SDK + SMC = Kaos och glada miner!

Mitten av maj, Ducceklubben har lyckats få en av SMCs sporthojskurser vikt bara för sig. Som alla vid det här laget vet så betyder en bandag med La Famiglia inte bara körning, utan det ska grillas, dricka kaffe, skruvas och umgås i största allmänhet. Så Ex-presidenta Charlotta hade bokat upp alla stugorna på Kinnekulle Camping och fyllt 48 bäddar med Ducatister. Inte bara natten före, utan självklart även på fredagskvällen efter duccedagen. Dels skulle många köra den vanliga kursen på lördagen, dels stannade ytterligare ett gäng kvar bara för sällskapets skull. Eller ska jag säga grillens skull??

Fredag morgon, inskrivningen börjar 07.00. Utan att låtsas om det tänkte jag att de morgontrötta ducatisterna kanske inte skulle komma sådär direkt. Helt fel. För det första sov ett gäng i depån och hade ju bara krypavstånd till besiktningen, för det andra kom de första inrullande redan 06.50! Detta ihop med att vår käre träningsledare med nycklar och inskrivningsblanketter hade ställt klockan en timme fel gjorde hela inskrivningen glatt italiensk. Det artar sig...

Ännu bättre blev det när Hauge lastade ur sitt gigantiska släp och ställde upp kaffemaskinen till storögda blicker från ett antal instruktörer som mumlade något om "det stämmer verkligen!" "de är inte kloka de där ducatisterna"...

Så småningom blev alla inskrivna och dessutom indelade i grupper och dagen kunde börja. Tänk att få höra muller istället för ylande på en kursdag :-) Lite mekande i depån förgyllde dagen och stämningen var på topp som vanligt. Mullrandet la sig och den sedvanliga däcksbyrteskarnevalen började i solen innan det var dags att bege sig till Kinnekulle camping och grillning.

Hauge hade fått ny styrande kvinna, Charlotta ryckte in med den äran. Med andra ord kom det mat på bordet denna kväll också, lagom italienskt sent i kvällssolen. Snäll som jag är agerade jag chaufför och fick bara nosa på matlagningsvinet. Okej, någon liten klunk slank ner i början på kvällen... Instruktörerna var om möjligt ännu mer storögda och så småningom mätta och belåtna.

Vanliga sporthojskursen dan efter var rena antiklimax, även om det var ett frösvarligt gäng duccar kvar även den dan. Snälla Janne lyckades fånga mig på bild när jag för en gångs skull inte hänger ut med rumpan och har överkroppen kvar över hojen - tack och bock!

En äldre herre på Bumse provade terrängkörning rakt över sumpmarken i Kvarnkurvan och det verkade riktigt illa. Tack och lov gick det bra med honom, endast något knäckt revben trots avåkningen i otrolig fart. Phu! Summa summarum - en toppenhelg på banan!