Vår! Eller inte...

April, april säger vädret som vanligt. När jag kvistade upp tidigt imorse (fördelen med att resa västerut, man vaknar tidigt på morgonen efteråt!) och kom ner i vardagsrummet trodde jag knappt mina ögon. Vitt! Vitt, vitt, vitt, inte grönt någonstans. Fantastiskt kul i december, men NU??? Här får man rapporeter om 15-18 grader och sol ner till fjärran land och när man kommer hem så snöar det?! Mutter, mutter. Nåja, se det från den ljusa sidan: det gör inget att hojen inte är färdig för vägen ännu...

Men igår var det vår även om det var kallt. Det här är väl ett vårtecken om något:Tre nyfikna lamm ute i vårsolen. De fick nog inte gå ut i snön idag...

Mer vårtecken - blommande buske vid trappen.

Prioriteringar

Vad är det första man gör när man kommer hem efter tre veckors bortavaro? Packar upp och tvättar? Fyller kylskåpet? Lägger sig och vilar? Fel fel fel fel! Lilldocke åker bums och hämtar verktyg för att få bort bakhjulet på hojen. Det behövs en gigantisk hylsa som behöver svarvas ner för att få bättre grepp, den är i originalutförande alldeles för djup för den tunna muttern. Tur att det finns snälla kompisar som kan fixa det, eftersom första försöket att använda hylsan utan att svarva till den slutade med pust, stånk och stön och bakhjulet på precis samma plats som tidigare.

Glad i hågen åker jag ut till föräldrarnas garage och ska "bara" skruva loss bakhjulet med min nya fina hylsa. Tyvärr är spärrskaftet lite kort, men det måste ju finnas något att förlänga det med. Kompisens förslag att ta dammsugarskaftet vågar jag inte prova, även om det skulle vara väl utprovat i den familjen. Mamsen skulle nog inte bli så glad om det gick av... Men skaftet till golvmoppen är rejält i plåt och får gå sönder, det testar jag. Lång hävarm är det iallafall! Sprooooiiiink! Jahapp, där gick det av. Suck, vi måste ju ha något stålrör någonstans? Tillslut kommer mor min på att det nog ligger ett gammalt rör i fårhagen. Tjena, här letar man verktyg på de mest udda ställen. Lite rostigt, visst, men tjockt och ca en meter långt. Nu då!

Jag hänger så gott jag kan på röret, trycker samtidigt in hylsan mot muttern samtidigt som hjälpen hänger sig på bromsen. Inte en millimeter rubbas mutterh*%*et. Ett nytt försök, men inte då. Vi byter plats, jag som är yngre och rörligare än min 75-årige mekarhjälp sätter foten på bromsen och trycker samtidigt in hylsan. Fantastiskt obekvämt faktiskt, men vad gör man inte. Åhej tar vi i och så säger det "KNAK" så jag tror hel hojen ska gå sönder. Men det var - tro't eller ej - muttern som släppte :-) Den var rejält fastrostad, så det var inte underligt att den satt hårt.... Sen satt hjulet rätt hårt, men efter den första prövningen var det en barnlek att försiktigt banka loss det. Stor lycka i garaget :-) Ända tills jag insåg att nu kom jag ju åt att göra rent på ytterligare ställen... Fram med hinken och svampen igen alltså.

Hjulet ligger nu fint i bakluckan och ska snart få nytt däck också. Det var ju faktiskt därför jag skulle ha av hjulet!

Hoppas jag aldrig blir leopardtant!

Häromdagen så såg vi två damer vid frukosten, de hade nästan likadana saronger. En leopardmönstrad och en zebramönstrad. Och liknande stooora ringar i öronen. Fint. Som två övervuxna tonåringar som ska se likadana ut! På kvällen kom det en till i gänget och hon hade den goda smaken att inte ha en djurmönstrad sarong, fast å andra sidan såg hon ut som ett förök till Donatella Versace. Jisses! För er som inte har sett henne så säger jag bara - hu! Snälla högre makter, låt mig behålla barnasinnet utan att se ut så där när jag har fyllt fyrtio! Gubben på sisådär sextio bast som hade splitter nya Billabong surfarshorts och stort surflinne var också en historia för sig. Intressant hur folk som normalt aldrig skulle komma på idén att bära sådana kläder helt plötsligt tycker att de gör sig fantastiskt bra i kläder gjorda för solbrända vältränade 20-åringar...

Men nu får vi inte se leopardgänget mer, för nu är vi tillbaka i Singapore. Tillbaka till aircondition överallt, tvättmaskinen (välsigne den!) och sallad man vågar äta utan att riskera magen.

Det första jag gjorde var att skubba ner till den delen av shoppinggatan som har massa skräddare och beställa en klänning åt mig och en kostym åt en kompis. Jag tyckte att det var hutlöst dyrt för klänningen och var inte alls intresserad av att köpa någon för det priset. Bara därför lyckades jag få den för nästan halva priset! Bra där, jag börjar lära mig prutandets ädla konst. Konsten ligger i att inte vara så intresserad, men hur lätt är det när man verkligen vill köpa något? Inte alls tyvärr :-( Hoppas klänningen blir snygg nu, dyr blev den iallafall. Men vad gör man inte när man ska vara "best man" på ett bröllop, jag måste ju se bedårande ut!

Snorkla!

Idag var det utflyktsdag. Vi skulle bli hamtade redan 07.30, sa nu var det hanga pa laset nar frukosten oppnade kl 07.00. Tror ni att lillkillen var lika pigg idag som igar morse? Sjalvklart inte... Men tillslut kom vi ivag och akte till Sanur, dar dykcentret ligger. Dar lamnade vi av charmtrollet och akte ivag med en bat till de stallen dar de andr skulle dyka och jag snorkla. Sol, bat, hav, harligt!Edit: Båten puttrar ut från stranden i Snaur.

Snorkligen var sadar, det var lite for fjupt och lite for stromt. Jag fick jobba for att halla mig kvar och baten drev ivag. Men en hel del fina fiskar och vackra koraller sag jag. Sen akte vi vidare till nasta stalle, den sa kallade Manta point. De simmade ytligt dar, sa t.o.m. jag som snorklade skulle kunna se dem. Det var en vik med rakt stupande klippor (hogt upp!) och harda branningar mot dem.
Edit: Här låg jag och guppade och spanade efter Mantor. Naturligtvis syns det inte hur mycket det gungade...

Sa det var inte lage att ga narmare in mot "stranden". Inga mator sag jag, men tillslut blev jag lite latt sjosjuk av dyningarna! Da gav jag upp och lade mig och slumrade pa baten istallet tills de andra kom. Smart drag, for nar vi akte tillbaka var jag inte alls sjojuk. Till skillnad fran min stackars kompis och en ung tjej som var med. Jag var saaa tacksam att det inte var jag.

Edit: Det är ett hårt liv att dyka efter Mantor...

Pa vagen hem i bilen krokande lillkillen helt och inget var bra. Han tjot som en siren och inget kunde fa upp humoret. Han som korde vande sig om och undrade om allt var okej, och det ar det ju faktiskt. Man ler och sager glatt "ohh, he's just tired". Josses, undrar vad han tankte om oss!

Nu ar det kvall och jag har begett mig fran hotellet och den icke fungerande internetuppkopplingen till ett internetstalle. Det var ju inte sa langt, hade jag ju faktiskt kanske klarat av tidigare... Men battre sent an aldrig!

Softa i solstolen

Snabb som en vessla var jag nar vi hade kommit ut till hotellet. Det tog bara nagra minuter fran att vi hade fatt rummet tills jag satt i en solstol med utsikt over stranden. Det verkar ofta bli lite molnigt pa eftermiddagen har, och det ar val en oherrans tur. Da kan till och med jag vara ute utan att 1) Tycka att det ar okristligt varmt 2) Fa varmeutslag (ja, det ar sant - jag far det!) 3) Fa soleksem. Inte gjord for att leva vid ekvatorn helt enkelt.

Hotellet ar fint, med restaurang vid stranden. Poolen ar uppbyggd och gjord sa att vattnet rinner over kanten. Sa star man pa ratt stalle ser det ut som den fortsatter ut i havet, mmm...
Edit: Poolen med lilla solstolshyllan ut mot stranden. Bad man så kom de dessutom med parasoll :-)
Edit: Utsikten från solstolen! Notera flaggorna som säger att det är badförbud. Det var det titt som tätt, men man kunde ju gå i strandkanten och låta benen sköljas av de häftiga vågorna.

Med en liten 1 1/2 aring med sa far man inte sova sa lange pa morgonen! Men det ar bara bra, for da ar det som skonast och vackrast (sol pa morgonen). Vi tillbringade formiddagen i solstolarna mellan stranden och poolen, med utsikt over havet. Efter lunch akte vi ner till Kuta och tittade. Stranden sag precis ut som varan, fast med mer folk och kanske lite mindre vagor. De ar ju annars riktigt schyssta, stora och bryter sa det skummar vilt. Sen gick vi och kollade i affarer, det ar nagot helt sanslost vad mycket som saljs! Piratkopior av vaskor sa klart, klader med, det vanliga utbudet av saronger, surfshorts, halsband, krimskrams. Maste erkanna att jag snglad pa en rod skjorta med Marlbro-logga for att se om det var en Ducatikopia. Den hangde trots allt bredvid en Repsoltroja, sa varfor inte. Men jag sag inget, och skyndade vidare... Kuta var kul ett tag, och jag kanske aker tillbaka for att shoppa lite mer (de har verkligt fina silversmycken), men inte skull jag vilja bo dar. Ett riktigt turistgetto, med en packad strand.

Pa kvallen ater vi tidig middag (foraldratid) och nar lillkillen har somnat sa sitte vi utanfor rummet och ater efterratten. Alla pa hotellet ar sa fortjusta i honom, sa de anstranger sig till max for oss. Alltsa kommer de snallt upp med efterratten till vart rum :-) Sa dar sitter vi sen och myser under manen och droppar tidigt i sang. Inte presis vilt nattliv, men det var val inte meningen heller!Edit: Utsikten från restaurangen vid tidig middagstid. Solnedgången rakt ut i havet, ljuvligt!

Bali - nu har vi landat!

Eller rattare sagt, hittat ett stalle med internet som funkar. Har d senaste dagarna terroriserat receptionen med fragan "Still no Internet???" Vi kom sen pa kvallen och blev hamtade pa flygplatsen, skjutsade till stallet och inkvarterade i rummet. Stallet stammer verkligen, for rummen var ovanpa boxarna! Pa morgonen visade det sig vara ett jattemysigt stalle, med vacker pool och en oherrans massa hastar.Edit: Rummen på övervåningen och boxar nedanför. Allt inbäddat bland stora gröna växter, precis sådana som vi brukar ha små fjuttiga varianter i kruka hemma!
Edit: Det var fina rum!

Alla bodde inte under oss, men totalt hade hon en bit over 20 hastar. Vi borjade med lektionen, och jag maste val erkanna att jag inte hade nagra storre forvantningar pa den. Men min lilla hast var inte bara sot, han var ratt duktg ocksa. Aven fast han blev radd i samma horn av ridbanan hela lektionen! Jag hade minst sagt svart att forsta ridlararen, sa det brukade bli ett stopp sa fick jag lyssna nar jag stod still...

Efter 45 minuter sa flot jag formligen bort, det droppade svett fran haret och hakan, och jag tyckte att det snart rackte. Det satt valdigt fint med ett laaaangt dopp i polen efterat. I sadana lagen ar det inte helt fel att ha ett litet barn att leka med i vattnet!

Pa eftermiddagen red vi ner till stranden, det var en bra bit dit. Sma vagar mellan hus och stigar over angar med valmaende kor (de ar hinduer har), skritta skritta innan vi kom ner till stranden. Val dar skrittade vi, travade lite om vartannat ch helt plotsligt ser vi det hotell vi ska bo pa sen! Sen kom standgalopperna :-) Da visste hastarna vad som gallde och det var ingen skonridning for att fa stopp pa del lilla, men ack sa starka pallen. Roligt!!!! Sen skrittade vi hem igen och pa slutet borjade rumpan tycka att det hela inte var sa kul langre. Inga mjuka sadlar har inte...

Pa kvallen skulle vi ha den beromda "Candle light dinner" och sa blev det verkligen. Restaurangen holl pa att byggas om sa vi fick maten serverad utanfor vart rum, bordet upplyst med tre lyktor (som jag glatt snodde fran bordedn utanfor de andra rummen, de var anda tomma). Enda smolket var att det borjade bli jobbigt att sitta pa rumpan...

Edit: Risfältsturen. Vackert men VARTM!
Andra dagen red vi ut och kollade pa risfalten. Allt ar gront, gront, gront, san skillnad mot det totalt rod-bruna Kambodja. Massagen efterat var valfortjant, aven om jag tyckte att hon tog i lite val hart pa mina stackars muskler! Sen blev vi skjutsade till vart hotell, Pelangi Bali Hotel, vid stranden i Seminyak. Dags for lite sol och bad!