Jag och Askungen

Jobba, jobba, jobba... Ikväll satt jag till närmare nio och inte blir det bättre i veckan. Känner mig som Askungen som inte hinner göra klart sin klänning för hon får slita och gno för de elaka styvmödrarna. Skillnaden är bara att det är mina (Lucianos) kåpor jag aldrig hinner börja med. De ligger fortfarande otvättade, olagade, oslipade och olackade på vinden. Hua, det artar sig till att bli en plånbokslösning på problemet. Eller möjligtvis skadade kraschkåpor i år igen - det funkar ju det med. Men min fåfänga backslick-italiano till hoj vill vara fin när den nya säsongen kommer, annars kommer han gå i strejk. Bombsäkert!

Nåja, det är långt till våren så hoppet är inte ute! Och tur att jag redan har bokat in flyget ner till mässan så jag bara måste gå vid lunch på fredag. Tror jobbet överlever utan mig de timmarna...