Sveriges regnhål nr 1 - Gelleråsen

Gelleråsen, Gelleråsen. Varför regnar det jämt och ständigt där? Hoppade för första gången i år över en körning med Ducceklubben och vaknar till strålande sol. I det närmsta klarblå himmel faktiskt. Frukost på trappen och lite morrande över att jag hade skippat Gelleråsen just denna dag. Men av de sista ynkliga semesterdagarna skulle jag ju ändå till just den banan för att för första gången prova på livet som sporthojsinstruktör, så nån dag hemma efter jubiléet vore ju inte helt fel. Hade jag tänkt. Nu var det inte så självklart längre.

Ordningen återställdes när rapporterna kom på eftermiddagen om att det minsann hade strilregnat hela dan borta i Karlskoga. Själv lastade jag på hojen i sol och hann en hel mil innan regnet kom. Sen lekte vi amfibifordon i ett par mil innan det övergick i normalregn för att sluta lite senare. Bara för att börja precis när jag passerade skylten "Karlskoga kommun". Självklart.

På schemat dagen efter stod Broms- och kurvkurs med FJR-klubben som huvuddelatagare. Kalaskul att ha det något äldre gardet där, men attans så svårt att hitta sina deltagare bland alla andra. "Hm, det var en silvergrå FJR med en lite rundlagd äldre herre i Gore-Texställ..." Stämde på ungefär hälften av hojarna. Tack och lov för killen med den bullrande Skramlaha MT01 och orange skinnställ, honom både hörde och såg man!

Självklart regnade det. Hela förmiddagen och en bit efter lunch. Jag halkade omkring på hala kalla däck och tackade för att gubbarna inte var några banrävar på regndäck som blåste ifrån mig. Tillslut tittade solen fram och det blev två torra pass som avslutning. Min handledare Peter hade stått ut med mig hela dagen (trots de ödesdigra orden "om du vill bryta in och säga något på teorin så gör det, det är bara kul..." Säga det till pratkvarnen nummer ett!) och våra deltagare hade smil hela vägen upp till öronen. Det verkar som det kanske kan funka det här!

Nästa dag kom det fler typer av hojar även om man kunde ana en viss övervikt av herrar på BMW. Don Vito stod som ensam röd skönhet i depån och glänste, för att inte tala om hur han hördes. Som deltagarna sa "ja, man hör ju när du ligger bakom och kollar". Hör? Hör man nånting annat än sin egen hoj och vindbrus när man kör? Åh tusan! Själv fick jag göra som det brukas, stanna vid sidan av Ejes, stanna motorn och lyssna koncentrerat för att höra hur de jobbade med gaskontrollen. Alla borde köra ducce - basta!

Dagen blev ganska mycket en repris, regn på förmiddagen och torrt på eftermiddagen. Med ett litet tillägg av en fantastisk sladd åt vänxter-höger-vänster-uträtning i Mikes. Dumma delatagare att köra så fort på en bana som mest liknade Riddarfjärden. Men han fick sin sladd i S-et och jag kunde glida ikapp och pedagogiskt förklara vad som händer när man gasar för mycket på regn...

Trots allt att göra lyckades jag klämma in lite mekande för att hålla myten om Ducati uppe, säkringen till sopppumpen valde att brinna lite. Kan jag förstå, stackars Don Vito har ju fått gå massor i regn. Och det vet vi ju att de inte tål.

Kul var det och om jag är välkommen tillbaka så kommer jag definitivt att fortsätta!