Cyklister, cyklister, överallt cyklister!

Cykla till jobbet är ju bra på alla sätt. Om man kommer dit helskinnad det vill säga. Det är inte det lättaste i Stockholmstrafiken. Okej, man kan ta det väldigt lugnt och komma fram lite senare. Sägs det - jag har ännu varken prövat eller sett det...

Det värsta är de coola innerstadscyklisterna 20-30-nånting, bor på Söder och cyklar på en gammal damcykel. Det går inte så fort, självklart ingen hjälm, gärna mitt i cykelbanan pratandes i telefonen. Gärna i lilla klänningen eller något annat lika opraktiskt. Man lirkar sig förbi, trampar på och stannar vid nästa rödlyse. Då kommer lilla klänningen fram igen, lugnt cyklandes rakt över korsningen mot rött. Som att sådana petitesser inte var något att bry sig om. Jaha, grönt lyse och trampa vidare. Nu ska man bara ta sig förbi lilla klänningen igen...

Vad är det som gör att cyklister så fullständigt ignorerar trafikreglerna? "Må den som är utan skuld kasta första stenen", så någon sten kan jag inte kasta. Men inte tusan cyklar jag glatt mot rött mitt i morgontrafiken! Eller mot riktningen på cykelbanan längs hela Skanstullsbron i full rulle. Möjligtvis smyger jag förbi rödljus på trottoaren när det är tomt. Eller cyklar som en tok för att hinna över innan det blir helt rött.

Så har jag en gammal ful cykelhjälm också - det förlåter allt...