Gelleråsen = stop and go

Jahaja, så ska man alltså ut på Gelleråsen efter två härliga dagar med lite folk på Kinnekulle. Det är hur många hojar som helst som har ställt upp sig bakom skyltarna, huanemej! Lovar att köra föråkare i grön grupp eftersom de där snabbåkarna har lite svårt att anpassa tempot till de som kanske aldrig har kört på Gelleråsen eller på bana alls tidigare. Drar på mig västen innan mitt eget pass och blir helt plösligt föråkare även där. Smart att dela upp gruppen på flera, så att det finns någon chans att se spårvalen för den som inte ligger först. Kör mina tre varv och släpper gruppen i depån. Åker ut efter alla och hinner inte mer än till första kurvan när jag ser att någon har gått av. Ooohhhh, jag som redan är så nojig på den kurvan. Det gick bra med föraren, men något mer kört för vit grupp blev det ju inte. Tjejen som har lagt sig ner i just den kurvan på just utgångsvarvet på andra passet ska väl inte säga något, men det är lite fiffigt att ta det lugnt i början...

Går ut med grön grupp och försöker hålla ett jämnt tempo som alla ska kunna hänga med i utan att det blir alltför stillastående. Det verkar gå bra och på sista varvet ökar jag lite vartefter och de hänger på fint. Skönt! Rickard som förutom att vara med i bankommittén är SMC-instruktör tar sig an de som inte har kört alls på bana förut och kör med dem. De gör övningar och han ger hjälp och tips. Heder åt honom för det, vilken härlig första dag på banan med Ducceklubben de fick!
Rickard tar sig an de som inte har kört med Duccekluben tidigare

Det går krattigt med körningen, saknar Kinnekulles svepande kurvor. Bromsar nästan ner mig till stillastående innan de skarpa kurvorna och är spänd som en fiolsträng i Hårnålen. Vartefter under dan släpper det lite, men det är fortfarande i de större kurvorna jag kör bäst. Tappa i Trösen, ikapp in i S-et, varv efter varv. Ejes har fått ny asfalt och efter några pass har det gått in i huvudet att det ite längre är någon trottoarkant i mitten man kör över! Hurra, nu släpper det lite. Isa är däremot i sitt esse, lånar Andreas hoj och kör som hon är född på en hyper!
Första gången på lånad hoj - det kan man inte tro!

Fram på eftermiddagen så kommer jag ikapp en fin MH på sista varvet, så jag står direkt efter den när vi ska ut. Han är sen ut så jag åker förbi ut ur depån. Noga med att värma upp däcken tar jag det lite lugnt på första varvet och på rakan dånar han och en kille till om. I Trösen "tvärstannar" han och kör jättekonstigt genom kurvan, sen full gas på minirakan. Broms inne i kurvan och lite broms mitt i S-et. Killen mellan oss vill om men får svårt eftersom han kör så vingligt och gasar satan när han väl rätar upp. Vi ligger bakom och samlar oss för utången på stora rakan (efter att han har försökt ut på samtliga smårakor). MH-killen blockar effektivt genom att ligga låååångt till höger och hålla låg fart och när han väl flyttar på sig har han gasen i botten. Då är det försent att komma om med en lillhyper. Nästa varv ser likadant ut, med den skillnaden att jag inte längre försöker. Nu håller jag mig istället på respektfullt avstånd för att inte bumpa in i baken när han bromsar mitt i kurvan. Går in i depå för att komma på en helt annan del av banan och har sedan fritt spår. Härligt!

Några regndroppar kommer in över banan och det ser inte ut som det ska bli mer körning, men så slutardet lika snabbt som det började. Jenny och jag bestämmer oss för att ta ett sista "göra-allt-rätt-i-lite-lugnare-tempo-pass". Jag följer efter och får för första gången helt rätt spår genom Hårnålen, tack Jenny! Vi parkör och växeldrar och trots att vi tänkte ta det lugnt så blir vi inte så mycket omkörda. Ser man på, nu börjar vi ha fått upp farten minsann! Några regndroppar på visiret får mig att snabbt gå in i depån, superdupernöjd tillslut.

Lastningen går snabbt (man lär sig så mycket konstiga saker av att köra hoj...) och släpet med fyra Duccar ser riktigt imponerande ut. Stopp vid Våtsjön för mat och då ringer telefonen. "Det är inte så att ni har glömt ett par campingstolar?" Jo såklart, tur att det finns snälla ducatister som tar hand om allt man sprider runt sig. Nu kommer regnet och hela vägen hem kör vi i ösregn, rätt nöjda med att inte sitta på hojen!