Brum-brum ver 2.0

Efter att ha förlagt ett möte lägligt nära Lasses jobb och hämtat framhjulet som hade fått nya lager kvällen innan så blev jag såklart sen iväg från jobbet. Går det att komma iväg när man har tänkt?? Inte heller hade jag kommit ihåg att ta upp tvätten på morgonen, så nu skulle jag bara handla kvällens grill-middag, ta upp tvätten, packa väskan (eh, väskorna...) samt bära ner allt junk innan Isa kom. Plätt-lätt! Var faktskt nere på gården och med bara en väska kvar när Brum-brum ver 2.0 kom brummandes. Vit, med handikappramp och jätte-fräsch jämfört med sin föregångare!

På 25 miinuter blankt lastade vi in hojen och hela flyttlasset, sådärja! Det börjar gå med viss vana... Solen skiner och vi inser att vi har glömt solstolarna! Men vi ska ju ändå förbi Årsta, och snälla Ronny lånade ut sina. Kvart över fyra brummar vi iväg söderut, gnaks nöjda med att ha kommit iväg såpass.

Brum-brum gör visst skäl för namnet, men går som han ska. På andra sidan Södertälje hör vi något konstigt ljud och både jag och Isa stelnar till. Jag händer som en ostbåge över sätet och försöker se in i skåpet för att se vad det är smo händer när ljudet kommer. Tillslut skyller vi på en galge som slår i dörren, tillsammans med att skåpet är oisolerat så plåten vobblar till ibland.

Det är nog ingen fara, vi höjer musiken lite istället. Denna lyxbuss är ju utrustad med CD gubevars, vilka moderniteter! Efter 4 timmar inklusive pitstop på världens segaste McDonalds i Eskilstuna är vi framme i idylliska Hällekis. Massa ducatister väntar, en grill med falnande kol och en kall flaska vitt vin. Det är lite kyligt, men stilla och fint - vad mer kan man begära? Kanske att man inte behövde gå upp så tidigt när det vankas bankörning...