"Lugnt, det fixar vi på någon timme..."

Regn, regn, regn. Vad är då bättre än att krypa ner i garaget och meka lite? I fredags lovade Tom att hjälpa mig byta styrkronan på hojen. Det är så fiffigt, jag ser till att det blir fredagöl och när folk är lite på lyset lovar de snällt mekarhjälp ;-) "Visst kan jag göra det, vi har balkar i taket man kan hänga upp den i. Det kan inte ta så lång tid, borde gå på nå'n timme eller så." Med den nya kronan kommer handtagen lite högre och jag behöver inte få akuta smärtor i axlarna av att köra mer än 100 meter.

Så vid ettsnåret var jag på plats i garaget och vi börjar jobbet med att få spännbanden
på plats. Genom ramen, upp i det stora blocket. Lite klurande, men inget som helst problem. Spänna, spänna, braaaak! Där kom blocket ner, rakt på tanken... Blocket var rejält, men inte kroken det satt i. Tjolahopp, en buckla och lacken släppte ordentligt på ett par kvadratcentimetrar. Sisådär kul, men inte läge att deppa ihop. Hur skulle vi nu få upp den? Efter lite mer klurande, ståltråd, elkabel, buntband, tejp och livsfarligt vinglande på stolsarmstöd var så spännbandet på plats runt balken istället. Hurra, hojen på plats - bara själva mekandet kvar.

Lossa skruvarna är inte så svårt. Om inte förre ägaren hade dragit åt dem för kung och fosterland. Jaja, man kan förlänga insexnyckeln med en skiftnyckel så löser det lilla problemet sig. Allt lossat, nu sak det bara vara att dra av kronan. Ska vara. Kom igen! Lossna din j-el! Det är ju inte så man får in gummiklubban under precis... Men en liten bräda och bank, bank - hurra där släpper den! Lite mer skruvande så är clip-onstyret av och sen på med nya kronan. Se där, det här går ju som en dans! Bank, bank, kronan glider på så snällt och fint. Drar åt skruvarna och nu är vi verkligen värda en kaffepaus. Vi ska ju bara att sätta tillbaka clip-onen så är det klart.

Jaja, först ska ringarna bli riktigt rena och fina, sen börjar vi skruva tillbaka dem. Tjusigt! "Men du, behållaren för bromsvätskan sitter för högt, den tar i kåpan..."
Jajjemän, det gjorde den. Se där, lite bieffekter av att flytta upp styret! Inte bara den satt för högt, även behållaren för kopplingsvätskan tog i. Men det är inget som lite buntband inte löser. Så nu sitter båda behållarna fast med buntband, jösses så rejsigt!

Fastsättning med buntband - funkar det med...

Förutom detta behövde vi justera ner vinkeln som hantagen satt i, så de dels skulle hamna rätt för mina händer dels inte ta i kåpan. Busenkelt - om inte ingenjörerna hade kommit på den geniala idén att sätta små piggar på alla saker så det inte går att vrida runt handtaget! Bort med hela handtaget igen för att få loss grejorna. Fila, fila, fila bort små piggarna.... Fint, nu då? Gasvajern vill inte på plats, men tillslut så. Men ajaj, nu tar bromsslangen i! Lätta på den, justera vinkeln utan att det kommer luft i systemet. Jaaa!

Höger handtag justerat och klart och vid det här laget är de båda mekarna färdiga att falla ihop av blodsockerbrist. Två personer som blir skakiga i det läget ska inte meka - det började bli lite sisådär med kvaliteten på det vi gjorde. Rena turen att inte fler skruvar hamnade på golvet. En stärkande sushi senare (ååhhh vad den satt fint!) gav vi oss på vänster handtag. Skruva, skruva, fila, fila... Tillslut sitter så även vänster handtag som det ska, inget tar i kåpan (det är flera millimeter till godo!), jag kan ha i princip fullt styrutslag och vi kan packa ihop. Klockan slår sju och det hela tog närmare sex timmar.

Men vad gör det, det regnade ute och vad skulle man annars göra en söndagseftermiddag? Och ja - det var väldigt mycket bekvämare att köra hem den sedan!