Vad är det med Brum-brum och däck?

Det är tur att årets Brum-brum är stor med tanke på allt nödvändigt vi släpar med oss till varenda bankörning. Depåstöd, däcksvärmare, öl, kläder, verktygslådor, regndäck och andra bra-att-ha-saker. Samt ett reservhjul, stort som ett mindre hus. Ett något mindre hus när Isa spände fast det lite mer permanent längs ena väggen.

Men efter en punka och hjulbyte på E20 är det inte ett alternativ att köra utan reservhjul. Men Brum-brum har brummat på hela sommaren, även ner till Knutstorp och tillbaka i maj. Man börjar slappna av lite och när vi har garden nere - då slår han till.

Vi hinner lagom ut på E4:an på väg hem från LJungbyhet, bara 55 mil kvar då. Helt plötsligt låter det som en reamotor och bussen kränger. In till vägrenen och visst är det punka. Igen. Men på inre bakhjulet, ibland har man tur.

Vad skulle du göra i det läget? Ringa bärgning? Bryta ihop? Stoppa hjälp? Vi tittade på varandra, sa "jaha, skönt att det är inre" och drog på oss mekarhandskarna. Ringer följebilen för att säga åt dem att vänta på oss, klockan visar 11.27. Isa dyker under tiden ner bakom förarstolen och drar ut domkraft och varningstriangel och skickar iväg mig med den senare.

Långt som satan känns det att gå iväg och på vägen ser jag ett ekipage med två duccar på släp som genast tvärnitar. Mekhjälp i form av Älgens vårdare och dennes vårdare dyker upp. Samt en snygg paraplyfklicka. Inte illa för ett depåstopp på motorvägen.

Älgens vårdare hjälper till att veva upp den ganska tröga domkraften som endast är dimensionerad för en minibuss på 850 kg, så här gäller det att vara snabb! Muttrarna hade Isa redan lossat, bort med några helt. Upp med domkraften, av med hjulet och på med det nya, skruva muttrar fort som tusan. Jaha, nya hjulet på plats.

Vi tackar vårt depåteam och klockar hela förloppet på 18 minuter. Inklusive den långa promenaden för att hämta triangeln igen. I den vita pikétröjan, vi skulle ju varken lasta eller meka idag...

Örkelljunga, var f-n har de macken? På utfarten till motorvägen igen såklart, vi hade inte behövt åka in på södra infarten... Uppe i Småland är vi ikapp följebilen och får lunch i solen vid Lagan. Den burgaren håller oss ända till Braehus för kaffe och Norrköping för thaimat. Det är väl helt normalt att åka rakt in i centrum för att gå på restaurang på hemvägen, bara för att man är sugen på thaimat. Det visade sig dessutom vara den typen med så orkidéer, långa dukar och levande ljus. Hoppsan, här kommer ett skitigt, trött duccegäng på hemväg. De släppte in oss ändå och det var helt ljuuuuvligt efter all vägmat. Snart hemma!