Depåslav på Gelleråsen

Så sitter man i bilen på väg till Gelleråsen igen. Dock norra vägen och vi stannar i Sollentuna för att lasta en 748R och en oherrans massa pryttlar. Det är nämligen riktigt race på gång och ingen vanlig bankörning. Team T.J.E.J.E.R. ska köra ERF och jag och Isa ska vara depåpersonal. Klart jag gör det, skulle ju ändå dit och titta! Efter ett smärre påussel har vi fått på hojen, en uppsättning däck, verktygslådor, tankningsutrustning, däckskrängare och annat bra-att-ha på ett ytte-pyttigt öppet gallersläp. Bilen med fyra personer och packning är ungefär lika luftig som en sardinburk, men det gick. Bra jobbat! Vi rullar på med det obligatoriska middagsstoppet på Max i Örebro, kommer fram till banan framåt kvällningen. Eric är där sedan några dagar, José har kommit från familjesemestern på Västkusten så nu är hela teamet på plats. Och klockan är inte ens nio, vad har hänt??? Vi lastar av i ett huj och ägnar oss sedan åt det viktigaste: socialisera med anda klubbmedlemmar. I ett kluster står de flesta Ducce-tälten, det grillas och pimplas vin och grappa. Såklart, här är det gemenskap och glada miner trots BoTT-tävling dan efter. Härliga Ducceklubben! Men allt kan inte vara semester, nu blir vi inropade för tankningsövning. Snabbtankningen vill inte fungera, det läcker bensin åt alla håll och tältet stinker! Efter mycket muttrande och pulande ger man upp och vi får helt enkelt dela på Team Sorelle Diaboliches tankningsutrustning. För man kan ju inte tanka ur dunk, gubervars! Det är ju ändå ett race på 4 timmar och hittills har man aldrig kört ett helt race. Så det är verkligen viktigt att spara sekunder på tankningen! Eller inte...

Så småningom åker vi till modellflygklubben där vi har hyrt in oss i deras campingstugor. Jättetrevligt, fräscht och med en klubbstuga innehållande stora brunmurriga soffor att sitta och hänga i. Så det gör vi! Datorn vägrar visa senaste Moto GP-loppet, men vad gör det? Framåt ett droppar vi i säng och ställer förtvivlat klockan på sju. Kudden är så mjuk och skön, zzzzzzzz. Det ringer på dörren, jag måste öppna, orkar inte, telefonen ringer... Vaknar till och inser att klockan piper vilt. Uuuhhhu! Vacklar ner till toalettbyggnaden och tittar på den molninga himlen. Håller tummarna för att vi ska slippa regnet, men Micke har ju skaffat regndäck nu så det ska ju inte regna mer...

På banan har vi det lugnt, hojen går igenom besiktningen. BoTTarna kör kval och Eric kör otroligt bra. Henrik är som vanligt snabbast av svenskarna i Ducceklubben och Swedie är som vanligt snabbast av alla. Den där Wats, undrar vad han håller på med? Varför står inte hans nummer bredvid Swedies? Eje? Ahhhhaaaa! Det är en annan Wats, morbror tror jag visst det var. "Gammgubbarna" håller stilen i BoTTen vill jag lova!Hojen rullar och José är redo att gå ut på kvalet.

ERF-kval och det går bra för T.J.E.J.E.R.na. Rullar på fint och hojen håller ihop, strålande! Team Sorelle Diaboliche har den sanslösa oturen att få punktering på framdäcket i en inbromsning och alltså en vurpa. Dessutom tog fälgen stryk, så ett tag ser det ut som det inte blir någon start. Men det finns ingen som Alex när det gäller fixande, så hon lyckas låna en fälg av duccebroder Björn! Nu börjar stormekande för att få ihop hojen i tid till start. Samtidigt är det kval två till BoTT och vi hänger över staketet och kollar. Race är som bäst när man känner de flesta som kör! Eric lägger superfina tider och ligger 5:a. Henrik är åter bästa svenska Ducce, men där är ett nummer på topp-fem-tavlan som jag inte känner igen! Vem är det? En ungtupp bland gammgubbarna visar det sig, andreas blott 17 år ung. Kör så det ryker och snor Eric på en topp fem plats på sista varven. Bra jobbat!

Vi hinner precis ladda upp med Betsys och Jockes supergoda Pasta Bolognese med färsk parmesan, Alex hembakta bröd med egengjorda tapenade innan BoTTen startar. Starten går och in i första kurvan blir det kaos. Vi hör krasch men ser inte vad som händer (det kanske var sådär fiffigt att ta mat precis innan?) mer än att det är fullständigt kaos. Det visar sig att unge Andreas fastnat med framhjulet mellan Björn Saethes bakhjul och ljuddämpare och gått omkull. Björn lyckas hålla sig på hjulen men hamnar långt efter i kalabaliken. Eric har (som vanligt kanske man får säga?) tappat i starten och jagar sig upp genom fältet. I toppen är det som vanligt Swedie följt av Henrik och Ronnie som parkör, efter det kommer norrmannen Geir jagad av Eric på håll. Eric närmar sig och kommer ikapp, men tar det kallt och bevakar ett tag innan han går om och drar ifrån. Geir muttrade något om kramp med ett snett leende... Sen är det rätt statiskt utom Björn Saethe som jobbar sig upp genom fältet. På sista varvet ser vi ett dammoln och gulflagg i Hårnålen. Mikkel har bromsat på sig när han blev varvad av Ronnie och gjort en rejäl vurpa. Börje som jagade följer med ut men håller sig på hjulen, men Tobbe och Lasse kommer om. Micke kör kalasfint och ligger länge sexa. Men när han ser gulflaggen av Mikkels omkörning är han så noga att inte missa någon flagga att han tror sig se gulflaggor som inte finns och Anders Bäckj smiter om precis innan mållinjen! Men starkt jobbat ändå. Gladast var som vanligt Kjellegård, positivitismen förkroppsligad. Härligt race med massa spänning och alla vurpade klarade sig efter omständigheterna bra.

Nu närmar det sig start för ERFen och djävulsteamet mekar vilt. De hinner precis få ihop hojen och besiktiga, men det blir start från depån. T.J.E.J.E.R. laddar inför LeMans-starten som José tar. Han lubbar över banan, slänger sig upp på hojen, det ser vansinnigt proffsigt ut. Sen tar det proffsiga slut, han kommer inte iväg utan fibblar febrilt med något. Fibbel, fibbel, där kom han iväg! Det kan vara bra att inte slå av tändningen, kom ihåg det nästa gång...Jay väntar på att José ska komma springaden och hoppa på hojen.

Det dröjer inte läge förrän han kommer in i depån, vad är det nu? Hojen går inte bra på höga varv, tusan också! Man misstänker de elaka dB-killers som stryper luften och plockar sonika ut dem. Iväg igen och köra några varv. Tillbaka som ett skott i depån, vad nu då? Vill fortfarande inte, går superknas helt enkelt. Jaha, här krävs grövre mekande. Inget finlir, vi kopplar ur hela powe commandern. Nu går hojen, om än inte optimalt.

Det rullar på och blir t.o.m. förarbyte och tankning! Det är inte mycket för oss att göra och japanerna ylar tradigt på banan. ERF är inte speciellt spännande, inget att följa på samma sätt som med vanliga race. Jay är ute och kör varv på varv på varv på varv. Men var är han nu? Och vad står borta i Ejes??? Näääää.... Hojen kommer in på skamkärran med all olja i båte och två stora hål i motorn. Nääääää.... Jo, precis så trist är det. Men 81 varv blev det, nytt rekord. Men Eric hann inte köra den här gången heller, tur han kör i BoTTen också.Det är ett hårt liv att vara depåslav... Kanske skulle druckit mindre vin kvällen innan!

Vi ägnar oss åter åt vårt 3D-pussel kallat lastning och kommer rätt snart iväg till pizzerian och vidare mot Stockholm. Allt håller sig kvar på släpet och avlastningen går rekordfort, tänk vad lite motivation att komma hem innan midnatt kan göra! Kör hem Isabell och klarar inte riktigt av det där med "innan midnatt". Slänger in väskan och inser att denna sommar står allatid halvt packade eller uppackade väskor på golvet hemma. Men vad gör det - jag har semester i depån :-)