Fredag dag, lunch på Bromma. Trött som Askungen tänker jag mig att sova på planet ner. Tji då, det serverades tapastallrik och tidning, sen hann jag knappt blunda innan vi gick in för en gropig landning. Självklart regnade det på tvären när jag, Lasse och Jenny gick ut ur terminalen. Supersnälla Hauge hämtade och guidade till idylliska Biscaya innan vi fastnade i ett sjukt trafikkaos. Efter att ha släppt av chuffören på mässan så lyckades vi ta oss till hotellet och garaget utan att vare sig krocka eller hamna på Hisingen (men det var nära...).
Och hur tusan stänger man av stereon???? Det svåraste på hela färden...Bråttom, bråttom till Systembolaget, en snabb liten burgare, vin på rummet och taxi till middagen.
Där någonstans började mina batterier ta slut efter en helvetesvecka, på slutet gick ögonen totalt i kors på mig. Aldrig har en rätt hård säng varit så skön, och sömntutan vaknade inte ens när Nillan kom in lite senare. Oh nej, först när samma Nillan tog ett bad på förmiddagen kvickande liket till.
Hotellfrukost kan sätta sprätt på vem som helst, så även en utarbetad Ducatista. Styrkta delar vi taxi med Mullosarna till mässan, för den totala regnridån gör att man inte vill gå ens en meter ute. Taxichauffören irrar och fastnar i köerna mot P-husen nära mässan. Vi kommer in på baksidan och ser med fasa en fler hundra meter lång kö för att komma in! Panik - det kommer ta mer än en tiumme bara för att ta sig in...
Tack och lov visar det sig att våra förköpta biljetter gör att vi kan gå in i dörern bredvid den kön ringlar till, men självklart finns det ingen skylt eller liknande som visar detta. Vi är iallafall lättade och beger oss mot klubbmontern. Där möts vi av glada Ducatister, en jättefin monter, Don Tonys ostar och tryffelhonung, malins kladdkaka och såklart espresso. Varför röra sig härifrån?
Underbar fullpackad ducceklubbs-monter!
Nåja, lite mer ska man ju se av mässan. Ducactis monter, dreggla lite över 1098R och Desmosediccin, begrunda nya Monstret, slå sig fram bland alla människor, försöka hitta mat utan att behöva köa som i gamla Sovjet, ge upp, gå ut och köpa mackor, hänga i montern igen, pimpla vin, äta ost, mer ost, mer vin... Så småningom tillbaka mot hotellet och tupplura lite inför kvällen.
Där någonstans började mina batterier ta slut efter en helvetesvecka, på slutet gick ögonen totalt i kors på mig. Aldrig har en rätt hård säng varit så skön, och sömntutan vaknade inte ens när Nillan kom in lite senare. Oh nej, först när samma Nillan tog ett bad på förmiddagen kvickande liket till.
Hotellfrukost kan sätta sprätt på vem som helst, så även en utarbetad Ducatista. Styrkta delar vi taxi med Mullosarna till mässan, för den totala regnridån gör att man inte vill gå ens en meter ute. Taxichauffören irrar och fastnar i köerna mot P-husen nära mässan. Vi kommer in på baksidan och ser med fasa en fler hundra meter lång kö för att komma in! Panik - det kommer ta mer än en tiumme bara för att ta sig in...
Tack och lov visar det sig att våra förköpta biljetter gör att vi kan gå in i dörern bredvid den kön ringlar till, men självklart finns det ingen skylt eller liknande som visar detta. Vi är iallafall lättade och beger oss mot klubbmontern. Där möts vi av glada Ducatister, en jättefin monter, Don Tonys ostar och tryffelhonung, malins kladdkaka och såklart espresso. Varför röra sig härifrån?
Underbar fullpackad ducceklubbs-monter!Nåja, lite mer ska man ju se av mässan. Ducactis monter, dreggla lite över 1098R och Desmosediccin, begrunda nya Monstret, slå sig fram bland alla människor, försöka hitta mat utan att behöva köa som i gamla Sovjet, ge upp, gå ut och köpa mackor, hänga i montern igen, pimpla vin, äta ost, mer ost, mer vin... Så småningom tillbaka mot hotellet och tupplura lite inför kvällen.
Det ska böjas i tid - raceställ för de minsta!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar