Mer tantifiering

Tantlivet har fortsatt idag. Förvisso höljt i feberdimmor, eftersom jag sov till tre och innan dess knappt var i skick att ens släpa mig till toaletten utan att huvudet sprängdes. Men efter en "frukost" och en dusch kändes det som jag skulle kunna lura mig själv att jag var frisk nog att åka på middagen hemma hos ett par vänner. Under förutsättning att jag tog bilen...

Jaha, nykter på nyårsafton och Pär som skulle köpa massa gott vin också. Suck. Tur att hans fru är gravid så det finns vettiga alkholfria alternativ iallafall. Halva Stockholm var visst på väg till Lilla Essingen för att gå på middag kl 19, det var som ett litet lämmeltåg ner mot alla fina lägenheter. Väl inne får jag ett otroligt gott avalkoholiserat mousserande vin (hette Billabong av alla namn!), vi bjuds på små pestofyllda tomater och hembakade grissini. Väl impregnerad av huvudvärkstabletter klarar jag mig riktigt fint faktiskt.

Första rätten består av blini med löjrom, rödlök och creme fraiche, mums. När sista handen ska läggas vid nästa rätt slår sig Pär för pannan och inser att han glömt bort att jag inte äter svamp. En krämig risotto med Karl Johan, men om jag smakar utan att lukta så inser jag att det faktiskt går ner. Nån gång kommer jag klart lära mig äta svamp! Ytterligare nästa rätt är dubbelmarinerad lammfilé med rostade rotsaker, mums! Här har vi gått över på det röda alkoholfria vinet som är helt okej, men inte lika bra som det mousserande.

Nu börjar det bli lite fullt i magen - och då kommer ostarna. Phu, en supergod parmesan, en härlig färskost och nån mögelost jag inte förstår mig på. Samt lite marmelad såklart. Småplockar bitar tills parmesanen är slut, flämtar lite lätt då Tove säger: "Tänkte bara tala om att efterrätten är lite mastig". Hjälp! Så kommer en tiramisu fram och hur jag än försöker får jag inte i mig hela stora biten.

Kaffe och te med hemlagade (inte mina) tryfflar och det finns inte en chans att jag skulle kunna få ner dem. Nu skulle jag ha behövt en liten sup för matsmältningen...

Till tolvslaget är alla middagssällskap ute vid vattnet för att skjuta rakter och kolla på övriga fyrverkerier. Det smäller något överjävligt (har jag aldrig tänkt på, hör man så dåligt när man är full?...) och det känns väl sisådär säkert. Men de kan ju sikta mot vattnet vilket iaf de flesta gör...

Vid halv ett sätter jag mig i bilen och puttrar hemåt, trött som bara den. Att stå så länge utomhus var inte vd min kropp tyckte var en lämplig sysselsättning idag. Dags att hoppa i säng medan de fortfarande smäller av raketer här och där (ge er, klockan är över ett, tant vill sova!). En huvudvärkstablett till bara...

En udda men inte alls dum nyårsafton!

Tantvarning!

Det är kört - totalkört. Det spelar ingen roll hur jag försöker hålla det i schack med Duccen eller ridningen, det är en fåfäng kamp.

Jag har blivit tant.

Igår överlevde jag iofs baksmällan efter fredagsölen rätt bra (läs - som när jag var yngre), men det berodde mest på att jag var så vuxen att jag klämde två cola på slutet. Men idag har det ultimata beviset gett sig tillkänna.

Jag har lyssnat på P1 hela dagen. Med nöje!

Nog för att jag har ont i halsen och begynnande feber, så jag kanske skulle kunna skylla på feberdimmor. Men det finns fler bevis - jag blev lite upplivad när jag hörde "Språket" och tänkte på vilket bra program det är.

Det är kört helt enkelt! Någon får ordna en sjuk temafest så jag får gå till attack mot tantifieringen...

Fredags"öl" igen

Jul, jul, jul, familj, släkt, skinka, köttbullar, godis, sill, julmusik... Nä - dags att göra något annat! Träffa ducatister och kalasa lite t.ex. En liten blänkare på forumet resulterade i att 16 personer sågs på Mamas&Tapas för att avnjuta mat som även om den inte var italiensk åtminstone var långt från julmaten!

På fullståndigt oitalienskt manér kunde vi börja ta in maten mindre än en halvtimma efter utsatt tid eftersom de flesta var där förunderligt punktligt. Manchego ost, stark korv, lufttorkad skinka, melon, friterade potatisar med en oj-hoppsan-den-var-det-drag-i-aioli, kycklingspett och kryddstekt fläskfilé bara försvann från borden i nästan samma takt som vinet och ölen. Men bara nästan...

Nästa förunderliga händelse är att vi faktiskt lämnar restaurangen för baren Lokal rakt över gatan ungefär på den tid som var sagt! Någonting är allvarligt fel, har vi fåt düska gener över jul allihopa? Lokal var lite halvtomt i baren, men bara tills vi vällde in. Ännu fler ducatister dök upp så vi var väl runt 25 personer som hängde i och runt baren.

Och nu kommer nästa förunderliga sak... Ingen blev utkastad! Inte ens hotad med detta - vad jag vet... Inte heller blev någon nekad att komma in igen efter att ha varit ute! Inte heller sågs några större skandaler. Vad har hänt egentligen? Eller så var bara er rapportör för full för att se och komma ihåg allt som hände runt omkring...

Framåt två är det inte så många av oss kvar och vi förbereder oss på att fylla en taxi som ska ta en längre tur söderut och dumpa av oss vartefter. Jacka på och ut mot dörren - och där möter vi Nillan! Tja, "jag kommer lite senare" är ju en definitionsfråga. Man skulle helt enkelt lagt betoningen på "senare" och inte på "lite"...

En höjdarkväll som vanligt följd av en något mindre höjdaraktig dag...

Kopplingen - Anna: 1-0

Både julaftonen och juldagen spenderades i Bjöenlunda utan att ensa peta på hojen. Men när annandagen kom började bli rastlös och dessutom hade jag en kompis tillhanda som kunde hjälpa till att försöka få loss kopplingen. Skruvade tillbaka en fotpinne som jag låste Hauges fina specialverktyg mot, nu skulle det nog gå som en dans. Jag höll i hojen och min kompis Magnus hängde sig på den långa hylsnyckeln. Med den enda följden att hojen fjädrade friskat, så vi insåg att det inte blev någon bra kraft på kopplingen. Ut i vedbon, såga till en regel som låstes fast mellan fotpinnen och golvet. Nu kunde inte hojen fjädra mer, så nu jäsiken!

Efter ett par försök tycker jag att det verkar röra på sig, men inte centrummuttern. Nej, det är mothållet som rör på sig! Hur kan det gå till, den borde sitta still? Jöstanes anåda, mothållet börjar vika sig! Skaftet som ligger mot fotpinnen böjer sig och det är bara att ge upp för den här gången. Nytt starkare mothåll ska överlämnas på mässan, tills dess får jag anse kopplingen leda denna tävling. Det numer lite böjda mothållet. Skaftet ska alltså vara vinkelrätt mot ringen...

Men det finns ju annat att roa sig med. Ta av kedjan t.ex. "Lossa brickan framtill, slacka kedjan så mycket som möjligt, lyft kedjan av bakdrevet." Plättlätt. Om bara kedjan hade gått att få av bakdrevet... Tillslut lyckades jag lirka bort framdrevet från sin plats, sen var det faktiskt bara att haka av kedjan. Den var inte ren, inte framdrevet heller. Jösses vad det var skitigt runt framdrevet! Stackars Luciano hade nog inte fått det ordentligt rengjort på oöverskådlig tid, helt säkert. Här borde jag förstås ha fotat innan jag gjorde rent - så skillnaden syntes. Men om jag säger att man inte såg metallen?

Borsta, borsta, lampolja, tandborste och en av mammas flaskborstar, lite 5-56 och en trasa senare såg det bättre ut. Hur jag såg ut ska vi prata tyst om, men mamma garvade när jag kom upp ur källaren. Äsch, vad är väl lite svarta fräknar? Säkert supertrendigt eller något...

No more julgodistillverkning

Nu är de klara. Alla 400 praliner... Det tog sin lilla tid och jag upprepar löftet att inte gör lika många nästa år. Men å andra sidan så gynnar det alltid någon, den här gången blev det Jenny och Lasse.

Den med mandeln är smaksatt med whiskey och den andra med Cointreau.

Efter att ha fyllt stoooora asken till pappsen en mindre till hans sambo (så hon ska få något, godisgrisen delar inte med sig...), en stor tilll mamma med sambo så var det fortfarande sjukt mycket godis kvar på bordet. Så jag fyllde en rätt stor ask på något kilo och åkte över till J&L.

Julgottis! I tre lager, så det är mer än det ser ut...

De stod i sin tur mitt uppe i Jansson-fixandet och de verkar lika bra som jag på att dimensionera. Jansson till ett helt kompani!

Att döma av ljuden när Lasse smakade på godiset har jag nog en del mekhjälp även framöver...

Nu har jag tagit alla klappar och åkt ut till Björnlunda. Tagit den obligatoriska mackan med nygriljerad skinka, ett glas vin och varvat ner. Julen blir lika lugn som vanligt, inga gäster, bara mat, pussel, läsa och avkoppling. Hmm, kanske lite mekande då... Det är bara snön som saknas!

Tillfällig paus i mekandet

För ögonblicket har pysslandet med Luciano övergått till pysslande med mandelmassa, sprit, nougat och choklad. Årets tillverkning av julgodis pågår för fullt. Som vanligt lär jag mig inte hur lång tid det egentligen tar, utan får panik på slutet. Tänker att "nästa år ska jag vara ute i väääldigt god tid" bara för att göra samma sak igen.

Två kvällar har ägnats åt blanda mandelmassa med sprit, kavla ut kletet, smeta på smält nougat, rulla ihop och plats in rullen. Så nu är det "bara" att skära bitar, doppa dem i choklad, lägga på garnering och stoppa ner i fina askar som återstår. Ja, och så göra chokladtryffeln då... Tre sorter tror jag det blir. En Bailys, en cointreau och ytterligare en med nån kul spritsort från barskåpet.

Förra året slutade chokladtryffeltillverkningen med att den inte hann stelna trots att jag ställde ut stekpannan utanför fönstret. Där glömdes den bort när jag åkte ut till Björnlunda och jag hittade den när jag kom hem igen, glad överraskning! Då var den jättefin, så den fick vara en del av efterrätten på nyårsaftonen. God var den, så nu försöker jag samma recept igen fast med längre tid för den att stelna...

Ett sammelsurium av slangar!

Operation rengöring fortsätter. Idag var mina verktyg en flaska 5-56, en flaska silikonspray, vitt lithiumfett, lite lampolja , ett par trasor och en tandborste. Okej då, för att få bort staget till gasvajern fuskade jag och använde en hylsnyckel också. Jösses vad skit det var i den fjädern, det riktigt knastrade om den. Men lite marinering i lampolja, avtorkning ch lite lithiumfett så blev den som ny. Åtminstone fick den en betydligt ljusare färg...

Staget som överför rörelsen från gasvajern och öppnar spjällen för luft in till cylindrarna. Samt den numera rätt rena fjädern.

När allt på högersidan var klart flyttade jagmig till vänstersidan bara för att inse att där satt ju alla slangar och kontakter. Hu! Men efter lite pyssel var alla slangar blankare, alla kontakter isärtagna och sprayade, de flesta ytor mellan alla slangar klart renare och jag klart skitigare. Det hade kanske varit en idé med handskar - idag också. Och som vanligt har jag slagit huvudet i styret. Kanske läge att sätta på ett par tennisbollar eller något annat som skyddar!

Ett j-la sammelsurium av slangar, kablar och kontakter. Hur tusan får man rent det här? Men ganska fint blev det iallafall.

För övrigt hittade jag jättefina blå slangar på ebay. En kit att ersätta alla slangar med på just en 748:a. Höll nästan på att köpa det bara för att pigga upp mig själv, farligt, farligt. Tur att jag inte har Paypalkonto, då hade det säkert gått av bara farten. Alltså, inte surfa på ebay när man är i behov att tröstshoppa!