Kinnekulle dag 2

Sol, plats i bil på väg över Kinnekullen till banan, en hel bandag väntar. Kan det bli bättre? Kanske lite mindre förkyld, det hade suttit fint. Den här gången visste vi vad som gällde för parkering, stannade snällt nere och lastade av. Körde upp hojen, fyllde i alla papper för besiktning, lät besiktiga och knatade sen ner för att hämta nödvändigheter som depåstöd och däcksvärmare.

Nu var vi fler i gruppen och fick två instruktörer. Presidenta med sambo hade efter gårdagens tvångslyft från lugn till snabb grupp insett att lugn kanske inte var rätt och körde idag i medelgruppen. I ett helt pass eller så, sen tvångsförflyttades de åter till snabb grupp eftersom det var lite fullt i medelgruppen. Måste säga att vi kan vara stolta över vår snygga presidenta på sin snygga 848, jäddrar vad de är fina på banan! Fredrik verkar ha blivit lika insnöad som vi andra och kom dagen till ära i ett nytt Ducati-ställ, mycket tjusigt!

Efter ett pass ska jag fälla ner stödet när jag hör ett klonk. Klonk? Tittar ner och där ligger stödet på marken. Hmm, så ska det väl inte vara? Krånglar mig av och står sen där med en hoj utan stöd och undrar hur sjutton jag får på depåstödet utan att samtidigt tappa hojen. Hjääälp! Ronny kommer till undsättning, tur att det finns andra ducatister :-) Ett par pass senare så blir det rödflagg på banan, första för helgen. Stannar i depå och undrar vad som har hänt. Nån har tappat stödet säger killen bredvid. Tappat stödet??? "Inte jag, det tappade jag tidigarer idag" svarar jag och han ser ut som en fiollåda i ansiktet. Är inte japsåkare vana vid tappade stöd? Vi kör ut igen och väl i depå ber jag Tedde om hjälp med att hålla hojen. "Visst" säger han, "ska bara ställa av min på depåstödet" och håller upp ett löst stöd i luften. Jaha, klart det var en ducce som tappade stödet, det kunde man ju ge sig på. Bra att vi håller imagen uppe så inte vem som helst skaffar ducce!

Jobbade på med sittställningen som vanligt, varvat med att mest åka och njuta. Vi var många duccar i vår bangrupp, mest såg jag Ronny som susade förbi med jämna mellanrum. Men efter lunch såg jag en bekant vit rumpa en bit framöver. Ulla! Med Hauge på. Hehe!

Hornen växte ett par decimeter och jag började jobba mig ikapp. Kommer ikapp lagom efter rakan men hinner inte tillräckligt nära för att köra om i Kvarnkurvan. Lägger mig bakom och väntar på tillfälle. För det är fusk att köra om ut på rakan när herrn ifråga redan har blivit varnad för högt ljud och inte kan varva... Kommer till Kvarnkurvan igen men inser att inte tusan kommer jag om där inte, går alldeles för fort för det. Darn. Upprepar proceduren ett varv till innan jag ger upp och kör om på rakan. Det är nästan så djävulssvansen sticker ut från skinnstället...

Efter det lilla roliga kan jag lugnt fortsätta att öva snabbstyrning, kul som tusan men inte riktigt rätt bana egentligen. Nästa sista passet är jag totalslut och fattar det mogna beslutet att inte köra sista passet. Självklart efter att jag redan krånglat på däcksvärmarna...

Kursen slut, vi lastar in allt i släpet och rullar mot Stockholm. Stannar i Laxå för middag, gör inte det. Av alla vägkrogar var den klart i nedre delen, allt var slut och lagom läbbigt. "Det har varit så mycket folk idag". Jaha, söndag efter långhelg, så oväntat då. Konstigt att folk är ute och åker idag, jättekonstigt.

Hem kommer jag vid halv ett, belamrar vardagsrummet med skinnställ, framstöd, däcksvärmare, kabinväskan, matkasse och en låda spännband. Då vet man att säsongen har börjat!