Årets första!

Idag var det premiärtur i skogen. Inte något hurtbulle-aktigt som terränglöpning eller orientering, utan för svamplockningen. Tillhör man dem som är uppväxta med att leta svamp i skogen är det en svårslagen avstressande sysselsättning. Varje sommar ägnar jag åtskilligt med tid till att knata runt si skogarna kring hembygden med mor min. Hon brukar säga att jag är som en bättre kantarellhund, det är bara att släppa in mig i skogen och säga "sök" så hittar jag snart det gula guldet.

Idag tog vi en kort tur, men kom ändå hem med korgen mer än halvfull. De små rackarna växer under löven och gräset och hinner därför bli rätt stora innan man ser dem. Att luska fram en liten klunga stora kantareller under en lövhög - ja då sitter smilet i ansiktet.

Sen att jag inte äter svamp utan tycker den smakar urkas är en helt annan sak som hittills inte har lyckats förstöra nöjet!

Monsterdiggare!

Efter allt eländiga regnande så tittade faktiskt solen fram på kvällskvisten. Yihaa, läge att ställa in fortsatt städande och ta en fikatur till Rosenhill. Lockade Isa att följa med, inte världens svåraste uppgift. Åker iväg och konstaterar att hastighetsmätaren faktiskt fungerar även i högre farter, framhjulet verkar sitta fast det också. Ser man på, bakismekandet fungerade!

På vägen har man varit framme och bitvis spritt både lite grus och framförallt något vitt. Hu! Men det känns iallafall något bättre än senast, övning ger färdighet. Väl framme är det förvånansvärt tomt, vi sätter oss ute och kopplar av. Solen kommer fram och det är alldeles kvällsstilla. Ibland kommer en surrande radfyra förbi men så! Det omisskännliga mullret av en ducce hörs och runt hörnet kommer en 748:a rullande. Som ett bevis på att vi är insnöade och som en enda stor familj så visar det sig så klart vara en kille vi har träffat på körningar tidigare. Vi fikar lite till, sen är det dags att bege sig för mig och Isa. Läge för hojbyte och jag äntrar den fina monster 900 Sie hon har. Hjälp, styret sitter jättehögt. Och är brett! Känns ovant, men ändå lite bekant.

Vi rullar iväg och jag gasar ut ur första lilla kurvan. Vorrrrrrrr säger den och skjuter iväg på låga varv. Wow! Leendet sprider sig och närmar sig öronen. Kurva efter kurva och det går så lätt. Bromsar mycket mindre än på Luciano, vågar köra fortare. Ler om möjligt ännu bredare och attackerar kurvorna. Slår en blick på hastighetsmätaren och inser att jag faktiskt kör fortare än vad jag gör på min egen hoj. Inte känns det lika läskigt heller...

Jaha, det är bara att inse att jag är och förblir en riktig monsterdiggare!

Hallbordet avslöjar dig

Städdags. Tittar ner på det lilla hallbordet och ser:
En mobilladdare (det har väl alla där idag?)
Lite kvitton, bl.a. senaste taxikvittot som avslöjar hemkomsttiden
Nycklar hem, till bilen och till hojen
Lite småpengar
Lite smycken som aldrig kom på
En läppenna och lite läppglans
Två D-szusar (nu börjar det bli intressant)
Ett gäng skruvar
En liten, liten bit av en sidokåpa

Förutom att det tydligt säger att det är städdags så säger det nog en hel del om mig. Fåfänga och skit under naglarna i en ohelig allians...

Bakismek...

Fredagsöl med Ducceklubben igen. Liten samling med hojnördar som dricker ett par öl, det känns lugnt och tryggt. Eller? Ramlade hem med en obskyr promillehalt framåt tretiden och vaknade i ett miserabelt skick på alla sätt och vis. Just då undrade jag om jag någonsin ska lära mig att inte stå och seriedricka drinkar i baren och hur i h-e jag kunde vara så korkad. Uuuuhhhhhjjj, uhhh mitt huvud. Och min mage, ajajajaj. Menefter en fralla och ytterligare sömn var jag iallafall i skick att gå upp. Ytterligare ett par timmar på soffan gjorde mig i skick (hmmm) att äntra hojen och rulla ett par km till Årsta och Ronnys garage. Nu skulle det fixas lite!

På listan stod byte av hastighetsmätaren vid hjulet inklusive kabel, fixa på lilla baklyset på kraschkutsen samt att åtminstone få på fästena till kraschpuckarna. Stärkt av den närande måltiden på McDonalds kom jag till garaget. Upp med hojen på depåstöden, jösses vad knepigt framstödet är. Det som är köpt på Duccebutiken och allt! Lite pyssel så kom den upp iallafall. Dags att ta av framhjulet för att byta hastighetsmätarnojen. Lossa alla skruvar, ta bort muttern och så putta ut axeln. Okej, banka ut axeln. Axeln sitter som berget. Banka! Hojen hotar att trilla av stödet och vi kliar oss i huvudet. Tillslut genom lite vickande hit och dit med hjulet och skruvande på andra sidan ger den sig. Det visar sig då att det fina stödets piggar går ända upp mot axeln i gaffelbenen!!! Alltså hamnar tyngden delvis på axeln, inte undra på att den var svår att få ut... Dessutom har något hänt med ett av hålen, så där är det lite ojämnt på axeln. Jaha.

Hem till mig och hämta det gamla fulstödet (som alltså funkar mkt bättre...) och handla slippapper. Putsa, putsa axel, nu går den in utan problem! Ja, när hjulet står på backen då. Hur f-n ska vi kunna byta stöd utan att hojen står på hjulet??? Vi får in axeln tillräckligt för att försiktigt kunna ställa ner hojen och sen ta upp den på andra stödet och se! Nu går axeln fint tillbaka. Hastighetsmätarmojen sitter där den ska och nu ska bara kabeln bytas. Och hur tusan kommer man åt den då?

Först av med kåporna är en generallösning. Ojdå, där sprack den under så att även den främsta hålet för D-szusen inte funkar. Plasta får bli en annan gång, nu sitter den ihop med silvertejp. Vad skulle man göra utan gaffa? Men sen då, hur kommer man åt kabeln när kåporna är borta? Tar ut lamporna är det korrekta svaret. Men det brydde jag mig inte om utan vi lyckades pilla på skruven (efter myyycket tålmodigt pill och en del svärande) ändå. Pill, pill så satt kabeln fast även nedtill. Samtidigt har Ronny plastat fast ett egentillverkat fäste för baklyset, så det sitter på alldeles precis i mitten under kutsen. Superfint!

Två inte helt fräscha mekare är nu väldigt välförtjänta en jättekeab på Palmyra Kebab - ett av de bästa ställen i stan. Semesterstängt!?! Tur att pizza funkar fint det med, så bakismat får vi. Men tanken på att börja fixa med kraschpuckarna är totalt övermäktig, klockan har som vanligt fått fnatt under tiden i garaget. Det är som att man kliver inte i ett svart hål och kommer ut många timmar senare, när man bara skulle fixa något litet! Nåja, nu är det bara att plocka på kåporna igen, kolla att det inte låter knas och rulla hemåt. Nu med hastighetsmätare!

Hu så läskigt!

Nu har det hänt. Jag har blivit en ban-nörd som nästan inte kör annat än på bandagarna och som kallar vanlig körning för "gatåkning". Det är sommarkväll och jag beger mig mot Slingerbulten och Rosenhill. Vägen är jämn och fin och kurvorna är det inget att klaga på. Ändå beter jag mig som när jag övningskörde. Lägga ner hojen? Nej fy tusan, det är läskigt! Fullt och fast övertygad om att det kommer ligga grus i hela kurvan. Eller så kommer det komma en bil i mitt körfält. Eller ett rådjur över vägen. Eller en traktor bakom backkrönet. Eller för all del en hoj och köra om mig på insidan. Eller...

Måste nog ta mig i kragen och köra lite fram och tillbaka på den fina vägen för att inte bli helt nojig. Det är inte längre sunt försiktigt, det börjar lika hysteri. Och då är man farlig. Så om ni ser en röd hyper som kör fram och tillbaka på Slingerbulten är det jag som övar på att köra gata...

Dyrt med bil i stan

Det är dyrt att ha bil i stan. Är det inte trängselskatt så är det hiskeliga parkeringavgifter och risken för böter som kan göra stora hål i plånboken. Men igår upptäckte jag ytterligare en anledning tilla tt det är dyrt med bil i stan.

Klockan är över fem och det är semestertider. Borde inte vara några som helst problem att köra söderut från city, trots avstängningen på centralbron. Tar mig ut på Strandvägen och visst är det lättare än normalt. Men in på Norrlandsgatan är det lång kö och in i Klaratunneln är det i stort sett stopp. Vad nu då - så illa ska det inte vara! Bäst jag åker rakt fram och tar Regeringsgatan och ner över Gamla stan istället. Jaså minsann, var det fler som hade tänkt så? Ojdå, såå många? Det står komplett stilla så långt jag ser och det här går bara inte. Inte med en bil som har trasig air condition...

Jaha, vad tusan gör jag nu? Men titta, här är det strategiskt belägna parkeringshuset Parkaden! Går in på NK för lite rea-shopping och kommer ut femhundra kronor fattigare. Den vrålsnygga kostymen för fyra tusen fick hänga kvar på galgen, så ett visst mått av återhållsamhet fanns kvar i min kokta hjärna. Men hade jag vetat att det fortfarande halv sju var rejäla köer hade det säkert blivit ännu dyrare med bil i stan! Parkeringskostnaden i garaget har jag inte ens kollat vad den blev...

En helg på racebanan

I helgen var det roadracing på Linköpings Motorstadion, 2 dagar med Rookie-klasser och så Nordic BoTT. Såklart jag ville ner och kolla hur det går för våra modiga Ducceförare! En hjälpande hand till piloterna är alltid uppskattat, men det visade sig innan att det var ännu mer behov på funktionärssidan. "Klart du ska vara funktionär" sa Mikkel, "vi klarar oss". Eric hade också hittat hjälp, så jag skickade ett mail om att jag kunde vara funktionär och vifta med flaggor på lördagen. Söndagen tänkte jag vika till att glida runt i depån och vara allmänt behjälplig, lite måste man ju ha tid med det också. Funktionärssamordnaren blev glad och jag var så välkommen så. Var det något särkilt jag skulle tänka på? "Nejdå, du får veta vad du behöver här när vi samlas kl 07.30 på lördag". 07.30! I Linköping! Visste att det var något jag inte hade tänkt på...

Åker ut till landet på fredagen, då är det ju gu'bevars "bara" 1,5 timmas någorlunda körkortsvänlig bilfärd till Linköping. Med en stor termosmugg kaffe i bilen går det bra och vi samlas i en gråkall depå. Hittar Arne som också ställt upp som funktionär och dessutom lovat sovplats på soffan till mig och Lasse. Heders åt honom!
Flaggvakt!
Vi blir posterade på första flaggvakt, i slutet på start och mål-rakan, precis innan en S-kurva. En kort-kort introduktion till flaggorna, sen fick vi en back med kaffetermos, västar, en overall och handskar om man ville. Lite ruggigt var det allt, så jag drog på mig en funtionärsoverall i strl C54. Satt nästan som gjuten...

Ute på postering tittar vi på flaggorna, läser instruktionen på väggen (aha, här står det hur vi ska göra!) och väntar på första träningen. Små ettriga 125:or ger sig ut i regnet och vi inser att man måste stå utanför kuren när man flaggar. Darn! Men med gummistövlar, långbyxor, långärmad tröja, collegetröja, jacka och overallen så fryser jag faktiskt inte. Vi snackar som den och flaggarlite då och då, det här var ju jättekul. Lite svårt är det att höra vad de säger i komradion, men det rör oftast inte oss. Helt plötsligt hör jag något om ettan, men inte alls vad de säger. Men det löser sig snart för nu hör jag tydligt "hörrni ettan, ni måste för i h-e var med lite". Oops! Okej, lite mindre snack och mer lyssna på radion.

Dan går, jag bärgar en liten 125:a, solen skiner på andra tidsträningen och vi värmer oss. Lite försenade är träningarna, men inte så farligt. Ända tills vi hör
"femman här"
"Ja?"
"Vi har kor på banan här"
Tystnad... "Driver ni med oss???"
"Neeej, det är faktiskt så!"

Paus, banbilen får ge sig iväg och det slutar med att en kille får stå och mota bort dem från banan resten av dan. Efter ett tag kommer en liten uppdatering "vi reviderar, det är inga kor. Det är tjurar!" Tillslut kom polisen, men de kunde inte heller göra annat än att titta coh se till att vi vaktade. Men det är inte varje dag man ser en polisbil på racebanan!

Men vi kör på och tillslut drar det ihop sig till själva tävlingarna och nu har det regnat ett tag igen. Finalen i Rookie 600 startar med en rejäl krach redan på första varvet och det tar tid att få banan ren. Under tiden står de och väntar i bandepån, och nu har det slutat regna. Tiden går och banan torkar upp. Synd för de med regndäck, bra för de som valde vanliga! Ett par klasser senare öppnar sig himlen och häller ut en mindre sjö över oss. Det är skillnad på regn och regn...

Paus igen, mer försening. Tillslut regnar det bara vanligt och loppen fortsätter. BoTTen kör ut och det är ruskigt spännande. Vi håller tummarna och försöker heja samtidigt som vi flaggar. BoTT-piloterna sköter sig exemplariskt och vi behöver inte flagga avåkning alls!Efter regn kommer sol! Alla väder på en gång...

Klockan är närmare åtta och dagen lider mot sitt slut. Lite Duccefolk samlar ihop sig och frossar Mongoliskt på Djinghis, innan vi dödströtta somnar vid midnatt. Bara för att vakna vid 6-snåret och ge sig iväg till en ny dag på banan...

Solen skiner och det är helt annorlunda att stå i på flaggpost. Nu vet vi ju hur det går till, är bättre förberedda (macka, bulle, äpple, juice, solkräm...) och glömde bara stolen. Vi flaggar som vi aldrig hade gjort annat och vid lunch går jag av passet. Hade trots allt bara anmält mig till lördagen och nu börjar krafterna rinna ut. Får låna Mikkels rejsbuss där det ligger en madrass och kudde och sträcker ut min trötta kropp. Väl sövd av alla depåljud och ettriga hojar somnar jag tvärt och vaknar inte förrän klockan ringer. Vill ju inte missa BoTTens träningspass!

Killarna kör så det ryker och det går bra för dem! Alla pressar sina tider och Micke som rejsar första gången lyckas få fin-fina tider. Nu är det bara vänta på rejset. Då ramlar halva Stockholmsdelen av Ducceklubben in och det börjar kännas som en banda med klubben. Glida runt i solen, snacka strunt och höra ljudet av hoojar som kör. Synd bara att de låter så illa...

Vi posterar oss uppe i slänten med fin-fin sikt över banan. Jösses vad det går undan! Äntligen dags för BoTT och vi njuter av ljudet som når oss när Zoman och Janne drar igång sina hojar. "Åhhhh, hör ni?" Insnöade? Vi? Nääääää! Racet börjar och nu är det spännande. Jag har efter gårdagen och morgonen örnkoll på alla deltagare och sufflerar vem som är vem. Eric fastnar i en liten klunga men tar sig ut efter ett tag. Henrik och Martin jagar Aprillior, Tobias och Björn jagar varandra och Mikkel jagar en Bumse. Micke tar en knasig väg ur en escape och blir tyvärr diskad, men summan av det hela är: Ett toppenrace!!

Inte bara ett toppenrace - det var en toppenhelg! Än en gång slås jag av denna fantastiska Ducceklubb. Inkvarterad av någon jag nästan inte känner, härligt stämning, låna buss att sova i, superkul sällskap under racen, allt! Avslutar helgen med gemensam middag och åkning mot landet och katten. Ett glas vin så somnade jag sött...