Skinnställ 2010 har börjat

Andra människor har beach 2010 som mål, vi Ducatister har oftast "Skinnställ 2010" som vår målsätting. Det är ju för hemskt att garderoberna alltid krymper ställen över vintern och vi stackare tvingas späka oss för att kompensera detta.

Vår späkning har börjat på det lokala gymet, medlest löpband och gruppträning. Själv har jag hittat "Dansmix", en fånigt svettig kobination av dansande och gympande. En glad kille får en hel sal med tjejer att jucka mot spegeln - briljant! Men som sagt, en hel sal med tjejer. Alltså inget för den manliga halvan av hemmet.

Så igår var det dags att testa Bålstyrka 30. "Bålstyrka får du träna alla de muskler som stabiliserar bålen. Du stärker både rygg, svank samt den viktiga bäckenbottenmuskulaturen. Det är numera välkänt att de musklerna påverkar vår balans, koordination och styrka. Ett Bålstyrkepass är 30 minuter långt. Det passar alla och inga förkunskaper krävs."
Låter som ett bra pass för trötta ducatister. Jo tjohej!

En käck, fräsch sadist som plågade oss med magövningar och armhävningar på löpande band. Svetten droppade på golvet och ett flertal gånger hördes en tydlig "duns" när fröken helt enkelt trillade ihop eller tappade ner benen. Som en riktig sergant gick hon runt och kollade att vi inte fuskade och svankade och när hela kroppen skakade så kom det "bara fem till nu!". När vi gick därifrån skakade kroppen och vi var lätt illamående.

Suveränt - jag har hittat mitt perfekta pass!

Säkerheten först

En gång i tiden var jag en glad hästtjej som tyckte att det var fånigt dyrt med ridutrustning. Dyra ridbyxor, dyr hjälm, stövlarna kostade hur mycket pengar som helst och själva ridningen ska vi inte ens prata om. Idag har jag hittat ett botemedel - börja kör hoj... Helt plötsligt känns inte ridhjälmen för 1000 kr speciellt dyr, och hanskarna för några hundra är ju rena fyndet.

Den andra sidan som har påverkats är säkerhetstänkandet. Det gäller ju förvisso inte bara mig, men ändå. Idag är det säkerhetsväst och bra hjälm som gäller, annat var det förr. När jag krängde på mig den otympliga säkerhetsvästen började jag fundera på om man inte skulle kunna använda MC-skydd istället. En sån där väst med bröstskydd och ryggskydd, det känns ju lite smidigare än dessa klumpedunsar i neoprenliknande material. Fast å andra sidan, en väst som ger lokal värme runt magen skulle kanske kunna säljas som trim-medel!

Säkerhet hit och säkerhet dit - hur kommer det sig att jag som är så försiktig (närmast feg) ägnar mig åt sporter som kräver att jag står och klär på mig en massa skydd???

Lantliga leksaker

Nu var vi ju inte i fjällen, men hälsosamt och stärkande var det på Ombergs turithotell. Vi var nere vid frukost med de andra pensionärerna redan före nio, så vi kom iväg hemåt redan på förmiddagen. Via ett pit stop på Biltema (vi skulle ha en tratt, det blev smått och gott för 1200 spänn!!) kom vi till den lantliga oasen Björnlunda. Som vanligt satt mamma oss i jobb, så nu är potatisen upptagen för året. Svettigt i septembersolen, men ack så mysigt. Varm sol betyder ju grill, och eftersom vi är som vi är så shoppade vi en ny sådan under sommaren:
Jo, den är faktiskt så bra som man kan förvänta sig...

Don Tony hade skickat med oss godsaker så skulle dessa grillas:

Fänkålskorvarna, himmelskt gott!

Utlåtandet från mamsen var en njutningsfylld tystnad, vilket är lika osannolikt som att jag skulle tystna... Mer än godkänt både åt grill, grillmeister och korvarna!

Shoppinghojar?

Ibland kan man inte skjuta på saker längre. Nu var det verkligen dags att fixa min läckande koppling så det skulle bli lite lättare att växla innan Knutstorp. Efter ovanligt lite problem lossade centrum-muttern och jagh kunde plocka loss hela kopplingscentrum. Hittade efter lite huvudkli packningen som troligtvis är orsak till det ymniga flödet av olja och pillade bort den. Jomenvisst, precis en sådan hade jag ju fått med mig från butiken! Så efter lite mer pill, lite svära och lite banka så satt den på plats.

Återmonterade centrum och kostnaterade som vanligt att man nu måste fästa mothållet på andra sidan fotpinnen. Äh! sa Peo, det är ju bara 180 Nm, jag håller emot. Jojo, så talar en 1098-ägare som är van vid modiga 230 Nm på bakhjulsmuttern. Men dit kom den med två knak i armbågen, och lamellerna kom också på plats efter viss oljetorkning.

Under tiden hade Peo ägnat sig åt bromsvätskebyte, frånDot4 till Dot5. Så efter detta kände vi att en lite provtur var på sin plats. men lusten att kränga på sig alla grejor och köra iväg var inte påträngande, så hur göra? Hm, vi ska ju ändå till affären... Så på med jacka, hjälm och handskar och så puttra ner till affären. En kort sträcka på lite större väg och försiktigt prova bromsverkan. Funkar fiiiint!

Parkera utanför affären, ta med tankväskan in, shoppa lilla oxfilén och så hem igen. Ser man på, inte visste jag att jag hade köpt mig en shoppinghoj!

Länge sedan sist

Jaha, sommaren när det brukar vara som mest inlägg om alla körningar... Men inte i år, det tog tvärstopp. Skälet är enkelt, när min kära "extra-pappa" gick bort så gick alla fokus åt att upprätthålla vardagslivet och bloggandet lockade inte. Sen kommer det konstiga - när jag inte har skrivit på länge är det svårare att komma igen på något sätt. Bakvänt, det svåra borde ju vara att ha något nytt jämt och ständigt, men så funkar det inte för mig.

Så - framöver kommer det förhoppningsvis bloggas som vanligt. Dessutom med lite retroaktiva inslag från sommarens händelser. Som t.ex. Kemora, där jag befann mig när lusten tog slut. Eller Ducceklubben på Gelleråsen, eller på Kinnekulle, eller årsmötet och KM, eller...

Håll ut, det kommer mer!

Flytta är straffet från helvetet

Ja, det kanske syns vad jag tycker om att flytta. Nu känns det som att jag har hållit på i ett halvår, lite lätt pö om pö sådär. Det verkade som en bra idé - då. Nu känns det som det hade varit lättare att flytta allt på en gång, med flyttfirma. Sen att det inte på några villkor hade fått plats i den gemensamma lägenheten, det är en helt annan historia.

Recept på flyttgröt, inte att rekommendera:
2 st fulla 2 rok
2 inbitna singlar med en överkärlek till mycket prylar
Ett okänt antal motorcyklar

- Tag singlarna, flytta med lite kläder till ena lägenheten. "Vi ska bara testa lite..."
- Inse att det är jobbigt att röra sig mellan två lägenheter, bestäm att hyra ut den mindre bostadsrätten.
- Flytta över lite mer prylar, så man verkligen inte behöver åka "hem" så ofta.
- Kom fram till att det är lika bra att sälja medan konjunkturen är god.
- Flytta en del av kälarförådet till stugan på landet, perfekt plats för ärvda saker.
- Inse att det behöver renoveras lite innan försäljning.
- Flytta lite mer bra-att-ha-saker.
- Skaffa mäklare som kan sälja, han rekommenderar lite målning innan.
- Flytta lite mer saker, svär över att källarförrådet i den nu gemensamma lägenheten inte är tillräckligt stort.
- Skaffa bra hantverkare som målar lägenheten lite snyggt.
- Inse att det måste tömmas lite mer innan renovering - paniiiik, bit ihop och töm! Knö in resten på vinden...
- Låt hantverkarna jobba, se till att de slänger överblivet "skräp".
- Få panik över att det måste storstädas innan visning, pusta ut när hantverkarna kände nån som kunde städa. Kvitto? Vad är det?
- Beundra den nymålade lägenheten och fundera på varför du inte hade det så här snyggt när du bodde här.
- Skaffa externt förråd till lägenheten...
- Fundera på om det är lite för tomt för visningen, flytta tillbaka och fyll på med lite saker i hyllorna.
- Visa lägenheten och håll tummarna.
- Skriv på kontrakt på lägenheten, skratta hela vägen till banken.
- Köp ingen 1098R för pengarna. Inte ens en ny gathoj.
- Ägna en hel helg åt att tömma resten av lägenheten och vinden (hur är det möjligt att det fick plats så mycket där????).
- Knö in ytterligare flyttlådor i lägenheten och källarförrådet.
- Lova dig själv att inte flytta på en evighet. Åtminstone inte på ett halvår eller så...

Hoppas det är värt det....

Kontor som kontor

Fördelen med livet som projektledare i den storslagna bygg- och fastighetsbranchen är att man mellan varven kan sitta och jobba lite var som helst. Protokollen från mötena, planeringen, kostnadsuppföljningarna, kolla mailen, rapportera tiden, telefonsamtalen - det mesta går att fixa medelst det fina "anywhere"-systemet från jobbet. En liten dosa, min vanliga laptop och en internet-uppkoppling så ska det teoretiskt fungera.

Teori och praktik är inte alltid samma sak, inte i det här fallet heller. Det är jättesvårt att skriva rent protokollet om inte anteckningarna kom med från det vanliga skrivbordet t.ex. Har jag hört. En kompis säga alltså.

Men datorn var med och släktens lilla redovisningsbyrå erbjuder både skrivbord, skrivare, katt på skrivbordet och braskamin. Samt min gamla radio från det hippa 80-talet, komplett med glittrande stickers. Numera fast inställd på P1, men det får väl anses passande för en tant som mig. Utsikten över det blommande Gullregnet är inte heller helt fel, däremot den gamla länsfåtöljen som kräver betydligt större sittfläsk än min bortskämda kontors-stols-rumpa. Löses lätt genom en kudde, med viss mängd katthår på.

Distraktion på skrivbordet... Observera den inte helt nya telefonen!

Betyg för lantligt kontor: 4 gosiga katter av fem möjliga.

Svensk sommar

Kör motorvägen ut mot Björnlunda. Fredag, klockan är runt 12 och jag har jobbat färdigt för veckan. Toppen!! Bara en liten sak... Termotern visar på 9 grader och det regnar. Och blåser småjävlar. Det är den 5:e juni ocj för fem dagar sedan låg jag i skuggan och flämtade. Suck.

Svensk sommar när den är som sämst!

Tant-träning

Ibland när man går på gym så ser man nån äldre, inte alltför stor gråhårig herre lyfta skrot som får ungdomarna att blekna. Eller skutta runt på intensivpasset som om det vore ett lätt-pass. Själv känner jag mig fortfarande som "ung" och ser med skräckblandad förtjusning på.

Men ibland så kommer man och ser på småtjejerna i hippa kläder som ser ut som de bor på gymet, innan man tittar ner på sina egna lagom slitna kläder och otränade kropp. Igår skulle denna ohippa uppenbarelse testa dansaerobics för första gången på det här gymet. Lite jazzdans har jag fuskat med, aerobics är jag tämligen obevandrad i och senast jag försökte något liknande stod jag mest och var förvirrad.

Så det var med blandade känslor jag gluttade på den unga bblonda tjejen i tjusiga jazztights i omklädningsrummet. Hur ska det här gå? Men när jag kliver in i salen så är det första jag ser en gråhårig tanta och genast känner jag mig som en käck yngling. Tills hon vänder sig om och jag läser på ryggen:

Östgötabaletten

JO tjena - bara att ta ett djupt andetag och kämpa på...

Vååååår!

Så var det äntligen dags även för Tokholmarna. Solen skiner och det är ljummet när man sticker ut näsan. All den eländiga snön som kom förra helgen har smält och fåglarna gör allt för att kvittra starkast.
Utsikt från kontorsfönstret, usel färgåtergivning...

En gul hoj av okänt ursprung passerade några gånger under gårdagen. På tredje varvet insåg jag att han körde fram och tillbaka över Västerbron, säkert med ett stort fånflin bakom hjälmen. Själv kan ajg inte ägna mig åt sådana excesser - Don Vito står tryggt (?) parkerad i Arboga och är inte färdig för att komma hem ännu. Och när han väl kommer hem återstår lite småpyssel innan han är fullt flygfärdig. Sen är det bara att hoppas på vädergudarna till första körningen...

Släpvagnsvarianten

Alla vet vi ju att husvagnsfolket tillbringar sin tid i matchande träningsoveraller, gärna i tveksamma färgställningar och kvalitet. Nu tillhör inte vi husvagnsfolket - ännu - så vi skulle självklart inte komma på idén att köpa matchande träningsoveraller.


Nejnej, vi tillhör ju släpvagnsfolket och har vår egen variant på detta tema:

Ja - det är okej att garva...

Hushållspoäng

Ibland är jag en god människa. Som när jag en vardag ställer mig och kokar ett rejält lass köttfärssås och bjuder den trötte mannen på. Vuxenpoäng, hushållspoäng, töntigt - kalla det vad du vill. Men erkänn att det är ganska så skönt att ha några lådor i frysen!

Lite självberöm

Kliver av tunnelbanan, bussen mot kontoret står och fyller på med folk. Ställer jag mig i kön för att åka den varma goa bussen? Nej, jag går i snålblåsten över bron istället. Kommer fram med röda öron och näsa, men ganska så pigg iallfall.

Nu känner jag mig duktig för idag!

Ny på jobbet = teknikpanik

Ny på jobbet igen. Denna gången är det inte så länge sedan jag bytte, så jag kommer ihåg hur överj-ligt det är med all ny teknik. Dator och telefon t.ex. Har nu tillbringat en vecka som i stort bestod i att:

1) Försöka få ordning på datorn. Vista. Vista. Vista - ahhhhhhh! Samt en skärm som inte riktigt är kompatibel med datorn. Var för sig är de säkert jättebra, men att få till en bra skärmupplösning har tagit sin lilla tid.

2) Telefonen. Få över alla kontakter från den gamla till den nya telefonen. Eller telefon förresten - det är en liten dator man kan ringa på. Inte samma sak. Så här sitter jag och petar med den lilla pennan på skrämen och kliar mig i pannan.

Bäst var det när jag ringde och kom till en växel med tonval. Och skrämen hade gått i viloläge. Och det är på skärmen jag trycker på siffrorna. Sen lärde jag mig hur man hävde viloläget, det kändes som en bra idé...

Jaja, det blir säkert bra med super-duper-telefonen så småningom, men just nu känner jag som alla gamlingar: Jag vill bara ha en "vanlig" telefon, hjälp!

Lagen om alltings jävlighet

Och så var det dags för Murphy igen. Här ska jag sluta på jobbet om två veckor och kan inte påstå att jag skulle bry mig nämnvärt om ifall jag blev sjuk resten av tiden. Då är det ju inte mitt fel att jag inte hinner klart med mina saker, logiskt sett. Vad händer då? Jo jag börjar känna mig lite risig på torsdag kväll, tar lite sovmorgon på fredagen och jobbar hela dagen. Däckar ihop på kvällen och vaknar med feber och totalsnuva på lördagen. Skickligt.

Det enda som går emot Murphy är att jag fortfarande idag måndag är rejält krasslig och kommer nog så vara minst en arbetsdag till. Och vad gör jag då? Jo jag kopplar upp mig och jobbar hela eftermiddagen så att de där gulliga 93 fakturorna är attesterade och klara...

Hur gick det till????

Nåja, nu blir det vila och sova-sova-sova så att jag är pigg och kry till helgen och mässan!

Boan uppruggad och klackarna fastlimmade

Inna jul dök det upp en glittrig liten inbjudan i brevlådan. Javisst, i den fysiska lådan - inte i mailen! Jag var visst inbjuden till en "liten men glamourös soaré", inte illa. Alldeles för ont om den typen av tillställningar nu för tiden.

Så dagen efter årets stora dagen-efter-dag så dök jag in i garderoben och hittade en fjäderboa och en partystass. De höga klackarna på och oljan ordentligt avskrubbad från händerna. Ett par flaskor bobbel i en presentförpackning fick ersätta drinklikören som glömdes i fel lägenhet, så hoppade vi in i taxin.

Väl i festernas högborg Sumpan så fick man en fördrink i näven och snittarna serverades. Den första omgången snittar ska tilläggas, någon hade uppenbarligen stått hela eftermiddagen och fixat. Drinkbordet var lika imponerande med en salig blandning sprit och likörer.

Sedan startade drinkblandningen med hjälp av små lappar med nummer på. Bara att försöka hitta på en drink med just de två ingridienserna. Vissa lättare och andra svårare... Minnesvärda drinkar är shotsen med melon- och bananlikör, bobbel med kurant samt den suveränt goda glassdrinken med Kaluha och mintlikör. För att inte tala om den tyska gräddlikören i en flaska formad som en spermie...

Tack Nillan för ett underbart initiativ, synd att du inte blev av med fler flaskor av de konstiga likörerna. Snart har någon annan en fest för att bli av med sina och då kan du bli av med dem!

Nytt år, nya mål

Jaha, så var det 2009. Mentalt befinner jag mig ungefär i november 2008, har inte riktigt hängt med i kalendern. Innan jag vet ordet av så lär det vara april och jag sliter som ett djur för att få klart Don Vito innan första körningen...

Nyåret firades ståndsmässigt in med löjrom och hummer, tillsammans med en flaska Bollinger. Mindre tjusigt kanske att det var mamsen som stod för bjudningen. Men det är småsaker i sammanhanget. Såhär vid nyår är det ju brukligt med nyårslöften och vanligtvis så går det åt pipsvängen. Med andra ord är det stenkorkat att avge vackra löften som spricker fortare än man hinner säga 2009.

Så mina löften inför 2009 är tämligen blygsamma:

- Vara snäll mot mig själv genom att äta god mat
- Träna minst som förra vintern så jag orkar med sommarens bankörningar
- Köra massor av bankörningar
- Ägna mig åt nära och kära
- Inte jobba för mycket

Det får vara en lagom nivå på det hela!

Dags att börja ägna sig åt väsentligheter...

Julafton avklarad, jag har blivit uppvisad för hela tjocks släkten och julgodiset går åt med en väldans fart. Nu kliar det i fingrarna att börja skruva på Don Vito! Han måste ju också få lite julklappar och den listan är konstigt nog mycket länger än den till mig själv?!

- En röd Ducati Corse kedja och lite drev
- Ett mörkt och repfritt kåpglas
- Nya bromsskivor
- Lite snygg lack på diverse småtrasiga kåpor
- Ny anslutning till vevhusventilationen
- Ett gäng slangar, skruvar och småbitar som skulle må bra av att bytas ut
- Allt annat jag just har glömt eller förträngt...

Under tiden så ägnar jag mig åt något mer normalt kvinnliga aktiviteter. Annandagsrea med klädshopping t.ex. För det ska man väl göra? Samt kolla på Körslaget i TV4. Löjligt kul att kolla på amatörer som sjunger i direktsänd TV som de aldrig hade gjort annat.

Innan jullovet är slut så ska jag gräva ner mig i garaget och pyssla med Don Vito, våren kommer alldeles för snart på det här sättet!

Årets julgodis!

Nu när det har blivit lite lugn och ro efter juldagarna hinns det äntligen med att blogga lite igen. Eller - hinna med och hinna med - det är väl så att jag helt enkelt inte har haft lust att knö in mer i schemat. Allt under parollen att julen ska man ta det lugnt på.

Den enda julklappen som jag verkligen måste göra är faktiskt julgodiset. Pappsen skulle bli riktigt ledsen om jag inte kommmed det. OKej, det skulle nog gå bra med en stor ask Anton Berg också om jag tänker efter...

Konservativ som jag är gör jag samma tre sorter: Rom med russin, Whiskey med nougat och Cointreau med nougat. Fast någon liten ny sort brukar jag improvisera ihop, och i år var det apelsin med vaniljvodka. Mums! Den får nog t.o.m. vara kvar till nästa år.

Recept på poppis julgodis:

2 kg mandelmassa

1 kg mörk choklad

1/2 kg nougat

Whiskey, Cointreau, mörk rom, rivet apelsinskal

Russin, mandel och små glittriga kulor

Sen är det bara att göra ca 400 praliner av härligheten...

Ps. Hett tips - ska ni koka kola så lita inte på receptet. Den kommer INTE stelna bara för att det stod 20 minuters koktid. Så det så!

Grattis i efterskott!

Nillan tänker då på allt. Klart man behöver lite produkter från Face när vintern kommer och tiden tillbringas i garaget. Lasse frågade efter instruktion och såg ut som ett levande frågetecken...