Hemma från Knutstorp

Knutstorp två dagar i mitten av september, under den blötaste säsongen på länge. Hur bra kändes det på en skala? Förra året vid samma tid på Gelleråsen var hojarna vita av frost på morgonen (ja okej, Gelleråsen är liiiite kyligare då), så jag var förberedd på det värsta. Allt kom på skam. Vi tar det i ordning:

Mötte upp Peo på en strategiskt belägen mack strax söder om stan, kom direkt från jobbet i lilla klänningen och hoppade i jeansen och körde iväg. Jo, jag fick börja köra för sällskapet skulle visst jobba några timmar till. Telefon, dator och mobilt bredband - sen kunde han jobba på medan vi stadigt rullade söderut. Framme redan före 22, och med bara 3 stopp. Då räknar jag inte det på avfarten mot Braehus, där vi tjuvstannade för att bara byta förare... I depån rådde vanlig La famiglia-stämning och vi lastade av hojarna och satte upp tältet, allt klart för att sova så länge som möjligt på morgonen.

Ingen frost på marken på morgonen, men ynka 6 plusgrader. Kallt, kallt, kallt, mössa och vantar på. Första passet, Don Vito strejkar som vanligt när det är kallt. Skit också! Nåja, Peo skulle börja i vit grupp, så jag lånar Bellona fortare än kvickt. Varma vindtäta västen satt fint och det gick inte fort ens efter mastervarven. Andrra passet rullade det på bättre och västen var helt onödig, faktiskt ganska varm. Till lunch började det bli väl varmt och på eftermiddagen borde jag definitivt bytt till kort underställ... I september! Mmmmmm! Kul som sjutton att köra, men attans vad banan tar på krafterna. Inte en enda målflagg såg jag under dagen, gick in i depån i förväg för att inte sluta i spenaten. Skyller på en liten förkylningskänning, för inte har väl den obefintliga träningen med saken att göra?

Passade på att prova Torbjörns fina Monster när orken tröt, jösses vad kul det var! Nu har jag också skrapat knä på ett monster, även om det knappast kan sägas vara ett vanligt monster... Hej och hå vad den hojen går fint, en fröjd att köra. Provade även Jerry på eftermiddagen och det var både välbekant och annorlunda. Som vanligt kom jag fram till att Don Vito är bäst för mig :-)

Som vanligt åkte jag och Mr Grill till Svalöv för att shoppa middag, denna gången lite mindre och lite lyxigare. Inte blev det sämre av att Don Tony hade avlämnat lite delikatesser som vi avnjöt. När allt var uppätet (eller snarare, när vi inte fick i oss mer) och vi hade snackat ett tag började kylan göra sig påmind igen. Jajaq, det är ändå dags att sova. Eller, hur var det nu? Klockan är ju hela - kvart över åtta!!! Alla gäspande människor såg lika förvånade ut och vi höll ut en liten stund till innan det blev anständig tid för sängen. Allt efter nio är anständig tid för övrigt...

Dagen efter började ännu kallare och blev ännu varmare. Orken var lite bättre och jag såg faktiskt målflaggen ibland... Men sista passet fick anstå, annars hade risken varit lite väl stor att något hade hänt.

Lastade in kvickt, så kvickt det nu går när man vill snacka med alla, och kom iväg precis när sista passet var klart. Full rulle i släpvagnsfart norrut, och precis fem i åtta rullade vi in på Ombergs Turisthotell (www.ombergsturisthotell.com) för middag och sömn. En snabbdusch innan den ljuvligt goda middagen och i anständig tid igen somnade vi totalt utslagna.

Vilka dagar, vilken säsongsavslutning! Bilder kommer...