Kinnekulle - dag 1

Så var det dags igen för en bankörning. Förvisso inte med Ducceklubben, men med Carita som arrangör så är det iallfall Ducce-tätt. "Den enes död den andres bröd" kan den här gången tolkas som att Andreas inte fick ledigt från jobbet och jag kunde åka ner med Ronny och storsläpet. Gott om plats, lättlastat och hämtad hemma - lyx!

32 mil är långt, men inte lika äckellångt som 55 till Knutstorp. Någonstans efter Laxå började det bli rejält segt, men tillslut kom vi fram till idyllen Hälekis vandrarhem. Lite andra Ducatister satt självklart och grillade, så det var bara att slå sig ner. Fram med smörgåstårtan, mutan för senaste mekarhjälpen, och en kall öl. Innan sommaren är slut kommer jag att ha bakat många smörgåstårtor...

Det är mulet nästa morgon, men det regnar inte. Äntrar hojen och rullar ut på ett hyfsat snabbt masterpass. När vi går in på tredje varvet upptäcker jag att min hastighetesmätare återigen står på noll. Uuuuiiiihhh, vad har hänt? Sitter framaxeln lös? Det var inget kul varv at köra och så rakt in i depån. Ingenting har lossnat, men hastighetsmätarmojen går att skruva runt. Det ska den INTE göra och vi förstår ingenting. Muttern ska vara åtdragen enligt boken och vad kan det annars vara? Hämta hjälp och av med framhjulet igen. Ser inget konstigt, på med hjulet och dra åt. Denna gång först med moment enligt boken, sedan en bit till... Som en liten extra åtgärd får Luciano ännu ett buntband, denna gång runt mätarmojen så den ska sitta fast. Någon fungerande hastighetsmätare har jag dock inte, men hjulet sitter fast. Vackert så!

Efter lite regnpaus så går jag ut igen och inser att jag inte vågar köra för fem öre. Så in i depån igen och ge hojen till Ronny med orden "kör och kolla att den känns bra!". Han kommer tillbaka efter några varv och upplyser mig att Luciano "funkar fint och att dessutom går det fint att köra med knäskrap på honom". Mutter, mutter! Nu vågar jag trycka på lite och efter ett tag infinner sig lite av det sköna Kinnekulle-flytet, när man bara ligger på gas och rullar på. Vågar trycka på ordentligt ut på rakan och intalar mig själv att jag inte dör om jag håller hyfsad fart även in under bron. Dock vägrar gashanden att lyda den ordern utan slår likförbannat av ner till samma hastighet där varje varv. Konstigt! Kan det ha något att göra med att man siktar på ett betongfundament innan man svänger?

Nöjd med dan åker vi tillbaka till Hällekis för gemensam grillning. Förutom alla Ducatister så var grillplatsen invaderad av mördarsniglar som gillade både öl och chips. Lite sniglar skrämmer inte en Ducatist, men när himlen öppnade sig och släppte ner en veritabel sjö så gav vi upp. En dag till imorgon!