SDK + SMC = Kaos och glada miner!

Mitten av maj, Ducceklubben har lyckats få en av SMCs sporthojskurser vikt bara för sig. Som alla vid det här laget vet så betyder en bandag med La Famiglia inte bara körning, utan det ska grillas, dricka kaffe, skruvas och umgås i största allmänhet. Så Ex-presidenta Charlotta hade bokat upp alla stugorna på Kinnekulle Camping och fyllt 48 bäddar med Ducatister. Inte bara natten före, utan självklart även på fredagskvällen efter duccedagen. Dels skulle många köra den vanliga kursen på lördagen, dels stannade ytterligare ett gäng kvar bara för sällskapets skull. Eller ska jag säga grillens skull??

Fredag morgon, inskrivningen börjar 07.00. Utan att låtsas om det tänkte jag att de morgontrötta ducatisterna kanske inte skulle komma sådär direkt. Helt fel. För det första sov ett gäng i depån och hade ju bara krypavstånd till besiktningen, för det andra kom de första inrullande redan 06.50! Detta ihop med att vår käre träningsledare med nycklar och inskrivningsblanketter hade ställt klockan en timme fel gjorde hela inskrivningen glatt italiensk. Det artar sig...

Ännu bättre blev det när Hauge lastade ur sitt gigantiska släp och ställde upp kaffemaskinen till storögda blicker från ett antal instruktörer som mumlade något om "det stämmer verkligen!" "de är inte kloka de där ducatisterna"...

Så småningom blev alla inskrivna och dessutom indelade i grupper och dagen kunde börja. Tänk att få höra muller istället för ylande på en kursdag :-) Lite mekande i depån förgyllde dagen och stämningen var på topp som vanligt. Mullrandet la sig och den sedvanliga däcksbyrteskarnevalen började i solen innan det var dags att bege sig till Kinnekulle camping och grillning.

Hauge hade fått ny styrande kvinna, Charlotta ryckte in med den äran. Med andra ord kom det mat på bordet denna kväll också, lagom italienskt sent i kvällssolen. Snäll som jag är agerade jag chaufför och fick bara nosa på matlagningsvinet. Okej, någon liten klunk slank ner i början på kvällen... Instruktörerna var om möjligt ännu mer storögda och så småningom mätta och belåtna.

Vanliga sporthojskursen dan efter var rena antiklimax, även om det var ett frösvarligt gäng duccar kvar även den dan. Snälla Janne lyckades fånga mig på bild när jag för en gångs skull inte hänger ut med rumpan och har överkroppen kvar över hojen - tack och bock!

En äldre herre på Bumse provade terrängkörning rakt över sumpmarken i Kvarnkurvan och det verkade riktigt illa. Tack och lov gick det bra med honom, endast något knäckt revben trots avåkningen i otrolig fart. Phu! Summa summarum - en toppenhelg på banan!

Bilder från SMC på Gelleråsen

Här kommer lite bilder från helgen, nu har de som fotade börjat lägga ut dem på diverse hemsidor och jag tankar glatt ner dem. Då gör det inte så mycket att jag glömde kameran...

Här håller vi det oförtjänta ryktet om att ducatister alltid måste meka igång... Don Vito var inte riktigt klar för att köras när jag kom dit.

Peo var dock ute och lärde känna Bellona.

Ronny med Dicks gamla kåpa, men blir alldeles förvirrad.

Det var faktiskt inte bara jag som skruvade - den här killen bytte hela kopplingen. Jag tog faktiskt bara isär och smorde min!

Tillslut kom vi ut på banan och det kändes förvånansvärt bra även om det var lite försäsongs-stelt.

Examinerad!

Ja - jag var ganska spänd. Inte för att jag var orolig för att jag inte skulle kunna teorin eller köra alldeles för dåligt. Men man vet ju aldrig vad som kan hända, psyket kan ju ställa till det. Om man absolut inte får vurpa kan man ge sig på att det händer. Men det hände inte tack och lov, hjärnan höll sig i schack. Det närmsta jag kom var att tappa Don Vito i depån, men det är ju inget ovanligt. Så bra att jag precis hade bättrat på de gamla skrapmärkena...

Jag har inte fastnat på bild själv, men andra kända "La presidenta" har:

Snyggt ekipage - Charlotta susar fram med Stonerkåpor. www.voj.se

Tre toppendagar i solen och blåsten på Gelleråsen (inget regn???) och resultatet var:

- Examinerad sporthojsinstruktör
- Bättrat på "fördomarna" att ducatister alltid mekar genom att skruva ihop Don Vita i depån istället för i garaget.
- Sett sambon bli lyckligare och lyckligare över Bellona
- Dragit gasen i botten för att hänga med nämnda Bellona på rakan (h-e vad 1098:orna går!)
- En liten beundrarskara till hojen och den kaxiga "du blev just omkörd av en tjej-texten"
- Solbränna i röd form på näsa och kinder
- Träningsvärk och stort leende!

Årest första bandag avklarad

Tjohoooo - han funkar! Hämtade Don Vito på vägen till Gelleråsen och instruktörsdag med SMC. För att verkligen sprida det befängda ryktet att ducatister alltid måste meka så ägnade jag fösta timmarna åt att skruva ihop honom i körbart skick. Det är ju inte så att jag lämnade honom på servicen med alla kåpor på...

Lagom till andra passet kom jag ut, kör ut ur depån och hela hojen skakar som en skördetröska. Uh-hu! Stannar och rullar (knuffar, puttar, sliter - välj ord) honom på gräset tills det var en lucka i staktet. Dagens gympass! Tänker att kopplingen kanske inte funkar, det kändes som den inte fick i växel riktigt. TAr av kåpan och ser att den är svarvad. Hoppsan! Dessutom sitter tryckstången fast, så det blir lite telefonsupport med Janne i Arboga som lugnar mig. Med infettade lameller och nya distanser till kåpan går han som han ska igen och jag komemr ut två varv på sista passet innan lunch. Lycklig!

Dagen har ägnats åt en grupp med två ducatister av tre deltagare - inte illa. Fast jag skulle behövt ha Isa där som kunde visa monsterhäng, det efterfrågades hur man hänger så man kan skrapa knä på ett monter och mina erfarenheter på den fronten är begränsade. Till noll faktiskt. Men jag vet ju hur det är att vilja...

En dag imorgon också, träningsvärken komemr inte vara att leka med!