Direkt till platsen där Lasse står, den bästa hjälp som finns att få. Nu var han iofs på väg ut att köra, men jag kan ju börja själv. Av med kåporna, ut med slavcylindern, kolla tryckstången och sen är jag inte själv längre. Klart man inte står utan hjälp på en Ducceklubbskörning! En okänd välgörare och Hauge kommer till undsättning och det visar sig att kolven har fastnat på tvären. Banka ut den och nu kommer Lasse också. "Jamen, jag har en extra slavcylinder med mig..." Helt klart var den magiska källaren förflyttad till bakluckan! Byta cylindern och så lufta kopplingen, sen var Luciano nöjd med uppmärksamheten och kopplingen funkade. Pust!
Hann lagom ut till nästa pass, här skulle det köras.
Fast en stor del av bandagarna är ju depålivet! Sitta i solen och ljuga lite, inte dumt det heller.Som vanligt hade jag sovit på saken och det kändes lätt och det flöt på bra från början. Kom ikapp ett monster och var tokigt nöjd med att inte vara långsammast. Däremot tog jag mig inte om, feg på den fronten som jag är. Tydligen var det inte helt lätt för alla att ta sig om mig heller, för helt plötsligt kommer en hoj på vänstersidan innan högfartsvänstern under bron. "Ohhhhhiiiii" här gäller det att svänga lite senare och hålla blicken långt fram. Hjärtat pumpar någonstans i trakten av munnen och det tar väl ett varv innan jag kör normalt igen. Phu...
Full fart in i TV-kurvan!På eftermiddagen kommer jag ikapp en kille som jag dessutom lyckas ta mig om i utgången på rakan. Flinar fånigt belåtet i hjälmen och är löjligt nöjd. "Jag kan köra om, jag kan köra om!" På sista passet tar jag mig ikapp Hauge som helt plötsligt har försökt börja flytta sig runt på hojen. Och samtidigt tappat flytet helt. Ligger bakom och skuggar för att hitta ett bra tillfällle till omkörning. Kommer upp nära innan kurvan, vi har lättat av och ska svänga. Men hjälp, han bromsar lite till! "Ohhhhiiiii", bromsa hårt och så rakt ut på gräset. Bumpar över gräset och kommer ut på en tvärväg där jag lyckas stanna. Phhhhhhuuuu! Vänder hojen och ut igen, på't igen bara. Det känns faktiskt helt okej och jag kör på. Dock utan att försöka ta mig om någon...
Dags att avsluta och börja fundera på kvällens mat. Vit grupp går ut på sista passet och redan på andra varvet ligger det minst en hoj i kurvan ut på rakan. Det ser ut som flera och stort kaos! Huanemej, det där ser läbbigt ut. En efter en kommer de övriga in men var är Isa? Ujuj! Visst är det Isa som ligger där och hon ligger kvar också. Ambulansen kommer ut och de sitter på marken och själv biter jag på naglarna. Efter en halv evighet kommer de gående och vi kan pusta ut. Hojen har redan kommit in och har av vänliga människor redan blivit tvättad och kontrollerad. Mirakulöst nog har den inga nämnvärda skador och Isa själv är bara mörbultad som efter en rejäl handbollstackling. Men det var en sanslös tur att hon hade fått på krasckåporna under gårdagens regnande, annars hade det svidit mer. Vi tar oss rätten att be om hjälp med lastningen och jag beger mig på shoppingtur i Götene igen.
Två hungriga förvirrade själar som ska rodda ihop middag, det går förvånansvärt bra! Idag var det slut på vettigt nötkött att grilla (för det hade vi köpt upp dan innan...) så vi valde kyckling. Fyllde med soltorkade tomater, mozzarella, basilika, bacon och grillade på låg värme. Vitlöksbröd, sallad, fetaostsås och baguetter fick vara tillbehör. Brownie med vaniljglass och massor av jordgubbar till efterrätt, vi fick ju ingen igår! Kvällssol, sällskap, matlagningsvin, grill och bara hur härligt som helst. Fast jag har hört att det är sisådär fiffigt att ha gasen på utan låga, för då kan det smälla till helt plötsligt...
Chokladkaka är gott! Särskilt med portvin till...Beviset på att alla var mätta är att det blev en fånig efterrätt kvar, ingen sade sig orka den! Men vinet gick åt, likaså portvinet och grappan. Det var helt enkelt världens bästa idé att vara kvar en kväll till efter bankörningen och grilla!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar