Grillning vid campingstugorna
Körning efter frukost i solen. Hua, 30 hojar i vit grupp! Byter snällt ner mig till grön grupp med löfte om att få köra om även på kortrakan. Rullar strategiskt fram hojen längst fram, så det ska bli fritt spår på nästa pass. Brummar ut ur depån i mycket lugnt tempo, går högt upp i första kurvan och svänger snabbt. Bäst att öva när det ändå är första varvet i lugnt tempo! Men - ska det luta så här mycket? Nog för att det vore kul att skrapa knäpuckarna, men i första kurvan? Ohh, nu ligger jag ju på marken! Glider med hojen ut i sanden, stannar precis på kanten. Sträcker mig och stänger av motorn som fortfarande tuffade och gick (nu passade det minsann!). Foten är fast under hojen, men det gör inte ont någonstans vad jag kan känna. Isa är snabbt framme och lyfter undan hojen så jag kommer upp. Fortfarande inte ont någonstans och hojen verkar hel. Ser man på, det lönar sig att köra lusigt...
Startar, sätter mig upp och puttrar runt banan in i depå. Skakiga ben, men i förhållandevis gott skick. Jaha, då har man förvandlats från en i gruppen "har ännu ej vurpat på banan" till "första vurpan avklarad". Förutom skrapmärken på kåporna, handtagen, fotpinnen och skinnstället så var det bara stövlarna som råkade illa ut. Ett par Gore-Tex stövlar inte alls gjorda för tuff körning. Trots att det gick långsamt och jag bara gled några meter så var det ett stort uppbränt hål vid lilltån. Hu! Kör aldrig med sådana dåliga stövlar! (Ironiskt nog hade jag försökt köpa nya redan innan, men de var slutsålda i min storlek. Nu har de kommit till butiken, dags att hämta ut.)
Resten av dan ägnas åt att försöka köra bort nojan, det går förvånansvärt bra. Ja, förutom i just den kurvan då... Gasa, gasa på rakan - tvärnit, puttra genom kurvan och så gasa igen.
Solen skiner på oss och näsorna blir rödare och rödare. Efter sista passet kollar vi på licensförare som kör så in i h-e! Synd bara att det ylar så illa om radfyrorna. Grillen tänds igen, ölen kommer fram och gigantiska hamburgare grillas. Solen skiner och finns det verkligenbättre sätt att semestra på än att bo in sig i en asfaltsdepå?
Dag två, nu satan ska det köras! Regn - nej vad nu?! Hinner köra första passet och spåra åt grön grupp, sen blir det för blött. Sa jag att jag hade glömt regnjackan? Mitt fel alltså... Ingen mer körning den dan, men mycket fika och skitsnack i depån. Inte illa det heller, men lite uppehåll hade inte suttit helt fel. Packar ihop och lastar på för hemfärd, somnar som en klubbad säl. Vaknar med ett ryck av att vi tvärnitar. En smart midsommarbilist kör på fel sida av vägen utan lysen - det höll på att gå illa. Tur att vi har surrat hojarna ordentligt!
Avsläppt utanför Mariefred, rullar stilla i småregn mot hemmagården. Trött är bara förnamnet, två glas vin sen låg jag i säng med katten purrandes på magen. Bättre kan man inte ha det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar