Om man som nojig matte tycker att kissekatten har magrat lite över sommaren så måste man ju såklart låta veterinären kolla på honom och ta prover. Särskilt som kissens bror visade sig ha njurproblem med avmagring som följd. Så hem från jobbet, in med protesterande kisse i korgen och ner till bilen. "Maju, mjaaauuuuuuu!" lät det hela vägen till Bagarmossens djursjukhus, så att jag skulle få riktigt dåligt samvete för den hemska behandlingen.
Väl framme och inne i undersökningsrummet förvandlas han till en tyst och snäll, lätt förskrämd kissekatt som gärna vill bli klappad av matte. Och den där korgen som han asolut inte ville närma sig hemma blir plötsligt höjden av trygghet och det går inte att få ut honom ur den. Men ingen pardon, av med locket så kan han inte gömma sig längre och veterinären undersöker honom utan protester. Till och med när hon rakar av lite päls och ska ta (ett jättestort) blodprov blir det några större protester. Matte är spricker nästan av stolthet över sin superduktiga kissekatt. Och att de säger att han är vacker, det måste ju bara vara min katt de menar, absolut!
Tillslut kan vi släppa in honom i korgen igen och bara det roligaste kvarstår. Betalningen. 2000:- för ett besök på en halvtimme, blodprov och analys. Tjoho!
Så fort vi kommer utanför dörren börjar klagosången igen, och det finns nog ingen katt i hela vida världen som det är mer synd om...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar