God Jul!

Jul, jul, åh så skönt! La av jobbet redan veckan innan, sånär som på ett litet möte på måndagen. Allt såg med andra ord ut som julefrid i god tid. Mjo, så småningom skulle det bli så. Men först så en dos julklappspanik när Peo klämmer ur sig att han har sex stycken julklappar till mig. Hjälp, jag som var nöjd för jag hade kommit på en! Ut och shoppa, så löste det sig hyfsat iallfall.

Så var det julgodiset som vanligt. Mindre tillverkning i år, bara närmare 300 bitar. Så här ser de ut under själva proecssen:

Och så här såg det färdiga resultatet ut:

Årets iakttagelse - det är inte gott om lämpliga snygga kartonger ute i affärerna. Och det är inte smart att leta efter det dagen innan man ska åka hemifrån för att fira jul. Julstressen smyger sig på...

Tillslut åkte vi söderut i en fullastad bil. Vi och alla andra Stockholmare. Kö från Hallunda och söderut, släppte innan Södertälje, allt som vanligt. Ett par kilometer innan vår avfart på motorvägen vid Järna tar det tvärstopp. Sedan är det krypköring omväxlat med stillastående som gäller. Ser man på, en lastbil har vikt sig tvärs över E4, ingen kommer förbi. Men bussigt av honom att göra det precis i höjd med avfarten så alla kan åka av och sedan på igen, då med viss fartskillnad. Så med en medelhastighet på 2km/h kom vi fram till avfarten och kunde fortsätta fram.

Efter det kunde julefriden äntligen infinna sig. Så otroligt vackert med all snö och sol på själva julafton:

Packa pappas kappsäck

Eller - packa nästan 1800 julklappsutskick till alla medlemmar! Förra året slog vi läger en helg i Björnlunda, men det hade vi inte tid med i år. Så casa Balsvik ställde upp. Praktiskt det där med stor åldersskillnad på barnen, de stora passade glatt den lilla när alternativet var att packa kuvert.

Med oanad effektivitet satte vi igång, nästan så vi undrade om Bumse-klubben hade kommit på besök. Peos gamla gener måste ha smittat! Fikapaus efter att alla etiketter var klistrade, fika är vi bra på. Så i med alla julklappar och klistra igen kuverten. Plättlätt, vi förjänade en fika igen., Denna gång med glögg som snälla Jenny hade med sig.

Julklappspackning - de andra bilderna visar ju vad vi packade...

Så inom kort, så kort som svensk postgång lyckas med, kommer julklappen landa hos ducatisterna. Hoppas den blir uppskattad!

Lantlig motion kontra stadsmässig...

Kollade av garagebygget lite. Återigen kunde vi konstatera att vi kommer få ett stabilt garage. Väggarna var lika väl tilltagna som golvet, det bådar gott. Bara de blir klara nån gång också, så vi kan komma in och börja inreda till pärlorna.

Efter inspektionen hittade vi den äldre generationen i full fart med att gräva trädgårdslandet. Lite i smyg sådär, så vi inte skulle komma på idén att vi borde göra det. Men precis så tänkte vi. Så jag gick igång med grepen medan Peo började bära upp grenarna från det nedsågade bigarråträdet. Det var ganska jobbigt att gräva trädgårdsland och det gick uppenbart fortare för mor min. Hmpf!

Stort nygrävt trädgårdsland...

Efter lite tekniktips fick jag bättre flyt och gjorde klart större delen av landet innan jag blev tvångsavlöst och i smyg pustade ut. Frågan var ju bara om vi nu kunde slippa träningen som var inplanerad vid hemkomst. "Nänä" sa jag kaxigt och tyckte att det var läge för lite konditionsträning.

Så väl hemma gjorde vi som stadsbor i största allmänhet, gick till gymet och avverkade drygt 5 km på löpbandet. Men någon fortsättning med vikter kändes inte nödvändig...

Stripp?!

I veckan ska Don Vito på lite transplantation hos Dr Trim, nya fina ställbara kamdrev ska monteras. För att det ska gå lätt ska han självklart förberedas. Kåpor och annat löst skräp var redan bortplockat, så nu rök resten för lätt åtkomst. Listan som jag fick såg ut som följer:

-Ta av alla kåpor och kuts

-Ta av tank

-Ta av luftburk

-Ta av trottelhusen

-Ta av insugen

-Ta ur tändstiften

-Ta av remkåporna

Plättlätt, ta av har ajg en viss talang på... Min trasselhärva med batteri och hemmagjord hållare är ju lite knepig, så ett och annat foto under tiden blev det. Ett samtal till meksupporten i Kollanda verifierade att trottelhusen var det jag trodde, och att insugen var det bakom. Kan ju vara bra att veta om man nu ska ta bort dem.

Naken hoj från sidan, utan batteri och remkåpor

Inga trottelhus, inga insug. Tomt värre!

Tillslut var allt borta och alla delar något sånär rengjorda och uppmärkta. Nu står han alldeles naken och väntar på att få komma till operationsbordet.

Som belöning för den goda insatsen i garaget fick vi lite rester till lunch. Risotto med parmaskinka och sallad. Sämre kan man ha det :-)

Mer garage!

Kollade av bygget i helgen och visst har det hänt grejor. Hela framsidan var belamrad med material, så även inne på logkistan. Och golvet börjar komma på plats.

Golvunderbyggnad!

Nog för att vi pratade om att golvet skulle vara stabilt, men nu känns det som vi kan köra in bilen där också om det skulle behövas. Vilket kanske låter helt normalt för ett garage...

Nu är det bara att hålla tummarna för att de fortsätter jobba också, och inte bara lägger dit material och verktyg. Radio och beslysning fanns tillhands, och det passade Peo på att utnyttja. Han snickrade glatt ihop en sågbock så att den nyinköpta motorsågen kunde göra sitt jobb dan efter. Varför träningskort när man kan såga och hugga ved?

Garagebygget har börjat

I veckan kom då äntligen grabbarna och började riva ut på logen, så att det nån gång kanske ska kunna bli ett garage där inne. Golvet ligger nu som en enda stor hög på baksidan, väntandes på att bli uppsågat som ved. Torrt som fnöske, blir perfekt som spänt. Nu vet jag iallafall var jag kommer hitta kärestan det närmsta året. Bakom ladugården, huggandes spänt...

Så här ser det ut när golvet kom bort:

Ganska så stort! Väggarna ska tätas och isoleras, nytt golvbjälklag och nytt innertak på en sisådär 3 meters höjd. Sen har Bellona och Don Vito fått ett helt okej hem. Lagom till sommaren?

Skinnställ 2010 har börjat

Andra människor har beach 2010 som mål, vi Ducatister har oftast "Skinnställ 2010" som vår målsätting. Det är ju för hemskt att garderoberna alltid krymper ställen över vintern och vi stackare tvingas späka oss för att kompensera detta.

Vår späkning har börjat på det lokala gymet, medlest löpband och gruppträning. Själv har jag hittat "Dansmix", en fånigt svettig kobination av dansande och gympande. En glad kille får en hel sal med tjejer att jucka mot spegeln - briljant! Men som sagt, en hel sal med tjejer. Alltså inget för den manliga halvan av hemmet.

Så igår var det dags att testa Bålstyrka 30. "Bålstyrka får du träna alla de muskler som stabiliserar bålen. Du stärker både rygg, svank samt den viktiga bäckenbottenmuskulaturen. Det är numera välkänt att de musklerna påverkar vår balans, koordination och styrka. Ett Bålstyrkepass är 30 minuter långt. Det passar alla och inga förkunskaper krävs."
Låter som ett bra pass för trötta ducatister. Jo tjohej!

En käck, fräsch sadist som plågade oss med magövningar och armhävningar på löpande band. Svetten droppade på golvet och ett flertal gånger hördes en tydlig "duns" när fröken helt enkelt trillade ihop eller tappade ner benen. Som en riktig sergant gick hon runt och kollade att vi inte fuskade och svankade och när hela kroppen skakade så kom det "bara fem till nu!". När vi gick därifrån skakade kroppen och vi var lätt illamående.

Suveränt - jag har hittat mitt perfekta pass!

Säkerheten först

En gång i tiden var jag en glad hästtjej som tyckte att det var fånigt dyrt med ridutrustning. Dyra ridbyxor, dyr hjälm, stövlarna kostade hur mycket pengar som helst och själva ridningen ska vi inte ens prata om. Idag har jag hittat ett botemedel - börja kör hoj... Helt plötsligt känns inte ridhjälmen för 1000 kr speciellt dyr, och hanskarna för några hundra är ju rena fyndet.

Den andra sidan som har påverkats är säkerhetstänkandet. Det gäller ju förvisso inte bara mig, men ändå. Idag är det säkerhetsväst och bra hjälm som gäller, annat var det förr. När jag krängde på mig den otympliga säkerhetsvästen började jag fundera på om man inte skulle kunna använda MC-skydd istället. En sån där väst med bröstskydd och ryggskydd, det känns ju lite smidigare än dessa klumpedunsar i neoprenliknande material. Fast å andra sidan, en väst som ger lokal värme runt magen skulle kanske kunna säljas som trim-medel!

Säkerhet hit och säkerhet dit - hur kommer det sig att jag som är så försiktig (närmast feg) ägnar mig åt sporter som kräver att jag står och klär på mig en massa skydd???

Styret sammanträder

Efter en period av stoppa-huvudet-i-sanden-efter-årsmötet tog Styret tag i saken och hade en hel dag och kväll inplanerad. Tanken var väl att ha genomgång på dan och svaluta med middag.
Jo tjohej!
Vi började med att granska däcksvärmartemperaturer och sparka däck i garaget i en timme.

Så fort vi hade satt oss vid mötesbordet så kom frågan -När är det mat? Så efter en timme var det dags för matpaus, pizza till grabbarna och mackor till tjejerna. Fram med papperna igen.

"Den där cheesecaken, ska vi inte få lite till mellanmål?" Fram med Dicks frysta cheescake, mumsa, mumsa. Fram med papprena igen.

"Har ni sett den coola filmen med Ben Spies?" Kolla lite Youtube, skratta hysteriskt, fram med papprena igen.

"Är det dags att göra potatisgratängen nu?" Fixa gratäng, Annika gör snittar. Äta snittar, dricka lite vin, fram med papprena igen.

Klubban i bordet - alla punkter avklarade! Fram med maten och HUR kan det komma sig att första magnumflaskan vin redan är slut???? Äta kött med potatisgratäng, italiensk glass i stora lass till efterrätt. Maten hann inte mer än ut från bordet och första drinken var inte uppdrucken innan popcornen kom fram. Och innan vi lämnade Andreas lya hade även den andra cheesecaken hunnit bli uppäten.

"Vägen till Ducatistens hjärta går genom magen"

Försenade inlägg...

Precis som flyget blir inläggen om Lissabon lätt försenade. Inte tusan hade jag räknat med att jobba en sisådär 23 timmar på två dagar det första jag gjorde. Just nu ligger jurister inte så högt på min pouläritets-skala minst sagt.

Nåja, kompsaldot som låg på minus efter helgen börjar återhämta sig...

Lissabon!

Liten semester pa hostkanten, Lissabon onsdag till sondag. Det borjade med installt plan och manga timmar pa Arlanda, men har stadigt blivit battre. Ingen troja har man behovt ha pa sig, och mat och vin i overflod. Ett visst matt avshopping har vi hunnit med ocksa. Samt en tripp till Estoril, badorten strax utanfror stan som kanske mer ar kand for sin GP-bana... Sa har langt kan det iallafall sammanfattas med: Vill stanna langre!!!!

Narmare rapport efter hemkomst...

Jobbliv

I förra veckan var jag på introduktionskurs med jobbet. Ja, nu började jag visserligen i februari men det kan visst bli så ändå. Två dagar fyllda av föreläsningar, bolags-VD, Sverige-VD, koncern-VD... Fröken fick guldstjärna för att jag var den enda som visste hur mycket min grupp hade tjänat in under året, duuuuktig flicka! Tillslut så fick vi iallafall komma ut på studiebesök, och då såg det ut så här:

Stövlarna och västarna fick vi låna, men det var inte riktigt gjort för så mycket tjejer som besökare så de minsta stövlarna jag hittade var i storlek 43. Sen gick vi i nån halv kilometer. Plan mark var helt okej, trapporna var lite värre... Solen sken och vad gjorde vi? Jo vi gick ner i en tunnel! Jaha, nu har jag kollat på bygget av Norra länken.

Idag fick jag lite annan bild av hur en kontorslokal kan vara belägen. Man kan också ha den här utsikten från balkongen utanför fikarummet:

Idag var det kallt, men ack så härligt. Kunde inte mötet ha varit lite mer sent? Frågan är bara när Skatteverket kommer på att förmånsbeskatta att jag får åka på möten på vackra Skeppsholmen...

Nu är det slut på jobbliv för nåra dagar, nu stundar Lissabon och lite kort semester. Helt utan MC-koppling!

GATT, eller delar av iallafall...

September fortsätter att imponera med vädret, och jag som har ställt undan Don Vito i vintergaraget! Så vad gör man? Jo, man åker till Ducati Stockholm och sällskapar emd övriga ducatister, lyssnar till mullret när alla kommer åkande och är lätt grön av avundsjuka. Nåja, frissan var ju inbokad så dagsysselsättningen var ju klar. Vinkade hejdå åt det 40-tal ducatister som var där och begav mig mot lite ompyssling.

Middagen var som ett par år tidigare på restaurangen med det passande namnet, Grappa. Maten var god, serveringen lagom italiensk. Inte hjälpte vi till genom att inte ha en aning om vad vi hade förbeställt heller. Kvällens vinnare var allas vår Amiral, som var helt övertygad om att han hade beställt något helt annat än vad han hade. Både till sig själv och till Eva-Lena... En lätt gissning är att hon kommer kontrollera alla framtida beställningar!

Efter lite hjälp från mobiler som kunde visa forumet och listan gick det lite lättare och maten som kom in var supergod. Men herrejösses, servitirisen rekommenderade ett franskt vin! Det rättade vi såklart till och andra flaskan vi tog in såg ut så här:

Bäst att fota så jag kommer ihåg vad det var för vin...

Sisådär efter midnatt rullade vi ut och haffade en traxi mot Solna. Mätta, runda under fötterna och trötta. Som vanligt en härlig tillställning med Ducceklubben!

Lantliga leksaker

Nu var vi ju inte i fjällen, men hälsosamt och stärkande var det på Ombergs turithotell. Vi var nere vid frukost med de andra pensionärerna redan före nio, så vi kom iväg hemåt redan på förmiddagen. Via ett pit stop på Biltema (vi skulle ha en tratt, det blev smått och gott för 1200 spänn!!) kom vi till den lantliga oasen Björnlunda. Som vanligt satt mamma oss i jobb, så nu är potatisen upptagen för året. Svettigt i septembersolen, men ack så mysigt. Varm sol betyder ju grill, och eftersom vi är som vi är så shoppade vi en ny sådan under sommaren:
Jo, den är faktiskt så bra som man kan förvänta sig...

Don Tony hade skickat med oss godsaker så skulle dessa grillas:

Fänkålskorvarna, himmelskt gott!

Utlåtandet från mamsen var en njutningsfylld tystnad, vilket är lika osannolikt som att jag skulle tystna... Mer än godkänt både åt grill, grillmeister och korvarna!

Bilder från Knutstorp

När det gäller bilder på körningen så ska man kolla på Martans sida, snyggast bilder som vanligt:
http://www.martan.se/knutstorp090918/

Det enda jag kan säga är att jag absolut måste börja köra med det mörka visiret...

Övrigt från dagarna i depån:
Tältbyn, det blev så varmt att vi satt i skuggan och hade hojarna i solen...

Jag tycker fortfarande att Don Vito är otroligt vacker, han ska få lite puts i vinter också.

Vissa kör hoj, andra syr. Zeke lagar däcksvärmare, tur att killarna är händiga.

Hemma från Knutstorp

Knutstorp två dagar i mitten av september, under den blötaste säsongen på länge. Hur bra kändes det på en skala? Förra året vid samma tid på Gelleråsen var hojarna vita av frost på morgonen (ja okej, Gelleråsen är liiiite kyligare då), så jag var förberedd på det värsta. Allt kom på skam. Vi tar det i ordning:

Mötte upp Peo på en strategiskt belägen mack strax söder om stan, kom direkt från jobbet i lilla klänningen och hoppade i jeansen och körde iväg. Jo, jag fick börja köra för sällskapet skulle visst jobba några timmar till. Telefon, dator och mobilt bredband - sen kunde han jobba på medan vi stadigt rullade söderut. Framme redan före 22, och med bara 3 stopp. Då räknar jag inte det på avfarten mot Braehus, där vi tjuvstannade för att bara byta förare... I depån rådde vanlig La famiglia-stämning och vi lastade av hojarna och satte upp tältet, allt klart för att sova så länge som möjligt på morgonen.

Ingen frost på marken på morgonen, men ynka 6 plusgrader. Kallt, kallt, kallt, mössa och vantar på. Första passet, Don Vito strejkar som vanligt när det är kallt. Skit också! Nåja, Peo skulle börja i vit grupp, så jag lånar Bellona fortare än kvickt. Varma vindtäta västen satt fint och det gick inte fort ens efter mastervarven. Andrra passet rullade det på bättre och västen var helt onödig, faktiskt ganska varm. Till lunch började det bli väl varmt och på eftermiddagen borde jag definitivt bytt till kort underställ... I september! Mmmmmm! Kul som sjutton att köra, men attans vad banan tar på krafterna. Inte en enda målflagg såg jag under dagen, gick in i depån i förväg för att inte sluta i spenaten. Skyller på en liten förkylningskänning, för inte har väl den obefintliga träningen med saken att göra?

Passade på att prova Torbjörns fina Monster när orken tröt, jösses vad kul det var! Nu har jag också skrapat knä på ett monster, även om det knappast kan sägas vara ett vanligt monster... Hej och hå vad den hojen går fint, en fröjd att köra. Provade även Jerry på eftermiddagen och det var både välbekant och annorlunda. Som vanligt kom jag fram till att Don Vito är bäst för mig :-)

Som vanligt åkte jag och Mr Grill till Svalöv för att shoppa middag, denna gången lite mindre och lite lyxigare. Inte blev det sämre av att Don Tony hade avlämnat lite delikatesser som vi avnjöt. När allt var uppätet (eller snarare, när vi inte fick i oss mer) och vi hade snackat ett tag började kylan göra sig påmind igen. Jajaq, det är ändå dags att sova. Eller, hur var det nu? Klockan är ju hela - kvart över åtta!!! Alla gäspande människor såg lika förvånade ut och vi höll ut en liten stund till innan det blev anständig tid för sängen. Allt efter nio är anständig tid för övrigt...

Dagen efter började ännu kallare och blev ännu varmare. Orken var lite bättre och jag såg faktiskt målflaggen ibland... Men sista passet fick anstå, annars hade risken varit lite väl stor att något hade hänt.

Lastade in kvickt, så kvickt det nu går när man vill snacka med alla, och kom iväg precis när sista passet var klart. Full rulle i släpvagnsfart norrut, och precis fem i åtta rullade vi in på Ombergs Turisthotell (www.ombergsturisthotell.com) för middag och sömn. En snabbdusch innan den ljuvligt goda middagen och i anständig tid igen somnade vi totalt utslagna.

Vilka dagar, vilken säsongsavslutning! Bilder kommer...

Shoppinghojar?

Ibland kan man inte skjuta på saker längre. Nu var det verkligen dags att fixa min läckande koppling så det skulle bli lite lättare att växla innan Knutstorp. Efter ovanligt lite problem lossade centrum-muttern och jagh kunde plocka loss hela kopplingscentrum. Hittade efter lite huvudkli packningen som troligtvis är orsak till det ymniga flödet av olja och pillade bort den. Jomenvisst, precis en sådan hade jag ju fått med mig från butiken! Så efter lite mer pill, lite svära och lite banka så satt den på plats.

Återmonterade centrum och kostnaterade som vanligt att man nu måste fästa mothållet på andra sidan fotpinnen. Äh! sa Peo, det är ju bara 180 Nm, jag håller emot. Jojo, så talar en 1098-ägare som är van vid modiga 230 Nm på bakhjulsmuttern. Men dit kom den med två knak i armbågen, och lamellerna kom också på plats efter viss oljetorkning.

Under tiden hade Peo ägnat sig åt bromsvätskebyte, frånDot4 till Dot5. Så efter detta kände vi att en lite provtur var på sin plats. men lusten att kränga på sig alla grejor och köra iväg var inte påträngande, så hur göra? Hm, vi ska ju ändå till affären... Så på med jacka, hjälm och handskar och så puttra ner till affären. En kort sträcka på lite större väg och försiktigt prova bromsverkan. Funkar fiiiint!

Parkera utanför affären, ta med tankväskan in, shoppa lilla oxfilén och så hem igen. Ser man på, inte visste jag att jag hade köpt mig en shoppinghoj!

Årsmöte med KM!

Dags för årsmöte igen, hur kan det gå så fort? Kanske har något med den lilla saken "förberedelser" att göra. När man ska fixa allt som ska till inför ett årsmöte, samtidigt som hojsäsongen pågår för fullt, går tiden fortare än vanligt.

Förra helgen var det då dags, samling på Degernäs Camping och Herrgård. Strategiskt beläget lagom nära Karlskoga och Gelleråsen där KM skulle gå av stapeln på söndagen. Min vanliga otur så hade man lagt jobbets årliga kick-off på fredagen, så jag kom direkt därifrån på lördag dag. Mmm, bra början på helgen...

Vi riggade - eller ja, Sören riggade med viss hjälp från oss - lokalen för mötet och prepade fyra laptops för presentation och protokollförande. Hm, tekniknördar, vi? Elaka som vi är hade vi baren stängd under själva mötet och det dröjda bara 2.15h innan den kunde öppna igen. Får man vara nöjd med på över 30 punkter. Yihoo, nu kan partyt börja!

Middagen var helt underbar, synd bara att jag var alldeles för mätt när jag väl smakade den helt ljuvliga lasangen. Doggybag? Stämningen var på topp som det brukar heta och Bullerpriset gick till en kille som hade åkt dit på sitt Monster, mycket i ryggsäcken på väg hem! Hauge fick välförtjänt Årest Ducatist, och visade igen att det effektivaste sättet att få tyst på honom är att ställa honom inför massa folk ;-)

Isa frågade dan efter om jag hade varit med på efterfesten och jag hävdar att det var jag! Jag kom dit, var där i flera minuter innan jag praktiskt taget somnade i soffan... Tur att Isa kunde köra till Gelleråsen dan efter, för det hade inte jag kunnat göra :-o

Väl på Gelleråsen letade jag mig upp till speakerbåset, där Lasse M hade sagt att jag skulle vara bisittare till den ordinarie speakern under Duccerejset. Schysst utsikt därifrån, där skulle man sitta oftare! När vi väl kom igång var det löjligt roligt att leka speaker, är någon förvånad? Det var superkul rejs, precis så jag önskar att BoTTen vore. Familjärt, man känner alla, fajt om alla platser, stora leendet :-)

Ja, så får man vila lite mellan heaten...

Henrik vann välförtjänt, och Andreas körde supersnyggt till sig en fjärdeplats. Kändes konstigt att åka hem utan släp, men det gick onekligen fortare. Trött som en gris och det kliade i halsen, ajaj. Kanske inte så smart att köra kick-off, årsmöte och en heldag på Gelleråsn samma helg. Men kul var det!

Länge sedan sist

Jaha, sommaren när det brukar vara som mest inlägg om alla körningar... Men inte i år, det tog tvärstopp. Skälet är enkelt, när min kära "extra-pappa" gick bort så gick alla fokus åt att upprätthålla vardagslivet och bloggandet lockade inte. Sen kommer det konstiga - när jag inte har skrivit på länge är det svårare att komma igen på något sätt. Bakvänt, det svåra borde ju vara att ha något nytt jämt och ständigt, men så funkar det inte för mig.

Så - framöver kommer det förhoppningsvis bloggas som vanligt. Dessutom med lite retroaktiva inslag från sommarens händelser. Som t.ex. Kemora, där jag befann mig när lusten tog slut. Eller Ducceklubben på Gelleråsen, eller på Kinnekulle, eller årsmötet och KM, eller...

Håll ut, det kommer mer!

Gelleråsen - bekträftads som regnhålan nr 1

Solen går ner över skogen, vi grillar framför de påvra stugorna på Gelleråsen. Faktiskt första gången med Ducceklubben för mig i år. Så här sent på säsongen! Nästan tre månader efter jag öppnade säsongen just här, dock med SMC.

Morgonen randas och det regnar ännu inte. Men Axel som har proffsprognosen per telefon säger att det ska börja regna vid 10 och sedan komma en rejäl skur vid 12. Yeah... Så regndäcken får sitta kvar på, och jag står över första passet. Istället lånar jag Bellona och agerar master i vit grupp. Då kommer flrsta stänken som visar sig ge upp fort. Men helt enligt prognos var det blött till nästa pass och vi slänger på Bellona de nya regndäcken.

Hojarna fint i lilla partytältet...

Lite försiktigt, särskilt på nya asfalten, men kul ändå. Peo är nöjd och tycker det känns som att köra "som vanligt", och det är väl ett bra betyg till däcken. Ett pass till i blötan, sedan lockar fiket. Hmmm, kanske lika bra att äta lunch på en gång? Sitte ri godan ro med en chili con carne (självklart med ris, fölr det hör ju ihop...) när himlen öppnar sig och det börjar vräka ner. Nästan på klockslaget rätt prognos!

Störtflod, hela depån flyter åt olika håll.

Nu är inte tältet så bra skydd längre...

J-lar, kabelvindorna! Vi ger oss ut i störtfloden (det rann i hela depån) och plockar in däcksvärmare och kabelvindor från det inte alls regntäta tältet. Kurar lite i släpet och funderar på hur länge vi ska vara kvar i denna inverterade sjö. PO bedyrar att han såg en aborre simma förbi - låter helt rimligt. Går ut och kollar på Erik och Jay som är ensamma på banan. Blir lite sugna på att köra, även om pölarna länns mer som floder till havet än små pölar på en racingbana.

Efter ett antal varv där tempot dras upp för varje passage så ser vi Eric glida på rumpan in i Ejes och hojen stannar i gräset. Jay märker ingenting utan blir mäkta förvånad när rödflaggen viftas i snoken på honom i depåkurvan. Vi tvingar ut ambulansen som tvekade lite eftersom objektet redan stod upp och det fortfarande var som att stå i duschen. Något ska de väl göra för arvodet ;-) Det gick iaf bra, men helt plötsligt kändes det inte lika angeläget att åka ut på banan längre...

Nä, packa och åka hem i god tid kändes som ett bättre alternativ. Första gången på evigheter, tror inte jag har gjort det tidigare. Suck - nu får det vara slutregnat! Åtminstone regn i de mängderna. Blä!

Nya trenden - regn!

Lagom hemma från Mantorp så bar det av igen. Denna gången mot Kinnekulle där mr Storsläp skulle möta upp och lämna Don Vito och Bellona. Dan innan uppfattade jag ett nödrop på forumet, en person som var trött på att köra till och från banorna i regn och ville samåka. Tja, med tomt släp erbjöd jag som en riddare (riddarinna??) plats i släp och bil. Tyvärr träffade vi en rejäl störtskur redan vid lastning, så blöt blev han ändå.

Väl framme somnade jag till regnets trummande mot fönstret och vaknade likadant. Suck, suck och dubbelsuck. I depån stod Don Vito och Bellona och väntade, regndäcken satt på sedan senast. Alltid något! Ösregn första passet blev en fika istället. Sedan blev det bättre och det kanske är så att jag förtjänar att kallas regnsmiskaren igen. Vi ägnade dagen åt att köra om grabbarna och förtroendet för regndäcken växte för varje pass. Tillslut var det så lite regn i luften att jag körde utan regnjacka, då blev det till och med knäskrap på den blöta banan. Kul!

Sen kom den vanliga tidpunkten när banan torkade och regndäcken blev så fel, så fel... Och i depån stod Bellona alldeles ensam... Ett samtal till husse senare så kunde jag rasta damen på banan. Stor är hon, långt till forpinnar och brett styre. Snabbsvängd och med ett sjulävla pulver kan tilläggas! Fantastiskt fin hoj, men inte som Don Vito. Tur det! :-)

Bara att lasta för att åka upp till Gelleråsen, prognosen säger regn.

Sommar och sol?

Mellanspel med SMC-kurs på Gelleråsen. Runt 30 grader och stekande sol, inte helt perfekt för att tillbringa dagarna på en asfaltsplätt i ett skinnställ. Nytt rekord på 6 Resorb och oräkneligt antal liter vatten på en dag, men mest kände jag mig som en urvriden trasa efter helgen. Så när SMHI lovade lite sämre väder när det närmade sig Mantorp med Ducceklubben kändes det inte så illa.

"Lite sämre väder" är kanske en underdrift, det snackades om 28 mm regn. Men närmare körningen såg det bättre och bättre ut, så det fanns gott hopp om en del uppehåll. Och förresten, jag har ju regndäck!

I släktens tomma hus utanför Norrköping fick vi sällskap av Lasse och Jenny som blev lätt försenade till middagen i casa Arne p.g.a. släphaveri redan i Stockholm. Snälla ducatister såg till att annat släp kunde lånas och de ramlade in framåt elva på kvällen.

Pigga och glada vaknade vi några timmar senare och tittade ut på en kompakt grå himmel och ett strilande regn. Ujujuj... Pissregn hela vägen till Mantorp och vi lastade av under taket i depån. Det är väl självaste attan att jag inte kan komma ihåg gummistövlarna! Blöt om fossingarna direkt på morgonen, precis vad man behöver. Inte kunde släpet stå kvar i snabbdepån heller, så det var bara att hysta ut hela Taikon-sällskapet. Men - står inte hjulet lite snett? Jo helsicke, det gör det. Ajaj, hjullagerras kraftigt misstänkt. Panik och tandagnisslan! Vad göra? Jo, vänta till lokalaguiden Arne ramlar in och fråga efter bästa verkstad såklart.

Nåja, på med rengdäcken direkt för att kunna följa med på mastervarven. Blött, blött, och mer hann vi inte med. Nähä. Andra halvan av familjen begav sig med lokalguidens hjälp till Linköping och närmsta släpverkstad, själv kliade jag Don Vito på tanken för han skulle fortsätta funka i blötan.

Ronny körde med fullt regnställ och silvertejp - alla sätt är bra...

Dagen fortsatte på samma sätt, blött, blött, blött. Stövlarna tjippade (ett visst avbrott mot knarrandet iallfall...) men resten var torrt under regnstället. Det var sådär kul att köra, såg ruggigt dåligt och litade inte på de nya regndäcken. Suck, jag som gillar att köra på regndäck normalt. Men ett antal varv blev det och banan blev mer och mer hemma. Kan nog vara sanslöst kul att köra på om det är torrt, hoppas på tillfälle till det!

Bild som sammanfattar dagen: Blötdjur som kör på regndäck, regnjackor på, grått och blött! Foto: Peter Möller

Men hur f-n gör vi med hojarna, de skulle inte börja kolla på släpet f örrän efter fem, och tänk om de inte kan fixa det på en gång? Ja, vad gör man? Får hjälp av La Famiglia såklrart! Mannen med största släpet i klubben kunde härbärgera två små hyprar till nästa körning, så både Don Vito och Bellona fick sightseeing till västkusten. Tackar, tackar!!!!!

Fullt med hojar i det stoooora släpet...


Får väl se om de kommer tillbaka i samma skick ;-) Lite däck fick bo hos Jangby och resten knökade vi in i bilen. Fullt!

Släpet blev klart på kvällen så vi kunde rulla upp mot storstaden igen. Låååång dag och inte precis den bästa av Ducceklubbens körningar. Suck, men nya tag till helgen!

Kinnkulle i sommarsol

Sommarsol har vi inte varit så bortskämda med den här försommaren. Desto mer av 11 grader och regn. Men i tisdags kväll klarnade det upp lite över Kinnekulle och regnet gav sig iväg under natten. Så onsdag morgon kom med blå himmel. Ja jösses, blå himmel! Säkert över 15 grader varmt också, bara en sån sak. Det kanske blir en körning i sol och värme, kan man tro det?

Stärkt av en kanelbulle från Sveriges bästa bullbakerska laddade jag för första passet. Kom till och med ihåg att provstarta morgonkinkige Don Vito och han protesterade inte nämnvärt. Men det kom konstig rök från motorn, det är typiskt dåligt. Visste att jag inte skulle ha tvättat efter förra körningen...

Så här såg det ut på banan, cool bild av SvenE (som alla bilderna har kommit ifrån, tackar!)

Av med kåporna, är det bara det lilla droppet från kopplingen som ligger på avgasröret? Men det verkade vara lite glykol också i en härlig blandning. Nähä, inget första pass för mig. Torka, torka, kolla igenom anslutningar, starta och provköra. Nu passade det minsann, det gick hur bra som helst. Toppen, nästa pass blir det köra av!

Pass två närmar sig men rödflaggen från blå grupp hänger fortfarande ute. En läbbig avåkning in i amcorräcket under bron, men det visade sig senare ha gått efter förhållandena bra. Dock inget köra för vår del, bara att fika lite till. Bulle är gott :-)

Tillslut kom vi ut och jösses vad Kinnekulle är kul! Fattar inte hur Hauge kan ha sån jäddra fart ut genom Kvarnkurvan, jag som alltid tyckt att jag har varit ganska bra på den. Men Ulla bara drar iväg och vore det inte för förarens noja för vänsterkurvor kom jag väl aldrig ikapp...

På jakt efter Ulla och Hauge...

Det är lugnt, jag kommer ikapp i TV-kurvan ;-)

Framåt eftermiddagen tog solen ut sin rätt och jag avstod sista passet. Snackade strunt och packade i lugn och ro.

Ronny gjorde tummen upp till fotografen som vanligt

Inte alls avis på alla som skulle upp till Gelleråsen för en dag till, men väderprognosen gjorde det något lättare. Puttrade hemåt, bojkottade McDonalds och kom hem när det fortfarande var ljust. Jagade upp assistenten från Miss Marple och fick in Don Vito i garaget. Ska inte tvätta lika mycket innan nästa körning...

Flytta är straffet från helvetet

Ja, det kanske syns vad jag tycker om att flytta. Nu känns det som att jag har hållit på i ett halvår, lite lätt pö om pö sådär. Det verkade som en bra idé - då. Nu känns det som det hade varit lättare att flytta allt på en gång, med flyttfirma. Sen att det inte på några villkor hade fått plats i den gemensamma lägenheten, det är en helt annan historia.

Recept på flyttgröt, inte att rekommendera:
2 st fulla 2 rok
2 inbitna singlar med en överkärlek till mycket prylar
Ett okänt antal motorcyklar

- Tag singlarna, flytta med lite kläder till ena lägenheten. "Vi ska bara testa lite..."
- Inse att det är jobbigt att röra sig mellan två lägenheter, bestäm att hyra ut den mindre bostadsrätten.
- Flytta över lite mer prylar, så man verkligen inte behöver åka "hem" så ofta.
- Kom fram till att det är lika bra att sälja medan konjunkturen är god.
- Flytta en del av kälarförådet till stugan på landet, perfekt plats för ärvda saker.
- Inse att det behöver renoveras lite innan försäljning.
- Flytta lite mer bra-att-ha-saker.
- Skaffa mäklare som kan sälja, han rekommenderar lite målning innan.
- Flytta lite mer saker, svär över att källarförrådet i den nu gemensamma lägenheten inte är tillräckligt stort.
- Skaffa bra hantverkare som målar lägenheten lite snyggt.
- Inse att det måste tömmas lite mer innan renovering - paniiiik, bit ihop och töm! Knö in resten på vinden...
- Låt hantverkarna jobba, se till att de slänger överblivet "skräp".
- Få panik över att det måste storstädas innan visning, pusta ut när hantverkarna kände nån som kunde städa. Kvitto? Vad är det?
- Beundra den nymålade lägenheten och fundera på varför du inte hade det så här snyggt när du bodde här.
- Skaffa externt förråd till lägenheten...
- Fundera på om det är lite för tomt för visningen, flytta tillbaka och fyll på med lite saker i hyllorna.
- Visa lägenheten och håll tummarna.
- Skriv på kontrakt på lägenheten, skratta hela vägen till banken.
- Köp ingen 1098R för pengarna. Inte ens en ny gathoj.
- Ägna en hel helg åt att tömma resten av lägenheten och vinden (hur är det möjligt att det fick plats så mycket där????).
- Knö in ytterligare flyttlådor i lägenheten och källarförrådet.
- Lova dig själv att inte flytta på en evighet. Åtminstone inte på ett halvår eller så...

Hoppas det är värt det....

Kontor som kontor

Fördelen med livet som projektledare i den storslagna bygg- och fastighetsbranchen är att man mellan varven kan sitta och jobba lite var som helst. Protokollen från mötena, planeringen, kostnadsuppföljningarna, kolla mailen, rapportera tiden, telefonsamtalen - det mesta går att fixa medelst det fina "anywhere"-systemet från jobbet. En liten dosa, min vanliga laptop och en internet-uppkoppling så ska det teoretiskt fungera.

Teori och praktik är inte alltid samma sak, inte i det här fallet heller. Det är jättesvårt att skriva rent protokollet om inte anteckningarna kom med från det vanliga skrivbordet t.ex. Har jag hört. En kompis säga alltså.

Men datorn var med och släktens lilla redovisningsbyrå erbjuder både skrivbord, skrivare, katt på skrivbordet och braskamin. Samt min gamla radio från det hippa 80-talet, komplett med glittrande stickers. Numera fast inställd på P1, men det får väl anses passande för en tant som mig. Utsikten över det blommande Gullregnet är inte heller helt fel, däremot den gamla länsfåtöljen som kräver betydligt större sittfläsk än min bortskämda kontors-stols-rumpa. Löses lätt genom en kudde, med viss mängd katthår på.

Distraktion på skrivbordet... Observera den inte helt nya telefonen!

Betyg för lantligt kontor: 4 gosiga katter av fem möjliga.

Nationaldagsfirande

Dagen börjar gott med att solen skiner in genom det spröjsade fönstert och Mao tydligt talar om att det minsann är dags att gå ut. Klockan är i runda slängar halv sex och ajg är förvånansvärt pigg. Toppen, då blir det nog inte sova bort halva dagen om jag rullar in mig i täcket och somnar om. Eller så var det bara en luris, för när jag väl vaknade igen var klockan över nio. Suck.

Efter den obligatoriska koppen kaffe på trappen så var det bara att hämta gräsklippartraktorn igen. Det var väl självaste sjutton vad gräset växer i skitvädret. Så jag tänkte testa något nytt - klippa det innan det ser ut som en veritabel djungel. Inte bara för att grannarna ska bli nöjda, utan framförallt för att se om den snällt samlar upp gräset om det inte är så långt.

Kör ut och tar sikte på klädstrecket, jagad av att mor min ville hänga ut tvätt. Gräset sprutar ut från behållarna och det verkar funka utmärkt med uppsamlingen. Upptäcker snart att det går löjligt fort att fylla de två behållarna med klipp, närmare bestämt ett varv i trädgården. Sen ska jag stanna, öppna grinden till fårhagen, åka in, stanna, stänga grinden, åka ner och parkera, tömma behållarna på tippen, åka tillbaka, stanna, öppna, köra igenom, stanna, stänga och å kan jag ta ett helt varv igen. Upprepas oändligt antal gånger tills gräsmattan är klippt...

Nåja, det gick ganska bra och efter en stärkande lunch satt jag i bilen in mot stan. Bara ett kort stopp på IKEA så skulle jag snart vara hemma. HA! Vad gör svenska folket på nationaldagen? De shoppar. Företrädelsevis på IKEA. Och självklart kan de inte tolka vad "snabbkassa" betyder. Tre kassar och en helsickes massa varor? Nej, skulle inte tro det... Kom så smånbingom fram och betalade den obligatoriska avgiften på drygt 1000 kr, som det alltid kostar att komma ut från det stora varuhuset.

Väl hemma rymde vi ner till ducceölen. Gerdas var kanske inte det mest populära stället en kväll med vintertemperatur, men plexiglas och infravärme gjorde att vi hade det gott. Som de pensionärer vi föreställer så smet vi efter någon timme för att gå och svulla på Mäster Anders istället. Gissningsvis var deet i sista stund för att klara sig från "fredagsölsfebern", den som gör att man tenderar att komma hem alldeles för sent och alldels för onykter från en ducceöl. Oavsett vad man hade föresatt sig när man gick dit...
Kul verkade det vara för de som var kvar, denna bilden kom på telefonen lite senare. Tack och lov för knasig telefon som inte tar emot mms utan att man säger till själv. Annars hade det kanske blivit ett återbesök och ajaj i huvudet dan efter. Som det så ofta blir med Ducceklubben och barer!

Svensk sommar

Kör motorvägen ut mot Björnlunda. Fredag, klockan är runt 12 och jag har jobbat färdigt för veckan. Toppen!! Bara en liten sak... Termotern visar på 9 grader och det regnar. Och blåser småjävlar. Det är den 5:e juni ocj för fem dagar sedan låg jag i skuggan och flämtade. Suck.

Svensk sommar när den är som sämst!

Veckans "huvudet under armen"

Så då var jag och Don Vito avdumpade i Björnlunda sent på fredagskvällen. Efter en skön natt i egen säng med Mao som enda sällskap så var krafterna någurlunda återhämtade. Åtminstone efter frukosten som intogs på en solig trätrapp i lugn och ro. Men det varade inte så länge, läge för trädgårdsarbete.

Stugtrappen!

Klart jag hjälper mamma att klippa gräset, det är knappast några små ytor som omger husen. En nu nyservad gräsklippartraktor står till förfogande, bara att åka. Den starka generationen (läs mamma) åtog sig att köra handgräsklipparen och ta på de ställen jag inte kom åt. Visst, om hon insisterar så! Så upp på lilla traktorn och så igång.

Den nyservade (jojo...) traktorn ville inte spruta upp klippet i behållaren, fröken själv glömde att strata klippaggregatet, solen värmde upp den svarta stolen till rena grilltemperaturen, men annars gick det bra. Så efter några timmar började tomten te sig lite mer välvårdad, även om jag inte hade haft hjärta att klippa smörblommehavet till gräsmatta längst ut mot byvägen. Självklart förtjänade vi gott grillat och en flaska vin på altanan efter detta, dock inte förrän solen försvunnit bakom björkarna - phu!

Så vackert när det blommar, de blå förät mig ej är som stora hav.

Dan efter insåg jag ganska ordentligt att det kanske var sådär fiffigt att köra gräsklippartraktor fem timmar i solen. Iklädd linne och utan solskyddsfaktor. Ansiktet är härdat efter vårens alla helger på banorna, händerna likaså. Skinnställsbränna, istället för bonnbränna. Men axlarna var inte med på noterna och lyste ilsket rött. Såklart - kommer jag aldrig lära mig?

Alltså, ner i svalkan i garaget. Skruva isär kopplingen som fortfarande skvätter lite olja från vcentrumet. Torka rent lamellerna, dra ut tryckstången och kolla o-ringarna. Mmm, ser nog inte helt bra ut. Nåja, får fixa det sen, det funkar ju iallfall. Bara att sätta tillbaka allting igen, ganska så trist och de där fjädrarna ska ju skruvas löjligt många varv. Äntligen allting på plats! Tittar ner för att samla ihop insexorna och ser till min förvåning tryckstången som ligger där. Utanför kopplingen som nu sitter på plats. Intressant! Börja om från början...

Skyller på värmen och avslutade dagen genom att ligga i skuggan och läsa en bok, verkade mer vara min nivå den dagen.

Knutstorp, nästan nästgårds

Eller inte. En sisådär 56 sköna mil i Brum-brum för att ta sig till banan - sen ska man hem igen. Ja jösses, vad gör man inte för två dagar på Knudan med Ducceklubben? Inte hann vi lasta kvälllen innan heller, men Isa hade tagit ledigt hela dagen och stod vid huset när jag kom hem från jobbet vid kvart i två. Bytte lilla klänningen mot mer passande outfit med handskar och bekväma skor och så satte vi igång. Kvart över två var vi redan påväg, lätt förvånade. Vad lätt det gick, något måste vara knas...

Strax innan Norrköping fick vi förklaringen till knaset - jag hade glömt gummit till Hauge som Lasse lämnat i vardagsrummet dan innan. Jaha, det blir till att göra nytt försök med DHL-koopian SDK. Framme var vi redan före tio, men Hauge syntes inte till. Och han kan knappast gömma sig med det släpet... Ett sms gav besked - punka! Inte bara en gång utan två dessutom. Så han som skulle grilla lite redan på onsdagskvällen kom efter midnatt när vi redan sussade sött. Eller snarkade, vad vet vi?

Morgonen kom med blåst, blött och lite regn. Regnet slutade snabbt och till första passet var det bara lätt blött på banan. Jag körde mastervarven för att komma ihåg hur banan kändes, Isa bytte däck på Jerry. Resten av dagen hade vi ruggigt tur med vädret, den stora regnskuren kom precis efter vårt pass och vi behöver inte ha blöt bana mer den dagen.

Don Vito går kalasfint och körningen går bra. Det känns äntligen som sittställningen har gett med sig och rumpan håller sig på plats. Kors i taket! Framförallt flyter det på bra i gruppen, inte massa stök, köbilding och hetsiga omkörningar. Mys! Men attans vad slut jag blir.
Sista passet kommer löjligt tidigt, vi kör ju först av grupperna. Så 15.15 rullar jag in i depån och laddar för grillning istället. Inte ens något däck som ska bytas, så upp med ölen och sikte på ICA i Svalöv. Konstigt det där hur jag hittar till matbutiker på obskyra små orter som Svalöv, Götene, Karlskoga (Willys har aldrig färska baguette där - saker man lär sig...).

När alla andra lyssnade på fördrag av Petjo så handlade vi fläskfilé, ost, tortillas, sallad, provsmakade korv, provsmakade ost, gick fram och tillbaka, provsmakade korven igen och osten igen, plockade ihop godis till ungarna, provsmakade... Tillslut kom vi ut med fullastad vagn.

Himla bra det där emd Petjo, Hauge blev förvånansvärt effektiv när det inte var massa folk att snacka strunt med. SÅ när alla kom var vi ganska färdiga med förberedelserna, förutom själva köttet. Grillmeister fick lite eld i baken och tillslut satt ca 25 ducatister och smaskade på grillat. Lite vin till det hela så var sängen löjligt skön sedan...

Fredagen bjöd på sol och något mindre blåst. Och kul körning! Passet innan lunch låg jag och fajtades med Olzone, vilket resulterade i full gas på rakan varje varv (h-e vad hans 848 går fint!). Vilket i sin tur ger mig ett schysst adrenalinpåslag... Så till lunch var jag totalt urlakad och mest lik en urvriden disktrasa. Passet efter passade jag på att låna Hauges Ulla, då det ändå inte var läge att gasa på. Intressant upplevelse. Undrar om det känns lika udda för en 1098-ägare att prova min gamla 916? Sittställningen var hemsk för mig, alldeles för långt ner till fotpinnarna. Och mycket sämre bottenvrid, något jag verkligen blivit bortskämd med. Men hon var ganska kul och det gick att skrapa knä med Ulla med :-) Don Vito skötte sig förträffligt med Hauge och de båda skjöt förbi på rakan efter halva passet. Det var nästan så jag såg det stora flinet ända till mig...

Något mer köra-fort-pass var det inte att tala om för min del, fortfarande helt urlakad till nästa pass. Så det blev lite lugn och ro, öva snabbstyrning och mysa lite. Sen stod jag över det berömda sista passet och packade istället. Säkert ett smart drag, och Isa såg lite nöjd ut över att allt var förberett. Så in med allt i bussen, så kunde vi rulla ut från banan redan prick fyra. Kors! Även hemvägen gick bra, så strax efter halv elva lämpade vi av mig och Don Vito i Björnlunda. In med allt i garaget, soooova. Mao var mycket nöjd med besöket och placerade sig på magen som vanligt.

Ducceklubbens bansäsong har börjat - jippie!

SDK + SMC = Kaos och glada miner!

Mitten av maj, Ducceklubben har lyckats få en av SMCs sporthojskurser vikt bara för sig. Som alla vid det här laget vet så betyder en bandag med La Famiglia inte bara körning, utan det ska grillas, dricka kaffe, skruvas och umgås i största allmänhet. Så Ex-presidenta Charlotta hade bokat upp alla stugorna på Kinnekulle Camping och fyllt 48 bäddar med Ducatister. Inte bara natten före, utan självklart även på fredagskvällen efter duccedagen. Dels skulle många köra den vanliga kursen på lördagen, dels stannade ytterligare ett gäng kvar bara för sällskapets skull. Eller ska jag säga grillens skull??

Fredag morgon, inskrivningen börjar 07.00. Utan att låtsas om det tänkte jag att de morgontrötta ducatisterna kanske inte skulle komma sådär direkt. Helt fel. För det första sov ett gäng i depån och hade ju bara krypavstånd till besiktningen, för det andra kom de första inrullande redan 06.50! Detta ihop med att vår käre träningsledare med nycklar och inskrivningsblanketter hade ställt klockan en timme fel gjorde hela inskrivningen glatt italiensk. Det artar sig...

Ännu bättre blev det när Hauge lastade ur sitt gigantiska släp och ställde upp kaffemaskinen till storögda blicker från ett antal instruktörer som mumlade något om "det stämmer verkligen!" "de är inte kloka de där ducatisterna"...

Så småningom blev alla inskrivna och dessutom indelade i grupper och dagen kunde börja. Tänk att få höra muller istället för ylande på en kursdag :-) Lite mekande i depån förgyllde dagen och stämningen var på topp som vanligt. Mullrandet la sig och den sedvanliga däcksbyrteskarnevalen började i solen innan det var dags att bege sig till Kinnekulle camping och grillning.

Hauge hade fått ny styrande kvinna, Charlotta ryckte in med den äran. Med andra ord kom det mat på bordet denna kväll också, lagom italienskt sent i kvällssolen. Snäll som jag är agerade jag chaufför och fick bara nosa på matlagningsvinet. Okej, någon liten klunk slank ner i början på kvällen... Instruktörerna var om möjligt ännu mer storögda och så småningom mätta och belåtna.

Vanliga sporthojskursen dan efter var rena antiklimax, även om det var ett frösvarligt gäng duccar kvar även den dan. Snälla Janne lyckades fånga mig på bild när jag för en gångs skull inte hänger ut med rumpan och har överkroppen kvar över hojen - tack och bock!

En äldre herre på Bumse provade terrängkörning rakt över sumpmarken i Kvarnkurvan och det verkade riktigt illa. Tack och lov gick det bra med honom, endast något knäckt revben trots avåkningen i otrolig fart. Phu! Summa summarum - en toppenhelg på banan!

Kinnekulle i fyra dagar - och inget på bloggen...

Valborg tillbringades på vägarna mot Kinnekulle, de tre efterföljande dagarna på Kinnekulle ring med SMC och måndagen med Ducceklubben på samma ställe. Härligt!

Ett par bilder tills det kommer mer:

SMC söndag

Ducceklubben måndag

Köra gata?

På med alla kläder, svttig innan man kommer ut ur lägenheten (påminner lite om skidsemester), kanta i full mundering till garaget, låsa upp femtielva lås och kedjor, sen kunde vi rulla mot mek-garaget i norra förorterna. Phu!

Förstår varför jag inte kör gata så pfta. Don Vito gillar inte att köras kall. Tjuvstopp är bara förnamnet, hackar på låga varv gör han också. Hastighetsmärarvajern är paj som vanligt, inga blinkers på... Men ut till garaget kom vi.

Jag skulle byta soppafilter och sätta på blinkers. Byta soppafiler, hur svårt kan det vara? HAHA!

Loss med paketet, lossa en annan slang för att komma åt, ett fäste och sen slangarna till själva filtre. Ta bort filtret och begrunda dina bensinindränkta händer... (Ja, den var nästan fulltankad - hade ni trott något annat???). Sätt dit nytt filter, fäste och andra slangen - plättlätt. Inse att den gröna tunna gummiringen som hänger nere runt paketet i tanken nog är en packning till som ska sitta mellan öppning och paket. Försök få tillbaka paketet med grön ring på plats. Nähä - nu började det intressanta!

Extra intressant att jag hade kommit på hojen och verkligen behövde få det att funka. Tittade lite på Bellona och konstaterade att passagerarplatsen var kvar om det knep för att komma hem. Bara husse accepterade att skjutsa, vilket var mer tveksamt.

Efter mycket fula ord och en hel del hjälp från mekexperten Anders så kom soppapump och packning på plats - utan läckage! Hallelulja! Men nån tid för nya stomps eller framblinkers blev det inte, bak hann vi koppla in. Nåja, det komemr fler dagar.

Bilder från SMC på Gelleråsen

Här kommer lite bilder från helgen, nu har de som fotade börjat lägga ut dem på diverse hemsidor och jag tankar glatt ner dem. Då gör det inte så mycket att jag glömde kameran...

Här håller vi det oförtjänta ryktet om att ducatister alltid måste meka igång... Don Vito var inte riktigt klar för att köras när jag kom dit.

Peo var dock ute och lärde känna Bellona.

Ronny med Dicks gamla kåpa, men blir alldeles förvirrad.

Det var faktiskt inte bara jag som skruvade - den här killen bytte hela kopplingen. Jag tog faktiskt bara isär och smorde min!

Tillslut kom vi ut på banan och det kändes förvånansvärt bra även om det var lite försäsongs-stelt.