Katt som katt...

Sommar och kära lilla Mao är på kollo hos mamma på landet. Superskönt, jag kan åka iväg på hur mycket bankörningar som helst utan dåligt samvete. Han har det bra, får gå ut och in som han vill och får massor magkli. Men lite tomt är det allt, ingen som kommer springande när jag kommer hem. Ingen som purrande stryker sig mot mig och säger att jag är världsbäst. Ingen som ligger på magen när jag går och lägger mig.

Raskt löst genom att en kompis behövde kattvakt. Lite skyldig att ställa upp är jag allt, för jag gav katten till honom i födelsedagspresent... Så nu har jag hämtat hem lilla Kattla till mitt för ögonblicket katt-tomma hem. Hon tog genast stället i besittning och gör sitt bästa för att jag inte ska känna mig ensam. Imorse t.ex. låg hon strategiskt placerad utanför mig i sängen. Inte kan man gå upp då inte! Nej då bara måste jag ligga kvar och halvt sovandes klappa den lilla gossekatten i minst en kvart.

Mysigt att ha en katt hemma!














Kattla, inte så stor...