Grus i maskineriet

Dags att ta sig själv i kragen och byta framdäck. Ja, ta loss hjulet och lämna in detsamma tillsammans med nytt däck till Kjelle alltså. Ta loss framhjulet har jag ju gjort "några" gånger i år, så det känns inte som någon stor grej längre. Men för att få av framhjulet måste hojen upp på depåstöden, och det visade sig vara en värre match...

Hojen står på grus. Grus är dåligt underlag om man vill använda depåstöd. Det är svårt att rulla de små hjulen på gruset. Därför hade jag förra året två stora masonitskivor som underlägg, en fram och en bak. På mystiskt vis har den ena försvunnit under vintern, så nu har jag bara en, hur göra då?

Man använder den fram och sätter bakstödet direkt ner i gruset. Det behöver ju inte rulla på hjul, man kan ju häva upp hojen som med de gamla originalstöden. Rätar upp hojen, ställer mig bakom och häver mig på stödet. Finemang! Men då rullade den för långt bakåt för att framstödet skulle få plats på plattan. Om igen, ner med hojen, håll emot, dra lite, och OJ vad den började luta! Slänger mig på sidan och lyckas hålla emot med låren mot termisarna. Lite hjälp av stödet som sjönk ner i gruset hade jag nog också. Bara att ta i och häva upp hojen rakt igen.

Tillslut står den rätt på bakstödet och jag ska bara få upp den fram. Den fina skivan visar sig då vara lite uppblött, så istället för att hjulen på framstödet rullar in så häver sig bakstödet upp igen. Nää, stopp nu! Lirkar och försöker trycka in framstödet mer tvingas ge upp. Har inte lust att tappa ner hojen och bryta ditten och datten. Sån't som fotpinne och bromshandtag har jag hört att man kan bryta då...

Ger upp, ringer Ronny som rycker ut och lyfter upp styret samtidigt som jag trycker in stödet. Ser man på, nu gick det förträffligt. Så sen leker han kommunalarbetare och ser på när jag jobbar tills han får banka lite med gummiklubban på axeln. Imorgon blir det inlämning!