Stripp?!

I veckan ska Don Vito på lite transplantation hos Dr Trim, nya fina ställbara kamdrev ska monteras. För att det ska gå lätt ska han självklart förberedas. Kåpor och annat löst skräp var redan bortplockat, så nu rök resten för lätt åtkomst. Listan som jag fick såg ut som följer:

-Ta av alla kåpor och kuts

-Ta av tank

-Ta av luftburk

-Ta av trottelhusen

-Ta av insugen

-Ta ur tändstiften

-Ta av remkåporna

Plättlätt, ta av har ajg en viss talang på... Min trasselhärva med batteri och hemmagjord hållare är ju lite knepig, så ett och annat foto under tiden blev det. Ett samtal till meksupporten i Kollanda verifierade att trottelhusen var det jag trodde, och att insugen var det bakom. Kan ju vara bra att veta om man nu ska ta bort dem.

Naken hoj från sidan, utan batteri och remkåpor

Inga trottelhus, inga insug. Tomt värre!

Tillslut var allt borta och alla delar något sånär rengjorda och uppmärkta. Nu står han alldeles naken och väntar på att få komma till operationsbordet.

Som belöning för den goda insatsen i garaget fick vi lite rester till lunch. Risotto med parmaskinka och sallad. Sämre kan man ha det :-)

Veckans "huvudet under armen"

Så då var jag och Don Vito avdumpade i Björnlunda sent på fredagskvällen. Efter en skön natt i egen säng med Mao som enda sällskap så var krafterna någurlunda återhämtade. Åtminstone efter frukosten som intogs på en solig trätrapp i lugn och ro. Men det varade inte så länge, läge för trädgårdsarbete.

Stugtrappen!

Klart jag hjälper mamma att klippa gräset, det är knappast några små ytor som omger husen. En nu nyservad gräsklippartraktor står till förfogande, bara att åka. Den starka generationen (läs mamma) åtog sig att köra handgräsklipparen och ta på de ställen jag inte kom åt. Visst, om hon insisterar så! Så upp på lilla traktorn och så igång.

Den nyservade (jojo...) traktorn ville inte spruta upp klippet i behållaren, fröken själv glömde att strata klippaggregatet, solen värmde upp den svarta stolen till rena grilltemperaturen, men annars gick det bra. Så efter några timmar började tomten te sig lite mer välvårdad, även om jag inte hade haft hjärta att klippa smörblommehavet till gräsmatta längst ut mot byvägen. Självklart förtjänade vi gott grillat och en flaska vin på altanan efter detta, dock inte förrän solen försvunnit bakom björkarna - phu!

Så vackert när det blommar, de blå förät mig ej är som stora hav.

Dan efter insåg jag ganska ordentligt att det kanske var sådär fiffigt att köra gräsklippartraktor fem timmar i solen. Iklädd linne och utan solskyddsfaktor. Ansiktet är härdat efter vårens alla helger på banorna, händerna likaså. Skinnställsbränna, istället för bonnbränna. Men axlarna var inte med på noterna och lyste ilsket rött. Såklart - kommer jag aldrig lära mig?

Alltså, ner i svalkan i garaget. Skruva isär kopplingen som fortfarande skvätter lite olja från vcentrumet. Torka rent lamellerna, dra ut tryckstången och kolla o-ringarna. Mmm, ser nog inte helt bra ut. Nåja, får fixa det sen, det funkar ju iallfall. Bara att sätta tillbaka allting igen, ganska så trist och de där fjädrarna ska ju skruvas löjligt många varv. Äntligen allting på plats! Tittar ner för att samla ihop insexorna och ser till min förvåning tryckstången som ligger där. Utanför kopplingen som nu sitter på plats. Intressant! Börja om från början...

Skyller på värmen och avslutade dagen genom att ligga i skuggan och läsa en bok, verkade mer vara min nivå den dagen.

Köra gata?

På med alla kläder, svttig innan man kommer ut ur lägenheten (påminner lite om skidsemester), kanta i full mundering till garaget, låsa upp femtielva lås och kedjor, sen kunde vi rulla mot mek-garaget i norra förorterna. Phu!

Förstår varför jag inte kör gata så pfta. Don Vito gillar inte att köras kall. Tjuvstopp är bara förnamnet, hackar på låga varv gör han också. Hastighetsmärarvajern är paj som vanligt, inga blinkers på... Men ut till garaget kom vi.

Jag skulle byta soppafilter och sätta på blinkers. Byta soppafiler, hur svårt kan det vara? HAHA!

Loss med paketet, lossa en annan slang för att komma åt, ett fäste och sen slangarna till själva filtre. Ta bort filtret och begrunda dina bensinindränkta händer... (Ja, den var nästan fulltankad - hade ni trott något annat???). Sätt dit nytt filter, fäste och andra slangen - plättlätt. Inse att den gröna tunna gummiringen som hänger nere runt paketet i tanken nog är en packning till som ska sitta mellan öppning och paket. Försök få tillbaka paketet med grön ring på plats. Nähä - nu började det intressanta!

Extra intressant att jag hade kommit på hojen och verkligen behövde få det att funka. Tittade lite på Bellona och konstaterade att passagerarplatsen var kvar om det knep för att komma hem. Bara husse accepterade att skjutsa, vilket var mer tveksamt.

Efter mycket fula ord och en hel del hjälp från mekexperten Anders så kom soppapump och packning på plats - utan läckage! Hallelulja! Men nån tid för nya stomps eller framblinkers blev det inte, bak hann vi koppla in. Nåja, det komemr fler dagar.

Packa delar...

Läge: Hojen kvar på verkstan, ska till Gelleråsen för årets första körning på torsdag. Resten av prylarna är i Björnlunda. Jag är i stan. Wow.

Så i helgen gällde det att packa alla delar som inte sitter på hojen, se till att de kommer till stan för att så småningom komma med i släpet till Gelleråsen. Plättlätt för en tjej som är sisådär planerad och strukturerad på hemmaplan. Undrar hur det känns att stå på Gelleråsen och inse att hojen saknar luftkanaler t.ex.? Och varför sitter det "fel" däck på fälgarna som är på hojen så det blir rena femtonspelet att få rätt däck på rätt fälgar?

Tank, termisar skulle ha varit med redan till Arboga - check.
Luftfilter, fotpinnar, bromsdetaljer, värmeskydd, och blandat lull-lull -check
Extra fälgar och däck, depåstöd fram och bak - check
Kuts med sadel, sidokåpor (kan skippas om man frågar Mackan...), toppkåpa - check
Alla lösa skruvar som fanns - hoppas resten sitter på hojen... - check

Att sedan stuva in allt detta plus IKEA-kassen med hojkläder i Golfen var ingen match. Inte alls, tur att solen sken och vi var mätta när vi började... Men nu är iallafall allt i stan, hur det går och skruva ihop det blir en senare fråga!

Kamma dig nu!

Idag ringde det från Arboga. Då är det dags att bli nervös, när vi hade kontakt med dem så sent som i slutet på förra veckan och fick löfte om att hojarna skulle vara klara tills onsdag. Chrisse lovade mycket riktigt att han skulle förstöra dagen för mig och jag höll andan.

Domen löd: En vippa var så sliten att den har börjat äta upp främre insugskammen. Så kammen var sopslut, finito, förbrukad. Ja - och så vippan såklart. Pfah, en vippa mer eller mindre hade jag räknat med. Men en kam... Underligt nog hade de inte en främre insugskam till en 916sps på hyllan och tankar på de italienska leveranstiderna for genom huvudet. Gelleråsen i april, 2 helger Kinnekulle, en CSS och en Knutstorp i maj - skulle det bli något?

Ringer frisörmästare Tom och frågar försynt om en passande kam finns i något gömsle. Tyvärr inte. Men några minuter senare ringer Chrisse igen om meddelar att det fanns på hyllan hos Ducati och med otroligt stor tur så finns de i Arboga på onsdag lunch. Kommer de senare så får jag väl hämta hojen på vägen till Gelleråsen och ägna de första timmarna på instruktörsdagen åt att meka ihop alla kåpor, fotpinnar och annat löst som ska på. Känns som ett mindre problem. Dessutom lär jag hjälpa till att upprätthålla "myten" att Ducatister alltid mekar...

Vid det här laget är jag nästan tacksam för det faktum att jag får lägga 4.400 sekiner på en ny kam, bara den kommer på plats. Kära lilla Don Vito - han är dyr i drift...

Det tar tid att flytta

Bara att göra en pudel och be om förlåtelse för de långe mellanrummen mellan inläggen. Till mitt försvar kan bara sägas att det tar tid att byta jobb och flytta samtidigt. Idag försökte jag få igång mobilbloggen med nya telefonen, men det funkade såklart inte. Makterna är emot mig!

I helgen var det dags att ta det lilla smidiga ärvda ekskåpet från källaren och flytta det till en mer passande miljö på landet. Åhhh - hej! Ett antal flyttkartonger från min lägenhet åkte också in i släpet, samt en sisådär 6 sopsäckar till tippen. Har jag verkligen sparat alla dessa konstiga saker???

Väl framme i Björnlunda så var Mao mycket nyfiken på både skåp och släp.

Skåpet blev perfekt i köket och det blev lite mer plats i källaren för mig och alla långklänningar.

Men inte nog med flytt, lite snabbmek med hoje hanns också med. Peo plockade isär bakdrevet och jag gjorde rent hubben. När alla lager skit var borta såg man tydligt att den var lagom nedsvarvad, lagom kul. Och inte tusan såg det här drevet ut som det i manualen, inte heller som det jag hade innan. Minns tydligt hur jag slet med låsringen som här inte fanns... Intressant! Nåja, den ska ju ändå in på service så får de väl kolla att det ser ut som det ska.

Lite lättare hade det blivit om jag hade kommit ihåg att flytta med kassen med småprylar som jag köpte på Ducati Stockholm till bilen vi åkte med. Istället för att den låg kvar i min bil i stan. Gör om gör rätt.

Nästa helg i garaget

Ingen mek förra helgen, men väl två dagar i skolbänken. Ett försök att få mig något mer bevandrad inom pedaogik och coaching, hoppas det lyckades. Superkul och lärorikt, men ändå så skönt att denna vecka få en helg utan uppbokade tider och dessutom med sovmorgon. Inte dumt för en latmask som jag.

Så i fredags lyckades jag få Solna limousinservice att hämta mig efter fredagsvinet på jobbet och så styrde vi mot Björnlunda och en helg med pyssel. Vårstressen har gjort sig påmind, även om rävarna tycker det är fånigt att hispa sig över det lilla. Jojo - men nu har jag ju hojen 7 mil bort så det där att gå ut till garaget en vardagskväll är inte riktigt att tänka på.

Började lite lätt att sätta tillbaka avgassystemet. Det främre röret och det bakre röret ska ju lite käckt sluta på samma ställe för att sättas fast i samma dubbel-rör. Hm - komma ut på samma ställe? Hur jag än vred och vände så spretade de åt lite olika håll. Dags för ny approach. Sätt bara dit dem löst, sätt fast dem i dubelröret och lirka. Lite bättre. Men inte sitter de ihop som de ska... Men inget en gummiklubba och lite envishet inte kunde fixa!

Startmotorn åter på plats, generatorkåpan på - det går lite framåt. Men det kändes fortfarande lätt kaosartat, så jag slog två flugot i en smäll. Lockade ner mekassistenten samtidigt som jag räddade honom från att köra mer hö, såga ner greanr och hugga ved. Sån't som man gör på landet om man inte rymmer ner i garaget...

Mekassistenten bytte det trasiga bromsgreppet, jag bytte kopplingsslang och slangen till bakbromsen, satte dit bakbromsen, insåg att jag hade glömt köpa själva pinnen som var på tok för rostig för att sättas dit igen, tog en paus. Vi slog våra kloka (?) huvuden ihop för att försöka se var de borttagna kablarna runt batteriet kanske möjligtvis ska sitta. Inte tusan lyckades det, får fråga nån av husmekanikerna som båda var bortresta just denna helg. Hur kom jag på idén att sätta tillbaka saker när den ena är i Åre och den andra på väg till Cartagena??? Det hade kunnat underlättas av att jag hade datorn med fotona på kabelhärvan i originalskick med mig, men den hade visst blivit kvar i stan. Är jag förvånad?

Summa summarum så känns det iallfall bättre efter helgen. Kanske helt enkelt för att kontrollfreaket fick sitt. Ett par goda middagar (lammfilé och gös med parmesancrème) hann vi också med, mammas hotell har sina fördelar!

Överraskning!

Ännu en helg tillsammans med en Don Vito i diverse delar. Medelst tandborste, lampolja, 5-56, avfettning, dremel och lite jävlar anamma skulle det sista bli rent. D.v.s. nederdelen av motorn, bakbroms, sving, bakom framdrevet, dämparen, bromsoken etc. Alla de där riiiktigt skitiga grejorna...

Så här såg det ut bakom framdrevet, inte helt rent:

Och här skulle jag lägga en fin "efter-bild", men så rent lyckades jag inte få det... Stört omöjligt att få bort alla fläckar, vad sjutton har han gjort med hojen innen???

Nåja, börjar skrubba och upptäcker det här:

What??!!!?? Hur bra känns det där på en skala? Men uppenbarligen har jag kört med det under sommaren... Säkert ingen fara, men lite intressant att upptäcka.

Jobbar mig bakåt och tar med lite milt våld bort bromsoket bak. Väldans vad bromsbeläggen sitter löst, tur det är bakbromsen. Tar loss dem och ut ramlar det här:

En lätt tillknycklad hållare - där ser man.

Summa summarum - ingen bra helg i garaget. Men nu får det vara färdigskrubbat så när som bakhjulet med broms. Dags att börja sätta tillbaka saker istället!

Krom? Nä, men puts!

Så kom då äntligen kameran med till Anders garage. Anders garage innehåller massa kul saker, bl.a. pelarborr, tryckluft, svets, slip, arbetsbänkar, dremel och alla tänkbara småverktyg. Men framförallt innehåller det en poler-/slipmaskin. Där har jag stått och putsat på mina förtvivlat bruna avgasrör när grabbarna har ägnat sig åt att försöka ta hål för lysen i kraschkåpor, montera bort och göra rent förgasare i en obskyr blå japshoj och annat rejält. Men jag polerar, som det anstår en tjej...

Den första polertrissan tog slut, när det bara var några centimeter kvar så var det för trickigt att komma åt, så nu har jag införskaffat två nya till garageinnehavaren. Så kvällen började med att försöka få fast trissan på maskinen. Och precis som vanligt lade man en timme på att få grejorna i ordning, innan man ens kommer till själva uppgiften. Tillslut var trissan på plats och polerandet började.

Nån timme senare kom jag ut ur det lilla rummet och enligt Peo hade jag en viss likhet med en sotare. Svart polermedel blandat med svarta bomullsrester och allmän smuts. Till de helsvarta kläderna. Det där opassande skarattet vet jag inte var det kom ifrån, det får bli en senare fråga...

Men så här fina var rören iallfall, nu kvarstår bara lite autosol och duk i de smalaste springorna.

Ner i garaget med dig!

Sol, några minusgrader och det smälter på solsidan. Nu är inte våren långt borta! Med andra ord börjar garagepaniken göra sig påmind. Alltså tittade jag upp mot solen och dök sedan ner i garaget för att ta loss startmotorn. Ta loss startmotorn? Nu börjar det kännas som jag bara plockar bort saker, när det borde vara läge att plocka dit saker igen.

Han är lite naken Don Vito...

Men eftersom kabeln till startmotorn hade rostat fast så gick skruven runt och risken var överhängande att det är lite trasigt därinne. Och ta loss startmotorn är en baggis när ändå generatorkåpan är loss. Sa Lasse, och jag gör som Lasse säger. Vad är lite semlor mot en hel startmotor?

Tomt! Skruvarna lossade och startmotorn borta.

Ja, de tre skruvarna är lokaliserade och bortplockade. Sen sitter den kvar på sin plats. Jaha. Som vanligt då, det där "losa skruvarna så är det bara att ta bort den" brukar inte fuka så bra för mig. Kopplingskåpan sitter fortfarande på sin plats helt utan skruvar... Men lite lirka så lossnade startmotorn faktiskt. Ett stycke startmotor, för några veckor sen hade jag inte den blekaste om vad den här svarta klumen var för något...

Sen belönade jag mig själv genom att gå upp och kisa mot solen. Våren är på väg!

Goodbye jobbet, hej garaget!

Inte så länge sen senast, men likväl läge att packa sin kartong och lämna jobbet för ett nytt. Hur skönt som helst och jag fick ju hela tre dagar ledigt mellan. Förvisso fortfarande lätt nedgången efter influensa och mässa - samtidigt - så jag var väl inte direkt i form. Men det behöver man inte vara för att tillbringa lite tid i garaget med sin pärla.

Så in i bilen och ut till landet för att skrubba lite. Det är obegripligt hur mycket skit det kan finnas under kåporna på en liten hoj. Redan innan mässan fick jag ju bort generatorkåpan, vilket effektivt hindrar att jag ger mig på och skrubba rent bakom framdrevet, om jag inte samtidigt vill ha in massa skit bakom den nu bortplockade kåpan. Så jag fokuserade på främre delarna med alla j-la slangar, kopplingar och annat jävulskap.

Ganska så rent och snyggt, men jag är ju partisk. Frågar du Zeke är det "gör om, gör rätt" som gäller...

För att komma åt vill jag ha bort lilla säkringslådan från fästena. Plättlätt om inte ena insexskruven valde att snurra runt. Dremla, dremla, men inte f-n kommer man åt att drela ordentligt där! Efter ett antla otryckbara ord fick jag ut den ur fästet, med skruv och kom åt att dremla ett ordentligt spår i skruven. Voila, "bara" att skruva bort.

Polygrip, Dremel och en stor portion envishet så lossnade insexskruven...

Nåja, allt framtill utom hjul och bromsar rengjort. Och framtill i det här fallet betyder allt från främre svingen. Bara att sträcka ut de knakande benen och sätta på kaffet, lägga sig på soffan och klia katten.

Akutmek!

Då frågar sig den rätttrogne självklart hur det kan vara akutmek redan i januari när inte hojen ska vara klar förrän i april? Varje projekt har sin tidplan och delmål skulle då mitt jobb-jag svara. Duccejaget svarar - för att jag ska lämna generatorkåpan till Hauge!

Vid närmare syn så så såg kablaget runt batteriet ut som något från en mc-skrot och det var ett rent under att Don Vito har startat för mig. Eller kanske snarare ett bevis på att Odesseybatteriet är rejält kraftfullt. Så klena kablar med rost som en gammal Amazon har kopplats bort, sånär som på två stycken. En som går till generatorn och således kräver en demontering av generatorkåpan, och en som har rostat fast i sitt fäste. Ett fäste som vid förfrågan visade sig vara startmotorn. Ser man på, då vet jag vad den där svarta klumpen är för något!

Fäste i startmotorn på väg ut - ajaj!

Medelst marinering i 5-56 och envishet lossnade muttern tillslut, dock efter att hela fästet hade börjat rotera... Då var det bara generatorkablen kvar. Bakom kåpan.

Kåpan innan jag gav mig på den...

Jaja, specialverktyg tillverkat av herr Söderman fanns tillhands och livlinan i form av "ring en vän" var förberedd. Tur det, för inte tusan lossnade kåpan snällt när jag skruvade in skruven enligt instruktion. %¤/&/(&&%#¤%#! Och herr Söderman hade den goda/dåliga smaken att faktiskt jobba, så han svarade inte. Tursamt fanns Hauge på telefonen och kunde med ett litet smil - jag svär att jag hörde det - konstera att verktyget nog minsann var lite felkonstruerat! Jösses!

Jodå, här skulle det bara vara att skruva i specialverktyget (som inte fastnade på bild). Jomen..

Men det skulle gå att använda ändå, bara man gjorde på ett annat sätt. Och livlinan visade sig fungera även denna gången, "poff" så släppte kåpan snällt. Yihaaa!

Mission completed!

Det är bra att hålla ordning på alla skruvar...

Så nu står Don Vito ännu mer strippad i garaget och är lite orolig för att matte inte får ihop honom igen...

Hämta hoj, polera rör - rena arbetslägret

Den vackra Bellona, röd 1098 har senaste tiden delat garage med Don Vito ute i Björnlunda. Men nu var det dags att återbörda henne till stan och det stora garaget där kraschkåporna ska fixas till. Så igår tittade vi på släpet på parkeringsplatsen, konsterade att det inte var en lämplig dag att köra olagligt med sommardäck, åkte till macken och hyrde ett likadant med vinterdäck.

Idag var det dags att påbörja fixandet, vilket för min del var att ta pusslet bestående av blandade avgasrör och börja putsa dem. Bruna, rostiga, usch och fy. Så otroligt bra att garaget var utrustat med en liten fast polermaskin! samt en pelarborr och scotchbrite-trissa.

Några timmar senare var polertrissan i maskinen nästan slut, det låg slipmedel, lumpdelar och skit i oanade mängder bakom maskinen. Men rören började arta sig. Det blev i det närmsta kromglans på vissa delar, andra var knivigare. Och för att få klart det hela behöver jag införskaffa en ny lumptrissa åt garageägaren. Det började bli lite svårt att komma åt på slutet. Nedsliten trissa = liten trissa = svårt att komma åt de krokiga rören.

Men mobilen låg hemma, så något foto på de fina rören blev det inte. Får försöka komma förbi och skaffa bildbevis snart...

Julbadet

Som det bör sig ska man vara ren vid jul. För Don Vitos del betyder det att den stora rengöringen börjar vid jul, det är en bit kvar innan jag skulle våga kalla honom ren.

Igår gick jag igång med elkablaget som är i sämre skick än vad det var på Luciano. Ett under att han snällt (hm, nåja...) har startat under sommaren med tanke på hur kablarna runt batteriet hade ärgat... Som vaanligt glömde jag att ta en "före-bild", utan tänkte bara på att dokumentera hur allting satt ihop!

Men här är lite smutsiga reläer (väl?) innan stora putsen:

Ganska så smutsigt och det gällde väl för alla kablar, kontakter och för övrigt runt omkring också...

Så med hjälp av kontaktspray, tadborste, 5-56, trasor och lite silikonspray på slangarna så började det faktiskt arta sig. De av Lasse markerade kablarna var bortplockade för byte (ja, utom den som går till generatorn och behöver lite mer kvalificerad hjälp...) och resten var isärtaget, rengjort och smort.

Se så fint svarta kablarna blir!

Ett litet steg på vägen till en tip-top Don Vito, men det är iallfall påbörjat!

Mer strip i garaget

Insexskruvar är ju smidigt. Men så lätta att dra sönder... Ponera att man har köpt en ny hoj och inte hunnit lossa, rengöra och fetta in alla skruvar. Då skulle man kunna tänka sig att en del skruvar hade tjorvat fast sig lite. Rent hypotetiskt alltså.

Den hypotetiska skruven var denna gången inte oljepluggen tack och lov, utan den lilla skruven som håller ihop de båda ljuddämparna. Lite ivrig så drog jag såklart till lite hårt och kände hur den lilla insexan gled runt. Hoppsan Kerstin, så det kan gå. Men det är inget man inte kan lösa med en Dremel, så snabbt fixades ett litet spår i skruvhuvudet. Sen var det bara att byta verktyg och vips var den borta. Phu!
Liten skruv med nytt spår i.

Ljuddämparna plockades loss, avgasrören likaså. Kom ihåg hur attans segt det var att få bort skruvarna till det bakre fästet, tack och lov för det nya fina lilla spärrskaftet! Batteri, koppling (men inte centrum och korg), plattan under bakramen, fotbroms, kopplingspedal, kedja. Grej på grej plockades bort och las på hyllan. Som en liten bonus lyckades jag desssutom komma på hur man tömmer tanken. Undrar om jag ska börja läsa Haynesmanualen innan jag frågar klubben nästa gång?

Sådärja, det var den lätta biten. Nu ska allt bara göras rent, bytas ut och återmonteras. Kan ju inte vara så svårt, eller hur?

Meksäsongen har börjat!

Äntligen en helg i lugn och ro ute i Björnlunda. Vilket innebär att krypa ner i garaget och pyssla om Don Vito, mellan ompysslandet av katterna.

Så här såg han ut när dagen började

Helt i körskick, han till och med startade när jag skulle varmköra! Först av med alla kåpor, innan han blir för varm att ha närkontakt med. Backade sen ut rumpan till dörren och lyssnade till det härliga ljudet tills han blev varm och go. Rullade tillbaka och skruvade loss oljepluggen. Det gick som en dans, för jag hade - håll i er nu - kollat att den gick att få loss innan jag varmkörde. Lyckades t.o.m. med konststycket att inte tappa pluggen i oljan. Tillräckligt stor bytta hade jag också. Weird!Oljepluggen kvar på spärrskaftet - inte i oljan...

Tanken, trattarna, luftburken, luftsnablarna, lysena, bakhjulet och alla kolfiberskydd runt kedja och bakhjulär också avplockade. Låter ju som en baggis. Men om elkablarna till blinkersarna vägrar lossna och det sitter muttrar bakom skruvar på totalt oåtkomliga ställen så tar det lite tid. Vem tusan kom på att skruva ihop de olika skydden med skuv och mutter? På ställen som absolut inte går att komma åt med hylsa på baksidan. Slutade med att bakhjulet också åkte av bara för att jag skulle få av bakskärmen...

Snabbkopplingarna till tanken läckte som vanligt vid avplockningen, men förutseende som jag är (!?) hade jag en rejäl trasa under så det inte skvätte ner resten av Don Vito. Jag är så ordentligt att det måste komma ett rejält bakslag snart.

Nåja, det slutade med att jag drog sönder en liten insex-skruv till ljuddämparfästet, så lite mig själv är jag allt. Och förvisso åkte handskarna av på slutet, men jag kom inte åt de fåniga skruvarna med muttrar på annat sätt. Ja, jag vet. Jag ska köpa nya handskar. Eller åtminstone leta upp mina fina Tegera och ha dem i garaget...

Dagens resultat:
En läbbig metallflisa modellnagelbit tillsammans med lite småflisor på oljepluggen.


Oljekladd i kopplingskåpan, det läcker någonstans inne i kopplingen, suck!


En ganska så strippad Don Vito.


Nu börjar det verkligen likna vintersäsong.

Grus i maskineriet

Dags att ta sig själv i kragen och byta framdäck. Ja, ta loss hjulet och lämna in detsamma tillsammans med nytt däck till Kjelle alltså. Ta loss framhjulet har jag ju gjort "några" gånger i år, så det känns inte som någon stor grej längre. Men för att få av framhjulet måste hojen upp på depåstöden, och det visade sig vara en värre match...

Hojen står på grus. Grus är dåligt underlag om man vill använda depåstöd. Det är svårt att rulla de små hjulen på gruset. Därför hade jag förra året två stora masonitskivor som underlägg, en fram och en bak. På mystiskt vis har den ena försvunnit under vintern, så nu har jag bara en, hur göra då?

Man använder den fram och sätter bakstödet direkt ner i gruset. Det behöver ju inte rulla på hjul, man kan ju häva upp hojen som med de gamla originalstöden. Rätar upp hojen, ställer mig bakom och häver mig på stödet. Finemang! Men då rullade den för långt bakåt för att framstödet skulle få plats på plattan. Om igen, ner med hojen, håll emot, dra lite, och OJ vad den började luta! Slänger mig på sidan och lyckas hålla emot med låren mot termisarna. Lite hjälp av stödet som sjönk ner i gruset hade jag nog också. Bara att ta i och häva upp hojen rakt igen.

Tillslut står den rätt på bakstödet och jag ska bara få upp den fram. Den fina skivan visar sig då vara lite uppblött, så istället för att hjulen på framstödet rullar in så häver sig bakstödet upp igen. Nää, stopp nu! Lirkar och försöker trycka in framstödet mer tvingas ge upp. Har inte lust att tappa ner hojen och bryta ditten och datten. Sån't som fotpinne och bromshandtag har jag hört att man kan bryta då...

Ger upp, ringer Ronny som rycker ut och lyfter upp styret samtidigt som jag trycker in stödet. Ser man på, nu gick det förträffligt. Så sen leker han kommunalarbetare och ser på när jag jobbar tills han får banka lite med gummiklubban på axeln. Imorgon blir det inlämning!

Kuts-problem

En tråd på forumet handlar om monokuts på biposto-bakram. Så här kommer ett par bilder på hur man kan lösa det. Snyggt? Vadå, men det är ju på insidan...Jag köpte en bit platt aluminiumstång (den som sitter tvärs över kutsen), kapade den i lagom längd och bockade upp ändarna så den skulle få samma vinkel som kutsen. I den borrade jag två hål för att kunna sätta fast fästet som är ett original monofäste från Ducati. Det är den mässingsfärgade delen med två stora gummiploppar.
Fästet skruvades fast i aluminiumstången och stången spacklade jag helt enkelt fast med Plastic Padding (det blågröna). Det höll bra i ett år, men i sommar så släppte den lite. Inget som inte gick att fixa med PL400 (det vita kladdet).

I och med att fästet kommer upp en bit passar monokutsen på bipostoramen. Samma princip som om man sätter en sps-kuts på, då sticker fästet ut en bit.

Tack Ronny för idé och hjälp :-)

Anna - bromsarna 1-0

"En liten jävla skruv" för att citera Johan. Den förenade bromsok och bromsslang och var helt omöjlig att få bort. Ett bromsok hade lossnat men inte det andra. Speciell öppen ringnyckel införskaffades, varmluftpistolen laddades och skruven hade marinerat i 5-56 i tre dar. Nu j-lar! Det enda som hände var att muttern blev rundare och jag fick kånka grejor fram och tillbaka. Det är ju inte så att det finns ström till varmluftspistolen på logen...

Idag var jag förbi Ducati Stockholm och hämtade de beställda prylarna - snabbkoppling till tanken och bricka till kopplingen. Tog med bromsoket med påhängande slang och handtag och visst fick jag hjälp. Plopp så var skruven loss! Magic fingers...

Efter middag och ett glas vin i solskenet så var det bara att knata ut till logen och fylla upp bromssystemet. Hade glömt bromsbeläggen i garaget - gå tillbaka. Hade glömt sprint och klämman - gå tillbaka. Sprint och klämma inte i garaget, måste varit i verktygslådan iallafall. Ut till logen igen. Tömma hela verktygslådan i jakt på liten påse. Inget där. Tillbaka till garaget, leta leta. Rotade t.o.m. igenom skräppåsen, men nej. De sunktiga gamla beläggen låg prydligt på hyllan, men de andra delarna var puts väck. Tog tillslut delarna från Luciano och satte på dem istället, febrilt funderande på vad jag kunde ha gjort. Skyller på katten...

Fyllde upp och luftade systemet, lite luft är det kvar känner jag. Men det får bli senare när den har stått till sig... På med kopplingskåpan och kåporna - Don Vito är färdig för Kinnekulle!

Tidsoptimisten mekar...

Okej, håll i er nu. Idag har jag hunnit med att:

- Byta plats på bromsskivorna med allt vad det innebar av hjulbyten

- Bytt plats på batterierna, d.v.s. monterat bort hållare och satt dit mitt hemmafix...

Vanligt batteri åter på Luciano, observera hur rent det är bakom!

- Satt tillbaka Lucianos koppling, fått noja och tagit bort allt utom korgen igen. Tror det saknas en bricka.

Kopplingskorgen är iaf på plats!

- Tagit bort tryckplattan på Don Vitos koppling för att kolla att den verkligen satt rätt. Klart den gjorde, Zeke vad tar du mig för??? Tror du inte att jag gör som du säger till mig...

- Bytt styrkrona!!! Inklusive justering av hur sänkt framdelen ska vara, helt enligt metoden "tänk fel först, rätta till sedan". Tur jag jag en stark mor som hjälpte mig hålla upp framdelen när jag justerade gaffelbenen!

Gamla kronan med plats för clip-on ovanför kronan.
Originalkronan på plats!

- Båda hojarna har hjulen på!

- Bytt stöd på DonVito till ett som inte släpper upp sig själv. Och satt ett sådant på Luciano.

- Bytt kopplingsvätska på Luciano.

- Fått bort en av de fastrostade muttrarna på Don Vitos bromsok. One down, one to go!

- Gjort rent nämda bromsok, fy i h-e vad de såg ut. Björn, vi måste prata underhåll av hoj ;-)

- Gjort rent allt jag har tagit bort och satt dit...

- Startat Don Vito och konsterat att nu behövs bara bromsoken, så är allt klart med honom :-)

- Knatat minst tre kilometer mellan loge och garage. "Det man inte har i huvudet får man ha i benen" har aldrig stämt bättre!

Kort paus för lunchmacka, sen har jag ta mig tusan hållit på från nio till sex utan större avbrott. Tur att dörrarna står öppna mot den svenska sommaren och att mamma hängde ut min vita tvätt. Kanske hade varit konstnärligt med mina svarta fingrar på, men jag kan avstå.

Jag ska aldrig köpa hoj mitt i säsongen igen! Inte om den ska sättas iordning lite snabbt iallafall... Phu!