Fest!

Middagen avverkad, vinet uppdrucket, minerna glada! Imorgon är det mer fest. Godnatt!

Akutmek!

Då frågar sig den rätttrogne självklart hur det kan vara akutmek redan i januari när inte hojen ska vara klar förrän i april? Varje projekt har sin tidplan och delmål skulle då mitt jobb-jag svara. Duccejaget svarar - för att jag ska lämna generatorkåpan till Hauge!

Vid närmare syn så så såg kablaget runt batteriet ut som något från en mc-skrot och det var ett rent under att Don Vito har startat för mig. Eller kanske snarare ett bevis på att Odesseybatteriet är rejält kraftfullt. Så klena kablar med rost som en gammal Amazon har kopplats bort, sånär som på två stycken. En som går till generatorn och således kräver en demontering av generatorkåpan, och en som har rostat fast i sitt fäste. Ett fäste som vid förfrågan visade sig vara startmotorn. Ser man på, då vet jag vad den där svarta klumpen är för något!

Fäste i startmotorn på väg ut - ajaj!

Medelst marinering i 5-56 och envishet lossnade muttern tillslut, dock efter att hela fästet hade börjat rotera... Då var det bara generatorkablen kvar. Bakom kåpan.

Kåpan innan jag gav mig på den...

Jaja, specialverktyg tillverkat av herr Söderman fanns tillhands och livlinan i form av "ring en vän" var förberedd. Tur det, för inte tusan lossnade kåpan snällt när jag skruvade in skruven enligt instruktion. %¤/&/(&&%#¤%#! Och herr Söderman hade den goda/dåliga smaken att faktiskt jobba, så han svarade inte. Tursamt fanns Hauge på telefonen och kunde med ett litet smil - jag svär att jag hörde det - konstera att verktyget nog minsann var lite felkonstruerat! Jösses!

Jodå, här skulle det bara vara att skruva i specialverktyget (som inte fastnade på bild). Jomen..

Men det skulle gå att använda ändå, bara man gjorde på ett annat sätt. Och livlinan visade sig fungera även denna gången, "poff" så släppte kåpan snällt. Yihaaa!

Mission completed!

Det är bra att hålla ordning på alla skruvar...

Så nu står Don Vito ännu mer strippad i garaget och är lite orolig för att matte inte får ihop honom igen...

Lagen om alltings jävlighet

Och så var det dags för Murphy igen. Här ska jag sluta på jobbet om två veckor och kan inte påstå att jag skulle bry mig nämnvärt om ifall jag blev sjuk resten av tiden. Då är det ju inte mitt fel att jag inte hinner klart med mina saker, logiskt sett. Vad händer då? Jo jag börjar känna mig lite risig på torsdag kväll, tar lite sovmorgon på fredagen och jobbar hela dagen. Däckar ihop på kvällen och vaknar med feber och totalsnuva på lördagen. Skickligt.

Det enda som går emot Murphy är att jag fortfarande idag måndag är rejält krasslig och kommer nog så vara minst en arbetsdag till. Och vad gör jag då? Jo jag kopplar upp mig och jobbar hela eftermiddagen så att de där gulliga 93 fakturorna är attesterade och klara...

Hur gick det till????

Nåja, nu blir det vila och sova-sova-sova så att jag är pigg och kry till helgen och mässan!

Våren närmar sig

När det inte blommar ute får man fuska med snittblommor. Synen på köksbordet gör de erbarmligt mörka tidiga mornarna lite lättare!

Hämta hoj, polera rör - rena arbetslägret

Den vackra Bellona, röd 1098 har senaste tiden delat garage med Don Vito ute i Björnlunda. Men nu var det dags att återbörda henne till stan och det stora garaget där kraschkåporna ska fixas till. Så igår tittade vi på släpet på parkeringsplatsen, konsterade att det inte var en lämplig dag att köra olagligt med sommardäck, åkte till macken och hyrde ett likadant med vinterdäck.

Idag var det dags att påbörja fixandet, vilket för min del var att ta pusslet bestående av blandade avgasrör och börja putsa dem. Bruna, rostiga, usch och fy. Så otroligt bra att garaget var utrustat med en liten fast polermaskin! samt en pelarborr och scotchbrite-trissa.

Några timmar senare var polertrissan i maskinen nästan slut, det låg slipmedel, lumpdelar och skit i oanade mängder bakom maskinen. Men rören började arta sig. Det blev i det närmsta kromglans på vissa delar, andra var knivigare. Och för att få klart det hela behöver jag införskaffa en ny lumptrissa åt garageägaren. Det började bli lite svårt att komma åt på slutet. Nedsliten trissa = liten trissa = svårt att komma åt de krokiga rören.

Men mobilen låg hemma, så något foto på de fina rören blev det inte. Får försöka komma förbi och skaffa bildbevis snart...

Bambi på hal is

Eller - kanske inte lika graciösa ben... Det har varit kallt, det hade inte snöat, läget var upplagt för långfärdsskridskor. Synd bara att jag aldrig har stått på ett par dylika tingestar innan. Konståkningsskridskor med taggar ja, långa saker utan taggar nej. Men man ska prova allt en gång som det heter.

Vi beger oss till Norrviken där de normalt har uthyrning av skridskor. Självklart inte denna dag, det var ju fredag även om många var lediga. Ajaj, där stod jag iklädd hurtiga friluftskläder och så inget åka! Men vänners vänner kom till undsättning och så dök Mia upp med ett par extra skridskor. Underbart!

Ett par stavar för balansens skull och så iväg på vingliga ben. Det gick att komma iväg och stavaran hamnade som balanspinne mellan händerna istället. När farten väl var uppe gick det bra, men så plötsligt slog ryggmärgsreflexen till och jag försökte ta fart med taggarna. Som inte finns där.

Säkert ett par kilometer avverkades med fikapaus på mitten. Fötterna värkte, benen tyckte inte heller att det var så kul. men det gjorde resten av mig. Absolut något jag vill lära mig, nu hoppas jag bara på att isarna blir fina i vinter.

Boan uppruggad och klackarna fastlimmade

Inna jul dök det upp en glittrig liten inbjudan i brevlådan. Javisst, i den fysiska lådan - inte i mailen! Jag var visst inbjuden till en "liten men glamourös soaré", inte illa. Alldeles för ont om den typen av tillställningar nu för tiden.

Så dagen efter årets stora dagen-efter-dag så dök jag in i garderoben och hittade en fjäderboa och en partystass. De höga klackarna på och oljan ordentligt avskrubbad från händerna. Ett par flaskor bobbel i en presentförpackning fick ersätta drinklikören som glömdes i fel lägenhet, så hoppade vi in i taxin.

Väl i festernas högborg Sumpan så fick man en fördrink i näven och snittarna serverades. Den första omgången snittar ska tilläggas, någon hade uppenbarligen stått hela eftermiddagen och fixat. Drinkbordet var lika imponerande med en salig blandning sprit och likörer.

Sedan startade drinkblandningen med hjälp av små lappar med nummer på. Bara att försöka hitta på en drink med just de två ingridienserna. Vissa lättare och andra svårare... Minnesvärda drinkar är shotsen med melon- och bananlikör, bobbel med kurant samt den suveränt goda glassdrinken med Kaluha och mintlikör. För att inte tala om den tyska gräddlikören i en flaska formad som en spermie...

Tack Nillan för ett underbart initiativ, synd att du inte blev av med fler flaskor av de konstiga likörerna. Snart har någon annan en fest för att bli av med sina och då kan du bli av med dem!

Garage och snö

Så - tillbaka i stan efter långa sköna vinterdagar på landet. En del av dem tillbringqades förvisso i en mörk källare precis intill en surrande bergvärmepump. Ett ställe jag normalt kallar garaget helt enkelt. Med radio som åtminstone oftast får in P1 och P3, en bygglampa som alltid lyser åt fel håll men värmer gott, mammas portabla radiator med fläkt och faktiskt ganska mysigt. JAg har ju gubevars mjuk matta på golvet!

Den här gången var det extra trångt och hjärtligt i garaget, för Don Vito hade sällskap av den vackra Bellona. Just nu är Don Vito i underläge eftersom elaka matte har tagit av honom alla vackra tillbehör. De vackraste står på magasinet inlindade i filtar.

Don Vitos vackra kolfiberkåpor

När ska jag någonsin kunna köra runt i dessa skönheter? I kolfiber, lackade med originaldekaler och med kolfibern synlig i randen runt det vita på kutsen? Jag som är så duktig på att skrapa i, tappa hojen i backen, välta i lågfart? Tanken att sälja dem finns, om någon vill ge mig ett bra pris. Men samtidigt så vore det kul att ha kvar dem för lite finåka i framtiden. Det är ju inte så att jag har tänkt sälja Don Vito iallafall. Tid för fundering finns.

Mellan passen i garaget så passade vi åtminstone på att gå ut lite. Rimfrost överallt och solen sken - då är det gott att vara på landet. Om jag bara hade pallrat mig upp lite tidigare på morgonen (för mer än att bara släppa ut katten...) så hade det blivit otroliga bilder på soluppgången över ladan. Nu blev det lite bilder på solen när den stod som högst på himlen istället.

Nytt år, nya mål

Jaha, så var det 2009. Mentalt befinner jag mig ungefär i november 2008, har inte riktigt hängt med i kalendern. Innan jag vet ordet av så lär det vara april och jag sliter som ett djur för att få klart Don Vito innan första körningen...

Nyåret firades ståndsmässigt in med löjrom och hummer, tillsammans med en flaska Bollinger. Mindre tjusigt kanske att det var mamsen som stod för bjudningen. Men det är småsaker i sammanhanget. Såhär vid nyår är det ju brukligt med nyårslöften och vanligtvis så går det åt pipsvängen. Med andra ord är det stenkorkat att avge vackra löften som spricker fortare än man hinner säga 2009.

Så mina löften inför 2009 är tämligen blygsamma:

- Vara snäll mot mig själv genom att äta god mat
- Träna minst som förra vintern så jag orkar med sommarens bankörningar
- Köra massor av bankörningar
- Ägna mig åt nära och kära
- Inte jobba för mycket

Det får vara en lagom nivå på det hela!