeln för Luciano. Martin lämnade oss ensamma ett par minuter och vips hade jag shoppat ett par gummistövlar. Vem behöver inte ett par rutiga gummistövlar i det här vädret?

För ögonblicket sken solen dock och vi åkte ut till Rönnäng för vidare transport till Åstol och de berömda rökta räkorna. Med oitaliensk precision så kom vi precis lagom till färjan i Rönnäng, bara att hoppa på.

Färjan tuffar ut från Rönnäng, längst ner på Tjörn.

Vi och ett helt pensionärsgäng kliver av på Åstol och vi knatar runt hamnen i solen. Sätter oss på uteserveringen, beställer lite att dricka i baren och väntade på att Brus-Per skulle dyka upp. Han i sin tur väntade på sin båt som hans dotter Moa hade "lånat" på morgonen. Kruxet var bara att Moa är kock på Rökeriet och skulle hysta fram en sisådär 15 maträtter till hela pensionärsgruppen samtidigt...

Lagom när vi satt oss så kom första regndropparna. Bara att flytta in och sen brakade det loss. Regnet kom som en piskande vägg utifrån havs och helt plötsligt vräkte det ner och blåste halv storm. Hua! Ganska så skönt att sitta inne med tända ljus och äta rökta räkor, inte synd om oss alls. Brus-Per dök upp med nästa färja muttrandes något ohörbart om döttrar och gjorde oss sällskap.

Solen tittade fram igen och nu medelst tillbakanorpad båt skjutsade Brus-Per oss till Dyrön. Det rullade fint på det lilla öppna vattnet, hej och hå.

Isa särskådar chauffören...


Gung, gung, det var som en annan åkattraktion på Gröna Lund. Om vi är lite suddiga beror det bara på ölen och vinet till maten...

Rundvandring i solen och fika på Dyrön, samt hälsa på den berömda vilda katten Jacko. Underbart söt liten ö Dyrön! Lagom när vi började fundera på att dra oss så började det regna. Men sån tur att vi inte skulle till färjan än på nån halvtimme. När vi gick droppade det bara lite lätt, inget man blev blöt av. Då. Närmare färjelägret så droppar det mer. Inte nog med det, vi ser en vägg av regn komma in från havet. Språngmarsch pannkaka! Mysigt sådär efter alldeles för mycket god buttekaka...

Väl "hemma" i Lycke blidkade vi vår värd med att laga middag och bjuda på vin. Dessutom slapp han äta upp påsen med vaniljmunkar som nu har rest Bohuslän runt ett par dar...

Beresta vaniljmunkar!

Roadtrip till Knutstorp del 1 - Lycke

Det är långt till Knutstorp och Ljungbyhed. Så varför inte ta lite semester och hälsa på lite ducatister på vägen?

Stoppet blir på västkusten, bor man så lägligt till får man räkna med gäster! I lördags rullade vi ner 50 mil och inkvarterade oss hos Martin.
Telefonsamtal lagom innan vi kom till Göteborg:
-Hej, nu är vi vid Landvetter!
-Kul, då är ni här om mindre än en timme.
-Vi är hungriga, får vi mat?
"Tystnad"
-Ehhh.....
-Vi har bara ätit lunch, så vi måste äta middag. Det tänkte vi att vi skulle äta hos dig :-)
-Ok, köp ett paket köttfärs så löser vi det.

Middagen var utmärkt, färsk pasta med god köttfärssås och jag tog självklart inte ketchup till den. "Lite" vin på det så var kvällen komplett.

Efter att ha sopat rent i kylen till frukost (vår värd gjorde stora ögon) så lurade vi dessutom ut vår värd i den dyblöta skogen för svamptur. Ingen svamp men mycket skratt och fin utsikt. För att inte svälta ihäl så blev det dessutom en eftermiddagstur till Citygross och en full vagn inhandlades. Vår värd fick oväntat fullt i kylen och Hauge fick en smörgåstårta.

Smörgåstårtan överlämnades och vi blev kvar hela kvällen. Isa var fyllechaffis och festade på cola tillsammans med fru Hauge som för övrigt bakar Sveriges bästa kanelbullar. När vi bjöds på dem så satt både jag och Isa och kastade lååånga blickar på sista bullen tills vi kom fram till att vi visst vågade ta den och dela på den.

Isa lekte rally på småvägarna hem till Lycke så att pip-Lisa i baksätet blev lätt åksjuk. Inte värre än att jag klarade hela vägen hem tack och lov, men snabbt sänggående blev det iallafall. Måste ju ladda inför morgondagen och utflykt till Dyrön!

Gelleråsen på torr bana!!!!

2008-08-06 Gelleråsen. Lite moln som nervöst fladdrar omkring. Tillslut bestämmer de sig för att ge sig iväg och dagen blir en toppendag med sol och små molntussar samt lagom varmt. Underbart!

Lärdomar av dagen:
Försök inte hänga på Isa, du slutar i spenaten.
Ska du vurpa, gör det i slutet av ditt eget pass så slipper du kompanismörj från dem iallafall...
Dic och Doc håller ihop och hojarna ger upp inom 100m på ett pass.
Det är synd om Dick, ge honom en kram!
Däcksvärmare är udnderbart!
Ronny är en fantastisk "hare" på banan, jag vågade ligga nära och bara ge järnet.
Om jag ska hänga på måste jag börja bromsa hårt som i bromsövningarna och då sätter man personbästa med över en sekund :-)
Det kan också hända att curbsen kommer lite nära och framhjulet glider lite ibland. Har jag hört.
Italia Bike center är enormt serviceminded.
Underbar dag!

Weekend i regnets tecken

Hur taggad som helst efter att ha brutit isär hela körningen för att äntligen få nån slags rätsida på körställning och snabbstyrningen. Vad händer? Det regnar! Det börjar när vi ska göra bromsövningar, från full fart till stillastående i hällregn. Tillslut började få kläm på det hela även i blötan och kvittot på det var när instruktör Björn efter ett sällsynt lycka stopp skrek över banan tiull "min" instruktör att "hon är inte gift ännu!". Mycket ska man höra....

Efter att ha provat på grenen "däcksbyte i swimmingpool" så kunde jag rulla ut på regndäcken. Kul! Vilket sedan startade en del nageltuggande hos instruktörerna när en R1:a utan regndäck skulle försöka hänga på tjejen på duccen... En instruktör slutade visst i gräset också, men det hade självklart inget med min framfart att göra.

Söndan var värre. Inte lagom stril så man kan köra med regndäck, inte torr bana så ofta. Regnet tenderade att börja lagom till våra pass, så två pass var jag ute ett varv för att sedan raskt köra in i depå igen. Två pass tillbringades i sann ducce-stil i fiket. Ynk! Tur att jag skulle tillbaka bara några dar senare, aldrig har jag väl hållit tummarna mer för torr bana än tills dess...

Tjejdag på Gelleråsen 1/8

Ett mail damp ner i inboxen om att jag hade fått plats på SMC Stockholms weekendkurs. Hoppla, då får jag väl gå tjejdagen på fredagen också eftersom det bara var 35 anmälda deltagare...

Lånade Jenny och Lasses släp och fick på köpet med Jenny på tjejdagen. I logistikfunderandet på hur vi skulle göra med släp och hojar gick det upp för Jenny att hon faktiskt kunde köra hojen hem från Karlskoga - något som inte ens ingick i världsföreställningen. Vi är inte helt normala, bevisat än en gång!

Vi inkvarterade oss på Modellflygklubben tillsammans med Cahrlotta och Åsa samt deras paraplypojkarna Fredrik och Anders. Klart duccetjejerna har paraplypojkar med sig till banan! Fredag, strålande sol och supervarmt. Både jag, Jenny och Charlotta hamnade i samma grupp med Ezzo och Micke som instruktörer. Konstigt vad nöjda de såg ut mitt i tjejskaran...

Övade snabbstyrning och sittställning - som vanligt. Efter lunch tyckte Ezzo att jag nog var närmast obildbar när det gäller snabbstyrning, så han slängde upp mig bakpå för att visa praktiskt hur det skulle gå till. "Vill inte" pep jag till ingen nytta, sen åkte vi iväg. Knäna under hakan och man sitter fullständigt ovanpå hojen. Hu! Första kurvorna gick ganska bra även om jag pep "iiihhhhh" när hojen bara försvann under mig in i kurvan. Hårt inbromsning in i Ejes gör att jag helt plötsligt befinner mig framför skjuts-kutsen hängandes i luften med försök att låsa stöveln mellan fotpinne och kuts. "Aaahhhhhhhhhh!" I hjälmen kan ingen höra dig skrika.... Till slut får jag grepp mot tanken och kan hålla emot i inbromsningarna och kan börja flytta mig i kurvorna. Kul? Nja, men jag dog inte iallafall... Hoppas Ezzo uppskattade att ha en skrikande ryggsäck med järngrepp bakom sig på hojen.

Har man ingen fläta som fladdrar i vinden så få västen fladdra!

Resten av dagen puttrade jag omkring och övade enligt lektionen (det lilla jag kom ihåg genom skräcken...). Övade omkörningar, då tempot var lägre än det brukar. Slut blev jag iallafall och svettigt värre var det. Och kul!

Vi fick öva på att ta av hjälmen på någon som är skadad också, nyttig övning.

Vi hittade en Thaikrog inne i stan och hämtade med oss mat till vår idylliska lilla stugby. Underbar sommarkväll i sällskap av Ducatister och två dagar till på Gelleråsen - ibland har man det bra. En skönare säng hade ju inte skadat, men vi drog fina timmerstockar ändå.

Kinnekulle - lite så här i efterhand...

Årets dubbeldag på Kinnekulle, denna gång med boende på Kinnekulle Camping istället för idylliska Falkängens vandrarhem. Vill de inte ha oss där så bor vi på annat ställe. Isa hämtar som vanligt upp mig och vi fyller bussen med diverse bra-att-ha-packning. Hur kan det vara så mycket bara för ett par dagar??? Regndäcken och regnstället är med, trots SMHIs försäkran om värmebölja. Inga chanser här inte!

Söndag, gott om tid. Brum-brum-bussen har AC, även om den kanske inte riktigt går att jämföra med den i en modern personbil. Inte riktigt. Fullt kallt blås eller för varmt - bara att välja. Vi växlar, omväxling förnöjer som det heter. Fikastopp vid den idylliska klosterruinen efter Laxå, framme vi campingen redan vid fem. Jösses, helt enligt planeringen! Vädra ut bastun som var döpt till stuga, hopp i vattnet. Tant Anna tyckte ändå att det var lite småkyligt att komma i vattnet...

Det var lite svårt att få plats med alla släp, men den supertrevligt innehvaren lät oss stå på hans gräsmatta!

Fler och fler kommer, grillen lastas ur och vi börjar laga mat. Vi skulle ju bara laga åt de närmsta, så det blev närmare 30 portioner...
Dagens middag:
Crostinis med kronärtskockstapenade och olivtapenade
Kycklingfiléer fyllda med fetaost och soltorkad tomat
Grillad paprika
Kall sås med fetaost
Färskpotatis modell anabola uppgrävd samma dag
Några salladsplantor från samma trädgårdsland blandat med småtomater och gurka
Tversans smarriga ananaspaj med vaniljsås
Kaffe från Hauges kaffemaskin...

Liten enkel middag vid stugorna... Foto: DrAK

Som de förtäckta campare vi är så ramlade vi i säng i väldigt vuxen tid, det är ju körning imorgon!

Trångt och varmt på banan. Tack och lov för taket som finns i Kinnekulles depå! Närmare 30 grader, sol från klarblå himmel och nästan vindstilla.

Värmen kan avhjälpas med en pool. Så här såg det ut i den framåt eftermiddagen...

Kompensation för alla dagar med dåligt väder, allt på en gång. Kör två pass där jag bryter efter halva tiden när jag börjar tappa koncentrationen. Illa, illa. Får tips om att blöta ner kläderna och doppar hjälmhuvan i vatten och blöter håret. Toppen, nu orkade jag nästan ett helt pass! Superkul att köra, bra flyt och Kinnekulles härliga kurvor. Att man badade i svett - hallon menar jag - det är smällar man får ta. Tiggde Resorb av Dick, drack litervis med vatten och knaprade chips så att saltbalansen räddades. Bra kämpat, sen gick det faktiskt ganska bra att hålla koncentrationen uppe. Ut på rakan. Sittställningen är inte vd den borde, hur svårt kan det vara? Foto: P-O

En och annan Ducatist undarade om man kunde få vara med på grillning, men trött och svettig gick jag i strejk. Hade mer lust att bada, slappa och småpyssla än att rodda grillning åt ett femtiotal hungriga Ducatister. När körningen var slut åkte jag och Hauge in till metropolen Götene för att handla en enkel middag åt våra stugor. Lite lax med fyllning av Vädsterbottenost, spenat och vitlök, potatis, grillad sparris, champinjoner, paprika. Den vanliga såsen med Västerbottenost och pepparrot och en kolakaka med glass till efterrätt. Sådär på en höft... På campingen var det Kollo Ducceklubben, med stort bad, öl på bryggan och mys i kvällsolen. Kan det bli bättre? Matlagning vid stugan! Det är som synes inte så långt till vattnet...Foto: DrAK

Snacket ersattes av snarkningar om möjligt ännu tidigare än gårdagen och lagom till morgonfåglarna åkte vi iväg till banan. Lite svalare idag, hallelulja! Det fläktade lite och med blöt hjälmhuva från början gick det riktigt bra. Hängde efter Ronny när han susade förbi och gjorde stora ögon när jag insåg hur fort det hade gått. Kul att se att det går framåt :-) Isa fick byta grupp och på sista passen körde vi ihop. Vansinnigt roligt, det är kul att se att man kör så olika på banan. Tur att Isa har hang-up i sista kurvan så jag hann komma ikapp där...
Killen som fick de flesta att gapa - full fart med skjuts runt banan. Att hon vågade sitta bakpå, det var nog många som undrade om hon var lobotomerad... Foto: P-O

Andreas mekade som vanligt och efter ett tag lossnade Ronnys avgasrör! Alltid är det något. Men Don Vito rullade på fint, peppar, peppar... Helt fantastisk hoj, nöjd är bara förnamnet!

Tillslut rullar vi hem efter två helt underbara dagar, alltid lika svårt att slita sig. Tur att det inte är så långt till nästa gång!