Kontorsliv

Sitter i Björnlunda och jobbar idag, vilket göra rutinerna något annorlunda än vanliga dagar på kontoret i stan.

Vanlig dag i stan:
Gå upp, duscha, äta frukost, klä på sig fina jobbkläder. Knatar till tunnelbanan, åker, går, kommer till kontoret, tar kaffe ur maskinen. Siter vid skrivbordet, går på något möte, äter lunch med kollegorna, tar mer kaffe kaffe, jobbar lite till, går till tunnelbanan, åker hem.

Vanlig dag på lantliga kontoret:
Går upp, klär på sig bekväma kläder, kokar en kopp te, sätter igång datorn. Hämtar ved, tänder i köksspisen. Jobbar ett tag, kokar gröt till sen frukost, tänder i braskaminen, lägger på mer ved i köksspisen. Går till fåren för att ge dem mat, svarar i telefonen och ber att få ringa upp när "jag har kommit tillbaka från fårhuset" till kollegans ohejdade glädje, jobbar lite till, lägger i köksspisen igen, fotar lite fåglar i morgonljuset, jobbar lite till, kokar kaffe, jobbar lite till, lagar lunch, tänder den nu slocknade köksspisen, jobbar, kokar kaffe, klappar katten, jobbar...

Bra att jobba från landet! Väldigt ostört med många små pauser och välbefinnandefaktorer. Fast å andra sidan kan en vanlig dag på jobbet i stan innebära utflykter då jag får se saker som denna:

Nationalmuseum i vinterskrud

Inte illa det heller!

Försenade inlägg...

Precis som flyget blir inläggen om Lissabon lätt försenade. Inte tusan hade jag räknat med att jobba en sisådär 23 timmar på två dagar det första jag gjorde. Just nu ligger jurister inte så högt på min pouläritets-skala minst sagt.

Nåja, kompsaldot som låg på minus efter helgen börjar återhämta sig...

Jobbliv

I förra veckan var jag på introduktionskurs med jobbet. Ja, nu började jag visserligen i februari men det kan visst bli så ändå. Två dagar fyllda av föreläsningar, bolags-VD, Sverige-VD, koncern-VD... Fröken fick guldstjärna för att jag var den enda som visste hur mycket min grupp hade tjänat in under året, duuuuktig flicka! Tillslut så fick vi iallafall komma ut på studiebesök, och då såg det ut så här:

Stövlarna och västarna fick vi låna, men det var inte riktigt gjort för så mycket tjejer som besökare så de minsta stövlarna jag hittade var i storlek 43. Sen gick vi i nån halv kilometer. Plan mark var helt okej, trapporna var lite värre... Solen sken och vad gjorde vi? Jo vi gick ner i en tunnel! Jaha, nu har jag kollat på bygget av Norra länken.

Idag fick jag lite annan bild av hur en kontorslokal kan vara belägen. Man kan också ha den här utsikten från balkongen utanför fikarummet:

Idag var det kallt, men ack så härligt. Kunde inte mötet ha varit lite mer sent? Frågan är bara när Skatteverket kommer på att förmånsbeskatta att jag får åka på möten på vackra Skeppsholmen...

Nu är det slut på jobbliv för nåra dagar, nu stundar Lissabon och lite kort semester. Helt utan MC-koppling!

Ja det är mååååndag

Idag kände jag att det var måndag på riktigt. Det började när jag stod i hallen och skulle ta på ytterkläderna. På något vis vaknade hjärnan till och påminde om att jag visst hade möte med en kund jag inte tidigare hade träffat. Alltså var jeans och tröja inte den bästa klädseln. Fort av med dem och hopp i den lilla kostymen. Nåja, bara fem minuter extra.

På jobbet får jag mail från en annan kund om att det inte fungerar så bra med vår leverans. Nähä. Upp på åtgärdslistan.

Mötet med kunden drar ut på tiden och jag är tillbaka på kontoret vid halv fem. Fem över fem inser jag att jag skulle ha behövt komma i kontakt med kundtjänst för kvällens budgetjobb. De stängde fem.

Klockan sex stängs ventliationen, klockan halv sju lyset, klockan sju låses garaget. Allt detta passeras och jag lommar ut vid åttatiden. Mer än 12 timar sedan jag kom till jobbet och det lutar hårt åt många timmar de närmsta dagarna också.

Hurra. Där fick jag för den roliga helgen i Göteborg.

Redan hemma?

Den här veckan har det hänt något på jobbet. Det började lite i förra veckan med ett kundmöte jag har förberett i en halv evighet, kunden var nöjd och jag studsade därifrån på lättare fötter. Det fortsatte i fredags med ett möte som löste upp en massa frågor kring avtalet för mitt största nystartade uppdrag och senare på eftermiddagen lyckades jag dessutom anställa en tjej jag tror på. Inte nog med det - hon börjar redan den 1:a maj! Igår följde hon med på en anbudspresentation och gjorde ett strålande intryck på den förhoppningsvis kommande kunden.
Nästan inga möten den här veckan, så en oherrans massa "ska-bara-sätta-mig-och-fixa-saker" har blivit gjorda. Så idag gick jag hem redan kl 18, jösses amalia! Nu är det nästan så jag förutsätter att jag inte ska kunna gå hem, bäst att ta sig ur det fort. Men det ger sig snart, det är mycket hojkörning inbokat i maj. Fyra lediga dagar, bara en sån sak!

Våren är här på riktigt...

Vad gör din chef?

Idag kände jag mig som en bra chef. Vår avdelning har gått bra under mars, bara för att alla har varit duktiga på att debitera sina timmar. Och ekonomi är det absolut viktigaste hos oss, så jag fick en hel massa beröm av chefen. Det där går jag ju på, tackar och jobbar ännu lite fler timmar...

Men det är ju faktiskt övriga gruppen som har stått för det mesta av intäkterna, så idag fick de den här:

Inte så mycket kanske, men de fick iallafall något lystet i blicken!

Blanketthysteri

När man jobbar i ett stort företag så ska allt gå "rätt" till. Då ringer man inte till IT-killen och säger "jag behöver webmail" och så löser det sig. Nej, nej, här ska det fyllas i blanketter!

Det börjar lite lugnt med att jag ska beställa en ny dator åt en tjej på avdelningen. "Ny utrustning"-blankett i kombination med investeringsblankett. Inte så konstigt, gick rätt bra att fylla i. Ja, förutom att det skulle skrivas under av avdelnings- eller regionchef. Jag är distriktschef direkt under regionchefen, kan jag skriva på? Ingen aning, bäst att sticka den under näsan på chefen...

Skickas till "IT-avdelningen" står detsen på blanketten, via post dessutom och inte e-mail. Jaha, och var tusan ligger IT-avdelningen då??? Det är ju inte så att vi har internpost runt hela landet. Frågar och får reda på att de ligger i vårt hus, internpost alltså. Bingo!

Sen skulle jag beställa VPN och webmail till mig själv, tre blanketter till. Dessutom står det tydligt att webmailen kostar massa pengar så man ska snåla med den. Ja jösses, byråktrati när den är som bäst!

Stoppade alla blanketter i ett kuvert och skrev prydligt "IT-avdelningen" på det, dessutom "IT-beställning" för det skulle man också göra. Konstaterade att det tog halva eftermiddagen att fixa så enkla ärenden. Tur att jag bara är chef...

Hur svårt kan det vara egentligen???

Det eviga ämnet om jämställdhet - hur kommer det sig att det fortfarande är så illa? DN publicerade en debattartikel av Bo Rothstein om kärnfamiljens stora fälla för kvinnor i förrgår och jag blir så beklämd! Det är verkligen så illa - no shit Sherlock.

Ta det här t.ex: De som jobbar mest av alla är småbarnspappor. Ja, du läste rätt. När han får barn, då ökar han jobbtiden! Komma hem tidigt och träffa ätteläggen och den gissningsvis rätt trötta modern? Nej, nej, han gömmer sig på jobbet. Medan hon går ner i arbetstid - ja det är ju bäst ekonomiskt eftersom hon tjänar mindre - sätter han alla klutar till för att göra karriär. Gissa vad som händer då? Jo, han tjänar ännu mer och då är det ju rätt självklart vem som får ta ut alla VAB-dagar. För det är ju bäst ekonomiskt.

Det som rör mig värst är ändå alla smarta, högutbildade tjejer som när det kommer till kritan, d.v.s. barnet är där, börjar tycka att de nog är bättre lämpade att vara hemma än vad han är. Så först så låter de inte killen i lugn och ro hitta sina egna rutiner ("Men älskling, Pyttan vill inte ha sin mat sådär, låt mig visa!") utan att han protesterar. Sedan så skjuter de på överlämnandet av den planerade delade ledigheten. "Jamen, det är ju bäst för Pyttan att jag är hemma lite till. Man ska ju inte ändra rutiner för hastigt." Och killen kapitulerar, för hon är ju vid det här laget experten... Sedan efter några år så inser hon att hon gör lejonparten av hushållsarbetet, inte hinner med sig själv och inte får utvecklas på jobbet. Ridå.

Det kanske är så att ni är en del av problemet! Tänk efter innan ni inte släpper in killen - och kräver att han ska vara med. Ni är två föräldrar, vill du inte att det ska vara delat ansvar? Okej, alla vill olika - men låtsas inte att det är något annat då. Blir du lycklig av att gå hemma så gör det, men tänk igenom vad det betyder på lång sikt. Först.

Tur det finns undantag. En kille på mitt jobb var hemma i över ett år med sitt senaste barn. Nu får jag pröva min optimism för det när han VAB-ar lika mycket som sin tjej. Arbetsgivaren i mig säger "hjälp", så nu förstår jag ännu bättre varför det är viktigt att det blir naturligt att vi delar lika. Annars kommer jag alltid att sorteras efter en kille som förväntas vara hemma mindre...