Familjekörning

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Klart barnen ska med när pappa rejsar! Inga motorras hittills idag, men massor av personbästa. Många på 1.01-tider, nu går det undan. Snart kval 2 och molnen hopas. Vi håller tummarna för torr bana och att alla håller sig på hjulen...

Lunchen avklarad

Självklart bjöd SDK Ducatisterna på kaffe och lunch i eget depåtält. Färsk pasta com carne, med pesto Genovese, mozzarella, ruccola, körsbärstomater, salami, tapenade och espresso. Värdigt en ducatist!

Live från Sviestad

Det är som det brukar. Första träningen klar och i depån mekas det. Zoman har problem med motorn och istället för att tömma den på olja kan man lägga hojen på sidan... Tyvärr räckte du inte och han drog kvickt hemåt för ett litet motorbyte!Med förhoppningen att hinna tillbaka till racet. Vi håller tummarna!

Vad gjorde du på midsommarhelgen?

När folkdansen, sillen, laxen, färskpotatisen och allt annat som trditionellt hör midsommarhelgen till var avklarat fick man tid för annat. Först ligga och läsa en bok, sedna lite mer nyttiga saker. Som att ta hand om fordonen.

Kedjan, dreven och allt runtomkring var totalt igenkladdat eftersom den nya kedjan hade ett rättså - ska vi kalla det ymnigt - överflöd av klet på sig när den kom. Men efter "lite" skrubbande med lampolja, flyttande av framdrev och borttagning av kåpan och skydden så såg det bättre ut.Skitusel bild, men det såg jag inte förrän nu. Syns att det är rent iallafall!

Nu ska jag bara göra rent resten av hojen också...

Ett visst dåligt samvete gjorde sig påmint i form av en stor blå och väldigt skitig bil. Bra lagom varmt väder på det och jag gjorde slag i saken. Fram med högtrycket och schampot, här ska tvättas bil. Spruta fälgar, tvätta rent resten, det är vad jag brukar göra. Men lite ducce-smitta har nog smugit sig in för sedan fortsatte jag med vaxning, fönsterputs både på insida och utsida, smorde alla gummilister med silikon, smorde alla svarta plastdetaljer med svart vinylglans och avslutade med invändig rengöring av instrumentpanel. Herrjösses, tror bilen fick en chock.

Han har precis som Luciano tvåsiffrig ålder inne, det kan man nästan inte tro. Hade jag bara duttat i stenskotten med lite blå färg hade det varit komplett. Men nu är jag inte sån, det räckte bra ändå.

Självklart regnade det när jag väl körde upp till stan sedan...

Rapport från ett regnhål kallat Gelleråsen

Årets första Duccekörning på Gelleråsen, ovanligt sent på året. Bättre sent än aldrig och själv hade jag fuskat genom två dagar med SMC på just den här banan redan i maj.

Gelleråsen betyder grillning, så även denna gång. Förberedelser för grillning i kvällssolen... Foto: Ronny

Kände mig nostalgisk och bjöd på den gamla KTH-klassikern "Grillmacka". Inga moderniteter, inget trendigt, inga nyttigheter - men väldigt gott. Och mäktigt.

Grillmacka à la Valhall

• En halv baguette
• En stooor bit grillad fläskkarré (ca 200g), eller två mindre.
• Potatissallad
• Skivade tomater
• Isbergssallad
• Sambal oelek
• Vitlökssmör

Bred lite sambal på den delade baguetten, kleta på potatissallad. Grilla det rejält marinerade (starkt och rökigt) köttet, smält vitlökssmöret ovanpå. Lägg in i mackan, kläm dit tomat och sallad efter bästa förmåga. Se så glad Dick blir när han får en Grillmacka i näven! Foto: Ronny

Försök äta utan att allt trillar ut.... Foto: Ronny

Drick en öl eller två till. Gå ett varv runt banan och försök få mackan att sjunka ner...

Vid promenaden runt såg vi att asfalten som vanligt börjar falla sönder och det var återigen lagningar i Ejes, lagom där man ska köra. Suck - kan de inte göra en bra beläggning nån gång?????

Onsdag morgon, inget regn. Frukost i depån, Brum-brum har en utmärkt lastbrygga man kan använda som bord. Mörka moln hopar sig, himlen öppnar sig och det vräker ner regn! Jag rullar snabbt in Luciano med baken under närmsta depåtält, det är inte så kul att sätta sig på den blöta dynan när det väl torkar upp. För det ska torka upp, basta! Prognosen sa växlande molnighet, inte regn!

Sent förarmöte, första passet blir vit gruppeftersom tiden rinner iväg. Jag är inte ledsen över det och Isa kör såklart inte det passet. Hu nej, det är ju blött! Dock regnar det inte längre, så regndäcken är ingen idé att sätta på. Till 10-passet har det torkat lite (det blåser bra) så jag går ut. Men uj vad försiktigt vi kör allihopa! Särskilt med tanke på allt gummi på asfalten, känns som det kan bli ganska halt.

Det börjar regna igen och Ronny och jag bestämmer oss för att dra på regnfälgarna. Snälla Dick och Arne hjälper till och på ett huj är hjulen byta. Vi får lov att gå ut några varv redan i blå grupp där bara Torbjörn på Indra samt Lasse M kör runt i blötan. Det har självklart slutat regna men är fortfarande blött.

Inte från passet med regndäck, inte från samma bild. Men taget från samma ställe och såg så lika ut att jag var tvungen att klippa ihop dem. Tänk om jag låg så där nära Ronny ända i depåkurvan... Foto: Johan #1170

Så när det är röd grupps tur så är det faktiskt många som kör. Eftersom vi kommer in från banan hamnar vi sist på väg ut, men med redan varma regndäck så är det bara att börja köra om. Jag flinar glatt i hjälmen och riktigt känner hur de omkörda tittar och undrar hur jag vågar köra i den farten i blötan. Kör om Lasse på yttern i depåkurvan, tänk om jag kunde det utan att "fuska"... Regndäck - vilken höjdare!

Naturligtvis var det helt torrt nästa pass, bara att börja byta tillbaka och missa det passet.

Det var andra som körde på den torra banan. Kul att se Monster och Ssie köra som satan på banan och inte bara hyprar. En Ssie med 63 vilda hästar, ett Monster 900 med lite fler (tror jag...) och så en supertrimmad 1038 med en sisådär 155 hästar. Alla i klump och nog ser det ut som monsterkillen tänker försöka köra om... Foto: Johan #1170

Men sen kunde jag rulla ut igen, nu med vanliga fälgarna och däcken. Lite svårt att ställa om snabbt, det tog tre-fyra varv innan jag fick upp flytet igen. Men sen gick det bra och jag börjar tycka bättre om banan igen.

Sista passet går jag ut bakom några som inte har däcksvärmare och som jag alltså försöker ta mig förbi. Det gå sådär när hojen framför är en 1098 som drar som tusan ut ur kurvan och jag är för feg för att ligga nära bakom. Efter ett och ett halvt varv tänker jag att nu jäsiken ska det gå ut ur depåkurvan och på rakan. Ger järnet hela vägen och bromsar klart senare än vad som är komfortabelt. men vad tusan, nån gång måste jag ju utnyttja det faktum att jag vet att jag inte nyttjar mina marginaler. Effekten blir som vanligt att jag kryper igenom första kurvan och behöver lite tid för att hämta mig och få upp flytet igen.
Fina bilder har Johan lagt upp på www.motljus.com/ducce Jag är glatt omedveten om att de andra försöker jaga om..

Nästa raka tar jag det lite lugnt när jag helt plötsligt ser att det står hojar i första kurvan efteråt. Aj då, bara att lätta och rulla förbi lite fint. Men vad i h-e - där ligger Ronny som en annan solande katt mitt på banan, Anders och Mackan är bredvid. Puttrar in mot depån och efter hårnålen står en kille stilla på stödet. En till vurpa på samma varv! Men han rullade in själv iallfall.

Ambulansen går ut och hämtar in, sen går vi där och undrar hur det gick. Bättre att förebygga är ju devisen, så det var bår och nackkrage för säkerhets skull. Ser ju ruggigt ut, men tack och lov visade det sig verkligen vara extra åtgärder. Den enda blessyren var ett par tillknöcklade revben, inget annat. Phu! Till och med hojen klarade sig bättre än man kunde tänka, kraschpucken och fotpinnen gjorde jobbet. Skraphål på kåpan, märken på generatorkåpa och kopplingshandtag - det får man anse vara bättre än väntat...

Eftersom det var onsdag var det bara körning till 16, så vi åker tidigt hemåt. Snöpligt slut på dagen, men vi vet iallafall att allt är bra. Åka hem från Gelleråsen känns dessutom som nästgårds efter Knutstorp och Anderstorp. Så vi åker förbi Björnlunda och lämplar av Luciano med prylar för lite sommarservice innan vi styr mot stan igen. Tillslut är vi hemma, det är fortfarande in mörkt och solen går ner över Stockholm. Nu dröjer det flera veckor innan nästa körning, det känns konstigt...

Midsommarafton i Björnlunda

Midsommarstång, folkdans, regnskur, solsken, sillunch, lotteri, chokladhjul. Snart går vi hem och tänder grillen.

Grillen - eller snarare 3 grillar tändes och på dem låg BBQ-marinerad fläskkarré, haloumi och paprikor. Till det mumsade vi i oss ljummen färskpotatissallad, små rödbetor med fetaost och honung, tzatsiki och egenplockad sallad. En hel del vin slank det ner, innan vi klämde i oss en megastor marängsviss med jordgubbar och chokladsås. Ja, vi var lite mätta efter det....

En skön midsommar med några vänner och ljuvliga omgivningar - vad mer kan man önska sig?

Gelleråsen, Gelleråsen...

Ja, vad ska man säga? Banan med mest oförutsägbart väder... Längre rapport kommer när jag har samlat ihop mig. Luciano står urlastad i garaget i Björnlunda och väntar på service, jag ska försöka jobba lite mer än 3-dagarsveckor och innan dess fira en lugn midsommar. Men först sova!

Bildbevis!

Nu är det bevisat. För det första att jag nog lägger ner lilla Luciano mer än jag har gjort tidigare:

Fotograf: Bengt Tönnäng

För det andra att fröken visst kör med knäskrap, till och med åt vänster. Iallafall tillräckligt ofta för att det ska fångas på nån av bilderna:

Fotograf: Arne Karlsson

Känns ganska skönt att inte få en halv hjärtattack och nästan köra av banan bara för att knät tar i lite i backen. Det kan bli så dumt då. "Jaha, hur gick det här till då?" "Ehh, jo jag blev så rädd när knät tog i att jag rätade upp och gick rakt ut, eeehhhhh..."

Gelleråsen - nu är det dags att bli av med hatkärleken och börja gilla den tekniska banan. Imorgon åker vi :-)

På väg hem

Middag vid Brahehus, det var vi värda! Dan har varit fantastisk, jag har trivts mycket bättre på Anderstorp än jag trodde. Tack Carita för att du inte lät mig byta till vit grupp:-). Banan var egentligen ganska lätt: raka, 90 eller 180 graders kurva. Kurvorna var stora, doserade och fin asfalt. Man kunde alltså köra mycket snabbare än man trodde... Sen var det bara att ge järnet på alla rakor och bromsa så sent man vågade! Vilket alltid blev för tidigt... Inte nådde jag varvstoppet på 6:an, men 11000 varv iallafall. Då skakade hjälmen rejält och det satt fint med det höga kåpglaset. Nu passerar vi Linköping, hemma i natt nån gång...

Lecakulor slipar fint

Det här är Jerry. Hans vänstra sidokåpa är inte så fin längre... Det beror på att matte la honom i lecakulorna efter start- och målrakan. Inget annat är trasigt varken på honom eller matte, knappt ens självförtroendet. Tur det! Lite för hård inbromsning och samtidig nedväxling var orsaken, bara att lägga till handlingarna.

En till!

Lasse blev lite inspirerad av Mackan och kom in med lösa kåpor han med. Så nu kör även Hajen nuda...

Kåpor, ska man ha det?

På första riktiga passet passerar jag en röd båt i slutet på rakan, hoppsan då! Nån har tappat en del av sina kåpor. Det visar sig vara Mackan, och det var inte bara båten som var borta. Kåporna hade helt enkelt slitits av i fartvinden! Tur att det gick bra, även om Ducatina ser ut att skämmas utan sina kläder...

Snygg början

Så har vi skrivit in oss, haft förarmöte och ska ut på mastervarv. Puttrar ut mot uppställningsplatsen och ska bara vända upp i ledet. Snäv sväng. I låg fart. Det är jag ju bra på. Klart hojen tippar! Snygg början innan första passet... En till trasig blinker, men inget mer. Då så, bra att köra iväg!

Dagen på Sviestad

Ja, ja, jaaaaa, jag ska skriva om dagen på Sviestad! Senast jag åkte ner (18:e maj) var det 5 grader och regn. Nu var det 15 grader redan kl 06.00 på morgonen. Och mer blev det. Sviestad är kanske inte den banan med bäst sol- och regnskydd (även om det inte är den starkaste punkten hos någon bana), dessutom utslängd mitt på Linköpingsslätten. Det artade sig till en svettig dag med andra ord...

Väl på plats var det ett snabbt förarmöte där det berättades att dagen var för de som jobbat som funktionärer förra året och eftersom de var så få hade man även bjudit in folk från Ducceklubben. Gruppindelning, två för gathojar och en för rejshojar. I mitt stilla sinne tänkte jag att de där funktionärerna nog hittade runt banan med förbundna ögon och skulle svischa förbi en allihopa. Men när alla ställer upp sig är det klart fler i lugnare gruppen, så jag väljer den snabbare. Hittar de runt bra så hittar de nog runt mig med.

Lugna fina mastervarv, superbra när man känner sig osäker på banan. Sen ut på första riktiga passet. Det går ganska bra, det är kul, det är otroligt svettigt! Knäskrapar i utgången på S:et, första på den här banan. Det var inte läge för det i vätan i maj och nog känns det som körställningen har blivit bättre.

Överst - jag med fem kursdagar i bagaget bara i år, där jag slitit med körställningen. En av kurvorna det lyckades i, det är inte alltid...

Under - Anders med knät i vädret och kroppen rakt upp. Men likförbannat svischade han förbi i full fart! Då blir man uthängd på bild som hämnd...

Hasse gör en klassiker - "ska bara hänga på Ronny" och hamnar i spenaten. Turligt nog hamnade han med både hjulen i spenaten innan den la sig, så det blev inga större skador. Men killar alltså! "Jodå, jag tar och hänger på Ronny fast jag har ny hoj och Ronny har kört åtta bandagar redan i år, för att inte tala om alla förra året, det går nog bra". Ja jösses, lite av det skulle jag nog behöva.

Andreas kom ner utan sin icke-fungerande-hoj och fick låna lite andra, framförallt Dicks och köra lite. Men mellan det var han ute och fotade, det tackar jag särskilt för!

Jag försöker bara köra fint när jag ser fotografen, andra showar rejält! Ronny gillar att fula sig framför fotografen, fortfarande full fart.
Jenny och Pumba - bara sååå snyggt!

Det gick åt mycket vatten, Resorb och glass under dagen. men att ta med sig egen lunch var en hit, maten på Sviestad är inte att rekommendera om man vill ha något mer än bukfylla. Eftersom vi bara var tre grupper men ändå körde 15 minuters pass p.g.a. värmen så blev det många pass. Så något kunde man stå över och bara sitta still i skuggan. Bara en halvtimme mellan körningarna var tufft!

Luciano i skuggan eftersom sladden bara räckte dit. Så alla sällskapade med honom!

Lastningen klar efter en halvtimme och på vägen stannade vi i Nyköping för salt mat på McDonalds. Alltid lika svårt att slita sig och åka hemåt, men oh så skönt när allt var urlastat och jag kunde sjunka ner i soffan på kvällen. Med fönstren vidöppna för att försöka få in något av kvällsluften. Ännu en härlig dag på banan!

Avslutning med lördagsöl

Tappra tjejer! Jag, Jenny och Nillan hade minsann pallat både körningen och lördagsöl. Okej, det hade Per också, men det väljer vi att förtränga i sammanhanget... I övrigt var det olika folk som kom på körningen och på lördagsölen, så det är väl bra att vi gör både och.

Ms Gerda vid Norr Mälarstrand, gungar redan när man är nykter. Kan man skylla på senare på kvällen. Ovanligt nog var jag långt ifrån först när jag kom ett tag innan 19. kanske bra att gå ut med att det var kl 18 först och ändra sen, så folk kommer tidigt och tar ett bord.

Det såg ut att bli bra underhållning när en svensexa skulle angöra pråmen direkt från en båt i den gungande sjön, men de snålade på den varan. Alla kom upp utan problem, trista typer! Men vi hade drinkar och trevligt sällskap, så det fanns inget att klaga på. Ska vara huvudvärken idag då. Men den botades med rejäl lunch hos "Lisa på udden" och slappa på en filt vid vattnet. Sämre kan man ha det :-)

Strategisk paus

Macken i Vagnhärad har en jättefin toalett, det kan man behöva nyttja om man har druckit både kaffe och vatten till lunch. Har jag hört. Jennys hoj är så snygg, även på en mack i Vagnhärad! Sen spreds vi på olika vägar hemåt, kortare eller längre. Nu väntar lördagsölen!

Gammal och ung

Både gammal och ung var med på körningen idag (oavsett om man tänker på duccen eller ducatisten...). Bl.a. denna äldre pärla. Kul!

Lunch

Lunch vid havet i Oxelösund, självklart inte samma ställe som Est var på. Men de kom och fikade med oss.

Jubileumskörning!

Samling, snart åker vi mot Oxelösund. Solen skiner på ducceklubben:-).

Lasse i farten

Klockan är 05.50, vi ska snart åka till Sviestad för en bandag. Jag kommer nedför trappen, hittar Lasse och Jenny i full fart med att smörja den gnisslande toa-dörren. Det där jag har tänkt göra men som inte blivit av... Det gäller att bjuda hem rätt gäster!

Jag skulle ju bara byta reg-skylthållaren!

Dagen B imorgon, B som i besiktning. Jag ska bara byta reg-skylthållaren och koppla i kablarna till framblinkersarna, det går fort. Lite mekigt med toppkåpan av, men man kan lirka av den utan att skruva av kraschpuckarna och ta av sidokåporna. Det går fort.

Haha! Så här såg hojen ut efter ett tag:

Isärplockad - jag skulle ju bara byta reg-skylthållaren!

Det började bra, skruvade bort lilla bakdelen och kopplade loss de små blinkersarna, satte dit originalbakdelen efter att flyttat över skylten. Plättlätt! Fick t.o.m. rätt sladd till rätt blinker på första försöket, vilken mek jag är. Lirkade av toppkåpan, kopplade ihop sladdarna till höger blinkers, funkade fint. Kopplade ihop vänster, funkade inte alls. Bytte sladdarna. Funkade inte. Sprayade lite 5-56 och tokade av. Funkade inte. Tog loss blinkersglaset och kollade på lampan, trådarna ser hela ut men man kommer inte åt att byta lampan. Nähä. Vad gör jag nu?

Jo, jag skruvar loss en blinker från den lilla skylthållaren bak, tar isär luftsnabeln med sina åtta (!) skruvar, tar loss blinkern, sätter dit den andra som är nästan likadan bara lite längre, skruvar ihop snabeln igen (nu med fyra skruvar, den ska ju snart isär igen), kopplar ihop och den blinkar så fint så. Phu!

Kanske en idé att kolla bromsljusen inan ajg lägger ner. Fram - funkar. Bak - funkar inte. Alls. Skiiit! Tar isär kontakten, sprayar, funkar inte. Ringer supprten i Danderyd och får tipset att den lilla piggen brukar krångla. Tar loss fotbromsen, justerar skruven, sprayar på den lilla piggen och lirkar lite. Funkar! Åtminstone efter jag kom ihåg att jag fortfarande hade kontakten isär och satte ihop den...

Fotbromsen, med skruven som trycker på den lilla piggen och ger ett fint rött bromsljus. Ibland iallafall.

Nu ska jag bara sätta på toppkåpan, står och försöker knö in den mellan lysena när det slår mig att jag saknar justerskruven. Det upptäckte vi på Knutstorp och jag skulle ju fixa en ny i veckan... Skulle ha gjort... Jaja, lamporna sitter där de ska även om de lyser lite högt. Men det går att få dem lysa lite mer nedåt om man drar in ett buntband i hålet istället, och buntband är jag bra på. Dra, dra, dra.

Nu så, nu kan jag sätta på alla kåpor, montera på kraschpuckarna och sätta på kapellet. Det tog ju bara två timmar att byta reg-skylthållaren!

Jag vet vad ni gör!

Dåligt med besök på sidan torsdag och fredag, men nytt rekord i måndags. Kan det kanske vara så att de stadiga besökarna var på Knutstorp och sen satt på jobbet i måndags och längtade tillbaka? Kanske det!

Eftersom det nu verkar finnas en och annan stackars läsare så påminner jag om jubileumskörningen på lördag. Samling kl 10.00 Shell Norsborg, irriga vägar till Oxelösund för lunch, irriga vägar tillbaka, hem och duscha (om man vill vara snäll mot övriga...), äta lite och sen lördagsöl på Gerdas kl 19.00.

Nu ska jag bara besiktiga först...

Utsikt från sovrummet

Solen går mer över sjön, det är gott att vara på landet!

Knutstorp dag 2

Dag två börjar med solsken på trappen, sämre kan man ha det. Bussen lämnade vi lite strategiskt i depån så vi inte skulle behöva skynda ner och ta plats idag igen. Det enda smolket är att kroppen värker som den vore körd genom en mangel. Knaaak! Okej, de kanllröda axlarna är kanske inte så kul heller. Tröja på hela dagen, basta!

På första passet går en kille av lagom innan jag passerar, och jag känner ännu mer för att ta det lite lugnt. Öva på den där jedrans körställningen, hänga med överkroppen och inte med rumpan. Instruktörerna hävdar ju alltid att rumpan inte är nån vikt att jobba med, men så är de ju grabbar... Min rumpa är garanterat en motvikt att räkna med, det har min kropp redan räknat ut. Så när jag föröker att inte flytta rumpan så stannar liksom hela kroppen ovanför hojen. Suck.

Vis av gårdagens lunchkoma så går vi och äter tidigt, innan värsta hungern slagit till. Smart drag, lugnt i matsalen, all mat kvar och framförallt lite mindre lunchkoma efteråt. Andreas skruvar och skruvar, när han inte lånar en hoj för att spåra lite åt Lill-Andreas. Men hojen hans vill inte låta som den ska, ett metalliskt ljud gör att han inte vågar köra. Så surt!

Eftermiddagen inleds med att Jenny kommer studsande i depån med ett stort fånflin över hela ansiktet. Första knäskrapet! Jag förstår precis hur skönt det känns och grattar gott. Vänsterknät, hon gillar ju vänsterkurvor bäst. Hmm, själv har jag ju bara skrapat högerknät fast åtminstone ganska regelbundet nu. Men inget funkar så bra som att se att det faktiskt går, även om man har tillhört "skalbagge-på-tanken-skaran". Så något pass senare så känner jag hur det skrapar till i vänstern upp mot hårnålen och jag tjuter i hjälmen. Ibland är man lättroad!

Senare är jag så trött att jag står över ett pass och väljer att spåra lite åt Rebecca istället. Hon kör fin-fina spår, mjukt och fint som så brukligt hos tjejerna. Nu är det bara att våga gasa sig igenom kurvorna! Sista passet och jag lyckas förmå mig själv att tagga ner ytterligare och bara köra superfint, lugnt och behärskat men med bra flyt. Ett riktigt skönt pass för en komplett slut förare...

Nu är det dags för storgrill! Först ska Hauge bara "hjälpa mig" byta till nya däck. D.v.s. jag tar av hjulen och han byter däcken. Bra arbetsfördelning, tycker jag iallafall. Som kompensation fick jag köra till affären och Hauge sitta bredvis och dricka öl.

Kvällens meny:
Västerbotten-quesadillas med röd pesto i små munsbitar
Crostinisar med chili-tapenade
Grillad oxfilé, sisådär 250 gram
Sås med västerbotteost och pepparrot
Sallad med avokado och andra godsaker
Stora vitlöksbaugetter
Vaniljglass med chokladkolasås, färska hallon och nougatpinnar

Ett 15-tal personer stannade kvar vid stugorna och åt tills de flämtade. Inte heller idag var dimensioneringen i underkant, som vanligt när vi är i farten. Så värst sent blev det inte, vi var tämligen slitna efter två dagar på banan. Så några glas vin och sen började ögonlocken fladdra hos ganska många. Zzzzzzz......

Frukost på trappen i solen, städning (HUR kan några ducatister skita ner så mycket på så kort tid?), inlastning av sista bagaget och så hemfärd. Denna gång var det inte Brum-brum som bråkade, det var Ronnys SAAB som surade för att ANdreas dragit ur batteriet med alla startkablar till hojen.

Brum-brum rullade fint hela vägen hem, jag var hemma och urslastad klockan vart i åtta. Och då hade vi åkt redan kvart över tio. Håhåjaja, det är långt till Knutstorp. Men nu är det inte förrän i augusti vi ska dit igen, men det ser vi fram emot!

Tjejkörning

Fuskar på jobbet och kollar på lite bilder från i helgen. Det slår mig att det var ganska många tjejer där, så här kommer en liten bildserie med tjejkörning. Hoppas jag inte ska försöka sälja en hoj till som tjejkörd...

Alla bilder är tagna av Andreas och hämtade från http://www.duccebilder.se/

Racing-girl nr 1 - Carita på nya läckra hojen

Jenny jagar Isa ut ur hårnålen.


Världens coolaste Presidenta på sin fina 848!

Nillan gör sig sååå bra på nya hojen!

Det var såklart ännu fler tjejer där och körde, men detta var bara ett litet smakprov. Hyper-ligan är på hugget :-)

Knutstorp del 1

Äntligen på väg! Denna gången satte vi ännu bättre rekord på inlastning i Brum-brum, men med ett visst mått av fusk... Hojarna och den mesta packningen fick helt enkelt vara kvar söndag kväll eftersom vi ändå skulle lasta på tisdag kväll igen. Onsdag eftermiddag, vi har sagt halv två hemma hos mig. Då ska jag vara helt färdig, bara att slänga in grejorna och åka. Vi vill ju komma ner så vi hinner umgås innan vi somnar.

13.35 parkerar jag bilen hemma, fortfarande i jobbkläder. telefonen står på tyst läge så jag har inte hört den. Isa fick istället göra som man gjorde förr, sätta sig på trappen i solen och vänta, det verkade inte gå någon större nöd på henne där.

13.50 åker vi ner i Söderledstunneln, inte illa! Via Björnlunda för att hämta solstolen och kabelvindan till däcksvärmarna, de blev kvar där efter vintern. 15.00 åker vi därifrån och första tankstopp sker nära Linköping. Matsäckspaus i solen vid Brahehus, toastopp nånstans i södra Småland, framme vid Knutstorp 21.30. Ingenting har gått fel, allt har fungerat, Brum-brum rullar fint. Jösses Amalia, någonting måste ju hända, vad ska annars hända imorgon?

Åh vad kul att komma ner och och se ducatister, hojar och kärror vid stugorna. Lite grill och struntsnack innan vi dimper i de ganska hårda sängarna och somnar tvärt. Enbart störda av "en och annan" snarkning...

Torsdag morgon, sol och lite blåsigt. Snabbt åker vi ner i depån och tar platser nära infarten till banan. Inskrivning och för året nya fina klistermärken som det står "PISTA" på. Tjusigt! Första passet, mastervarv och sen får vi vänta i depån. Vi undrar vad det är, tills det visar sig att ambulansen inte är på plats. Trots löften på sms så sent som kvällen innan har någonting gått fel och tills de är på plats är det bara mastervarvskörning som gäller.

Till nästa pass är de där och vi kan köra mer normalt. Nedförsbacken mot Liton är brant, brantare än jag kommer ihåg och det känns som en berg-och-dal-bana. Knivig bana, men eftersom jag låg nästan direkt efter Trollis på mastervarven går det ganska snabbt att få till det. Bara att komma ihåg och göra likadant, eller hur?

Foto: Socio 3258, Jan Blond som jag hämtade från hans webalbum. Det där med körställningen tjejen, körställningen! Flytta överkroppen och ut med knät, hur svårt kan det vara???

Det rullar på som bara den och jag får köra om en och annan. Sen att Ronny och några till blåser om så det visslar i kåporna är helt normalt. Så länge jag inte känner mig som en stoppkloss är allt bara bra.

Foto: Andreas, tack för den fina bilden!

På andra normala passet ser jag en av de mycket snyggt pimpade hojarna som vi såg uppe vid stugorna och hornen växer lite. Kör ikapp och om, alltd lika kul med större och finare hojar. Ser den andra och hornen växer nån decimeter till. Tillslut är jag ikapp och förbi även den, och tänker att det var ett bra drag att gå mycket kurser redan i maj. Det är ju fusk att komma på sin sjunde bandag när det är årets första för andra, men jag får tacka alla som har väntat med banpremiären så jag får känna att jag hänger med. Tack och bock!

De otroligt fina och väl omhändertagna hojarna med replica-kåpor som snabbt döptes till "Pimp-hojarna". Bakom Xeroxen gömmer sig en Infostrada-kittad 996R. Trevliga var killarna som körde också, extra trevliga som släppte förbi mig... Bilden hämtad från samma ställe.

Jenny börjar bli kompis med grisen, Isa kommer in med större och större flin, Lasse muttar och ler lite om vartannat, Hauge åker runt och skrapar knän (det går att lära gamla hundar sitta...). Solen skiner och det börjar bli rejält svettigt. En del avåkningar, men inget allvarligt. Dagen rullar på och det är sanslöst vad en paus på 45 minuter kan kännas kort. Särskilt vid lunch, men eftersom det bara är körning till fyra så vill jag inte stå över några pass.

Framåt eftermiddagen känner jag verkligen av värmen och ansträngningen, det känns att jag har kört en del sista veckan. Flåsar som en slåsvälg modell större varje raka, benen darrar betänkligt i slutet på passet och när sista passet är avklarat så är det ganska skönt. Nu börjar mekartime!

Kollar bakdäcket och inser att det håller ytterligare en dag, helt otroligt! Men vi vänder på det eftersom jag vände det första gången lite för tidigt. Hauge fixar och ställer frågan om jag ska se och lära eller om han ska fixa? Självklart vill jag lära mig! Men Isa håller samtidigt på att återställa min hastighetsmätarvajer som hon lånade till sin besiktning för ett tag sedan, så hon får lite support med mina knöliga kåpor. Och med luftsabeln och helt plötsligt är bakdäcket bytt. Konstigt, jag "skulle ju bara"...

Vi åker iväg och handlar till kvällens Haugeburgare och dividerar som vanligt om 300 gram köttfärs räcker eller om det ska vara 350 gram. Vi är iallafall rörande överens om att det går åt två paket Västerbottenost och jag vinner kampen om att dressingen absolut kommer räcka med bara en majonäsburk. Men allt beror ju på hur mycket dressing man lägger på sin "lilla" burgare.

Lite olika uppfattning om hur mycket kläder som var lagom i kvällskylan!

Tidigt i säng och det tog inte många minuter innan jag började dra timmerstockar, nästan så jag hörde de andra prata medan jag somnade. Kroppen värkte, så oj vad det var skönt att lägga sig raklång på rygg. En ny dag imorgon!