Nationaldagsfirande

Dagen börjar gott med att solen skiner in genom det spröjsade fönstert och Mao tydligt talar om att det minsann är dags att gå ut. Klockan är i runda slängar halv sex och ajg är förvånansvärt pigg. Toppen, då blir det nog inte sova bort halva dagen om jag rullar in mig i täcket och somnar om. Eller så var det bara en luris, för när jag väl vaknade igen var klockan över nio. Suck.

Efter den obligatoriska koppen kaffe på trappen så var det bara att hämta gräsklippartraktorn igen. Det var väl självaste sjutton vad gräset växer i skitvädret. Så jag tänkte testa något nytt - klippa det innan det ser ut som en veritabel djungel. Inte bara för att grannarna ska bli nöjda, utan framförallt för att se om den snällt samlar upp gräset om det inte är så långt.

Kör ut och tar sikte på klädstrecket, jagad av att mor min ville hänga ut tvätt. Gräset sprutar ut från behållarna och det verkar funka utmärkt med uppsamlingen. Upptäcker snart att det går löjligt fort att fylla de två behållarna med klipp, närmare bestämt ett varv i trädgården. Sen ska jag stanna, öppna grinden till fårhagen, åka in, stanna, stänga grinden, åka ner och parkera, tömma behållarna på tippen, åka tillbaka, stanna, öppna, köra igenom, stanna, stänga och å kan jag ta ett helt varv igen. Upprepas oändligt antal gånger tills gräsmattan är klippt...

Nåja, det gick ganska bra och efter en stärkande lunch satt jag i bilen in mot stan. Bara ett kort stopp på IKEA så skulle jag snart vara hemma. HA! Vad gör svenska folket på nationaldagen? De shoppar. Företrädelsevis på IKEA. Och självklart kan de inte tolka vad "snabbkassa" betyder. Tre kassar och en helsickes massa varor? Nej, skulle inte tro det... Kom så smånbingom fram och betalade den obligatoriska avgiften på drygt 1000 kr, som det alltid kostar att komma ut från det stora varuhuset.

Väl hemma rymde vi ner till ducceölen. Gerdas var kanske inte det mest populära stället en kväll med vintertemperatur, men plexiglas och infravärme gjorde att vi hade det gott. Som de pensionärer vi föreställer så smet vi efter någon timme för att gå och svulla på Mäster Anders istället. Gissningsvis var deet i sista stund för att klara sig från "fredagsölsfebern", den som gör att man tenderar att komma hem alldeles för sent och alldels för onykter från en ducceöl. Oavsett vad man hade föresatt sig när man gick dit...
Kul verkade det vara för de som var kvar, denna bilden kom på telefonen lite senare. Tack och lov för knasig telefon som inte tar emot mms utan att man säger till själv. Annars hade det kanske blivit ett återbesök och ajaj i huvudet dan efter. Som det så ofta blir med Ducceklubben och barer!