Knutstorp, nästan nästgårds

Eller inte. En sisådär 56 sköna mil i Brum-brum för att ta sig till banan - sen ska man hem igen. Ja jösses, vad gör man inte för två dagar på Knudan med Ducceklubben? Inte hann vi lasta kvälllen innan heller, men Isa hade tagit ledigt hela dagen och stod vid huset när jag kom hem från jobbet vid kvart i två. Bytte lilla klänningen mot mer passande outfit med handskar och bekväma skor och så satte vi igång. Kvart över två var vi redan påväg, lätt förvånade. Vad lätt det gick, något måste vara knas...

Strax innan Norrköping fick vi förklaringen till knaset - jag hade glömt gummit till Hauge som Lasse lämnat i vardagsrummet dan innan. Jaha, det blir till att göra nytt försök med DHL-koopian SDK. Framme var vi redan före tio, men Hauge syntes inte till. Och han kan knappast gömma sig med det släpet... Ett sms gav besked - punka! Inte bara en gång utan två dessutom. Så han som skulle grilla lite redan på onsdagskvällen kom efter midnatt när vi redan sussade sött. Eller snarkade, vad vet vi?

Morgonen kom med blåst, blött och lite regn. Regnet slutade snabbt och till första passet var det bara lätt blött på banan. Jag körde mastervarven för att komma ihåg hur banan kändes, Isa bytte däck på Jerry. Resten av dagen hade vi ruggigt tur med vädret, den stora regnskuren kom precis efter vårt pass och vi behöver inte ha blöt bana mer den dagen.

Don Vito går kalasfint och körningen går bra. Det känns äntligen som sittställningen har gett med sig och rumpan håller sig på plats. Kors i taket! Framförallt flyter det på bra i gruppen, inte massa stök, köbilding och hetsiga omkörningar. Mys! Men attans vad slut jag blir.
Sista passet kommer löjligt tidigt, vi kör ju först av grupperna. Så 15.15 rullar jag in i depån och laddar för grillning istället. Inte ens något däck som ska bytas, så upp med ölen och sikte på ICA i Svalöv. Konstigt det där hur jag hittar till matbutiker på obskyra små orter som Svalöv, Götene, Karlskoga (Willys har aldrig färska baguette där - saker man lär sig...).

När alla andra lyssnade på fördrag av Petjo så handlade vi fläskfilé, ost, tortillas, sallad, provsmakade korv, provsmakade ost, gick fram och tillbaka, provsmakade korven igen och osten igen, plockade ihop godis till ungarna, provsmakade... Tillslut kom vi ut med fullastad vagn.

Himla bra det där emd Petjo, Hauge blev förvånansvärt effektiv när det inte var massa folk att snacka strunt med. SÅ när alla kom var vi ganska färdiga med förberedelserna, förutom själva köttet. Grillmeister fick lite eld i baken och tillslut satt ca 25 ducatister och smaskade på grillat. Lite vin till det hela så var sängen löjligt skön sedan...

Fredagen bjöd på sol och något mindre blåst. Och kul körning! Passet innan lunch låg jag och fajtades med Olzone, vilket resulterade i full gas på rakan varje varv (h-e vad hans 848 går fint!). Vilket i sin tur ger mig ett schysst adrenalinpåslag... Så till lunch var jag totalt urlakad och mest lik en urvriden disktrasa. Passet efter passade jag på att låna Hauges Ulla, då det ändå inte var läge att gasa på. Intressant upplevelse. Undrar om det känns lika udda för en 1098-ägare att prova min gamla 916? Sittställningen var hemsk för mig, alldeles för långt ner till fotpinnarna. Och mycket sämre bottenvrid, något jag verkligen blivit bortskämd med. Men hon var ganska kul och det gick att skrapa knä med Ulla med :-) Don Vito skötte sig förträffligt med Hauge och de båda skjöt förbi på rakan efter halva passet. Det var nästan så jag såg det stora flinet ända till mig...

Något mer köra-fort-pass var det inte att tala om för min del, fortfarande helt urlakad till nästa pass. Så det blev lite lugn och ro, öva snabbstyrning och mysa lite. Sen stod jag över det berömda sista passet och packade istället. Säkert ett smart drag, och Isa såg lite nöjd ut över att allt var förberett. Så in med allt i bussen, så kunde vi rulla ut från banan redan prick fyra. Kors! Även hemvägen gick bra, så strax efter halv elva lämpade vi av mig och Don Vito i Björnlunda. In med allt i garaget, soooova. Mao var mycket nöjd med besöket och placerade sig på magen som vanligt.

Ducceklubbens bansäsong har börjat - jippie!