Knutstorp dag 2

Dag två börjar med solsken på trappen, sämre kan man ha det. Bussen lämnade vi lite strategiskt i depån så vi inte skulle behöva skynda ner och ta plats idag igen. Det enda smolket är att kroppen värker som den vore körd genom en mangel. Knaaak! Okej, de kanllröda axlarna är kanske inte så kul heller. Tröja på hela dagen, basta!

På första passet går en kille av lagom innan jag passerar, och jag känner ännu mer för att ta det lite lugnt. Öva på den där jedrans körställningen, hänga med överkroppen och inte med rumpan. Instruktörerna hävdar ju alltid att rumpan inte är nån vikt att jobba med, men så är de ju grabbar... Min rumpa är garanterat en motvikt att räkna med, det har min kropp redan räknat ut. Så när jag föröker att inte flytta rumpan så stannar liksom hela kroppen ovanför hojen. Suck.

Vis av gårdagens lunchkoma så går vi och äter tidigt, innan värsta hungern slagit till. Smart drag, lugnt i matsalen, all mat kvar och framförallt lite mindre lunchkoma efteråt. Andreas skruvar och skruvar, när han inte lånar en hoj för att spåra lite åt Lill-Andreas. Men hojen hans vill inte låta som den ska, ett metalliskt ljud gör att han inte vågar köra. Så surt!

Eftermiddagen inleds med att Jenny kommer studsande i depån med ett stort fånflin över hela ansiktet. Första knäskrapet! Jag förstår precis hur skönt det känns och grattar gott. Vänsterknät, hon gillar ju vänsterkurvor bäst. Hmm, själv har jag ju bara skrapat högerknät fast åtminstone ganska regelbundet nu. Men inget funkar så bra som att se att det faktiskt går, även om man har tillhört "skalbagge-på-tanken-skaran". Så något pass senare så känner jag hur det skrapar till i vänstern upp mot hårnålen och jag tjuter i hjälmen. Ibland är man lättroad!

Senare är jag så trött att jag står över ett pass och väljer att spåra lite åt Rebecca istället. Hon kör fin-fina spår, mjukt och fint som så brukligt hos tjejerna. Nu är det bara att våga gasa sig igenom kurvorna! Sista passet och jag lyckas förmå mig själv att tagga ner ytterligare och bara köra superfint, lugnt och behärskat men med bra flyt. Ett riktigt skönt pass för en komplett slut förare...

Nu är det dags för storgrill! Först ska Hauge bara "hjälpa mig" byta till nya däck. D.v.s. jag tar av hjulen och han byter däcken. Bra arbetsfördelning, tycker jag iallafall. Som kompensation fick jag köra till affären och Hauge sitta bredvis och dricka öl.

Kvällens meny:
Västerbotten-quesadillas med röd pesto i små munsbitar
Crostinisar med chili-tapenade
Grillad oxfilé, sisådär 250 gram
Sås med västerbotteost och pepparrot
Sallad med avokado och andra godsaker
Stora vitlöksbaugetter
Vaniljglass med chokladkolasås, färska hallon och nougatpinnar

Ett 15-tal personer stannade kvar vid stugorna och åt tills de flämtade. Inte heller idag var dimensioneringen i underkant, som vanligt när vi är i farten. Så värst sent blev det inte, vi var tämligen slitna efter två dagar på banan. Så några glas vin och sen började ögonlocken fladdra hos ganska många. Zzzzzzz......

Frukost på trappen i solen, städning (HUR kan några ducatister skita ner så mycket på så kort tid?), inlastning av sista bagaget och så hemfärd. Denna gång var det inte Brum-brum som bråkade, det var Ronnys SAAB som surade för att ANdreas dragit ur batteriet med alla startkablar till hojen.

Brum-brum rullade fint hela vägen hem, jag var hemma och urslastad klockan vart i åtta. Och då hade vi åkt redan kvart över tio. Håhåjaja, det är långt till Knutstorp. Men nu är det inte förrän i augusti vi ska dit igen, men det ser vi fram emot!