Garaget fullt

Don Vito är hos matte igen! Innan jul lämnades han i ett känt garage i Vasastan för nya kamdrev och timing av kammarna. En lätt operation som borde gå snabbt. Först saknades någon del och när den kom så skulle jobbet göras. När allt var klart så var stan inbäddad snö. Och släpet saknade vinterdäck. Strålande planering med andra ord.

Men i helgen fixade Peo på vinterdäcken och igår skottade vi fram släpet efter det senaste snöfallet. Färden in till stan gick bra, och vi prakerade så nära garaget som det bara gick. D.v.s. ovanför den branta backen... Nu vet vi hur många personer som behövs för att putta upp en liten hyper uppför backen - tre! Peo tog styret, mr T andra sidan och jag tog ett stadigt grepp om rören och skjöt på.

Det gick bra ända tills vi skulle uppför rampen till släpet. Hal som såpa och i en extra brant vinkel dagen till ära. Benen gick som trumpinnar på grabbarna, men hojen rörde sig bara långsamt framåt. Det var på håret att vi kom över kanten, men tillslut var han inne. Nu står han i garaget vid Bellona och mår gott igen. Snart kommer han ända ut till Björnlunda och blir ihoplockad igen.

Som grädde på moset hämtade jag bilen från verkstaden imorse också. Vattenpumpen hade gett sig, fick mig att tro att bilens sista stund var kommen. Men ett hål djupare i plånboken kom han hem och spann som en katt.

Skönt att ha sin maskiner hemma!