Höstkänslor

Tanken var att jag i helgen skulle hämta hem min lilla katt Mao från sitt sommarkollo hos mamma. Lämnade honom redan i mitten av maj när det var dags att starta bansäsongen och alla bortanätter, så det började kännas på tiden. Men när jag tog upp frågan så fick jag genast mothugg: "njaaaa, du tror inte att han blir ledsen att åka hem till stan nu? Det går säkert bättre i oktober när det är lite kallare." "Du behöver inte känna att han är till besvär, inte alls!" Jaha, tji fick jag. Ingen katt med mig hem den här gången alltså. Får göra ett nytt försök i oktober...

Fördelen med att ha Mao kvar på landet är att jag själv kan åka ut lite då och då utan att få dåligt samvete över den stackars ensamma övergivna lilla kissen här hemma. För det är en fin tid att vara på landet, gå ut i skogen och plocka svamp. Men då får det tusan regna lite, för det är knastertorrt i skogen och någon svamp finns det då rakt inte. Jag och mamma tog en "skogspromenad" (för att kalla det plocka svamp vågade vi inte...) med kaffetermos i solskenet. Vacker skog, men svampna hade gått och gömt sig. Inte en svamp såg vi, inte ens en liten sketen vit giftig sak skymtade vi. Men att sitta på en sten i höstsolen och dricka kaffe är inte fel det heller :-)

Innan det var dags att styra bilen mot stan igen så vinterbonade jag garaget lite. En stor gammal matta fick en ny plats i källaren, himla käckt. Lite trevligare och så rullar inte alla små skruvar jag tappar så långt. Nu ska jag bara skaffa en lampa och en lämplig pall att sitta på, sen är garaget färdigt för att vinterhärbärgera Luciano.