Nöjd sömning kisse

Så var det då dags att ta hem lilla Mao från mamma och landet. I mitten av maj lämnade jag ut honom så att själviska matte skulle kunna tillbringa sommaren i olika bandepåer utan att fixa temporärt boende till katten hela tiden. Ja, sen har han det ju så bra därute på landet. Självklart är det bara för hans skull jag gör det.

Men såklart att jag får lite dåligt samvete för att mamma får extrajobb, de har ju ändå två egna katter. Varje kväll ropar hon in stadskatten, släpper in honom i stugan (där de har kontoret) och klappar godnatt och varje morgon ska han släppas ut. Det verkar vara en rutin de har vant sig vid båda två, för han kommer mycket bättre när hon ropar på kvällen än när jag är med. Som när baranen ska hämtas på dagis och inte alls vill sluta leka när mamma kommer...

Så efter Gotland försökte jag åka ut och ta hem honom. Det gick ju inte så bra då, utan de bedyrade att "han är absolut inte till något besvär" och "det är nog lättare för honom att komma hem till stan när det blir kallare". Jaha, nu är det kallare och nu ska han hem! Petade i honom den obligatoriska lugnande tabletten (hallelulja!), stoppade in honom i buren och körde hem. Nu ligger det en snarkande katt i soffan och trycker sig mot matte, matte är mycket nöjd med sällskapet!