Gotland, Gotland - del 2

Fredag och vi vaknar till tunga moln och blött på marken. Dimman är så tät att visiret blir blött på en gång och man kan nog kalla det regn tillslut. Långsamt, långsamt klarnar det och efter två pass vågar till och med jag mig ut. Det flyter dåligt ända tills jag tar hjälp av Jenny och får tillbaka lite flyt. Tackade snyggt genom att dra ifrån på rakan, bussiga klubben. Måste ju passa på innan hon kör med 999:an! Körpassen tar slut alldeles för fort, men som tur är hägrar en festkväll utan krav på att hoppa upp i ottan och vara körduglig.

Tex-mexbuffé med vin, snack, lite drink, sjukt mycket skratt, lite mer vin, bort till stugorna och nr 5 där Pålle har uppenbarat sig. För er som tvivlande - killen finns i verkligheten ;-) Stockholmsgänget bjuder på champange och har dukat med vit duk och allt. Herrejösses! Snart samlas hela stället utanför stugan på spontanparty, alltid bästa sättet att festa på. Man kunde t.o.m. dansa styrdans på gräsmattan... Jag offrar mig och är kvar till slutet, inser att klockan är närmare fyra när jag ramlar de fem meterna till vår stuga. Tacksam över attt varvningarna av monstret är slut för denna gången...

Lördagen startar alldeles för tidigt och det måste genast åtgärdas med en tupplur efter frukost. Framåt eftermiddagen bär det av mot Fårö som riktiga turister, om än något snyggare och ljudligare! Vi håller den italienska ordningen nära hjärtat och irrar något sanslöst i jakten på bakfylle-lunch. Som vanligt blir det alldeles annat än tänkt och istället för den enkla närande lunchen av krubb-karaktär så befinner vi oss helt plötsligt på en krog med utsikt över havet och rena Östermalmspriserna. Vid det laget är vi så hungriga att vi garvar och beställer. Sen händer inte så mycket. På en lååång tid. Sen får vi dricka. Sen händer inte så mycket mer förutom att vi får hindra Isa att tugga på bordet. Sen får Lasse och Brus-Per mat. De vaktar den hårt från de hungriga medgästerna och efter mycket om och men kommer så den övriga maten. Betsy anländer sent och tar en sallad för det ska gå fort, men tji fick hon. Tillslut har vi fått i oss mat och beger oss på raukspaning. Det blåser så hårt att man får luta hojen för att köra rakt fram, men solen skiner och det är förödande vackert. På hemvägen är jag så trött att jag väljer att sitta bakpå Betsys Sören och låter Isa köra Luciano. Det var riktigt roligt, nu var det ju ett tag sedan jag åkte bakpå. man sitter bra på monstret förutom det lilla faktum att sadeln lutar lite bakåt. Känns inte helt stabilt vid rejält pådrag!

Årsmötet hålls igen i ladan, presidenta gör ett föredömligt möte som ordförande och det går rätt fort. Snälla styret tackade för ordnandet av mässfesten genom en autograf med Casey Stoner - wow! Hoppas jag får ett bra ställe på nya jobbet åt den så den syns ordenligt :-) Middagen smakade super, men det där med logistik är inte ranchens grej. Alla i en kö och man skulle hämta ut lätt dricka eller köpa i baren innan man kunde ta mat. Gissa hur lång tid det tog? Trubaduren sjöng tappert och försökte överrösta de lätt studentaktiga skålandet, älgen var kärvänlig, skratt och skrän avlöste varandra och ljudnivån steg kontinuerligt som det ska vara. Kvällens DJ drog på så man blev halvdöv och det tillfälligt uppbyggda dansgolvet funkade det med. Både för bugg i superfart och headbangande, ducceklubben kan allt! Baren stängde redan två, så det blev spontan efterfest i kökshuset till småstugorna. Don Tony hade efterlämnat resterna av de gigantiska ostarna, parmaskinkan, tryffelhonungen, fikonmarmeladen och allt annat smaskens. Hur bra satt inte det som nattamat? Minsann dök det inte upp lite Moët att skölja ner det med? Enda plumpen i protokollet var den härliga "doften" i rummet med alla fylltrattar och ostarna...

Söndag och hemfärd. Ingen vill egentligen åka hem, vi hänger lite och sprakar däck. Tillslut hoppar vi upp på hojarna och rullar sakta in mot Visby och ett skrovmål på Max. Väl nere vid färjan blockerar vi fullständigt för de vanliga turisterna som stirrar på oss med tefatsögon. Det visar sig att vi bara har caféplatser på båten så vi ockuperar halva fiket med skinnställ och trötthet. 3 timmar kvar. Gäsp. 2 timmar kvar. Suck. 30 minuter kvar - hurra! Nynäshamn tar emot oss med iskyla men sol, vi splittras upp åt alla håll och det är fruktansvärt långt till nästa årsmöte. Mer ducceklubben åt folket!