Mässa för bövelen!

Nu har det gåttför långt. En helg i Götet med massa sköna Ducatister och itne ett ord på bloggen. Dags för Presidenta att skämmas lite. Eller mycket. Det är valfritt för läsaren att välja.

Föregående helg så tog Regio Ovest saken i egna händer. Ordnas det ingen riktig MC-mässa i Sverige bara för en liten finanskris så ordnar SDK en mässa. Upplägget är bekant - lokal med hojar, massa människor, lite tävlingar och mat. Så en fest på detta, precis som vanligt alltså.

Skillnaden bestod bara i storleken och att hojarna bara var Duccar. Eller inte alls faktiskt. Både en Squalo (byggd på en SS) och en gammal Lverda hade smugit sig med. Men Laverdan var iallfall RÖD och inte orange...

Valda delar av styret med bihand prövade järnhästen på räls för att ta sig fram och tillbaka. Mycket praktiskt, då kunde vi korka upp bubblet redan när vi passerade landmärket Björnlunda. Våra medresenärer såg lite förvänade ut, men klagade inte så det hördes iallfall. Goa som Götlaborgare kom vi fram tidigt till västra utmarkerna. Incheckning och så middag stod på schemat. Tilltänkta stället var lite väl hippt och hade lååång kö, påminde lite om mässan för två år sedan. Snabbt valdes ett annat alternativ och vi kom till bords. Nillan skulle ansluta och fiskade upp ett 15-tal ducatister på vägen. Tursamt nog lämnade ett antal civilister restaurangen precis innan, så vi fyllde glatt upp en hel avdelning på stället. Kvällen svslutades i hotellbaren, och för tant- och farbrorligan blev det inte så farligt sent. Vissa andra prövade det gamla knepet "efterfest på hotellrum" halva natten.

Pigga och glada kom vi iväg till mässan mitt på dagen. Andra var mindre pigga och glada, det kostar att ligga på topp när man är över tjugo. Mentalt räknas inte, kroppen är obarmhärtig. Fick prova den lokala specialiteten Spårvagn för att ta sig fram, läskigt värre. Mässan var toppen, bäst var bildspelet Track girls. Tack Fredrik! :-) Däckskrängartävlingen var klockren, men ingen kom på att muta med vin. Den som hade gjort det hade haft god chans på en uppsättning däck... Men vilken stil de hade våra tävlanden, och så duktiga!

Tillbaka fick det bli taxi, nog med lokala färdmedel för denna helgen. Lite piff och puff, fördrink på hotellet och så dags för fest. Mycket mat som vanligt!Vår värd på restaurangen tyckte vi skulle tävla i karaoke, och det var slutdiskuterat. En herre vid namn Antonio med hästsvans säger man inte nej till... Säga vad man vill om framförandena, men mycket vilja var det. :-) Lika mycket vilja som Antonio hade att konstant höja volymen, så om man inte skrek sönder rösten på karaoken gick resten på att försöka prata med dem man inte så ofta träffar. Tillslut - och detta var långt efter 22 vill jag påpeka - traskade vi hemåt via träffpunkten McDonalds. Jösses vad en cheesburgare och en milkshake sitter fint framåt natten!

Nu ska man bara ta sig hem också. Nattamaten gjorde sitt till, var helt okej på förmiddagen. En stabil hotellfrukost och stora hejdåkramar senare var vi påväg mot centralen. Ståndsmässig första klass med stora fåtöljer, härligt. Mindre härligt att jag direkt blev åksjuk. Så mycket för att jag var i gott skick. Ha! Lyckades somna och vaknade i metropolen Hallsberg. Sedan började den stora plågan. Sista halvtimmen hade t.o.m. Peo börjat tycka synd om mig (istället för "skyll dig själv bakis-tanten") när jag sitter och är totalt grön-vit i ansiktet och bara andas ljudligt. Klarar mig iallfall fram till centralen och står knäsvag på perrongen. Taxi hem och dö på soffan.

Lite sliten, men det var helgen värd! Alla ni som missade mässan: Pilutta er! Tack till Charlotta, Hauge och alla som gjorde det till ett toppenarr :-)

Garaget fullt

Don Vito är hos matte igen! Innan jul lämnades han i ett känt garage i Vasastan för nya kamdrev och timing av kammarna. En lätt operation som borde gå snabbt. Först saknades någon del och när den kom så skulle jobbet göras. När allt var klart så var stan inbäddad snö. Och släpet saknade vinterdäck. Strålande planering med andra ord.

Men i helgen fixade Peo på vinterdäcken och igår skottade vi fram släpet efter det senaste snöfallet. Färden in till stan gick bra, och vi prakerade så nära garaget som det bara gick. D.v.s. ovanför den branta backen... Nu vet vi hur många personer som behövs för att putta upp en liten hyper uppför backen - tre! Peo tog styret, mr T andra sidan och jag tog ett stadigt grepp om rören och skjöt på.

Det gick bra ända tills vi skulle uppför rampen till släpet. Hal som såpa och i en extra brant vinkel dagen till ära. Benen gick som trumpinnar på grabbarna, men hojen rörde sig bara långsamt framåt. Det var på håret att vi kom över kanten, men tillslut var han inne. Nu står han i garaget vid Bellona och mår gott igen. Snart kommer han ända ut till Björnlunda och blir ihoplockad igen.

Som grädde på moset hämtade jag bilen från verkstaden imorse också. Vattenpumpen hade gett sig, fick mig att tro att bilens sista stund var kommen. Men ett hål djupare i plånboken kom han hem och spann som en katt.

Skönt att ha sin maskiner hemma!

Från ett hål till ett badrum - nästan

Nu börjar man faktiskt kunna se att ett badrum är på gång. Det stora hålet har fått väggar och golv, idag till och med tak. Slangar kommer ut ur väggarna på förhoppningsvis rätt ställen, likaså elkablar. Men nästan lika mycket kaos som innan är det...


Rör innan golvgjutning, nu är det gjutet och klart.


Lite lagad vägg med vatten till dusch och tvättmaskin. Till och med avloppet till tvättmaskinen har de lyckats knacka in i väggen :-)

Snygg lösning! Det här är i garderoben där allt kommer in. Det ska täckas med en lucka, sen kan man bara öppna och stänga av valfri ledning. Och att rörisen/elkillen även är finsnickare i botten borgar ju för att det blir bra gjort...

Frisk är en definitionsfråga

Förutom det välkända faktum att jag knappast kan definieras som frisk när jag är hängiven ducatist och dessutom presidenta i världens bästa klubb, så tyckte inte resten av kroppen att den var riktigt frisk heller. En vecka sjuk från jobbet, det är inte ofta jag är borta så länge. Så då kunde man ju tänka sig att jag skulle vara helt frisk när jag väl började jobba igen. Jo tjohejsan!

Möte med ny viktig kund i tisdags, så det var bara att låtsas frisk. En lång dusch och rejält med smink, sen såg jag riktigt presentabel ut. Den stora hhostattacken mitt under mötet glömmer jag, i övrigt gick det rätt bra. Om jag undantar att huvudet helst ville fungera i ultrarapid. Men det kanske har lika mycket med den långa ledigheten att göra? Nåja, tillbringade resten av veckan på jobbet, även om jag inte var där 08.00 precis. Och här sitter jag och hostar och nyser fortfarande. Morr!

Tur att det går framåt med lägenheten iallfall! Nu börjar badrummet se ut som ett rum, golvet är gjutet och väggarna är grovputsade. Alla rördragningar kommer ut ur vägg och golv där de ska, ser riktigt bra ut. Sen att resten av lägenheten ser ut som ett bygge, det är amällar man får ta.

Ännu inget jobb i sikte

Året börjar bra. Hann ha en semesterdag innan förkylningen från helvetet slog till. Började lite smått med halsont och snörvel för en vecka sedan. Vilade ut tisda-onsdag och kände mig nästan lite sjåpig när jag bestämde mig för att inte gå till jobbet på torsdagen. Nåja, det var ett så kallat "smart beslut". Flyttade mig mellan sängen och soffan och mådsde allmänt pyton. Så även i fredags.

I helgen gjorde vi iallfall visit i Björnlunda, ett kallt sådant, Det kanske inte går under kategorin "smart beslut", men mamma fyllde ju år och vi tog det lugnt... Så igår insåg jag att det drog ihop sig till arbetsdags igen och uppenbarligen är jag allergisk mot det. För det är sjutton vad jag snörvlar och hostar, det gick knappt att sova.

Så ännu en dag hemma, men nu kryddad med lite jobb på distans. Och när jag åkte till affären kände jag mig i det närmaste skuldmedveten. Men det kan ju knappast likställas att ta bilen till affären och att gå upp i ottan och jobba åtta timmar... Så samvetet fick på truten och jag kom iväg till affären. Imorgon blir det mjukstart med ett möte och lite extra jobb. Men inte en heldag.

Inte vad jag trodde för en vecka sedan när nysnigarna började!

Skönt att bo i stan?

Första besöket i Björnlunda för i år. Det är vid sådana tillfällen en känsla av hur bekvämt det är med lägenhet kan infinna sig. På gården finns det två hus, ladugård, loge (på väg att bli delvis garage), fårhus, gamla stallet och en sjuhelsikes massa snö. Detta ställe bebos normalt av en människa, en katt och två tämligen feta får.

Stora boningshuset är stooort. Där finns bergvärme och hyfsad isolering. Stugan är mindre, dock ganska stor för att vara stuga. Två våningar, kanske 150 kvm totalt. Några år gammal bergvärme, isolering i form av timmer och tvåglasfönster. Funkar fint alla normala svenska fjösvintrar. Funkar mindre bra en riktig vargavinter...

Värmerören går genom några sidoutrymmen på ovanvåningen som saknar uppvärmning. Ja, de fryser när det blir tillräckligt kallt tillräckligt länge. Så nu står dörrarna till dessa svinkalla utrymmen öppna mot resten av huset, värmefläkt står på ovanvåningen. Hu! Vattnet går genom ett oisolerat utrymme bakom vedspisen, dock inte mot den murstocken som blir varm. Det fryser också. Öppna dit, fram med fläkten så löser det sig. Värmeelement i farstun för att mota den värsta kylan från dörren, en bit isloering för kattluckan. Något Mao inte alls förstår sig på.

Vattnet i fårhuset fryser också. Ner med varmvattenshinkar dit. Och så elda. Bära in ved, hålla tänt både i kaminen och i vedspisen. Någon som är van att elda i vedspis? Det går bara in ytte-pytte lite ved åt gången, så ca 45 minuter har man på sig innan den behöver fyllas på. Kaminen är lätt, den tar ett par -tre timmar iallfall.

Så här håller mor min på nu, det påminner en del om gamla tider. Tur vi har gott om ved! Vi komemr ut idag med ytterligare en liten värmefläkt och (helt otippat, eller hur?) då går såklart säkringen. Inte i något av husen, utan en av faserna på stolpen i skogen har gått. Numera vet vi dock var de sitter, så det löste vi enkelt. En till i reserv har vi, sen blir det jobbigt.

Nu har vi tagit Mao och ska gå till sängs. Det ärbara lite kallt, säkert 16 grader eller så. Och dragigt på golvet. Duntäcke, filt och katt kanske funkar?

Demolition team

Så har då hantverkarna börjat med badrummet. Det första som mötte oss när vi kom in i lägenheten var den här:
Hallen är intäckt och har masonit på golvet och de har nogsamt tejpat för dörrarna in till de övriga rummen. Otroligt, de gör som man ska! Det visade sig att vatten och avlopp fanns i garderoben som vi trodde, röris hade fryst rören och kopplat bort de gamla elementen. Bra jobbat, snickaren trodde de skulle få tömma hela husets värmesystem. En viss improvisationsförmåga hade han också, när det inte ville sluta droppa la han locket till skruvdragarlådan under röret:

Peo var måttligt nöjd, då det var vår skruvdragare som låg i köket. Men det kändes lite som ett nödfall, så hellre det än att det droppar i bjälklaget... Så, in till badrummet. Eller - det förre detta badrummet. Allt var ute, toalett och handat låg prydligt upplagda på masonit i vardagsrummet och resten låg i högar på golvet eller i de stora sopsäckarna.

Ett före detta badrum:

Inte mer för oss att göra här, bara konstatera att de verkar sköta sig! Nu ska vi bara få fram inredningen också....

Ny lägenhet - upptäcksfärd

Vad är det första man gör när man har fått tillträde till nya lägenheten? Man går dit och kollar runt lite, pillar lite och funderar på färger. Öppnar lite lådor och hittar - mat! Och tårtljus! De hade uppenbarligen glömt att tömma en skafferilåda på mat, den var helt full av ris, pasta och mjöl. Hoppsan då! En annan låda hade vissa rester av kalas, tårljus och annat:
Städfirman hade inte riktigt gjort sitt jobb - och då tänker jag inte på spindelväven och dammet som var kvar... Suck, hur svårt kan det vara att göra sitt jobb???

När vi tröttnat på det så gick vi lös på telefonjacken. Ett i varje rum känns inte helt nödvändigt i denna IT-era. Förutom att vi tänkte ha Ip-telefoni så hag vi ju bärbara telefoner och behöver inte ha jack överallt. På vissa socklar var det till och med dubbla dragningar, fint som snus. Slita, slita, vi kände oss som en viss TV-reklam. Tur att målarna kommer sen och gör fint igen...

Sen var det diskmaskinsproblemet. Idag har vi en superfin, tyst, 60 cm diskmaskin. Den vill vi ha med, men i köket fanns bara en 45 cm maskin. Men man borde kunna byta en av lådhurtsarna mot en diskmaskin, det måste undersökas:

Ut med alla lådor, loss med alla skruvar. Men skåpet det satt fast. Frågan är nu om det förbenade avloppet kommer sitta ivägen eller inte. För självklart gick avloppet bakom första skåpet och brunnen satt precis mitt emellan. D.v.s. in på nästa också. Så har vi otur så får vi inte in maskinen i något av de tilltänkta hålen :-( Nåja, än finns det hopp.

Fast först ska jag bara vila lite. Passade på att bli förkyld när det närmade sig jobbtid igen. Så självklart kan inte jag göra något jobb, det får herrn utföra. Jag satt på golvet mot det varma elementet och tittade på när skåpet undersöktes... Prosit!

Vinter i stan

Nu är det kallt och vinter på riktigt! Till och med vår förort ser lite charmig ut när allt är täckt av snön.

Snöflingorna var stora som cornflakes och alldeles fluffiga. Barnsligt behov av att leka i snön infann sig, men något mer vuxet kom väl ivägen som vanligt. Träningen kanske. Ansåg att det var nog med julvila och begav mig till gymet två dagar i rad, efter att ha värmt upp med långpromenad längs med vattnet i solen. Det var vi inte ensamma om, uppenbarligen var det aktiviteten för dagen på nyårsdagen. Några i varma praktiska kläder, några i mer fåfänga varianter som såg lite kallt ut.

Men straffet för min julvila kom omedelbart. För inte kan det väl vara så att det var straff för att jag tränade två dar i rad? Var ju tvungen att prova min fina pulsklocka som jag fick i julklapp. Kanske en hint från kärestan om att forma till sig lite mer? Vem vet, vem vet...

Nåja, i går kväll började halsen klia. Illavarslande. Så börjar alltid mina förkylningar. Ujuj. Så inatt agerade jag centrifug och när morgonen kom stängde jag av väckarklockan och fortsatte sova. Resten av dagen har framlevts vid köksbordet, i soffan och på sägngen. En värld utanför lägenehten? Nejdå, den har jag inte sett.

Får se om det blir bättre tills imorgon, vi måste ju upp och kolla i nya lägenheten!