Mer tantifiering

Tantlivet har fortsatt idag. Förvisso höljt i feberdimmor, eftersom jag sov till tre och innan dess knappt var i skick att ens släpa mig till toaletten utan att huvudet sprängdes. Men efter en "frukost" och en dusch kändes det som jag skulle kunna lura mig själv att jag var frisk nog att åka på middagen hemma hos ett par vänner. Under förutsättning att jag tog bilen...

Jaha, nykter på nyårsafton och Pär som skulle köpa massa gott vin också. Suck. Tur att hans fru är gravid så det finns vettiga alkholfria alternativ iallafall. Halva Stockholm var visst på väg till Lilla Essingen för att gå på middag kl 19, det var som ett litet lämmeltåg ner mot alla fina lägenheter. Väl inne får jag ett otroligt gott avalkoholiserat mousserande vin (hette Billabong av alla namn!), vi bjuds på små pestofyllda tomater och hembakade grissini. Väl impregnerad av huvudvärkstabletter klarar jag mig riktigt fint faktiskt.

Första rätten består av blini med löjrom, rödlök och creme fraiche, mums. När sista handen ska läggas vid nästa rätt slår sig Pär för pannan och inser att han glömt bort att jag inte äter svamp. En krämig risotto med Karl Johan, men om jag smakar utan att lukta så inser jag att det faktiskt går ner. Nån gång kommer jag klart lära mig äta svamp! Ytterligare nästa rätt är dubbelmarinerad lammfilé med rostade rotsaker, mums! Här har vi gått över på det röda alkoholfria vinet som är helt okej, men inte lika bra som det mousserande.

Nu börjar det bli lite fullt i magen - och då kommer ostarna. Phu, en supergod parmesan, en härlig färskost och nån mögelost jag inte förstår mig på. Samt lite marmelad såklart. Småplockar bitar tills parmesanen är slut, flämtar lite lätt då Tove säger: "Tänkte bara tala om att efterrätten är lite mastig". Hjälp! Så kommer en tiramisu fram och hur jag än försöker får jag inte i mig hela stora biten.

Kaffe och te med hemlagade (inte mina) tryfflar och det finns inte en chans att jag skulle kunna få ner dem. Nu skulle jag ha behövt en liten sup för matsmältningen...

Till tolvslaget är alla middagssällskap ute vid vattnet för att skjuta rakter och kolla på övriga fyrverkerier. Det smäller något överjävligt (har jag aldrig tänkt på, hör man så dåligt när man är full?...) och det känns väl sisådär säkert. Men de kan ju sikta mot vattnet vilket iaf de flesta gör...

Vid halv ett sätter jag mig i bilen och puttrar hemåt, trött som bara den. Att stå så länge utomhus var inte vd min kropp tyckte var en lämplig sysselsättning idag. Dags att hoppa i säng medan de fortfarande smäller av raketer här och där (ge er, klockan är över ett, tant vill sova!). En huvudvärkstablett till bara...

En udda men inte alls dum nyårsafton!

Tantvarning!

Det är kört - totalkört. Det spelar ingen roll hur jag försöker hålla det i schack med Duccen eller ridningen, det är en fåfäng kamp.

Jag har blivit tant.

Igår överlevde jag iofs baksmällan efter fredagsölen rätt bra (läs - som när jag var yngre), men det berodde mest på att jag var så vuxen att jag klämde två cola på slutet. Men idag har det ultimata beviset gett sig tillkänna.

Jag har lyssnat på P1 hela dagen. Med nöje!

Nog för att jag har ont i halsen och begynnande feber, så jag kanske skulle kunna skylla på feberdimmor. Men det finns fler bevis - jag blev lite upplivad när jag hörde "Språket" och tänkte på vilket bra program det är.

Det är kört helt enkelt! Någon får ordna en sjuk temafest så jag får gå till attack mot tantifieringen...

Fredags"öl" igen

Jul, jul, jul, familj, släkt, skinka, köttbullar, godis, sill, julmusik... Nä - dags att göra något annat! Träffa ducatister och kalasa lite t.ex. En liten blänkare på forumet resulterade i att 16 personer sågs på Mamas&Tapas för att avnjuta mat som även om den inte var italiensk åtminstone var långt från julmaten!

På fullståndigt oitalienskt manér kunde vi börja ta in maten mindre än en halvtimma efter utsatt tid eftersom de flesta var där förunderligt punktligt. Manchego ost, stark korv, lufttorkad skinka, melon, friterade potatisar med en oj-hoppsan-den-var-det-drag-i-aioli, kycklingspett och kryddstekt fläskfilé bara försvann från borden i nästan samma takt som vinet och ölen. Men bara nästan...

Nästa förunderliga händelse är att vi faktiskt lämnar restaurangen för baren Lokal rakt över gatan ungefär på den tid som var sagt! Någonting är allvarligt fel, har vi fåt düska gener över jul allihopa? Lokal var lite halvtomt i baren, men bara tills vi vällde in. Ännu fler ducatister dök upp så vi var väl runt 25 personer som hängde i och runt baren.

Och nu kommer nästa förunderliga sak... Ingen blev utkastad! Inte ens hotad med detta - vad jag vet... Inte heller blev någon nekad att komma in igen efter att ha varit ute! Inte heller sågs några större skandaler. Vad har hänt egentligen? Eller så var bara er rapportör för full för att se och komma ihåg allt som hände runt omkring...

Framåt två är det inte så många av oss kvar och vi förbereder oss på att fylla en taxi som ska ta en längre tur söderut och dumpa av oss vartefter. Jacka på och ut mot dörren - och där möter vi Nillan! Tja, "jag kommer lite senare" är ju en definitionsfråga. Man skulle helt enkelt lagt betoningen på "senare" och inte på "lite"...

En höjdarkväll som vanligt följd av en något mindre höjdaraktig dag...

Kopplingen - Anna: 1-0

Både julaftonen och juldagen spenderades i Bjöenlunda utan att ensa peta på hojen. Men när annandagen kom började bli rastlös och dessutom hade jag en kompis tillhanda som kunde hjälpa till att försöka få loss kopplingen. Skruvade tillbaka en fotpinne som jag låste Hauges fina specialverktyg mot, nu skulle det nog gå som en dans. Jag höll i hojen och min kompis Magnus hängde sig på den långa hylsnyckeln. Med den enda följden att hojen fjädrade friskat, så vi insåg att det inte blev någon bra kraft på kopplingen. Ut i vedbon, såga till en regel som låstes fast mellan fotpinnen och golvet. Nu kunde inte hojen fjädra mer, så nu jäsiken!

Efter ett par försök tycker jag att det verkar röra på sig, men inte centrummuttern. Nej, det är mothållet som rör på sig! Hur kan det gå till, den borde sitta still? Jöstanes anåda, mothållet börjar vika sig! Skaftet som ligger mot fotpinnen böjer sig och det är bara att ge upp för den här gången. Nytt starkare mothåll ska överlämnas på mässan, tills dess får jag anse kopplingen leda denna tävling. Det numer lite böjda mothållet. Skaftet ska alltså vara vinkelrätt mot ringen...

Men det finns ju annat att roa sig med. Ta av kedjan t.ex. "Lossa brickan framtill, slacka kedjan så mycket som möjligt, lyft kedjan av bakdrevet." Plättlätt. Om bara kedjan hade gått att få av bakdrevet... Tillslut lyckades jag lirka bort framdrevet från sin plats, sen var det faktiskt bara att haka av kedjan. Den var inte ren, inte framdrevet heller. Jösses vad det var skitigt runt framdrevet! Stackars Luciano hade nog inte fått det ordentligt rengjort på oöverskådlig tid, helt säkert. Här borde jag förstås ha fotat innan jag gjorde rent - så skillnaden syntes. Men om jag säger att man inte såg metallen?

Borsta, borsta, lampolja, tandborste och en av mammas flaskborstar, lite 5-56 och en trasa senare såg det bättre ut. Hur jag såg ut ska vi prata tyst om, men mamma garvade när jag kom upp ur källaren. Äsch, vad är väl lite svarta fräknar? Säkert supertrendigt eller något...

No more julgodistillverkning

Nu är de klara. Alla 400 praliner... Det tog sin lilla tid och jag upprepar löftet att inte gör lika många nästa år. Men å andra sidan så gynnar det alltid någon, den här gången blev det Jenny och Lasse.

Den med mandeln är smaksatt med whiskey och den andra med Cointreau.

Efter att ha fyllt stoooora asken till pappsen en mindre till hans sambo (så hon ska få något, godisgrisen delar inte med sig...), en stor tilll mamma med sambo så var det fortfarande sjukt mycket godis kvar på bordet. Så jag fyllde en rätt stor ask på något kilo och åkte över till J&L.

Julgottis! I tre lager, så det är mer än det ser ut...

De stod i sin tur mitt uppe i Jansson-fixandet och de verkar lika bra som jag på att dimensionera. Jansson till ett helt kompani!

Att döma av ljuden när Lasse smakade på godiset har jag nog en del mekhjälp även framöver...

Nu har jag tagit alla klappar och åkt ut till Björnlunda. Tagit den obligatoriska mackan med nygriljerad skinka, ett glas vin och varvat ner. Julen blir lika lugn som vanligt, inga gäster, bara mat, pussel, läsa och avkoppling. Hmm, kanske lite mekande då... Det är bara snön som saknas!

Tillfällig paus i mekandet

För ögonblicket har pysslandet med Luciano övergått till pysslande med mandelmassa, sprit, nougat och choklad. Årets tillverkning av julgodis pågår för fullt. Som vanligt lär jag mig inte hur lång tid det egentligen tar, utan får panik på slutet. Tänker att "nästa år ska jag vara ute i väääldigt god tid" bara för att göra samma sak igen.

Två kvällar har ägnats åt blanda mandelmassa med sprit, kavla ut kletet, smeta på smält nougat, rulla ihop och plats in rullen. Så nu är det "bara" att skära bitar, doppa dem i choklad, lägga på garnering och stoppa ner i fina askar som återstår. Ja, och så göra chokladtryffeln då... Tre sorter tror jag det blir. En Bailys, en cointreau och ytterligare en med nån kul spritsort från barskåpet.

Förra året slutade chokladtryffeltillverkningen med att den inte hann stelna trots att jag ställde ut stekpannan utanför fönstret. Där glömdes den bort när jag åkte ut till Björnlunda och jag hittade den när jag kom hem igen, glad överraskning! Då var den jättefin, så den fick vara en del av efterrätten på nyårsaftonen. God var den, så nu försöker jag samma recept igen fast med längre tid för den att stelna...

Ett sammelsurium av slangar!

Operation rengöring fortsätter. Idag var mina verktyg en flaska 5-56, en flaska silikonspray, vitt lithiumfett, lite lampolja , ett par trasor och en tandborste. Okej då, för att få bort staget till gasvajern fuskade jag och använde en hylsnyckel också. Jösses vad skit det var i den fjädern, det riktigt knastrade om den. Men lite marinering i lampolja, avtorkning ch lite lithiumfett så blev den som ny. Åtminstone fick den en betydligt ljusare färg...

Staget som överför rörelsen från gasvajern och öppnar spjällen för luft in till cylindrarna. Samt den numera rätt rena fjädern.

När allt på högersidan var klart flyttade jagmig till vänstersidan bara för att inse att där satt ju alla slangar och kontakter. Hu! Men efter lite pyssel var alla slangar blankare, alla kontakter isärtagna och sprayade, de flesta ytor mellan alla slangar klart renare och jag klart skitigare. Det hade kanske varit en idé med handskar - idag också. Och som vanligt har jag slagit huvudet i styret. Kanske läge att sätta på ett par tennisbollar eller något annat som skyddar!

Ett j-la sammelsurium av slangar, kablar och kontakter. Hur tusan får man rent det här? Men ganska fint blev det iallafall.

För övrigt hittade jag jättefina blå slangar på ebay. En kit att ersätta alla slangar med på just en 748:a. Höll nästan på att köpa det bara för att pigga upp mig själv, farligt, farligt. Tur att jag inte har Paypalkonto, då hade det säkert gått av bara farten. Alltså, inte surfa på ebay när man är i behov att tröstshoppa!

Snygga termisar!

Nu är de färdiga! Det var faktiskt inte så svårt, men såklart underlättar det när man får hjälp av någon som har gjort samma sak veckan innan... Idén att packa om ljuddämparna kom sig av en artikel i Cucciolo 2006, där någon hade gjort just det med bra resultat. Eftersom jag gillar det lite dovare mullret så suktar jag inte efter starkare ljud i form av smatter, och det skulle ju inte göra något om jag kom igenom besiktningen även i år. Förra gången var han uppmätt på 102 dB, så det är inga stora marginaler.

Material införskaffades från Arboga, ett färdigt kit för Termisar innehållande både metallnät och ullen. Paktet skickades direkt till Johans garage tillsammans med andra bra-att-ha-saker han hade beställt. Så själv behövde jag bara ta med de skitiga gamla dämparan och en smörgåstårta.

VI började såklart med maten, men var smarta nog att vänta med kaffet tills vi hade kommit en bit på vägen. Det tar ju alltid längre tid än man tror... Först borrade jag ur nitarna, sen är det bara att plocka loss kolfiberröret från inblåset och utblåset. Om man med "bara" menar dra, slita och banka på det med gummihammare... Tillslut var det loss och vi kunde beskåda insatsen. Den var inte alls i samma miserabla skick som Johans, men det var bra tomt på insidan i mitten.

Slitna, smutsiga, men inte helt sönderbrända (iaf inte baktill...) Observera spåren efter grappaprovningen i bakgrunden.

Filten var en smal sak att ta bort, men under den sitter ett finmaskigt nät som omsluter någon slags stålull.

Sotigt nät, lagom fastbränt på röret.
Insatsen är på sina ställen fastsvetsad, nätet lätt sönderbränt och framförallt var den sotig. Väldigt sotig. Att få bort den krävde både vrida, klippa, bända, karva och att man inte är rädd för smuts... Det var sot överallt, på bordet, på golvet, på händerna och armarna och i näsan. Man får inte vara rädd att skita ner sig!

Nästan ren... Handskar är för fegisar!

Under tiden jag slet med stålullen så passade Johan på att slipa upp kolfiberrören lite och ge dem ett nytt lager klarlack. Tjusigt!

När stålullen äntligen hade gett vika och var borta från röret, var det bara att diska dem och prova nya rena insatsen. Självklart var den för lång, men det var inte svårt att klippa av en liten bit. Linda på den nya rena ullen och trycka dit röret igen, det fyllde ut väldigt väl. Lite milt våld så gick det att trycka på inblås och utblås.

Nu var det bara att nita ihop dem igen (med ett visst klurande över vilket håll som var vilket...) och njuta av resultatet!
Ompackade, lackade och putsade!


Tack för hjälpen Johan!

Viktiga förberedelser

Nu har jag förberett morgondagens operation packa-om-de-gamla-ljuddämparna. Insatserna är redan levererade till Johans stora garage där själva jobbet ska ske. Vilken tur att vi är fler som ger oss på samma saker under vintern!

Hur har jag förberett då? Förutom att bära ner termisarna till bilen har jag har gjort smörgåstårta - det är ju så jag brukar göra...

Feministisk satir - kan det vara något?

Igår var jag på teater och inte vilken teater som helst. Nej, det var frågan om feministisk satir! Känsligt det där med feminism har det blivit, folk kan tolka det som att man tycker tjejer är bättre än killar eller att man helt enkelt hatar män.

Nåväl, det här var en föreställning som heter "Välkommen till verkligheten" av en grupp som kallar sig Vi som vet. Tre tjejer som både har skrivit och står på scenen och som till vardags försörjer sig som civilingenjörer i karriären. Jösses, man blir matt bara av att tänka på det! Men framförallt var jag så imponerad. Det var en helt underbar föreställning!

Igenkänningsfaktorn var såklart hög, mycket att skratta igenkännande åt. Allra mest skrattade vi åt sketchen med de två fotbollstjejerna som hävdade att de inte var så tjejiga som andra. Och att killarna nog faktiskt gillade när man var lite naturlig. Samtidigt som de stod och toksminkade sig till en fest... Översätt fotboll till hoj såvar vi tvungna att erkänna oss skyldiga till just den dialogen själva. Hmmm, avslöjad!

Dessutom är de roliga, framförallt Boel är en riktig komedienne. Sen var det såklart en del saker som var lite lagom "nej-jag-vill-egentligen-inte-behöva-tänka-på-att-det-är-sådär", det är ju lättare att vara glatt naiv... Summa summarum var det rejält underhållande, aldrig långtråkigt och om de spelar igen så bara måste du gå och kolla!

Tänk att jag känner de här coola och duktiga tjejerna...

Luftburken besegrad

..om man frågar är det lättare, gammal sanning. Så även om man inte har en susning om hur tusan luftburken sitter fast. Jaså, var det bara att vrida loss trattarna? Inte satt de så hårt heller! Plopp, plopp så var de loss och det var bara att lyfta bort luftburken.

Så här såg det ut under luftburken. Vardagsmat för vissa, men jag har ju aldrig plockat bort den förut.

Så naken han ser ut nu, inte en enda lackad del kvar. Sen ska jag bara få ihop allting... Observera mattan och den fina vaxduken med lingonmönster. Inte så garagemässigt, men väldigt praktiskt!

Styrkt av detta försökte jag ta loss kopplingen. Kallade in tjänstgörande assistant, mor min. Hon höll emot och jag försökte få loss muttern. Inte en suck, inte ens efter marinering i 5-56. Hopplöst, får fundera på hur jag kan spärra mothållet på något sätt. Eller kalla in Starke Arvid eller motsvarande.

Grappa?!

Prova grappa ingår ju i en ducatists tillvaro. Sen att jag tillhör de som anser att grappa gör sig bäst som avfettning till hojen, det får man glatt strunta i. Iallafall när det bjuds på grappaprovning och garagevisning i ett!

För alla som har läst senaste Cucciolo så är Johans garage känt. Det står två vackra gamla bilar och en vacker inte lika gammal hoj där. Stort och fint, dessutom verkade det misstänkt rent på saker - mekar han inte i garaget? När vi kom dit nu så stod det dessutom en stereo, en projektor, ett bord fullt med grappa, vin och tillbehör samt en kaffemaskin där. Inte illa för att vara ett garage!

Så här fint var det uppdukat från början...

Övning ger färdighet heter det ju, så jag övade. Smakade och luktade på provningsgrapporna. Försökte att inte göra alltför fula miner när jag smakade, lyckades tyvärr mindre väl. Försökte igen och kom faktiskt fram till att numemr tre inte var alltför hemsk, eftersmaken var rätt okej. Vackert så, det går långsamt framåt... Citrongrappan och chokladgrappan slank också ner utan större problem, men det räknas inte riktigt. När jag tyckte att jag hade övat tillräckligt så kunde jag med gott samvete istället hälla upp ett stort glas Amarone.

En sådan bil är inte alla som har i garaget! Passar bra att dricka grappa i.

Lite stökigare senare på kvällen...

Ett så kallat "garagetroll"

Vi drömmer oss tillbaka till Gotland Ring

Fram för mer garagefester!

Slipa, slipa

Dags att prova min nya fina vinkelslip! Ner i källaren till arbetsbänken, släpandes på en kasse blandade avgasrörsdelar, en kartong vinkelslip, skyddsglasögon och hörselkåpor samt två slip-on termisar. Bunkarade upp allting på bänken och kollade på de rostiga delarna.

Ett avgasrör hinner bli rätt sunkigt på 4000 mil...

Bzzzzz, igång med ljudvidundret. Och tamejtusan vad effektivt det var. Rost och missfärgningar försvann i ett huj, åtminstone på den raka fina delen jag började på. Sen är ju inte avgassystemet till en 748 precis rakt, så det blev mycket flytta runt bitarna i skruvstödet för att komma åt. Men vissa ställen hjälpte inte ens det på, det får bli finlir med dremeln efteråt.

Efter ett tag började det bli rejält jobbigt för högerhanden som skulle hålla inne startknappen och samtidigt hålla runt det supertjocka skaftet. Tummen skakade och vem f-n har designat den tröga, tröga knappen??? Fast å andra sidan - vad kan man förvänta sig av en maskin för 139:-?

Dagens resultat är mjölksyra i högerarmen och handen, kanske lite irriterade grannar samt klart blankare avgasrör!

Klart blankare avgasrör!

Puts, puts, puts

Eftersom jag alltid gör som Lasse säger när det gäller hojen så har jag nu införskaffat en vinkelslip med tillhörande lamellskiva för att kunna polera upp avgassystemet. På köpet slank det med en kabelvinda, en 32:ans hylsa, lite borr, hörselkåpor och annat bra att ha.

Alltid lika roligt att handla den typen av grejor, minen på den medelålders herre som såg mig lyckligt plocka ner vinkelslipen från hyllan var obetalbar. Uppenbarligen hade han inte väntat sig att en tjej i kostym och mockapäls skulle köpa just det. Men jag är min mors dotter, hon slängde sig över kassen och sa "oh, bra att ha!" om allting däri.

Väl nere i garaget lyckades jag äntligen vicka loss alla bitar av avgasrören för vidare transport hem till stan och arbetsbänken. Sedan var det bara att börja framifrån med rengöring av hojen. Framgaffel, bromsokfästen, kylaren, under motorn... Putsa, putsa, dremla, dremla, bättre och bättre! 5-56 i alla kontakter jag hittade, silikonspray på kablarna, fett på skruvarna. Så tillbaka med allting på en gång medan jag kommer ihåg hur det satt. Inga avancerade saker, bara pyssla. Men det ska ju också göras...

Rostigt uschligt avgasrör! Men inte så länge till...

Nån gång ska jag säkert komma på hur jag får bort den där j-la luftburken också!

Sån vill jag också bli!

I torsdags var jag på middag med andra före detta medlemmar av styrelsen på Tekniska högskolans studentkår, THS. I korthet går det ut på att träffa sina gamla kompisar, äta middag, dricka nubbe och snacka om gamla tider. Trevlig tradition, för det mesta rätt lugn men ibland har det inte slutat förrän man hasar sig ut från en efterfest framåt morgontimmarna.

Under middagen satt jag snett emot Kårordföranden 1956! Det var med andra ord över 50 år sedan och ändå kom han på middagen. Han sjöng och roade sig, hade med sig sin sångbok från 1949 och såg ut att ha det hur kul som helst. När jag som hade valt planen "lugn tidig kväll" drog mig hemåt var han fortfarande kvar och pratade med "ungdomarna".

Vilken krutgubbe, sån vill jag också bli!